babydarling

Leo (Fundersamt): Idag är det i morgon...
Jag: Ja, det kan man säga
Leo: Och förut var det förut
Jag: Mm

(Jag hällde i mig kaffe och det var en kvart till vi skulle åka. Inte direkt all tid i världen för small talk)

Leo: Men på måndag, då är det i alla fall på måndag!

Lite "Hey! Nu ska vi inte krångla till det i onödan".

Stella nästan i tårar när de fem som gått vidare är klara: "MEEEEEEN! Ingen av de jag tyckte mest om gick vidare!"

Hon hejade på "Killing me tenderly" och de tre söta 17- åringarna. Fast jag vet hur det känns. Själv grät jag nästan en skvätt för att inte Sarah Dawn Finer gick till Globen. Svenska folket! Skärpning! Fattar ni inte hur fin, bra och mäktig den låten var?! Och texten sen då. Underbar.

Säkert samma folk som röstade bort den som såg till att inte BWO vann förra året.

För övrigt var det kul att se 90- talstemat i tillbakablicken. Fast vaddå bortglömda låtar?! Själv är jag uppväxt med Jan Johansen och Carolas "Fångad av en stormvind" och "Det vackraste" och så vidare. Var väl ett helt OK årtionde? Eller?! Visserligen är jag ett Melodifestival- freak, men ändå.

Har läst en del kommentarer på sista tiden att Melodifestivalen inte är kul för att det "Inte är några bra låtar med", och dylika uttalandet visar ju bara att folk är fullständiga amatörer. Det är väl inte bara för musikens skull man tittar?! Herregud. De dåliga låtarna hör ju till konceptet. Dessutom är det fel, för det är visst bra låtar med. De utgör kanske bara 30- 40%, men ändå. Och en show är ju en show.

De bästa låtarna hittills (Utan inbördes ordning): Alcazar, Lili och Susie, Sarah Dawn Finer, "Killing me tenderly", BWO och... Hm. Kommer inte på någon mer. Återkommer i morgon när jag lyssnat på skivan.

Och Petra Mede rocks as a programledare, oh yes. 

Till slutvinnare hejar jag stenhårt på Alcazar. Ni då?

Klippa fina bilder ur gamla tidningar.



Stella klipper ur tjejer, kläder, smink och sådant som har glitter på sig. Leo klipper lite hej och hå, men är lika glad för det. Keep 'em busy för ett tag.

Den perfekta helgförmiddagslåten är för övrigt denna. Helt fantastiskt skön och bra. Dessutom är Pernilla Andersson en av de snyggaste sångerskorna ever. Kolla in gluggen, hur charmigt som helst. Sjunger bra gör hon också. Visst är det förresten hon som är ihop med Dregen och så bor de ute i skärgården? Om jag var kille skulle jag vara lite kär i Pernilla Andersson.

Planer för dagen: Gå in och duscha så fort Jonas och Leo har städat klart badrummet. Jonas står i bara skjorta och skurar handfatet, och Leo gör glatt ren toaletten med toalettborsten. Ha ha. Killar kan. Leo: "Pappa, jag ser DIN RUMPA!" Sedan ska jag fixa lunch och damma och dammsuga vardagsrummet. Kanske flytta in ett liten 50- talsskänk som nu står i garaget, Leos bilbana står ändå bara och samlar damm. Då kan vi göra iordning en liten bilhörna istället. Ommöblering is the shit, jag blir liksom alldeles lycklig i hjärtat av att damma och flytta om saker.

Jag vet, lite koko är det nog.

Efter maten ska vi åka hela familjen och handla och köpa lördagsgodis, och ikväll sista deltävlingen i Melodifestivalen. Lite sorgligt. Men i morgon börjar skivan att säljas! Det ni. Jag och Stella har laddat för det i flera veckor.

I morgon är det också Vasaloppet, faktiskt en himla trivsam sak att titta på. Eller åtminstona ha på i bakgrunden.

Ha en bra lördag, folks!

Hade någon slags dröm att jag skulle sitta i soffan ikväll efter att barnen har somnat iklädd pyjamasbyxor och myskläder, och så skulle jag se några avsnitt "Vänner", dricka ett glas vin och äta den här glassen:



Inte just för att den är extra god, utan bara för att den ser så sjukt lyxig ut. Visst? Men det spricker på att man inte kan köpa den någonstans här. Hade en liten idé om att Jonas kunde ta med sig en kylväska med kylklampar till Uppsala, och så kunde han köpa glass och ta med hem på tåget. Himla fiffig idé om jag får säga det själv.

Eller OK då. Inte så fiffig kanske. Någon måtta på logistikplanering får det vara.

Så jag får köra på soffan, TV, vin och något annat istället. Kanske nachos när Jonas kommer hem från jobbet vid nio, very fridaymys det med.

Städningen? Nä, inte så mycket, nej. Stella fick ta med sig en kompis hem efter fritids, och då kan man ju inte säga åt dem att städa det första man gör. Fast jag har tvättat en maskin tvätt och städat fint i köket. Alltid något.

Kvar: Ihopplockning, damma, dammsuga och lite annat smått och gott. Oh well. Det är ju en dag i morgon också. Nu ska jag klä på Leo overallen, och skicka ut honom till Stella och grannkompis som leker på baksidan.

Hela veckan: Jobb, jobb, jobb

I morgon eftermiddag: Städa, städa, städa

När jag hämtat barnen ska vi fredagsfika, och sedan ska Leo städa sitt rum, Stella sitt och jag vårt sovrum. Det roliga med barn är att man kan säga det som "Jag vet! I morgon så kan vi..." och lägga upp det som något helt fantastiskt kul. Och de bara "JAA!".

He he. Undrar om det fungerar när de är tonåringar också?

Men om jag hade varit det, så hade jag sett att det stod följande i min fina, dyra- fast- nu- var- den- nedsatt- 70%- tröja: "Handwash cold/ dry flat. Plagget måste sträckas i fuktigt tillstånd och strykas med ånga till ursprungligt mått".

Strykas med ånga?! Jag vet knappt hur man stryker på vanligt sätt. Eller så låter jag helt enkelt bli att använda den, tröjan alltså, och så får den bara hänga och se snitsig ut i garderoben. Och vaddå ursprungligt mått? Krymper den och sedan måste jag stå med linjal och stryka tills den är precis som innan?

Skumt.

Jag får noggrant tänka ut när jag ska använda den första gången, för efter att jag tvättat den lär den aldrig kunna se dagens ljus igen.

Om man skulle gå ner en stund och göra något vettigt*.

* = Se några avsnitt "Vänner". Eller ringa en riktig vän. Så kan man ju också göra, sägs det.

När lärarstudenten frågar, och jag svarar och förklarar och ger exempel. När jag visar planeringar och diskuterar elever. När jag måste ge ord på hur jag känner och tänker.

Det är då jag märker hur mycket jag faktiskt älskar mitt jobb.

Och det är även då jag blir så fruktansvärt och förbannat JÄVLA ARG på lärare som bara gnäller och klagar. "Eleverna kan inte ta ansvar". Nä, men lär dem det då! "Eleverna är pratiga och stökiga". Amen se till att det blir arbetsro då! "Eleverna kan inget". Nähä, so what, de är ju faktiskt i skolan för att lära sig saker så då är det väl bara att sätta igång och lära dem?! "Eleverna är dumma". Nä, de är inte dumma, de är bara tonårshormoniga och ibland vilsna och arga. Ge kärlek och respekt till dem så ska du se att du får det tillbaka!

Nu säger jag inte att jag är någon slags pedagogisk guru, för det är jag absolut inte. Inte heller säger jag att jag hör lärare säga de här orden. Det är bara det att jag har en ganska stark uppfattning om vad som Ingår i lärarjobbet, och själva eleverna är och kommer alltid att vara prio 1 samt det vi har betalt för. Så hur kan man någonsin göra dem till problemet?! Och ändrade kursplaner och ny lärarutbildning och betyg i sexan och allt vad de hittar på, det tycker jag är ren och skär bullshit. Det är inte det som gör underverk.

Underverken är det som sker i varje klassrum, när lärare och elever tillsammans arbetar mot samma mål. Och hur tror man att man ska få bättre resultat om man till exempel ger barn betyg i sexan samtidigt som man drar ner på lärartätheten och extraresurser?! Very strange.

I alla fall.

Nu har jag varit arg ett tag. Nu blir jag glad igen. Jag anser att jag har det absolut bästa jobbet i hela vida Världen, och jag ser det som ett privilegium och en ära att varje dag få vara med fina och fantastiska (Och emellanåt tonårshormoniga- och galna) högstadieungdomar. Det var bara det jag ville säga.

• Jonas är ledig nästa fredag, så jag kan åka och klippa mig!
• Eleven klarade (Tror jag, i alla fall) provet!
• Lärarkandidaten är jättebra!

Just den sista punkten känns himla skönt. Trevlig, rolig, duktig, vi klickade och jag känner att jag kan lämna över min planering i fyra veckor framåt i trygga händer. Han går sista terminen, så tanken är att han ska hålla ungefär 50 % av mina lektioner från och med nästa vecka. Lyxigt!

Och det faktum att planeringen redan är färdigskriven tog han med ro*.

* = "Vad sköööööönt! Vi har massor med uppgifter att göra från utbildningen!"

