babydarling

När man går runt om dagarna och har huvudvärk på grund av att man inte ser någonting för att luggen är för lång, men inte har tid att åka och klippa sig.

Ibland kan jag inte låta bli att fundera över om vi ("Vi" = Vi som arbetar i skolan) har blivit lurade.

Ibland känns det som att arbeta i en aldrig sinande ström av nya arbetsuppgifter, samt en lön som inte för fem öre stämmer överens med utbildningstid, samtidigt som media ständigt rappporterar om dåliga skolor och låga resultat. För att förbättra dem hittar man på än det ena, än det andra. Nu senast var det skriftliga omdömen från år 1. Kanske blir det även betyg från år 6? Dessutom är det alltid något det är fel på. Fel lärare, fel klasser, fel betygsskala. Vi lever i en värld som ständigt letar någon att skylla på.

Är det inte en aning sorgligt? Jag tänker ibland, att kan vi inte bara få arbeta. Ge Sveriges alla lärare arbetsro att faktiskt göra det de egentligen är anställda för, nämligen lära ut vad de kan till sina elever. Och eleverna ska lära in. Of course. Visst krävs det ibland ett hårt jobb att lära in, men det måste ju göras. Ännu finns det inget litet kunskaps- chip som kan opereras in i hjärnan.

Är lite rädd att allt prat om vad alla andra (Skolan, lärarna, rektorn, politiker, Skolverket, whatever) ska göra tar bort fokus vad det egentligen handlar om. Nämligen elever som ska gå i skolan, ha arbetsro, ha en bra undervisning, ha bra studiemiljö, plugga, arbeta, nå målen.

Ändå är det dem som debatten handlar minst om. Är inte det konstigt?

Ursäkta om jag låter lite flummig. Har suttit på ledningsgruppsmöte hela dagen. Roligt och väldigt givande, skolutveckling for President, men väcker även en del frågor.

Som ovanstående, till exempel. Förstår ni vad jag menar, eller är jag helt ute och cyklar?

För att inte tala om julduk på köksbordet.

Julduk på köksbord är som bomull i hjärtat.

Och om tre veckor har jag jullov och missbrukar After Eight. Ja, jäklar. Jag är nog inte den första som säger det här, men har inte hösten gått helt sjukt snabbt?!

Första advent. Julpyntstider.

1. Gå ut i garaget och hämta in adventsljusstakar, stjärnor mm
2. Hämta resten av julpyntet från skåpet ovanför frysen
3. Fixdags!

Barnen har jag satt på storstädning av deras rum. "Man kan ju inte sätta upp julsaker om det inte är städat", har jag nyss lärt dem. Stella och grannbästisen städar för fullt, Leo ligger på golvet och leker med bilar... Men förhoppningsvis lägger han i bilar i korgen och Lego i Legolådorna när han är klar, och det är väl ändå ok städning för en 4- åring? Eller?

Ibland har jag svårt att bestämma mig om jag är en Hiler- mamma som låter barnen städa sitt rum själva eller en mes- mamma som inte får dem att göra tillräckligt hemma. Vad har ni för städ- regler för era barn?

Fast det var supermysigt igår. God middag (Fisksoppa med saffran), gott vin, god efterrätt (Smält choklad och frukt) och goda vänner. Efter middagen badtunna i typ två timmar. Bikini, landet, en stjärna som skymtade fram mellan molnen. En afterwork som heter duga, visst?

Planer för dagen: Not so much. Byta sängkläder. Klä på Leo som vill ut och leka. Laga lunch. Handla lördagsgodis, kanske lyxar vi till det och hyr en film till ikväll som hela familjen kan se*. Laga någon god lördagsmiddag. Kanske potatisgratäng? Never goes out of style.

