babydarling

Hela huset är täckt av ett tunt (Eller ja. Tjockt på vissa ställen) lager damm och mina ögonbryn behöver plockas. Vad jag ska göra? Sätta mig ute på en solstol i solen och läsa en bok, tänkte jag.

Det gäller att prioritera här i livet.

Efter lunch ska vi åka och köpa fotbollsskor till Stella och sedan handla mat. Fast ikväll ska vi köpa kebabtallrik. Det är bara jag och kidsen, Jonas jobbar, och vid frukosten i morse kom vi på att kebabtallrik till huvudrätt och kladdkaka och glass till efterrätt blir en alldeles utmärkt Valborgsmiddag. Jorråsatte. Fint ska det vara. Vissa gör fancy kött- och sparrismiddag. Andra köper kebabtallrik.

Latsmart, kallas det.

Nu: Solen!

Slog mig precis: Deklarationen?

Ska in nu, va? Visserligen tar det bara en minut med sms, men om man räknar in att leta efter deklarationspapperen tar det längre tid... Egentligen har jag koll på allt. Hela tiden. Elever, planeringar, strävansmål, information, var saker ligger, dagismatsäck, skolmatsäck, viktiga papper, urvuxna gummistövlar, städa. You name it. I know it.

Men deklarationskuvertet?

Jag har funnit min överman. Det, och att ha välstädat i sin bil. Dessa två saker klarar jag bara inte av. Men hey. Man kan ju inte vara perfekt. Vem tycker om perfekta människor, liksom? Nä, menar det.

PS. Om man nu inte lyckas hitta sin deklaration? Vad gör man då? Jag har inte restskatt, utan ska få tillbaka typ två tusen, men man måste ju ändå bekräfta sin deklaration. Hur gör man det utan kod? HJÄLP!

Egentligen kan jag aldrig kolla på TV klockan åtta för att det är mitt i barnnattning, men på onsdagar är Jonas hemma och kan natta Leo. Därför fick jag för flera veckor sedan den geniala idéen att jag och Stella faktiskt kan titta på saker tillsammans, som båda vill se.

Så numera har vi onsdagsritualen att se "Arga snickaren" ihop.

Underbart program. Inte helt barnvänligt med allt svärande, kanske, men förutom det. Och vilken livskunskap sen! Inga verktyg på golvet, det är värt att kämpa, och sista men inte minst, oh så fint och roligt det är när det blir klart. Idag var det ett par i fint, nybyggt skärgårdshus som fick det sista åtgärdat och sedan kunde flytta in. Kamin och havsutsikt. Hå hå ja ja. Själv har jag pyttesovrum, barn som delar rum och fula tapeter i trappen.

Men en vacker dag! Så har vi vårt hus. Utan en arg snickare, men med fina tapeter, lister på plats samt en öppen spis. Just denna öppna spis känner jag starkt för. En vacker dag, mina vänner. En vacker dag...

Leo har frågat i några veckor om han inte kan få börja cykla utan stödhjul, men det har alltid varit något i vägen. Ni vet. Cykelmeckar- sambo som jobbar typ jämt. Jobbet, disken, livet. I går kväll tog vi i alla fall äntligen tag i det, och skruvade loss stödhjulen. Höll i cykeln några meter så att han kom igång och cykla.

Släppte, och ungen cyklade som om han inte gjort annat i sina dagar.

Allt som allt tog det runt tjugo sekunder. Att stanna lärde han sig på fem minuter, och att starta själv lärde han sig idag. Duktiga, lilla älsklings- killen!

Vi hade först tänkt att han skulle få en ny cykel, men han klarar sig bra med sin röda en sommar till. Min gamla. Från... Ja, när är jag född egentligen? Artonhundratalet. Begagnade cyklar for President. Han har redan hunnit åka rätt in i ett staket (Hjälmen klarade huvudet, han fick skrap på lillfingret, cykeln en aning mörbultad), så en alldeles ny cykel kan han få nästa sommar när han ska fylla sex till hösten.

Dessutom älskar han sin röda Logan. Känns bra i dessa Ungar får allt de vill ha hela tiden- tider.

Apropå det så är det snart bara Stella och några till som inte har mobiltelefon i sin klass. Hon går i ettan. ETTAN! Sjuåringar ska leka, cykla, klättra, bygga, tala om för mamma eller pappa var man går någonstans. Inte ha mobiltelefoner. Sick, är vad det är. SICK! Ännu mer sick är att de har med sig telefonerna till skolan och redan i unga år skapar ett konsumtionssamhälle utan dess like. Och vet vi egentligen effekterna av för mycket mobilanvändande? Om tio år har vi hjärncancer hela bunten. Förutom de barn som inte fick mobil av sina föräldrar för tidigt, förstås.