Dessutom har jag gett honom sovmorgon på måndagar plus att han kan åka hem klockan 12 på fredagar. I'm such a good handledare.

Jag har
Bokat klipptid till nästa fredag.

Jag har inte
Den blekaste aning om hur jag ska fixa det med barnvakt. Tror nämligen att Jonas jobbar då.

Fast det var den enda tiden som var något så när bra, så jag tog den. Det löser sig nog. Försökte klippa luggen lite med stora kökssaxen tidigare. Inte så mycket lugg lyckades bli klippt, men å andra sidan lyckades jag behålla ögonen så det får räknas som en hit.

Har en Åh, vad jag saknar mina kompisar- känsla. De som är utspridda lite varstans. Jag brukar tycka att det är OK att man inte ses så ofta, för det är ändå så mycket att göra hela tiden plus att de finns i mitt hjärta även om de inte finns i närheten, men ibland blir jag alldeles AMEN ÅHHHHHH och vill hänga på riktigt.

Men hänga med bloggläsandet- och skrivande fungerar det med. God bless Internet. Utan det skulle jag försmäkta här i stan (Byn?). Tror jag. Eller inte försmäkta, men åtminstone tycka att allt var en smula tråkigare.

Men kryssning nästa helg! Och dricka öl i solen med Örebro- vänner någon gång innan sommaren! Och Cicci flyttar till Sverige i sommar!

Viktigt med sociala saker att se fram emot.

Plus att jag ju faktiskt har två och en halv säsong kvar av "Vänner"- vännerna. Det klarar man sig bra på också.

Lapp från Stella: "Show klockan 5 med Rosa Nilsson".

Så har hon show med sång och dans, och jag sitter på hennes säng och tittar och klappar händerna när det är klart. Låten? "I kissed a görl and AJ LAJKT IT"

Ho ho.

En sådan elev som känns lite extra i hjärtat. Eller ja, de gör de allihop. I och för sig.

Och så kommer det nya sparkrav, och jag vet inte om jag får har kvar min speciallärar- tjänst i höst. För min del kan jag börja ha NO igen, men åh vad hemskt för alla de elever med särskilda behov som inte får ha kvar sina resurs- lektioner. Lektionerna som gör nytta. Lektionerna som får dem att lyckas. Lektionerna som, förhoppningsvis, gör att de kan gå vidare till gymnasiet och arbetslivet och livet i allmänhet och ha tilltro till sig själva och sina kunskaper.

Jag blir så arg! Jäklar att jag blir. Skulle kunna trava framför kommunhuset med plakat och ropa slagord. "Ropen ska skalla, en utbildning för alla".

Varför kan inte politiker förstå att det kostar pengar att ha en vettig skola med resurser för de som behöver?

För att inte tala om hur mycket pengar det i slutändan kostar för de barn som hamnar snett i livet...Inte för att jag har värstingar, men har man en gång sett glädjen i ett barns ögon när de verkligen, kanske för första gången, lyckats med något så kan man argumentera för evigt om vikten av att hjälpa barn med särskilda behov. Som det så fint heter.

Fast nu kom jag av mig. Sorry, blev lite carried away när jag började tänka på politiker och besparingar. Min poäng var: I morgon är det engelskaprov, och jag håller varenda tumme jag har att det går vägen. Oh yes!

Dessutom är det ännu inte klart ännu hur det blir i höst. Håller alla tummar jag har även för det. HOPPAS HOPPAS HOPPAS, som Häxan Surtant på Bolibompa skulle ha sagt.

• ...En aning svidiga ögon, för jag är så trött
• ...Haft en bra dag på jobbet
• ...Fortfarande alldeles för lång lugg, för jag orkade inte/ hann inte/ glömde bort att klippa den igår. Och nu går det inte, för jag skulle säkert missbedöma saxavståndet och klippa av mig ögonbrynen i mitt trötta tillstånd.
• ...Haft en likadan tröja som Englas showroom- Engla idag. HA! I am fashion.
• ...Ätit korv med bröd och pulvermos till middag. Typisk måndagsmiddag, skulle man kunna säga.
• ...Fixat fram några bra beslut på jobbet. Effektiva möten is the shit.
• ...Eventuellt tackat ja till att ha en lärarkandidat i en massa veckor. Roligt, men också en aning jobbigt. Dessutom har jag redan gjort klart min planering fram till påsklovet, och det känns trist att bara kunna erbjuda att hålla i genomgångar och lektioner som redan är bestämda. Fast det kanske bara är skönt för dem, de små liven? De har ju alltid massor att göra från Lärarutbildningen i alla fall. Håller i alla fall tummarna att det är någon bra och vettig som kommer!
• ...Alldeles för lite fantasi för att skriva något roligare än en massa meningar som börjar på "Jag har...".

Håll till godo. Nu ska jag gå ner och borsta tänderna och sedan gå och lägga mig. The sweet sportlovsdays are over.

Det var det sportlovet, det. Nu måste jag försöka komma ihåg hur man gör när man jobbar, vad jag ska ha för lektioner i morgon samt vad mina elever heter.

Puss och god natt, Världen!

Men måste bara säga det igen, att jäklar vad jag saknar att träna. Från att ha spelat fotboll och handboll (I tonåren) till att träna på SATS i flera år till långa barnvagnspromenader när Stella var bebis till aerobicsledare. Och nu...Nothing. Att cykla till jobbet gills ju inte.

Inte för att jag egentligen har gått upp så mycket i vikt (Kanske några kilo bara), men det är inte det som är problemet. Fast jag lovar och svär, vissa dagar hemma så liksom KÄNNER jag hur rumpan växer. Vissa helger går jag förbi spegeln och tycker att den ser flera centimeter större ut bara över natten.

Men det viktigaste är att jag vill TRÄNA! Få svettas och få tycka något är roligt. Om jag fick önska mig något, så skulle det vara

1. Ett gym nära där vi bor med roliga pass som box, Body Step, aerobics eller liknande
2. En sambo som jobbar normala tider så att jag kunde träna två kvällar i veckan

Åh, vilken lycka. Komma iväg och träna två gånger i veckan! Fast det är ju fucking kört, det är det. Jonas jobbar och dessutom är det inga roliga pass längre på gymmet här. Bara Body Pump och spinning, och det har jag inte tålamod till.

Suck. Känner att det ibland nästan gör ont i kroppen av längtan efter att träna. Eller så är det bara växtvärk från rumpan. Svårt att säga.

Ni vet Englas showroom-Engla? Och Hannah Graaf?

Båda skriver bloggar, och de har verkligen de mest gulliga bloggarna i världen. De är för det första helt ofattbart snygga, och dessutom så har de fin familj, fina vänner, fint hus, bra jobb, pengar så att de klarar sig, en ödmjuk och kärleksfull inställning till saker och ting...Ja, bra liv helt enkelt. Och vem kan bli arg över det? Tydligen en hel del. Jag kan köpa att en del bloggare får arga kommentarer när de skrivit om något kontroversiellt, men att dessa två små underbara tjejer får hat- kommentarer är ju som att någon står och hoppar på ett spädbarn eller liknande.

Så helt fruktansvärt dåligt.

Det förstår ju varenda en att det handlar om avundsjuka, men att folk på riktigt sitter vid sin datorskärm och vräker ur sig elakheter och personliga påhopp mot dem och deras familjer övergår mitt förstånd. Jag förstår verkligen inte.

Hur kan vissa människor hata så mycket?

Vad har de varit med om?

Och varför slutar de inte bara läsa bloggen, om de nu stör sig så mycket? För att inte tala om alla elaka kommentarer som Linda Rosing får. Stackars tjej.

Nä. I just don't get it. Vad får folk ut av att skriva taskiga saker till snälla människor som Engla och Hannah Graaf? Någon som har en teori?

Igår när det bestämdes att Stellas dagiskompis skulle vara här och leka idag, så frågade jag mamman om hon och dottern ville stanna på middag när hon slutat jobbet. Och det ville de, såklart (Att bli bjuden på middag samt slippa göra iordning efter maten är höjden av lyx).

Så vi har ätit spagetti och köttfärssås, och efter maten lekte barnen vidare medan vi satt vid datorn och kollade Hemnet- hus. Himla rolig syssla. Hon och hennes sambo ska och titta på ett hus på tisdag, och inte vilket hus som helst utan det med jaccuzzin i källaren! Ja, jäklar. Om jag bodde i ett hus med helkaklat badrum med jaccuzzi i källaren skulle jag gå runt hela dagarna och mumla "Oh my God, jag har dött och kommit till bostads- himlen" för mig själv.

I alla fall är denna mamma så helt fantastiskt rolig och trevlig (Det var hon jag var och simmade med förrförra fredagen). En sådan som man kan prata om ingenting med, som att hon måste ha med sig ett vinglas till husvisningen så att hon kan sätta sig i jaccuzzin och testa om det går att ställa ett vinglas någonstans. Eller diskutera roliga affärsidéer med. Ja, ni fattar. Hittills känns hon nog som den jag gillar mest efter att ha bott här i ett och ett halvt år.

MEN! Nu till hemska. När vi först träffades så tyckte jag faktiskt inte alls speciellt mycket om henne, utan tyckte att hon var...Ja, en smula märklig om jag ska vara ärlig. Fast sedan upptäckte jag ju att vi kom jättebra överens och var rätt lika, vilket måste betyda, slog det mig här om dagen, att folk säkert tycker jag är märklig första gången de möter mig. ÅH NEJ!