* = Om hela familjen ska se blir det en smula trångt i vår 3- sits soffa, men det funkar. Men i vårt nya hus (Som vi ska köpa en vacker dag. Any year now...), DÄR ska vi ha en mörkgrå hörnsoffa. Vet precis vilken jag vill ha. ÅHHHHH, vad jag vill köpa ett hus. Har alldeles ont i magen av flytt- längtan. Inte blir det bättre av att vara hos kompisen A på landet, i hennes stora, fina hus med badtunna på altanen. Eller av att läsa "Family Living" till frukost... Men har lite planer på att nästa helg måla om i trappen. Barnen ska kanske få vara hos mormor över helgen, och vi kör ett homestyling- race. Vitt istället för fult gult med ful bård (Var så när vi flyttade in). Alltid något.

Nu: Byta sängkläder.

... Eller så där lagom lovely.

Ute är det mörkt, kallt, regnigt och blåsigt. Känns inte överdrivet inspirerande att sätta sig i en badtunna på en altan. det gör det inte. Har mest lust att vara hemma. Ha mysbyxor och äta middag. Bara umgås med familjen. Se på "Idol" med Stella ikväll.

Men! Kompisarna är roliga och trevliga och det blir god middag, så nu ska jag skärpa till mig. Packa badsaker och bli motiverad. Kanske är en badtunna i regn jättetrivsam efter några glas vin?

Just nu känns det som att vi aldrig, aldrig kommer att hitta ett hus. För det första kommer det inte ut så många hus till salu i den här lilla stan (Byn?), för det andra blir det säkert budgivning like cazy när ett drömhus väl kommer ut, och för det tredje lär det väl alltid dyka upp något barnbarn eller kusin eller moster till en jobbarkompis eller bekants bekants eller whatever som tar huset i sista sekund.

Jävla skit.

Men, men. Intalar mig att det nog inte var meningen att vi skulle ha det där huset. Dessutom hade det inget badkar, en källare som var lite läskig (Skulle hellre dö än att gå ner och hänga tvätt en blåsig novemberkväll när Jonas jobbade), bara fyra sovrum, gammal kyl och frys samt trädgård mot ganska stor väg. Kanske spökar även mannen till tanten som nu äger huset? Ja, det gör han nog alldeles säkert nu när jag tänker efter.

Hoppas han spökar extra mycket till hus- stjälande barnbarnet.

Eller ja. Det gör han antagligen inte eftersom det även är hans barnbarn. Men man kan ju alltid hoppas?

Men det finns även ljuspunkter i veckan. Som:

• Tröstsshoppande av en tröja, en stickad kofta och ett linne i Uppsala igår (Var på ett studiebesök med min klass och fick sedan någon timme fritt på stan)
• Eleven som skrev MVG på provet idag och höjer sitt betyg. Kul!
• En annan elev som skrev VG på provet. Hennes första matte- VG. Fränt!
• Bra avsnitt av "Desperate Housewives" igår
• Ska hem till min kompis A på fredag på After work/ middag/ vindrickande/ Spa/ badtunne- bad. Hon har nämligen en badtunna på sin altan. Att sitta i bikini i en badtunna en fredagkväll tillsammans med tre kompisar och ett glas vin (Eller fem) ska bli alldeles, alldeles lovely.

Eller lyssna på detta:

Min klass hade matteprov idag. Några prov, de som blev klara hyfsat snabbt,  hann jag rätta när jag satt och vaktade. Några fler hann jag rätta sista timmen, då en kollega ville ha min spec- grupp i åttan till att ha lite svenska med vilket ledde till att jag blev ledig. Och de sista hann jag rätta efter middagen ikväll då Leo såg på film och Stella var hos en kompis.

TADA! Det enda som är kvar nu är att föra in resultaten i min pärm plus i deras lärbloggar på Unikum. I morgon får de reda på hur det gick.

Är jag Sveriges snabbast rättande lärare or what, liksom?!

(Bra provuppgift: Ge förslag på mått på en förpackning som innehåller 4 dl. Kan ni?)

Att jag följer "Paradise Hotel".