Hon kan få när hon är nio, har vi sagt. (Och redan det känns stört. Egentligen tycker jag att elva är gränsen). Men what do you do? När alla andra får.

Nä. Sjukt är vad det är. Eller vad tycker ni?

Jag är i stort sett färdigrättad (Jag vet! Rättat nationella provet inom några dagar. I am freakin Blixten Mc Rättning), och dessutom är jag oh så nöjd med deras resultat. Egentligen bryr jag mig inte om betyg, men känslan av att veta att elever har kämpat och arbetat, och sedan skriver sitt absoluta max på det nationella provet...

Gör att man blir en smula religiös. Faktiskt.

Jag har inte sammanställt alla MVG- solar än, men det ser bra ut. Det gör det.

(Elev, dagen innan C- delen: Vad gör du om vi skriver noll poäng i morgon? Tar du pension då?
Jag: Ha ha, ja, kanske det. Eller så tar jag jobb på IV, så ses vi på mattelektionerna där.

Fast det behövdes inte, för de skrev långt ifrån noll poäng. Kanske skrev de bra av rena förskräckelsen inför hotet att ha mig ett år till? He he)

Dock. Det nationella provet är en smula läskigt. Vad gör man om eleverna skriver katastrofdåligt, liksom? Bryter ihop och kommer igen? Söker jobb på Hemköp? Blir arg och skäller "Amen har ni inte lärt er NÅGONTING"? Eller vad?

Fläskfilé, grönpepparsås och ugnsrostade rotsaker. Direct from recept på mjölkkartong. Har varit sugen på den maten varje frukost de senaste fyra veckorna.

Fredagsmys på hög nivå! Oh yes.

(I ett avsnitt pluggade hon till en frågesport, bara det att för varje kunskap som kom in i hjärnan åkte en annan ut)

Själv har jag hanterat min maximum brain overload- vecka bra, tycker jag. Jobb fixat. Barn lämnade (Jonas har varit borta med jobbet hela veckan). Gympakläder och matsäck blev nerpackade ordentligt. Nationella provet idag för mina finingar till elever gick riktigt bra. Har redan hunnit rätta en hel del, och segervisst höjt min hand i ett "YES!" när de presterat så bra som jag hoppades att det skulle göra.

Lagat mat, fixat, följt viktiga TV- program (Som i tisdags. Oh, lovely tisdagar).

Dock hade jag glömt Leos sista fyra sista siffror i personnumret när jag skulle fylla i sommarlovsledighets- lappen till dagis tidigare ikväll. Inte ens när jag kollade upp det kom jag ihåg att jag kommit ihåg det (Hängde ni med?), utan tänkte bara "Jaha, ja. Där ser man".

Och Stellas matteläxa är spårlöst försvunnen, så i morgon måste jag följa med henne in och skamset fråga fröken om en ny kopia som hon hinner göra innan det ringer in.

Å andra sidan läste jag en lång bok som godnatt- saga. Med inlevelse. Stella lyssnade också, trots att hon läser själv som ett rinnande vatten.

Tar ut bortslarvade matteläxor och afasi- drabbade personnummer. Visst?

Kolla in bara!

Alldeles bedårande fantastiskt stort och fint. Synd bara att det ligger i Borlänge och inte här. (Eller ja. Ska man vara petig tillhör kanske Gustafs Säter?)

Alternativt liv- förslag: Söka Ma/No- jobb i Borlänge (Säter?) och bo i denna pärla till hus.

Alltså, denna tid på året... Från nu till skolavslutningen. Det är matsäck, gympakläder, nationellt prov, Stockholmresa ett (Med nior), läger, sista planeringarna, fotbollsträning två gånger i veckan (Dottern), Stockholmsresa två (Med elevråd), betyg, Stockholmsresa tre (Med Lärarförbundet), visst är det några dagar ledigt också? temadag år 8, sa jag betyg?, omorganisation, informationsbrev.

Plus lite diskmaskinsurplockningar på det.

Men jag har läget under kontroll. Tror jag. Jo, det känns så.