Här har jag liksom gått runt i 31 år och trott att jag är trevlig och lättsam, och så tycker istället människor jag möter att jag är konstig. Måste genast ändra hela min uppfattning om mig själv. Alltså, jag kommer inte att ändra hur jag är, för så kan man ju inte göra. Dock behöver jag...Tja, förlika mig med tanken att folk eventuellt tycker jag är märklig. Ja. Så får det bli.

AMEN I MORGON BÖRJAR JAG JOBBA IGEN, ÅH NEEEEEEEEEEEJ!

Fast det är bara sex veckor, sedan är det påsklov.

Erkänn att ni är lite, lite avundsjuka på mitt jobb? Lite?

En favorit i repris: Brun utan sol- servett för 10 kronor från en av sminkaffärerna i stan och luggklippning. Fräscht med lite färg. Och luggklippningen tror jag att jag kanske, eventuellt får till lite bättre den här gången. Måste ladda lite till bara. Att stå med en sax framför spegeln är inte det lättaste.

Men anything för att slippa för lång lugg.

Och ikväll ska jag måla naglarna. Och snart är det mars. Det finns hopp.

Har en smula imorgon- är- det- inte- lov- längre- depression, men försöker intala mig att det är OK ändå. Ärligt talat blir jag rastlös om jag är ledig för länge. Dessutom saknar man eleverna när det varit lov. Jo, det är säkert. I like my kids. Plus att mina egna barn nog också längtar lite till kompisarna på dagis och skolan. Det går ju trots allt inte att softa runt hur länge som helst.

Med detta sagt så har jag bara en sak att tillägga: Fast det kommer att kännas jääääääävligt tungt att lägga fram kläder ikväll samt ställa mobilen på 06.10. Det kommer det.

Ska strax gå ner och börja laga lunch. Jonas, barnen samt en av Stellas gamla dagiskompisar som vi är barnvakt till idag är ute och skottar snö. Har kommit hur mycket snö som helst inatt.

Blir det inte vår snart? Jag vill ha mina svarta Konverse, bruna skinnjackan och solglasögon. Inte jacka med trasig dragkedja. Punkt slut!

Jag trodde BWO skulle vinna. Viserligen var den lite tråkig, men ändå bäst. Resten var rookies. Men vad händer? Jo, i slutet är det BWO mot Molly, som var Stellas favvo, och det fattar ju varenda en att man inte kan rösta på båda. Det skulle vara som att rösta på ingen.

Så då sa jag att vi skulle köpa skivan och att hon fick lyssna på Molly då (Hon är bara 6 och fattar ändå inte det här med Globen och chanser i Europa)

Och vad händer?! JO, BWO går inte vidare. Där ser man. Never lie to a child. Det slår right back at you.

Fast i Andra chansen är det BWO mot Lili och Susie. Dumma nya regler.



 

• Tända värmeljusen i vardagsrummet
• Krama Leo godnatt innan Jonas går upp och nattar honom
• Göra morotsstavar och dipp
• Poppa popcorn
• Se på Melodifestivalen med min lika schlagerfrälsta dotter
• LOVELY!

Och nästa söndag börjar skivan säljas på Statoil.

Fast ikväll verkar det inget vidare. BWO tävlar tydligen med en ballad, boring boring. Jag har dock fortfarande inte riktigt kommit över att de inte vann förra året, så kanske är det deras låt som är bäst ändå.

Komplett med tidningar och Bamse- memory och allt. Läste i Aftonbladet idag att det är så man ska göra, visa sitt ostädade hem. Här är en till:



De två vingel- stolarna ännu ej iskruvade längst bort i bild.

För övrigt är denna livspussel- debatt det ungefär töntigaste jag vet. Och namnet! Livspussla mig hit och livspussla mig dit, man gör väl för tusan det människor gjort i alla tider. Försörjer och tar hand om sin familj. Vad är problemet?! Sedan om folk vill bränna ut sig genom att ständigt renovera, shoppa, träffa vänner och träna on top of the jobb och barn så är det väl deras bekymmer. För att inte tala om de som skaffar barn med någon som knappt vet vad en dammsugare eller blöja är, och sedan klagar livet ur sig tio år senare. Well, en bra man tar hand om sitt hem och sina barn. Punkt slut.

Ursäkta om jag låter aggressiv, men jag blir så sjukt trött på böcker som "Skriet från kärnfamiljen" (Ha ha, fast lite roligt namn) och Bitterfittor och allt vad det nu heter. Kan inte människor bara sköta sitt jobb och ta hand om sina barn (Om man har några) och vara nöjda? Se det som en bonus de gånger man gör något roligt, och inte gnälla om allt man inte hinner?

Surprise, surprise, dygnet har bara 24 timmar, och ett heltidsjobb kräver rätt mycket av den tiden.

För 300 år sedan hade folk det betydligt tuffare, och inte skrev man några Bitterfitte- böcker då minsann.

PS. En till bild. Lite mer stylish. Bara för att jag vill låtsas att jag är med i Family Living.

Jag brukar inte köpa youghurt så ofta, för vi hinner ändå inte äta det på vardagarna, men på helgerna ibland är det gott. Vaniljyoughurt och musli. Så det åt jag i morse, och det liksom SMAKAR lördag.

En annan bra sak är att jag ofta glömmer bort att Melodifestivalen fortsätter, och så sitter jag där med min frukost och tänker "Jaha ja, trevligt med lördag men det händer ju inget speciellt" tills jag tittar i gårdagens Klick- bilaga och läser om Melodifestivalen och tänker "JAAAAA! Det är ju Melodifestivalen ikväll!"

Så blir det plötsligt en jättebra lördag. Party, party.

Har fortfarande pyjamasen på mig, en annan lyxig sak med lördagar, men ska strax gå in och duscha. Get this day started. Fixa lite med tvätten, laga lunch, åka och handla lördagsgodis. Kan ju inte softa runt i flanellpyjamas för evigt.

Om batteriet till kameran hade fungerat hade jag förresten knäppt kort på köksbordet med nya stolarna. Blev hur bra som helst! Och sköna att sitta på är de också. Enda nackdelen är att två av dem fortfarande är lite vingliga och ytterligare två var jättesvåra att skruva ihop, men hey, för tre hundra på Jysk får man ju inte direkt bästa kvaliteten i landet...

Ska köra ett till skruvrace ikväll.

Sitter med barnen på golvet framför Tv'n efter frukosten och ser sista halvtimmen av "Livet enligt Rosa- The movie" (Lånefilm från bibblan igår) med dem.

Stella: Det kommer tårar på mig
Jag (Försöker att inte snyfta alltför mycket): På mig med

Så sitter vi där och gråter till det fina slutet, och Leo tittar undrande på oss.

Leo: Är ni ledsna?!
Jag: Nä...Men det slutade så bra.

Jonas gick upp med barnen i morse vid åtta, och jag fick sova en timme till. När jag sedan går nerför trappen så luktar det nybakat bröd i hela huset. Va! Vilken man.

Nu har han precis lagt sig att sova (Vi kör med sovmorgon i skift i det här huset), och jag ska klä på mig och kidsen och gå en promenad till bibblan. I solen! Och med gnistrande snö! Hade varit sjysst med en slalom- eller längdskidåkningsdag, men i brist på skidor så får en bibblan- promenad duga.

Efter lunch ska jag och barnen till en jobbarkompis, som just nu är mammaledig, och fika. Hennes äldsta barn är en vecka yngre än Leo, så medan barnen leker kan vi sitta i soffan och skvallra om jobbet. Trivsam eftermiddagsaktivitet.

Åh, den är så BRA!

En Topp Tre av alla filmer i hela världshistorien. Och jag började gråta på exakt samma tre ställen som i somras på bio. Bara en sån sak.

• Vårjackor till båda barnen
• Gympaskor till båda barnen
• Ny, fin tulpanvas

Kom igen, våren! Bring it on. Men visst, - 7 grader, massa snö och lite sol som idag har också sin charm.

Sitter och väntar på att Stella ska somna, så att jag kan smyga ner. Jag beställde en prenumeration av Damernas Värld för någon månad sedan bara för att få Sex and the city- The movie, och igår kom dem! Har sett fram emot att se den hela dagen. Jag ska dricka ett glas vin och äta mini- Toblerone (Som jag köpte på IKEA igår) till. Såg den i somras på bio, så att se den igen nu blir ju praktiskt taget som att se den för första gången.

Lovely!

När jag säger "Har sett fram emot att se den hela dagen" menar jag inte att jag halvhjärtat tänkt "Kul med film", utan snarare sett fram emot den som andra ser fram emot en Thailandsresa eller liknande. Jag vet. Jag är rätt lättroad.

I morse när vi satt och åt frukost ringde grannbästismamman och frågade om Stella ville följa med dem till Djungellandet, som är ett lekland i Gävle. Om hon ville!

Så klockan tio satte hon sig i deras bil med guldplånboken i handen och vinkade glatt. Lekland, McDonald's och kanske en tur på stan eller Dollarstore eller liknande. Blev det några pengar kvar skulle hon få köpa någon liten sak. Värsta superdagen!