Fantastisk bra TV. Sprit, hångel, bad, sol, pakter och Inte direkt Sveriges begåvningsreservs- deltagare. Vad mer kan man begära en vardagkväll?!

Jag tar tillbaka mitt "JAAAAAAAA". Detta är nämligen det sorgliga slutet på Historien om mitt hus:

Det senaste vi hörde i fredags var att vi vunnit budgivningen och att mäklaren skulle höra av sig idag om dag och tid att skriva kontrakt. Tid för inflyttning. Sådana saker. Istället ringer han strax före lunch och säger att ett barnbarn till ägaren igår bestämde sig för att han ville köpa huset.

Amen vad faaaaaaaaan?! Så det blir inget husköp för oss. Bye bye öppen spis. Bye bye varsitt rum till barnen. Bye bye fina trädgården. Bye bye mysiga övre hallen där barnen skulle få ha TV- rum.

Min hatlista:

1. Folk som två dagar efter avslutad budgivning bestämmer sig för att de vill köpa sin farmors/ mormors hus.

Men, men. Jag gör ett closure* på fina 60- tals huset med öppen spis och går vidare i livet**.

* = Huset ligger ganska nära sjukhuset, så när jag svängde ut därifrån i eftermiddags efter att ha varit hos tandläkaren pekade jag finger. HA! Där fick det.

** = Fortsätter Hemnet- knarka.

Tack för era grattis och "Hoppas ni får huset"- pepp. Ni är för söta. Era uppmuntrande ord har gjort hus- ångesten under veckan lättare att uthärda. Det har de. Så tack för att ni finns!

Nu ska jag lyssna på radio, bädda sängar och städa upp lite innan vi får finbesök av barnens små sötkusiner Simon och Maja (Och deras föräldrar).

Ha en bra lördag, alla Fina!

JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Gissa vem som la högsta budet?!

Så. Jäkla. Coolt. Visst kan saker fortfarande hända. En besiktningsman kan säga att huset är skräp och vi kan backa från köpet. Det kan komma in ett nytt random par och bjuda tvåhundra tusen över vårt bud. Det andra paret kan komma på att de visst vill lägga mer pengar. Och så vidare.

Men det struntar vi i ikväll! För ikväll ska jag och Jonas dricka vin och fira att vi har ett hus. Ett hus! Och inte vilket hus som helst, utan Huset med stort H samt med öppen spis, bergvärme, mysig övervåning, stor trädgård och inglasad altan. Visst är det fantastiskt?!

Var med Stella på utvecklingssamtal i eftermiddags.

Det första i ettan. Fantastiskt mysigt. Och hon är så duktig, min stora lilla tjej. Älskar matte, kan skriva alla månader, gillar gympa för att det "Är så kul att prova nya saker". Tycker om No och NTA- lådorna och att experimentera, läser nästan flytande och ska tillsammans med två till i klassen får en svårare läsbok.

Är en bra kompis. Gillar alla fröknar. Lyssnar alltid. Räcker gärna upp handen. Åh, vad stolt jag blir!

Men är en smula fundersam över det här med omdömen i alla ämnen, måste jag erkänna. Omdömen för högstadieelever är en sak, men för små sjuåringar?! Jag förstår varför Skolverket har infört det. Bättre kontroll och bättre resultat och allt det vanliga. Men jag har det fullaste förtroendet för att Sveriges alla lågstadielärare har full koll på vad de håller på med, och att de gör sitt allra bästa för att alla barn ska klara sig så bra de kan. Dessutom vill jag hellre att Stellas lärare ska lägga ner tid på att planera lektioner och tänka ut bra pedagogiska planer, snarare än att sitta timme ut och timme in och skriva omdömen i matte, svenska, musik, So, idrott... Ja, ni hör ju. TILL 7- ÅRINGAR! Helt sjukt. Dessutom skriver de ju ändå mest till oss föräldrar.