Det är ju inte som att jag tänker bli utbränd. Till exempel har jag bara två saker på "Att göra"- listan på post- it lappen på skrivbordet. Bara en sån sak. Om man kör efter "En sak i taget"- principen samt "Måste ju också hinna njuta av hägg och syrén"- principen brukar dessa The most busy weeks of the year vara himla trivsamma. Det brukar de.

Och i juni ska jag till Irland! Om vulkanerna tillåter, som det gamla fina talesättet lyder.

1. Vakna lagom tidigt (Åtta är sovmorgon jämfört med vardagar. Det är det)
2. Duscha, äta frukost
3. Cykla med Stella och två grannkompisar till fotbollsträningen. Fotbollsträning! Jag har ett barn som är stort nog att spela i fotbollslag!
4. Fantastiskt
5. Sitta på en bänk och se en bunt sju- och åttaåriga tjejer träna fotboll, samt småprata med andra mammor
6. Cykla hem.

På tisdag ska de börja träna utomhus.

Fotboll är kärlek. Oh yes.

Professionella: Busy vecka med utvecklingssamtal, möten, lektioner och planering. Le grand finale var det nationella provet del B som gick av stapeln igår. Roligt men en smula nervöst. Skulle vara roligt att mäta vems nervositet som var störst- Min eller elevernas? Skulle nästan tro att min vann med 51- 49 i procent. Som tur var lyckades jag maskera den väl. Jobbigt annars. Men jag är nöjd med deras resultat. Det är jag. Blir spännande med del C som är nästa torsdag (För övrigt ligger det nationella provet i matte flera veckor tidigare än vad det brukar. Sjukt stressande. Hade del B2 handlat om likformighet, som vi inte hunnit gå igenom än, hade jag deppat ihop. Men det gjorde det inte.

Skönt!

Avkopplande: Att hälla i sig bearnaisesås och vin på fredagen.

Tant: Att gårdagens avsnitt av "Så ska det låta" var fantastiskt roligt och mysigt. Satt och log för mig själv flera gånger. Tänkte saker "Amen han är ju för härlig den där Rybak. Och Peter Settman! Vilken programledare". Himla trivsamma människor med igår.

Sedan fick jag lov att tänka efter.

Hur gammal är jag? 76?

Lördagsplaner: Just nu går jag runt i morgonrock och hårinpackning och bäddar sängar. Ska strax gå in och duscha av den. Om det blir soligt (Fast himlen är helt igenmulen, så skulle inte tro det) går jag ut och fixar lite i trädgården. Annars inne och städa. Kanske hinner jag städa skafferiet? Skulle behövas.

Leo är hos en grannkompis, Stella tränar på danser i vardagsrummet. Ikväll ska en kompis till henne sova över. Och ikväll börjar "Luftslottet som sprängdes"!

Reflektion: Är det ändå inte lite läskigt? Orkaner, jordbävningar, översvämningar. Och nu vulkanutbrott. Tänk om Jorden håller på att gå under? På riktigt. Vi har ju trots allt inte behandlat den så väl sedan industrialismens framfart.

Men sådant vill man inte tänka på en lördagmorgon. Nä. Vi tänker på att fortsätta bädda sängar istället. Ja. Så får det bli.

Hoppas ni får en bra dag, alla Fina!

Hela nya numret av Lärarnas tidning handlade om lärande och sociala medier. Otroligt intressant.

Just nu håller jag på och smider planer för fullt.

Skolutveckling for President.

Otroligt roligt.

Undrar om de får det sålt?

Det har varit alldeles underbart vårväder i två dagar, och det är äntligen dags för Converse, gympaskor och inga överdragsbyxor för barnen. Strålande!

Dock har vi jättemycket snö kvar i vår trädgård. Inte som i lite snöhögar här och där, utan som i meterhöga drivor över hela gräsmattan. Hos alla grannar är det typ tomt?

Jag fattar ingenting. Har grannarna i smyg skottat över snö? Har vi missat den oskrivna regeln att man häller varmt vatten i sin trädgård före den första april? Har vi kallare mark hos oss?

Eller så borde vi hjälpa smältningen på traven lite oftare. Igår stod en granne en bit bort och skottade ut snö på gatan. Själv satt jag i en solstol på snödrivorna och pratade med en dagismamma som hälsade på med sin son. Fast efter ett tag fick jag ett energiryck och skottade bort snö från rabatten åtminstone. Det blir ju faktiskt pinsamt om snön är borta hos ALLA på hela gatan förutom hos oss.