Jag och Leo är kvar hemma med mormor, som ska åka hem efter lunch. Just nu är de ute och leker, Leo med nya lilla snöskyffeln han fick igår.

Själv ska jag fortsätta bädda rent i sängen. Om jag vinner på Triss någon gång (Eller menar förresten NÄR. Viktigt att vara optimist) så ska jag köpa dyra, lyxiga sängkläder det första jag gör. Eventuellt de med gröna löv som jag såg på Mio igår. Är helt övertygad om att mitt liv skulle bli lite bättre med sådana sängkläder.

Det är det ju mest bara vi som får njuta av.

Om jag istället skulle lägga pengarna på mig själv skulle resten av världen få njuta.

(Ho ho ho. Eller så är det kört. Efter 30 blir det liksom inte så mycket bättre än såhär, hur fina kläder eller dyra krämer man än köper. Om man inte heter Pernilla Wahlgren eller Lena Philipsson, förstås. De är snygga ändå)

Inte nog med att jag har handlat både billiga, fina köksstolar (Förlåt om jag tjatar, men 6 STOLAR FÖR 1800 KRONOR! It is a miracle), snöskyffel, toalettsits, tulpanvas från Hemtex och lite annat smått och gott, jag har även köpt vårkläder till barnen.

Jorråsatte! Ibland slår jag mig själv med häpnad. Har köpt bra vårjackor på Intersports superflytt- rea, och gympaskor på Din sko. Ena reaparet på köpet, så två snygga vårskor för 99 kronor. Det ni!

Efter att vi kommit hem och ätit middag, så travade jag iväg till en granne en bit bort. Hon jobbar på mitt jobb som vikarie ibland, och när vi igår kom på att Stella inte hade några stavar till sina skidor och jag ringde på för att fråga om hon hade några att låna ut så bjöd hon in mig på Spa- kväll. Inte illa. Hon säljer Tahitian Noni- produkter, och vi fick både dricka mirakeljuicer och rengöra och smörja in både händer och ansikte. Hur lyxigt är inte det för en helt vanlig onsdagskväll! Och som vanligt går jag på allt...Fast faktiskt, det här verkar himla bra på riktigt. Ekologiskt och hela köret, för att inte tala om hur len huden blev. Hade jag varit miljonär hade jag köpt rubbet.

Fast nu är jag inte det, så det fick bli schampo och balsam (Som är det absolut godaste jag luktat i hela mitt liv. Jo, det är säkert!) och en sugar scrub att smörja in händerna med så att de blev alldeles mjuka och fina.

Dock. När jag gick dit var min enda tanke Inte köpa något, inte köpa något, inte köpa något...Och det gick ju bra. Hrm. Så här i bilbesiktar- och CSN- tider och allt. Ja, ja. Kommer i alla fall att ha mjuka händer när jag eventuellt inte har råd att laga bilen.

Viktigt att prioritera här i livet.

PS. Fast jag tänker såhär: Det kostar ju pengar att leva. Dessutom gör vi sällan av med pengar förutom på räkningar och mat, eftersom vi dels inte har tid och dels inte har så många affärer att spendera dem på. Så! När jag väl handlar, som köksstolar och dyra vårjackor (De kostade lite trots att de var på rea) och skrubkrämer för händerna så är det VERKLIGEN VÄRT DET! Jo. Så säger vi. Det känns bättre då.

Och vad gäller CSN och billagning så håller vi för händerna för öronen och låtsas som att de inte finns.

Visade sig att det finns köksstolar som ser ut precis (Eller åtminstone nästan precis...) som jag vill på Jysk för 300 KRONOR PÅ REA! 300 kronor, vilket fynd. Så sådana får det bli, trots att jag lovat mig själv att aldrig köpa möbler på Sämsta kvaliteten till det billigaste priset- affären Jysk.

Jag och mamma ska strax åka iväg till Valbo och shoppa loss, ska även gå en sväng på IKEA och en sväng på köpcentret. På vägen hem ska vi åka förbi något byggvaruhus och köpa ny snöskyffel och ny toalettsits.

Fråga: Finns det något tråkigare att lägga pengar på än snöskyffel och toalettsits?
Svar: Troligen inte, nej.

Två kannibaler fick jobb på ett företag, med löftet att de absolut inte fick äta upp några av de som jobbade där. Kannibalerna lovade, och så gick en vecka och allt gick bra. Ännu en vecka, och fortfarande inget.

Men så en dag stormade personalchefen in till dem, och röt att de var avskedade. Kannibalerna packade ihop sina saker och gick ut därifrån, och medan de gick ut genom dörren muttrade den ena till den andra: "Nu har vi ätit upp mellanchefer i snart två veckors tid, och ingen märkte något. Varför var du tvungen att ta städerskan?!"

Kanske är jag lite trög, men alla skriverier om folk som förlorar jobbet...Jag förstår inte riktigt. Om ingen köper alla de där bilarna så kan de vill inte ha kvar folk som tillverkar dem?

Visst är det en fin tanke att man ska ha kvar fabriker bara för att människor ska ha jobb, men så fungerar det ju inte i världen. Saker måste gå med vinst. Sedan kan man såklart diskutera moralen i att företag flyttar utomlands för att få billigare arbetskraft, men hey, så fungerar du och jag också. Vi handlar gärna i den billigaste affären. Someone has to pay.

Jag köper inte riktigt snyfthistorier om Ulla-Britt, 49 år (Till exempel), som arbetat i samma fabrik sedan hon var tjugo och nu måste sluta. Visst är det tråkigt och sorgligt, men vad kan man göra?

Är nog ändå lite inne på Moderaternas linje ändå, trots att jag alltid röstat på Miljöpartiet och ibland Socialdemokraterna. Det finns alltid jobb. Tänk om folk kunde ta jobb på äldreboende eller på städbolag och vara lika stolta över det som över vilket annat som helst, alternativt sluta gnälla och inse vilket otroligt priviligierat land vi bor i som ger oss både A-kassa och socialbidrag.

Och vad gäller att ta hand om gamla så anser jag att detta är ett av de viktigaste jobben vi har. Tänk att få bli omhändertagen av en glad, trevlig, duktig och kunnig personal när man blir gammal. Sedan är det såklart synd att lönen inte är så bra, men även det är ju relativt. Ju längre man pluggar, desto högre lön (Oftast). Detta gäller även långa arbetsdagar, blir även en smula irriterad över tidningsartiklar som ondgör sig över höga chefers löner. Well, om man har arbetsveckor from hell och ansvarar över ett helt företag så är det klart man tjänar pengar.

Men vill vi byta? Oftast inte.

Fast nu kom jag från ämnet lite. Vad var det jag höll på att skriva om? Just ja, fabriker som stänger för att lönsamheten minskar. Och att det kanske är bättre att köpa läget än att gnälla?

Eller? Någon som har någon annan teori?

I senaste Mama var det en intervju med Camilla Läckberg, där hon pratade om sitt författarliv, sitt barnliv och sitt samboliv med Martin Melin. Himla mysigt det hela. Stor villa i Stockholm, gullig familj och massa pengar, vem lever inte drömlivet då, liksom?

Fast sedan blev jag lite illa till mods. Efter att hon pratat om hur underbar sambo och bonuspappa Martin är, så nämner hon typ i en bisats hans barn som han har varannan helg. Den minsta var bara en månad när han och exet separerade. Vad vet jag, kanske är allt så sockersött som det verkar och hans ungar är världens mest harmoniska, men fy tusan att ha en pappa som figurerar på löpsedeln var och varannan dag med sin nya familj.

Och hans två barn sitter hemma och längtar efter pappa och får bara träffa honom varannan helg.

Åh, det är så sorgligt. Klart folk får skilja sig bäst de vill, och jag är övertygad om att varenda förälder älskar sina barn till döds, men är det ändå inte lite märkligt med pappor (Eller ibland mammor, för den delen) som inte anstränger allt de kan för att träffa sina barn?

Utifrån barnperspektiv, alltså. Som vuxen är det klart att man har argument hit och dit, men barnen? Som inte rår för någonting, men ändå oftast blir de som drabbas hårdast.

Bara några tankar.

Jag och Stella håller på att städa, rensa och möblera om på hennes rum.

Ahhhhhh. Underbara syssla.

PS. Ja. Jag är född i Jungfruns tecken DS.

Min jackas dragkedja är trasig, så varenda gång jag böjer mig ner eller särar lite på benen (Som i cyklar, till exempel. Vad trodde ni?!) så åker dragkedjan upp nerifrån. Jävligt irriterande. Dock är jag för lat för att orka fixa dragkedjan så här i slutet av vintern, så jag får helt enkelt hålla ihop benen.

Fast det är inte så kul att vara ute och leka med barnen då. Igår stod jag still och sa "Skotta ni. Jag står här och tittar på", så nu har jag tvättat min gamla jacka som hängt i garaget i ett och ett halvt år. Dock luktar den fortfarande en smula gammal sommarstuga. Very not stylish. Fast om jag får välja mellan att stå still och lukta gott eller kunna röra mig och bygga snöhus och lukta som 1800- talet så väljer jag det senare.

I alla fall! Det var inte det jag skulle skriva om, utan om att idag när mamma kommer så har hon med sig ett par begagnade skidor till Stella. Kul! Leo kan ha hennes gamla, så i eftermiddag blir det skidåkning runt kvarteret.