Och varför måste 7- åringar ens bli bedömda? Kan de inte bara få gå i skolan och ha det bra? Lära sig, utvecklas, socialisera sig, få omvärldskunskaper. Vad står det i omdömena för de barn som INTE sitter still, arbetar, lyssnar? Tror faktiskt inte att det är just omdömen som får de barnen att klara sig bättre i skolan.

Det är bra med mål, absolut, och det är roligt med utvecklingssamtal. Men omdömen i alla ämnen för sjuåringar känns som en felsatsning. Det gör det. Visst är det roligt som förälder att läsa, men jag tänker på arbetsbördan för lärarna. Ibland känns det som att läraryrket idag är mer dokumentation och administration än vad det är undervisning och planering. Crazy.

Lite otippat höjde det andra paret med mer än tio tusen i morse. Inte med så mycket så att vi tänkte hoppa av, men tillräckligt för att vi skulle fundera lite extra.

Så jag funderade lite extra, ringde till Jonas för säkerhets skull- Och höjde jag med! Sedan gick det en timme, och sedan höjde de igen. Med tio tusen. Crap. Egentligen var priset nu över vår övre gräns. Bara yttepytte över, men i alla fall. Så jag skrev " Vi väljer att inte lägga något mer bud" i sms'et och satt sedan flera minuter med tummen en millimeter över "Skicka"- knappen. Oh, the ångest! Rådslog med några kollegor (Som sa "Köp! Köp!"), men fick sedan så ont i magen av förlorat- hus- sorg att jag inte skickade något sms utan gick iväg och hade min sista lektion för dagen istället.

Saken var ju den att de bara höjt med 10 000. Kan man förlora ett hus med 10 000?! Nä, det kan man faktiskt inte. Så jag tog ett djupt andetag, tog upp telefonen, och skickade iväg ett sms där jag höjde med 10 000 jag med. Och sedan dess har vi inte hört något från mäklaren! Och detta var klockan tre i eftermiddags!

Har varit alldeles "Oh my God, tänk om jag precis köpt ett hus?!"- yr hela kvällen, men har nu börjat fundera lite. Om man väljer att inte lägga något mer bud, så säger man väl det direkt? Känns märkligt att vänta ett halv dygn tills man hoppar av budgivningen. Därför har vi konstaterat att de säkert vill ha det här huset till vilket pris som helst, och typ ska till banken i morgon för att fixa mer lån. Och lägger de ett bud i morgon, så hoppar vi av, för mer än vad det ligger på nu vill vi inte betala.

Alltså!

Scenario 1: Jag får ett sms från mäklaren i morgon, där han säger att vi fått ett hus! (Eller fått och fått...)

Scenario 2: Jag får ett sms från mäklaren i morgon, där han berättar vad de andra lagt för bud varpå jag skriver tillbaka "Vi väljer att inte lägga mer bud (Hoppas källaren är fuktskadad)"

Ja, jäklar. Hoppas på scenario 1, men samtidigt blir jag inte totalt deprimerad av scenario 2. Onekligen blir ju det billigare...

Eller nej förresten. Inte ett dugg spännande. Vi håller på att buda för fullt sedan i måndags, och de mesar och höjer hela tiden 10 000 på vårat bud. Får man göra så?! Finns det inte någon slags lägre gräns?

I alla fall. Det kommer att sluta med att vi lägger vårt högsta bud, och de lägger typ 45 kronor över. Eller liknande. Och då orkar jag inte hålla på längre, utan låter dem få det.

VÅRT HUS! Det är för jäkligt. Snyft. Men what do you do?!

Nu är det i alla fall vi som lagt senaste budet, och de kommer att höja med 10 000 i morgon. Då lägger vi vårt högsta, och de höjer. Med 10 000, eller 2 000, eller liknande.

Varpå jag ringer mäklare och säger att vi hoppar av. FAAAAAAAAAN! När vi var så nära.