Jag ska också köpa skidor. Jo, det är säkert. Sedan, när barnen blir lite större. När jag var liten åkte vi skidor rätt ofta (Som jag minns det), vi åkte en eller en och en halv mil runt skogarna vid Bergebo motionsanläggning och hade med oss apelsin och varm choklad. En oh så bra vinteraktivitet. Sådant vill jag lära mina barn också.

Eller åka slalom. Jag har sagt i ungefär fem års tid nu att jag någon gång när jag är i Borlänge ska fixa barnvakt och sedan hyra skidor och åka en dag i Romme Alpin, men än har det inte hänt. Men, men. Any year now...

Nu ska jag fortsätta bädda sängar, och sedan gå in och duscha. Ha en bra dag, darlings!

Bröllopet i lördags skulle vara klockan fyra, så vi åkte i god tid strax före halv. Ja, eller hur. Började med att det kom en massa bilar emellan oss och de andra två bilarna, så Jonas visste inte vart vi skulle.

Jag: Men du var ju med när ni åkte förbi den förut?!
Jonas (En smula stressad): Ja, men jag kommer inte ihåg
Jag: Amen HERREGUD!
Barnen i baksätet: Ja, herregud pappa!

Sedan snurrade han runt på Ystads små gränder, och jag satt bredvid och skällde och suckade. Trivsamt värre. Inte hade vi telefon med oss heller. Till sist kommer vi fram till en kyrka, och Jonas parkerar bilen halvägs in på en cykelväg och springer in och kollar. Fel kyrka, så in i bilen igen och kör runt lite till på smala gränder. Så möter vi plötsligt bilen med hans mamma och brudgummens barndomskompis, så båda bilarna tvärnitar och Jonas vevar ner rutan. Så visar det sig att INTE DE HELLER vet var kyrkan ligger, eller för den delen vilken kyrka det är (Finns tydligen fler i Ystad). Slutar med att barndomskompisen ringer till Jonas storebror, som redan var vid kyrkan, och så gör vi två olagliga U- svängar varav den ena är ca tre millimeter från att Jonas storebrors fru backar in i vår bil (Vi hade lånat lillebrors bil).

Lite roligt så här i efterhand, men inte så kul fem minuter i fyra i lördags. Slutar med att vi kör tre bilar på rad på gågatan och parkerar sedan vid rätt kyrka. Ja, herregud. Så kommer vi in i kyrkan och prästen ger oss psalmböcker och säger "Det var i sista stund!". Nähä, liksom?! Så försöker jag hoppa in i rad längst bak, men någon viskar att två rader längst fram är för familjen, så då går vi genom kyrkan med hundra par ögon tittande på oss. Sätter oss längst fram och börjar krångla av oss och barn ytterkläder. Konsten att ta sig diskret fram i en kyrka...Not.

Ja, ja. Vi hann i tid i alla fall. Så ska vi sedan ta oss till lokalen där festen är, och så blir det ungefär samma sak där...Alltså, Jonas familj är helt underbara, det är de, men en smula virriga. Eller rättare sagt är de väl normala, medan jag är logistik- Hitler som gillar ordning och reda. (Fast så länge man är medveten om sina dåliga sidor så är man väl åtminstone lite safe?!) Kan berätta the whole story någon annan gång om hur vi slutligen hamnade på bröllopsmiddagen...Själva middagen var god och trevlig, men vi hade ju barnen med oss så helt avslappnat var det inte. Efter att jag hunnit äta en halv förrätt och en liten portion buffémat (Jättegott) inklusive ett halvt glas vin så tog jag barnen med mig och åkte taxi hem till stugan.

Allt som allt hann jag vara på bröllopsfesten typ en och en halv timme.

Fast folk började bli en smula packade, så när jag klockan halv åtta tog barnen i varsin hand och steg ut från lokalen med havet rakt framför oss och en upplyst Polenbåt som tutade och var på väg in till hamnen (Barnen: WOOOOOOOOOW!) så kändes det helt ok. Vad är väl en bal på slottet och så vidare. Jonas hade i alla fall haft jätteroligt, och kom hem runt halv tre. Fast det var som när min brorsa gifte sig och han fick lov att åka tidigt och hämta barnen, ibland får man kompromissa. Lite trist känns det såklart att inte kunna vara kvar längre, för Jonas lillebror och hans fru är verkligen världens skönaste människor, men men. Kan ju inte gärna skicka hem en 3- och en 6- åring själva (Skånekusinerna hade barnvakt av deras mormor som var med en stund på kvällen och sedan åkte hem med dem, men kändes inte som att vi kunde med att lämpa över våra barn på henne)

Fast vet ni vad jag gjorde istället, då? Jo, åkte hem till stugan, knackade på hos söt- kusinen Gustav som var vaken, tog med honom till vår stuga, satte på mig myskläder, öppnade chips- och godispåsar och tittade sedan på Melodifestivalen ihop med tre underbara barn!

Drack en liten Taxfree- öl som fanns i kylen sedan kvällen innan. Ringde och röstade på Amy, som är Stellas stora idol, och på Lili och Susie. Deras låt var bäst. Killarna dansade, fnissade och lekte med bilar.

Faktiskt en mini- bal det med, må jag säga!

SPORTLOV!

Underbar uppfinning. Har inte riktigt fattat att jag är ledig en vecka, eftersom förra veckan på jobbet var så konstig och sedan hem och packa och sedan åka bort hela helgen.

Men nu, så här en måndagförmiddag när jag strosar runt i pyjamas och fixar lite och städar lite och funderar över vad vi ska göra idag, så fattar jag. En hel vecka ledig! Lovely.

Hade först tänkt att åka till Borlänge några dagar, men vi måste lämna in bilen på service och dessutom så känns det skönare att vara hemma. Så mamma kommer hit istället. På onsdag ska hon och jag åka till Uppsala och maybe, maybe äntligen köpa köksstolarna.

Dagens stressigaste: Tågbyte och McDonald's- middag på Stockholms centralstation. Tio miljarder jävla människor överallt. Barnvagn och packning och barn.

Dagens ostressigaste: Kliva av tåget på vår perrong. Ett fåtal folk som kliver av, massa snö och förutom det inte en människa så långt ögat kan nå. Eller jo, när vi väntade på taxin kom det två tonårstjejer i röda dunjackor och gick förbi, men annars tystnad.

Har i alla fall haft en jättemysig helg. Några topp 10:

Bästa kusin- myset
Leo och Stellas två Skåne- kusiner har vi inte träffat sedan Leo och Gustav var små bebisar som sprattlade i varsin babybjörn sommaren -06. Hans lillasyster som är ett och ett halvt hade vi aldrig träffat. När de och deras pappa (Jonas storebror) kom hem till den andra brorsan (Han som skulle gifta sig) i fredags kväll där vi åt middag, så hade Gustav somnat i bilen. De la in honom på dubbelsängen, och så satt Stella och Leo där bredvid och väntade på att han skulle vakna. Klappade lite på huvudet, och Leo la dit sin gosebjörn och några bilar så att han skulle ha tills han vaknade.

Hur gulligt som helst.

Så tittade jag dit ungefär en  minut senare, och då satt Leo och Gustav på sängen och pratade glatt och lekte med bilar som om de inte gjort annat i sina dagar. Efter det var de typ oskiljaktiga hela helgen. Gullungarna. Några gånger fick de dock säga "Va?", inte helt lätt att förstå sig på skånska respektive...Tja, icke skånska (Vet inte riktigt vad mina barn har för dialekt).

Stella och lillasyrran har såklart lekt massor de med. Allt som allt en himla trivsam helg, och åh vad kul det var att träffa gulligaste sötkusinerna från Skåne...

Familjehänget
...Och såklart gullungarnas föräldrar, brudparet samt farmor från Småland. Det var över ett år sedan barnen träffade sin farmor senast, och de sprang överlyckliga och kramade om henne i fredags när vi kom.

Havet
I lördags gick vi en sväng ner till havet (Vi bodde i tre stugor som låg bredvid varandra i en stugby precis vid havet). Strålande sol och barnen sprang runt och kastade is och sand i vattnet. Egentligen har jag inte större krav på livet än så. Ge mig lite hav så är jag nöjd. När jag blir stor alternativt rik ska jag ha en sommarstuga med havsutsikt. Oh yes.

Bröllopet
Say no more. Fiiiiint. Dessutom var hon som sjöng den absolut bästa bröllopssångerskan jag någonsin hört. Klockren röst och text om du och jag och för evigt, typ, ja men ni förstår ju. Som tur var kunde jag sträcka bak handen och få låna en näsduk av Jonas storebrors fru, annars hade jag gråtit sönder mig totalt.

Det är något visst med bröllop, det är det. Kan inte låta bli att imponeras av en kärlek så stor att man står i kyrkan och lovar varandra och Gud och hela Världen att man ska älska varandra för evigt. Snyft. Så vackert.

Nu ska jag gå ner och äta sen middag, hade ingen lust att äta McDonald's på tåget. Nästa gång jag skriver kan jag berätta om helgens icke- highlights. Hoho, bland annat har jag gått nedför altargången inför typ hundra personer UTAN att gifta mig. Är icke att rekommendera.

Idag på jobbet var det en av mina specialelever som klarade en sak så helt fantastiskt bra att jag dansade lite i rummet när lektionen var slut! Och fick en tår i ögat. Och tänkte att olyckskorpar som inte tror att vissa saker går inte borde jobba i skolan.

Punkt slut!

Det är så helt sjukt hur lite lust jag har att packa hela kvällen för att sedan sätta oss hela familjen på ett tåg imorgon bitti. Efter denna veckan känns inte en supersocial helg som den perfekta avslutningen, precis. En filt i soffan hade varit bättre. Men nu ska jag SHUT UP ALL ABOUT IT och istället tänka på saker som:

• Hur otroligt mysigt det är med bröllop
• Det faktum att vi faktiskt får träffa Jonas familj, som vi inte sett på ungefär tusen år (Känns det som)
• Hur myspys det är att åka tåg hela familjen
• Att i morgon kväll befinner jag mig i Skåne och fina Ystad
• Att det faktiskt är bra med lite miljöombyte
• Och sist men inte minst: Att om jag bara sätter igång med packandet så blir jag fortare klar

Så nu gör jag det! Tänker på de sakerna, alltså.

Skrev i minnesboken i personalrummet idag. Har inte hunnit tidigare i veckan, och bara det säger ju något om hur märkligt det ändå är att Jorden fortsätter snurra fast den är upp och ner för hennes närmaste släkt och vänner, fast idag gick jag dit det sista jag gjorde. Satte mig i en stol, bläddrade igenom boken, kände hugget i bröstet igen.

Och skrev till henne. Avslutade med "Du fattas oss". För det gör hon, i allra högsta grad.

Ursäkta att jag inte skrivit på några dagar, men har inte hunnit.

Veckan på jobbet har känts märklig. Inte så att vi blivit lamslagna av sorg, utan mer som att verksamheten fortsätter fast det har varit ett hugg i bröstet med jämna mellanrum. Kollegan som dog arbetade inte i mitt arbetslag, men hon var en som jag ganska ofta samarbetade och pratade med. En duktig, klok och rutinerad pedagog och en jättesnäll och helt fantastisk människa. Åh, det känns så konstigt och tomt, och så otroligt sorgligt.

Förlåt för patetiska rader, men ibland är det viktigt att stanna upp i sitt i-landsproblemliv där man gnäller över grått väder eller mycket på jobbet och inse hur värdefullt livet är. Så. Patetiska raderna slut.

I dag har vi varit på läromedelsmässa på Fyrishov med arbetslaget, och sedan åt vi middag på en grekisk restaurang. Very nice. Åt Pikilia (Tallrik med blandade grekiska kötträtter, tzatziki, klyftpotatis, fetaost och sallad) och är fortfarande mätt.

I morgon är en stor dag, för då ÄR TIDSSTUDIEN SLUT OCH JAG FÅR LÄMNA IN MOBILEN! Halleluja. Fast faktiskt har det gått över förväntan bra, efter en dag tänkte jag inte ens på att jag skulle knappa in koder för varje aktivitet. Det känns som en standardrutin, som att tvätta händerna när man varit och kissat eller nåt. Lektion är kod 4, enskild elevkontakt kod 6, planering kod 11 och administration kod 15. Lätt som en plätt. Allt som allt 27 koder. Dock...Mycket knapptryckningar har det blivit, så oh my God vad skönt att lämna in den i morgon.

(De andra lämnar in den på fredag, men då är jag ledig)

Nu: Gå och lägga mig. Puss och god natt, Världen!

En på mitt jobb dog i natt.

Hemsk, hemsk måndag.

I natt och idag har det snöat så mycket att det är ett flera centimter tjockt lager snö på trädgrenarna. Sådant är alltid lika fint. Kanske inte lika fint i morgon bitti när jag ska cykla till jobbet MEN jag har kommit på världens bästa idé: Jag ska börja åka spark till jobbet på vintrarna. Kom på det när barnen skjutsade varandra på sin lilla spark igår.

Åka spark! Förstå vad kul. Jag kan ställa väskan på lilla sittplatsen fram, och sedan susar jag fram på min spark. Kommer att bli en ren fröjd att åka till jobbet. Eventuellt målar jag den svart, det skulle vara snyggt.

Ja, nu har jag ju ingen spark just nu, om man ska vara nogräknad, men en gammal spark borde väl finnas i nåns garage någonstans? Eller på en loppis?

Hohoho. Jag kommer att bli känd som "Jo, men hon som jobbar på X- skolan och som alltid åker spark till jobbet, du vet?" Eller så där lagom Hohoho, i och för sig, kanske är det en smula weirdo att åka spark till jobbet?

Äsch. Mer weirdo att cykla på isiga cykelbanor i Staden Som Aldrig Plogar.

Stella bråkar och tjafsar vid läggdags och jag skriker tillbaka så att hon ligger och snyftar i sängen. När Leo går upp och ska kissa en sista gång är han alldeles tårögd och snyftar till, han med. "Jag tycker lite synd om Stella..."

Åh, skruttungarna. Så jag och Leo gick in och tröstade Stella, jag med henne i famnen och Leo som klappar på ryggen, och både hon och jag sa förlåt. Dumt att bråka, men bra med förlåt.

Hatar när ens tålamod är noll, inte för att det egentligen är bråttom med något utan för att man själv är på dåligt humör. Säger som kloka Lasse: Det kallas tvivel, det där som stör, ja det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör".

Fast det kan ju inte barnen rå för, att mamma är på dåligt humör.

Nu ska jag gå ner i soffan och lägga den där filten över huvudet, och eventuellt tänka på Stellas ord när jag smög ut ur hennes rum efter att ha stoppat om henne.

Jag: God natt, världens finaste tjej
Stella: God natt, världens finaste mamma!

Åh, nu börjar jag nästan gråta. Jag är inte på långa vägar världens finaste mamma. Dessutom läste jag precis en blogg om en mamma med cancer som bara har några månader kvar att leva, så nu är jag ledsen över det också.

Life sucks.

Alltså, jag vill ju inte vara inne HELA tiden. Jag gillar att jobba, så det är helt ok att göra under veckorna. Förutom det är det himla nice att sitta med hårinpackning i en bastu  då och då.

Men februari i övrigt...Ge mig en filt att dra över huvudet.

Nu: Prova marinblåa Filippa K- klänningen. Ihop med svartblanka, högklackade skorna och plattångat hår kanske det ser åtminstone så pass bra ut att folk inte skriker och springer sin väg när de ser mig. Men who cares. Dessutom stod det inte på inbjudan "Februarifula människor göre sig icke besvär".

Vår i Skåne?! Oh, då kanske jag ska packa ner bruna skinnjackan och färgglada, tunna halsduken?! Fränt.

En av de bästa låtarna i Melodifestivalen genom tiderna är "Trying to recall" med Marie Lindberg. "You're sleeping on the couch..." , åh den är så sorglig.

Fast nu har de bytt till "Amanda", showtjejerna på nedervåningen.

För övrigt kommer jag den här helgen att ha lyckats med konststycket att knappt ha varit utanför dörren, förutom timmen igår när vi var ute och lekte innan lunch. Och nu är Jonas och handlar, så det slipper jag också. Lovely aktivitet att vara inne iklädd sina mysbyxor och fixa lite, städa lite, tvätta lite, leka lite. Februari är månaden då man får vara inne jämt.

Därför känns det, ärligt talat, lite småjobbigt att packa på torsdag för att tidigt på fredag morgon ta tåget ner till Skåne och bröllop...Såklart ska det bli alldeles, alldeles underbart att gå på bröllop, men jag KÄNNER MIG SÅ FUUUUUUUL. Åh, jag vill inte ha på mig fin klänning (Som jag måste tvätta och prova idag, för i veckan hinner jag inte) och sminka mig fint. Jag är blek, trött, har slitet hår och min snyggaste ögonskugga har tagit slut. Har tänkt beställa i flera veckor från min Mary Kay- kontakt (Hoho, låter som ens personliga drugdealer), men det har liksom inte blivit av. Vintern does that to you. Dessutom har jag ingen bra kofta eller kavaj att ha till, känns kallt med klänning med bara armar. Bara, bleka armar...

Åh, ge mig en tillfixning NU! Men i vecka ska det has prov, knappas in på tidsstudiemobil och planeras nya avsnitt, så tillfixning kommer liksom längst ner på listan. Förutom på torsdag kväll, då kommer jag få psykbryt och få för mig att jag inte kan åka. Kommer säkert glömma mina eller barnens skor också i stressen.

Februari är månaden då man ska ligga under en filt och se på "Vänner"- avsnitt och äta glass, inte då man ska se glamourös ut på bröllop.

Så, nu har jag gnällt av mig lite. Förlåt. Ska strax tvätta kläningen, och efter det försöka tänka på hur kul det ska bli att träffa alla snarare än hur oglamourös jag själv känner mig och hur mycket det kommer att vara att packa.

Ja. Så får det bli.

Dessutom är det ju så fiiiiiiiiiint med bröllop. Oh yes. Och fint i Ystad är det med.

Efter att Melodifestivalen var slut fick tjejerna borsta tänderna, kissa godnatt och gå upp och lägga sig, och de somnade på tio minuter utan ett endaste lilla knyst inifrån Stellas rum! Världsrekord i sova- över- somna. Trodde de skulle ligga och fnissa i minst en timme, men klockan var rätt mycket så de var trötta.