Men det skulle också kunna bli följande scenario: Vi vinner på vårt högsta bud, och flyttar glatt in. Har lagt ut massor i kontantinsats. Tapetserar om. Plötsligt behövs källaren dräneras om, taket läcker in, fönstren är för gamla. Vi försöker fixa och ha råd så gott det går, men jag blir så stressad över huslagning och ekonomin att jag börjar dricka lådvin på kvällarna. Lådvin och böja sig ner över elever och hjälpa dem med mattetal är inte en sådan bra kombination, så då får jag sparken. Vilket leder till att vi ännu mindre har råd med huset, så jag och Jonas gör slut och säljer huset med miljonförlust. Slutar med att jag bor ensam med barnen i en sunkig etta. Kanske tar soc barnen? Har man en gång börjat med lådvin kanske det är svårt att sluta?

Så tänker jag efter så är det lika bra att det andra paret får huset. Hoppas taket läcker in.

Det andra paret har inte lagt bud än, men när vi träffade mäklaren ikväll igen för att Jonas skulle få se huset så var det andra paret där också. Tillsammans med bröder, kompisar, föräldrar, fan och hans moster samt halva släkten.

För ytterligare bedömning. Så de lär ju vara intresserade, och most likely lägga bud de också.

Men vi ska ge dem en match! Det ska vi. Inte för att vi tror att vi kommer att vinna (De såg rika ut. Eller åtminstone såg de ut att ha rika föräldrar), men i alla fall. En budgivning är ju alltid en budgivning, som vi rutinerade (Hrm) husletare brukar säga. Och får vi inte det här så finns drömhuset kvar där ute. Någonstans. Over the rainbow.

Dagen i övrigt: Massa lektioner, möte, ytterligare ett möte, kopiera och fixa några punkter på "Att göra"- listan, cykla till huset för att möta upp Jonas och barnen som varit och tagit svininfluensaspruta, åka hem, laga lax, natta barn.

Produktiv måndag.

Nu somnar jag om ungefär tre sekunder (Känns det som). Puss och godnatt, Världen!

I morgon får vi veta om det andra paret lagt motbud eller inte.

ÅHHHHHHHHHHHHHHH vad jag vill ha det här huset. Det är liksom... Vårt. Helt enkelt. Jag vet redan nu varenda tapetsering, måleri och ändring i hela huset. Har till och med en plan för bastubygge i källaren. Amen ni hör ju!

Har ont i magen av nervositet, hur stora är oddsen att det andra paret inte lägger ett bud?! Nä, jag vet. Inte särskilt stora. Fan fan fan. JAG VILL JU HA MITT HUS!

Visst håller ni fortfarande tummarna? Tror att det var det som fixade så att det knappt kom någon till visningen. BRA KÄMPAT! Nu håller vi dem ytterligare några dagar, och hoppas på att unga paret som också var på visningen kom på att de inte hade några pengar alternativt inte alls vill ha ett oansenligt (Hyfsat) litet hus byggt - 63. Right?

Hus städat, sängar bäddade, tvätt tvättad, strumpor ihop- parade, löv krattade, barnrum städat, värmeljus tända, våfflor gjorda, diskmaskin urplockad (och iplockad. Och sedan urplockad igen). Under loppet av en hel dag. Rätt soft.

Nu ska jag gå ner och sätta mig i soffan och dricka en kopp te och njuta av en god bok*.

* = Äta upp chipsen från igår och se första avsnittet av "Paradise Hotel". Fast det första låter mer classy, va?!

Jag och Leo ligger på golvet i vardagsrummet och lägger nya Blixten- pusslet.

Jag: Vad snabb du är att lägga pussel.
Leo: Ja, det är ju skitlätt!

Vi har... Wait for it... (Åh, vilken "How I met your mother"- abstinens jag har. Barney! Kom tillbaka!)... LAGT BUD PÅ HUSET! Fränt, va?

Viserligen vågar jag fortfarande inte tro att vi får det. Det andra paret som var där (Bara två intresserade! Bara en sån sak) kanske är svinrika. Fast får vi det så får vi det, får vi det inte var det inte meningen att vi skulle ha det.