Nu så kan jag inte låta bli. Några reflektioner från ikväll:

• Ninas skinnbyxor såg ut att vara lika obekväma som mina Vilajeans- leggings, med grenen ungefär en decimeter nedanför där den egentligen borde vara. Därför kommer jag inte ihåg hennes låt för för fem öre, jag satt bara och funderade över hennes klädsel. Och skruvade mig över obekväma byxor.
• Shirley Clamp. Hade hon inte väldigt gula tänder? Fast fy, fy vad hemskt att tänka så. Bara för att inte hon är nedbantad och botoxad och tandblekt, liksom. Go Shirley. Fast tror dock att tänderna kostade henne några röster. Inte var låten bra heller. Såg ni att hon kom sist? Lite taskigt, hon var ju en av schlager- kändisarna. 
• Vi röstade på gulleplutten Jonathan. Synd att han inte gick vidare.
• Fast mest röstade vi förstås på Alcazar. GO ALCAZAR! Så jäkla bra.
• Roligt att artisterna pratat in när man ringer. Tjejerna* "HIHIHIHIHIHI! Kan vi ringa igen?!"
• Petra Mede var suverän.
• Fast inte ljudet. Visst lät vissa låtar jättemärkligt?!
• Scotts låt kommer jag inte heller ihåg, för när de sagt i introt att de kom från Lidköping och var födda runt -77 satt jag bara och tänkte på om mina kompisar Karin, Christin eller Marcus (Som kommer därifrån) känner dem. Säkert har Karin eller Christin hånglat med Scotts- Henrik, those babes were SMASHING in their tonår. Och är fortfarande, of course!
• Sa jag att vi hejar på Alcazar? Ja, det gjorde jag nog.
• Maries låt var bara en flirt med öststatsländerna. Well, that didn't work out for you. Fast lite bra var den.
• Lite bra var Emilias låt också. Känns som en låt som blir bättre och bättre ju mer man hör den.
• Den här nya röstningshysterin?! Trodde de hade nått sitt tak, men oh nej. Hatar sånt. Dessutom kanske man vill rösta på båda som tävlar mot varandra? Skumt system. Skumt och sniket.
• Fast vi röstade massor på Alcazar ändå. Billigt för en lördagkväll.

Nu är jag klar. Gillar ni inte Melodifestivalen lär ni väl ha dött av tristess av detta inlägg. Fast gillar man inte Melodifestivalen är man ett grått psykfall, och några sådana finns väl inte här?!

Nä, menar det.

(OBS! Skojar bara. Jag tycker om er även om ni inte gillar Melodifestivalen. Eller, tycker om kanske är ett starkt ord...Tycker är ok? Accepterar? Tolererar?)

(Skojar nu med. For the record, alltså)

* = Med tjejerna menar jag alltså även mig själv. Blir ju alldeles till sig av att höra en kändis i sin egen hemtelefon.

Lillskrutten sover.

Nu går jag ner och äter chips och ser på MELODIFESTIVALEEEEEN med tjejerna.

Ps. Har älskat Melodifestivalen sedan jag var typ tio och tvingade pappa att spela in från radio. Lite stört är det kanske?

Melodifestival, Melodifestival, Melodifestival!

Var mest bara det jag ville säga. För övrigt har jag beslutsångest, om jag ska:

1. Natta Leo före kl åtta
2. Försöka natta Leo före kl åtta, men misslyckas och ha honom uppe ändå
3. Låta honom se Melodifestivalen

Tror att jag satsar på nummer ett. Han kommer inte orka vara vaken ändå, och det skulle ju vara mysigt att se det bara med två stor- tjejer (6 och 8 år). Om inte ett fungerar kör jag på nummer två.

No way att jag missar början.

Stella och grannkompisen kom på en rolig lek, nämligen att passa Leo när han badade. Leo får rätt ofta vara en livs levande docka/ lillebror. Himla praktiskt. Fast sen kom Stella på att hon också ville bada, så nu leker de att granntjejen är deras mamma och jag är mormor.

Granntjejen kollar barnen i badet och jag är en mormor som sitter vid datorn.

Bra lek.

En av Stellas grannkompisar ska sova över. Mysigt värre. Hon kom nyss med ryggsäck och ungefär tre miljoner docksaker inklusive en vagn, så de får nog en bra kväll. Till middag ska jag göra en av våra vanligaste lördagsmiddagar, nämligen schnitzel, potatisgratäng och fetaostcreme.

Och ikväll Melodifestival, chips, glass och popcorn. Lovely!

Leo längtade efter sin dagisbästis, så han ringde dit och frågade om han ville komma över och leka. Dagisbästismamman sa att han låg och sov, men kanske att han skulle komma en stund runt klockan fem. Visserligen betyder det att jag plötsligt har fyra barn till middagen, men det spelar inte så stor roll. Har man två kan man lika gärna ha två till i ungefär samma ålder som ens egna, det är nästan som att ha barnvakt själv.

Nästan.

Åh, jag dör vad roligt! En av mina absoluta favorit- kompisar, som sedan några år tillbaka bor far, far away, ska flytta tillbaka till Sverige i sommar!

Med sina två fina barn! Som Stella och Leo tycker jättemycket om!

(Mycket utropstecken i detta inlägg, kände jag... Men vad gör väl det, är det Sverigeflytt så är det, och det kräver sina utropstecken!)

Puss min vän, och welcome back!

Det var motionssim igår, så när vi kom in i simhallen var det släckt med värmeljus överallt, och de spelade lugna 90- talslåtar ( Typ "Wind of change") på en stereo.

Jag: Amen gud vad bra!
Kompis: Ja, helt fantastiskt! Och musik!
Jag: Och värmeljus! Och motion!
Båda: Åhhhhhhh!

Så börjar vi simma.

Jag (Efter fem simtag): Hur långe ska vi simma? Antal längder eller efter klockan?
Kompis: Efter klockan, va? Ska vi gå upp sju?
Jag: Låter bra, det är ju faktiskt så tråkigt att man kan dö att simma
Kompis: Åh, vad skönt att du sa det! Skittråkigt är det

Haha. Fast skönt, som sagt. Efter badet bastade vi i över en halvtimme, och när vi kom hem hade Leo redan somnat och tjejerna (Stella och kompisens dotter) satt och tittade på Let's dance och åt chips. Tänk om man kunde ha det som fredagstradition att simma, oh my God vilket underbart liv. Fast Jonas jobbar varannan fredag, och min kompis jobbar typ varenda fredag i vanliga fall, så det är ju kört.

Fast kanske att jag kan ha som tradition att simma varannan fredag, fast med olika kompisar? Hm, värt att fundera på.

Nu ska jag bädda färdigt sängarna, och sen ska jag gå ut med kidsen och skotta snö och bygga snöstad. Ska även passa på att ta ut Leos traktor, så får han ha den i garaget sedan. Leo fick en traktor från Biltema från Tomten (Mormor), en stor traktor som är hur rolig som helst. Problemet är att den även är hur stor som helst, så den tar upp ungefär halva nedervåningen.

Ja, ungefär alltså. Har tänkt att han får ha den som utetraktor i vår och sommar, men med skottad gård kan han nog börja ha den som utetraktor redan nu. Och vi kan röra oss i huset. A win- win situation.

Ha en bra lördag, Darlings!

"On and on" med Agnes. Visserligen består partyt at the moment av reklamsortering och ihopplockning, men i alla fall.

Ikväll ska jag åka och simma med en kompis. Hur fräscht låter inte det på en skala?! Efter simningen ska vi basta lääääääänge. Schysst fredagsaktivitet!

I eftermiddags efter dagis- och fritidshämtning åkte vi till en frisör, för Leo hade klipptid klockan fem. Han klättrade glatt upp i stolen- Får jag åka upp och ner?!- och sedan satt han snällt stilla när gulliga frisörtjen klippte honom. De småpratade lite om dagis och tåg, och Leo frågade om hon skulle blåsa håret på honom och om han fick ha färg i håret sen?

Det fick han. En grön spindel och en blå blomma.

Jättefin blev han. Kort och lite uppklippt i nacken. Ingen snaggad gangsterfrisyr what so ever, småkillar som har för kort hår ser ut som små kickers.

Efter det åkte vi hem och gjorde våfflor, och till det fick de glass för att Leo varit så duktig hos frisören.

För övrigt har det varit en sådan dag med stress, stress på morgonen, sedan hem klockan halv sex till ett hus med frukostdisk framme och barnpyjamasar slängda på vardagsrumsmattan. Mat, Bolibompa, plocka in frukostdisk och middagsdisk i diskmaskinen, och efter det på med pyjamasarna igen och sedan nattning. Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig åter. Får ibland dåligt samvete att barnen kommer hem sent (Mellan halv fem och fem) tre dagar i veckan, men å andra sidan hämtas de kvart över ett onsdagar och fredagar. Plus att de börjar strax före åtta. Finns säkert familjer som har längre dagar än så.

En period när jag var liten började jag jämt halv sju på dagis, och gick hem sent, och som jag minns det var det en rätt trivsam period ändå.

Men i alla fall. Känns trist när barnen vill leka på kvällen och man måste säga "Nä, nu är det läggdags. Du får leka en annan dag". Typ.