Tänker jag. Men tänk om vi har shoppat hus innan nästa helg! Så. Jäkla. Häftigt. Håller ni fortfarande tummarna?

PS. Huset var kanon. Verkligen perfekt. Eller perfekt och perfekt... En del saker var inte så bra. Men nu fokuserar jag på alla fördelar, och skriver nackdelarna om vi inte får huset. Hur smart är jag på en skala?!

Mjuka jeansleggings från Cubus.

Guds gåva till mänskligheten. Nu när jag är fast kan jag liksom inte ha något annat. Har försökt med jeans några morgnar, men alltid bytt precis innan jag åkt iväg. Och igår klämde jag in mig i en svart pennkjol, som jag sedan hade hela dagen. Men... Nä. Mjuka jeansleggings vinner. Alla gånger.

Måste bara köpa några fler långa koftor samt långa linnen /T- shirts. Leggings kräver ju överdelar av rätt längd. Har försökt rafsat åt mig några koftor på Gina Tricot under hösten, men den ena visade sig vara för stor och den andra för stickig. Men the jakt goes on! Någon dag ska jag lyckas ta mig till shoppingställe (Stockholm, Uppsala eller Gävle) och hitta de perfekta koftorna. Oh yes.

Men helst av allt vill jag ju köpa ett hus. Kan gå i stickiga koftor tills jag dör, bara jag får köpa ett hus. Ni håller väl tummarna idag?!

Ska strax skjutsa Stella till kalas hos klasskompis.

Efter det åka till stan (Byn?) och köpa ny mascara. Kanske hinner jag in i klädaffären med fula Vero Moda- kläder också. The luxury! The luxury! ("Va? Ska hon börja handla i affären med de fula Vero Moda- kläderna"? Undrar ni. Var glada att jag inte börjar handla kläder på Lidl. Säger jag. Shoppingabstinensen är stor för tillfället)

Sedan Ica. Fredagshandling med bearnaisesås och Aftonbladet.

Ha en skön fredagkväll, Folket!

Det här var också helt ok.

Dock dyr uppvärmning (Oh, jag är så vuxen. Märkte ni att jag kommenterade uppvärmningssystemet före altanen?! Jorråsatte. Här är en rutinerad husköpare husletare)

Roligast var blå badkaret i tvättstugan. "Hej, hej, här ligger jag och spaar mitt i 60- graders tvätten", liksom.

Fast... Nej. Det känns inte som mitt hus. Det vi ska titta på på lördag, däremot... Satt i soffan tidigare på kvällen, när jag såg "Bolibompa" med barnen, och funderade på var golvlampan i hörnet skulle passa i mitt nya hus. Vardagsrummet? Barnens tv- hörna på övervåningen? Eller kanske i hallen?! Skulle kanske vara fint.

Ja, ni hör ju. Jag är lite knäpp. Och jag tror faktiskt inte att vi kommer att kunna köpa det, för det kommer säket att bli budgivning. Men mysigt att i en veckas tid fått ha ett hus att möblera. Det är det.

Hurra hurra hurra hurra.

Han fick:

• Leksaks- kaffebryggare
• Borrsåg (Sticksåg? Vad heter det? Ah well. Rolig var den i alla fall, och han gick runt och fixat hela morgonen)
• Set med polisbil, brandbil och ambulans, med små gubbar till
• Blixten- pussel

Av farmor en lyxig raggarbil med posten, och av mormor (Som är på besök) en Ken- docka ("Ja! Nu har ju jag en EGEN Barbie!") och- Den bästa presenten av de alla- motorcykeln.

En bra dag, indeed.

Eller ska man flytta till Borlänge? Visserligen var det över tolv år sedan jag bodde där senast, men ibland känns det som att jag... Tja. Längtar hem?

I så fall köper vi det här huset. Pax för rummet med kakelugnen. För att inte tala om hur ren, fräsch och hårinpackad man skulle bli av att ha hörnbadkar OCH bastu. Fränt är också att barnen i så fall skulle gå i min gamla skola.

Fast... Nä. Å andra sidan. Vill nog bo kvar här ändå. Ni håller väl tummarna på lördag?! (För att alla rika, händiga familjer som inte vill annat än köpa relativt billiga 60- tals hus har annat för sig, alltså?)

"Va?!" Tänker ni. "Kan man säga så mitt i en jämngrå måndag i november?!"

Jo, men faktiskt. Leo fyller fyra i morgon och vi ska väcka honom med sång och paket. Endast två små ynka utvecklingssamtal kvar. Inställt ledningsgruppsmöte idag så jag hann nästan allt på min post- it baserade "Att göra"- lista. Är i fas med planering och rättning. Lektionerna flyter på bra. Snart första advent, mysigt med adventsstjärnor och julpynt. Ska på kul utbildningsdag i Uppsala på onsdag. Barnen balanserade och för tillfället inte alls speciellt trotsiga (Förutom på morgonen när de är trötta, men det gills inte).

Frän husvisning på lördag. (HOPPAS- HOPPAS- HOPPAS- HOPPAS)

Förlåt att jag tjatar, men jäklar vad jag vill bo i det där huset. Åh, jag vet precis hur jag vill ha det. Och balkongen, sen då! Skulle kunna köpa det enbart för snygga femtiotals- look alike- balkongräcket. Fast jag vet. Dumt att hoppas för mycket i förväg. Most likely är det vi och tre miljoner (Rika) familjer på visningen, och då är vi körda.

Men ändå. Roligt att möblera i huvudet och glädjas i veckan, för då jag har i alla fall fått vara glad någon gång. Trots att vi nog inte får det. Visst kan man tänka så?

Jag säger det igen: ÖPPEN SPIS! Och bergvärme. Icke att förglömma.

Har en smula ont i magen av längtan till huset jag länkade till. Det är ju alldeles, alldeles... Underbart. Perfekt. Lagom stort och kan bli hur fint som helst. Snälla, gode Gud, låt mig shoppa hus på lördag. Amen.

Sonen sitter och "Gör Barbien fin" med en tång. Plattar håret och kammar till.

Bra där.

Idag har jag varit till Biltema, Ica Maxi samt Barnens hus och köpt presenter till tisdag. Han ska bland annat få  denna från Biltema,

en av hans högsta önskningar i livet sedan han lärde sig prata. Typ. Till exempel pratar han fortfarande om min kollegas barn S (Som han var hos för ett och ett halvt år sedan) som "Kommer du ihåg S? Hon med motorcykeln?"). Och på tisdag ska han få en egen!

Åh, så kul att se hans min när han öppnar paketet. Can't wait.

4- års kalas avklarat. Alla nöjda och glada. Huset välstädat från power- städningen i förmiddags. Värmeljus tända här och där. Stellas dagisbästis ska sova över, vi ska se "Körslaget" och äta upp resten av kalas- godiset.

Ska strax börja laga tacos.

Sweet!

Eller vad sägs om det här?

Bergvärme och allt är det också. Snygga golv. Kaklade badrum. Tegel. I like tegel. Stor tomt och fin altan. Helt Ok pris.

Enda nackdelen är läget... Det enda som man inte kan ändra. Det ligger på fel sida stan (Byn?), och nära en ganska stor väg (Ha ha, ja, stor för att vara här, alltså... Det är ju inte Essingeleden).

Hur petig får man vara när man ska köpa hus? Eller MÅSTE man vara petig? Tänk om vi köper huset och jag stör mig resten av mitt liv på hur det ligger?

Ska i alla fall gå på visningen, och känna efter i magen. Magkänsla är en bra hus- indikator, visst?