Men nu pratar vi om något viktigare: NI VET VÄL VAD SOM BÖRJAR PÅ LÖRDAG?! Oh praise the Lord. Desutom ska vi äta semlor till fredagsfika i morgon. Ta mig tusan om jag inte ska köpa tulpaner när jag handlar också. Våren Vintern (Fast det känns mysigare att kalla det våren) är räddad, ni märker det, va?

"Nu tycker jag faktiskt att matte och svenska är lite roligt!"

Fantastiskt. Helt fantastiskt. I love my job.

Var sugen på glass, men det är tråkigt att bara äta vaniljglass så då kom jag på att man väl kan göra egen kolasås? Tittade i kokboken, och där stod ett recept. Grädde, socker och sirap. Easypeasy. Bara det att det inte tjocknade, och luktade typ välling, så då hällde jag i lite kakao och vaniljsocker. Kokade lite till, fast det tjocknade inte då heller. Konsistens varm choklad.

Så då kokade jag lite till, och sen ringde telefonen, och sen blev det plötsligt nästan ingenting kvar förutom en mörkbrun röra plus alldeles fastbränt i botten så att det luktade illa i hela huset.

Kommer säkert lukta bränt i morgon bitti med.

Lärdom av historien: Köpa kolasås.

• Tårta på arbetslagskonferensen av gullig kollega som tack för att hon fick present och blommor när hon fyllde 60 förut. En vit och en gul form av prinsesstårta, himla gott.
• Skjuts hem, så att jag slapp gå
• Räkgryta till middag

Inget Victoria Beckham- lyx, men ändå.

(Just det där "Slapp gå" var dock ingen bra formulering, trots allt powerwalkar jag ju fyrtiofem minuter på lunchen varje tisdag med en av favvo- kollegorna och har tänkt börja ett nytt liv. Tårta hör nog för den delen inte heller till kategorin Nytt liv. Men, men.

Man behöver väl inte överdriva, va?)

Ni vet Vila- jeansen/ leggingsen som var så fantastiska? Ja, eller hur. Visade sig att resår i midjan (Om man inte är gravid) är hur opraktiskt som helst, byxorna åkte ner hela tiden. Så efter frukosten igår gick jag raskt upp och bytte till ett par vanliga jeans, och så fick Jonas lämna tillbaka dem idag innan han åkte till jobbet.

Alltså. Att Vila- leggings som ser ut som jeans skulle vara något att ha DEMENTERAR JAG STARKT. Do not buy. Om man inte gillar när byxor åker ner, förstås. Då är de bra.

Nu ska jag lägga mig och läsa en stund, och sen somna tidigt. Att komma hem sent, som igår, gör att varenda litet jobbtänk snurrar runt i huvudet som en film och så kan man inte somna. Visserligen löste jag en himla massa problem, ja, kanske varenda skolproblem som finns i hela Sverige, men jag kommer ändå inte ihåg dem idag.

Somna tidigt...Ahhhhh.

PS. Jag hade T- shirten med upp- och- nedvända Eiffeltornet idag. Mitt under en genomgång räcker en elev upp handen.
Jag: Ja?
Elev: Vet du om att du har tagit på dig tröjan upp och ner?

Hahaha. De är roliga, de små liven.

Min lugg är för lång och jag har aldrig tid att klippa mig (Eller rättare sagt har aldrig tid att kolla när jag har tid att klippa mig, vilket leder till att jag aldrig bokar tid. Hängde ni med?).

Så nu skulle jag kunna:
a) Ringa i morgon och boka tid
b) Gå in till någon frisör här och bara klippa luggen. När jag får tid
c) Klippa luggen själv så att det blir snyggt
d) Klippa luggen själv och HOPPAS på att det blir snyggt, men snarare så blir det snett och ojämt. Dock kortare så att jag ser något

Säkert är flera av alternativen bra, men jag kör nog på d). Det känns som ett säkert kort.

Ja, så får det bli. Nu gör jag det bara. Watch out luggen och slöa saxarna, here I come!

I kväll har jag varit på föreläsning i Uppsala, så rent formellt kan man säga att min arbetsdag slutade på stationen här i stan (Byn?) klockan 21.55. Det var i alla fall då jag tryckte "Avsluta" på tidsstudiemobilen.

Och vilken föreläsning! Helt fantastiskt bra och tankeväckande. Visserligen mycket som jag faktiskt redan tyckte, men ibland är det så skönt att få ord på sina övertygelser. Som den här: "Lärarna är ofta mer än tjugo år äldre än sina elever, de har erfarenhet och kunskap, plus att de har betalt för att vara där. Vi får ALDRIG lägga över på eleverna att lösa problemet!"

Eller: Mer flexibla scheman, mer undervisningstid med eleverna, att det ofta är ett jävla tjat om att "Få alla med på tåget" (Facit: Det får man aldrig. Däremot är det rätt oförskämt att som medarbetare att stå och gasta om Karlstad när resten av kollegiet ska till Stockholm. Typ), bättre IUP'er, att målen i kursplaner och betygskriterier visst inte är luddigt skrivna utan vi måste bara bli bättre på att tolka dem, mer insyn i varandras verksamheter, att den kommunala skolan har bättre förutsättningar än friskolorna bara vi funderar ett varv till hur vi ska förvalta vårt uppdrag, att kunskap måste kopplas ihop med en attityd och med ett värde, VIKTIGT med lärarnas förhållningssätt...Osv.

Han hade massa bra bilder och förklaringar. Dessutom fick man gärna mejla honom och få powerpoint- presentationen skickad.

Namnet på föreläsningen var "Tur för skolan att den är obligatorisk". Bra rubrik, va? Fast hela föreläsningen andades optimism och framåtanda, så det var tre och en halv timme som gick rekordsnabbt. Faktiskt har jag bara varit på två föreläsningar i mitt liv som gärna fått hålla på lika lång tid till, och det var denna och John Steinbergs.

Ja, ja. Detta om detta. Nu har jag i alla fall slutat jobba för idag, och ska bara borsta tänderna och sen gå och lägga mig.

Tjej: Den är så fin, den här tröjan
Jag: Mm
Tjej: Den har gått åt jättemycket, tydligen är det någon tjej som bloggat om den.
Jag (Med en förvånad ton, som om jag knappt vet vad Internet är): Jaha. Oj då

Skulle ju faktiskt hellre dö än att erkänna för coola tjejen i kassan att även jag sett den på Engla's blogg, och annars inte haft en aning om att den fanns.

Märkligt det där med modebloggare och deras konsumtionsmakt. Jag läser bara Engla's blogg, och någon enstaka gång Ebba von Sydows, men man kan förstå varför de tjänar pengar på sina bloggar. Det är marknadsföring i dess ädlaste form, man ser något fint som någon annan har och vill ha en likadan.

Men visst är den snygg?

(Här hade jag tänkt lägga in Englas bild på tröjan, och sedan skriva "Bild lånad från Englas blogg". Fast sedan blev jag osäker, tänk om man absolut inte får lägga in andras bilder? Eller får man det bara man skriver var de kommer ifrån?

Ah well. Gå in på hennes blogg och skrolla ner tills ni ser en vit T-shirt med Eiffeltornstryck, om ni orkar. Annars gå vidare i livet och låt bli att läs sådana här tramsiga kläd- inlägg)

Kram och god natt!

Kom hem med rätt många påsar, men det mesta var på rea. Jo, det är säkert. Så egentligen har jag SPARAT pengar. Bäst var en tröja från SOLO som var på 70% rea, ja, men ni förstår ju lyckan! Ordinarie pris var strax över tusen kronor, och den ser ut som ett coolt, svart Acnefodral som man har till tighta jeans och högklackade skor.

Inte för att jag får tillfälle att gå runt och vara snygg i fin svart tröja och högklackade skor speciellt ofta, men i alla fall.

Köpte också Pariströja från Weekday, svart- och vitrandig kofta från MQ och gråsvarta jeansleggings från Vila. Just dessa jeansleggings är inget mindre än ett mirakel, de ser ut som tighta stuprörsjeans bara det att de är jättemjuka, har resår i midjan samt kostar endast 239 kronor. Hur sköna som helst. Sedan behöver man kanske inte visa för hela världen att de har resår i midjan á la amerikanskt fetto, men om man har en lite längre tröja till är de hur snygga som helst.

Och sköna. Och sa jag billiga? Halleluja!

Sedan köpte jag också strumpbyxor till mig och Stella till bröllopet, tröja till Stella och byxor till Leo till bröllopet, hårinpackning, en CD, doftvärmeljus och servetter från Åhléns och...Inget mer. Tror jag.

Hann hänga med två kompisar också, min roliga kompis Marcus som jag inte träffat på ungefär hundra år (Eller åtminstone ett), och fina Honungsbullen som jag åt sen lunch/ tidig middag med efter att hon slutat jobbet.

Så a very good day, indeed!

Nä, för det är dagen jag ska gå- i- en- massa- affärer- dag, tra la la la la la.

Dessutom är det några dagar efter lön så att man känner sig rik. Vilket jag egentligen inte alls är, för bilen ska besiktas och nästa månad börjar CSN- räkningsbetalandet, men i alla fall. Man kan ju låtsas.

Nu ska jag gå in och duscha, och sen ta tåget kl elva. Puss och hej, leverpastej, och ha en bra söndag!