Jobbat. Hämtat på dagis och fritids. Handlat. Gjort klyftpotatis (Stod jag och tänkte på helgen när jag skalade potatis? Nej. Tänkte jag på familjen? Nej. Tänkte jag på niornas matteplanering mellan sportlovet och Nationella provet i maj? Ja. Hå hå ja ja. A teacher's job is never done) Pustat ut efter att ha haft tretton utvecklingssamtal under veckan (tre kvar). Hällt i mig* rödvin och bearnaissås.

Bakat missbildade hallongrottor.

Alltså, jag fattar inte att jag aldrig lär mig. Jag. Kan. Verkligen. Inte. Baka. Men på morgondagens 4- års kalas blir det också chokladbollar (Bakade av Jonas) och Prinsesstårta (Köpt), så det blir nog bra. Kanske hinner jag göra kladdkaka? Det kan jag i alla fall göra. Kanske det enda i bakväg jag kan göra, om jag tänker efter?

Ah well. När barnen somnat ska jag hälla godis i tolv påsar, och sen gå och lägga mig. Kanske se några avsnitt "SATC"? Har nämligen börjat från början med boxen. Ja, vad ska man göra?! I alla fall är det nu bild på "How I met your mother"- boxen på cdon.com. Alltid något.

* = Eller Ok. Hälla i är väl att ta i. Jag drack ett glas vin till maten. Men visst är det ett roligt uttryck? "Hälla i sig rödvin och bearnaisessås". Ho ho. Från Gunilla- från- "Klass 9A"- serien, hon jag var på föreläsning med för några veckor sedan. Om någon minns?

Jag (Efter att hon slängt jackan på hallgolvet och gått iväg): Stella, jackan!
Stella: Amen jag SKA!
Jag: Du FÅR inte bara slänga jackan. Varför måste vi säga till?
Stella: Jag sa ju att JAG SKA HÄNGA UPP DEN! Vet du vad ordet "ska" betyder eller?!

Vad svarar man på det, liksom. "Ja"?

Några saker jag pysslat med sedan senast:

• Lite höstlov
• En sväng till Norrtälje för kompishäng, tacos och rolig utekväll. Kan ju inte bara vara på lekland på ledigheten, liksom... (Fast vissa barn på leklandet var äldre än vissa av barnen på utestället. Typ. Eller är det jag som blivit gammal?! Nä, så kan det väl inte vara?)
• Omdömesläsning
• Lektioner och back to business
• Utvecklingssamtal. Hälften klara, resten i morgon och på torsdag.

Saker jag kommer att göra i veckan:

• Mer utvecklingssamtal
• Handla kalassaker
• Ha 4- års kalas för Leo på lördag

På söndag ska jag först andas en smula, och efter det åka till Uppsala och shoppa presenter till stora lilla killen som har sin födelsedag på tisdag om en vecka.

(Note to self: Om vi får fler barn, inte föda dem i samband med omdömesskrivning och utvecklingssamtal)

Men idag har jag sett "Desperate Housewives" och ätit resten av Ben&Jerry's glassen från i fredags, så det känns rätt lugnt ändå. Och utvecklingssamtal är himla trivsamma. Det är de. Roligt med coachningen, synpunkterna, IUP'erna.

(Till fina, anonyma kommentatorn till förra inlägget, och till Mollya: TACK TACK TACK! Åh vad fint skrivet. Det made my day. Eller vad tusan, vecka. Månad! Allt är ju inte kul jämt, men jag tror verkligen på det. Tänket, alltså. Insikten att det mesta av folks vardagliga gnäll bara handlar om allmän i- landsproblematik och en ovilja att se positivt på saker. För har man bara det nödvändiga, som tak över huvudet, en vettig sysselsättning om dagarna och folk som tycker om en, så har man väl det egentligen rätt bra? Då kan man njuta av en kopp kaffe eller whatever och inse att livet inte behöver vara så mycket märkvärdigare ibland.

Inte för att jag själv alltid tänker så, men I try.

I alla fall. Blev en lång parentes. Ville mest bara säga: KRAM på er fina människor som skriver så snälla saker. Och, återigen, tack!)