(Dagens i- landsproblem. Oh yes)

Dagen igår var för övrigt 40 % njuta- av- sista- dagen- på- lovet och 60 % jävla- skit- vad- bakis- jag- är- kan- inte- den- här- dagen- vara- över- snart. Middag och badtunna var alldeles underbart rolig och vi satt i säkert fem timmar och plaskade, drack öl, tittade på stjärnor, pratade om livet, skrattade så vi grät. Samt drack lite mer öl... Dock kände jag nästan inte av det någonting, som att vattnet neutraliserade ölen eller något, men i skjutsen hem klockan två började jag känna mig en aning snurrig.

Och när jag borstade tänderna var jag plötsligt full som en liten kastrull.

Totalt ovärt. Det sista jag tänkte innan jag somnade var "Oj. Vad bakis jag kommer att vara i morgon". Botades dock hyfsat bra med sovmorgon (Jonas fick äran att skjutsa Stella på fotbollsträning kvart i tio), sol, hemgjord pizza på kvällen samt reprisen av sista delen av "Flickan som lekte med elden".

Jag älskar att läsa böcker och tycker alltid att böckerna är bättre än filmerna (Förutom "Om en pojke" som var lika bra som film och som bok), men den långa TV- versionen av Milleniumtrilogin är något så unikt som BÄTTRE än dess böcker. Böckerna var bra med fantastisk handling, men ibland en aning långtråkiga. Som TV- serie är de perfekta. Perfekta! Ska bli kul att se sista boken de två lördagarna som kommer.

Vad sa ni? Någon slags röd tråd i mitt inlägg?

Inte så mycket, nej. Röda trådar är överskattat. Från smält snö till TV. Kanske kan man hitta någon liten rosa tråd någonstans?

Puss och Godnatt, Sverige, Världen, Universum.

Alltså om någon sitter hemma och förfasar sig över att jag sprider magsjukebaciller till diverse grannkompisar och badtunnekollegor via dottern och mig själv.

Så är Leo idag pigg och frisk som en liten nötkärna.

Faktiskt så misstänker jag att han blev matförgiftad på Max i Gävle. Fast han får hålla sig inne ändå.

Jag och Leo är inne i värsta städ- flowet. Fantastiskt. Han rensar leksaker och städar i bilskåpet, jag plockar in ren tvätt och bäddar sängar. (Eller ja. Rent tekniskt sitter jag just nu framför datorn, men officiellt gör jag det för att sätta igång webradion. Emellanåt ropar jag uppmuntrande till Leo som säger saker som "Ja! Här ligger ju fruktlastbilen!") 

Stella är ute och cyklar, eller så är hon inne hos grannkompisen.

En ordinary weekend- day in the suburbs.

Men det var inte det jag skulle skriva, utan om hur mysigt påsklov jag haft. Kläder och sommarskor shoppade. Mammahår klippt. Lunch med underbar Uppsala- kompis äten. (Äten? Heter det så?!) Gå i affärer med annan underbar Uppsalakompis avklarad. Barnhår klippt. Påskpynt bortstädat och fönster tvättat.

Igår tog jag och barnen med oss Leos bästis F och åkte till lekland i Gävle. Lunch på Max och eftermiddag på IKEA medan killarna var i lekhörnan. Very nice. På kvällen hade Leo ont i magen, och kräktes sedan två gånger plus sprang på toaletten ungefär tjugo gånger... Inte lika nice. Idag är han frisk men satt i inomhus- karantän.

Ikväll ska jag på middag, vindrickning och badtunnebad med jobbarkompisar.

En bra avslutning på ett lov, oh yes indeed.

Nu: Laga lunch.

Sen: Fortsätta städning och rensningen.

Ha en bra lördag, alla Fina!

Gick till jobbet klockan åtta. Skrev alla omdömen. Gick hem.

Så nu har jag påsklov igen!

Kan inte låta bli att fundera över det där med omdömen. Det måste ju gå att göra på ett enklare sätt? Om en lärare är duktig så VET redan eleverna vad de är bra på och hur de kan utvecklas. Det är ju det man pysslar med på dagarna? Bedömer elever. Visar hur de kan bli bättre. Förklarar och hjälper till. Sådana saker.

Tänk om det gick att massmejla omdömen. "Gör som läraren säger". Oh sweet days of insparad tid. Och tänk om eleverna till och med blev bättre på det sättet? Kunskapsnivån höjdes? Det du, Björklund!

Eller så är det så att vi skriver omdömen för föräldrar. Fair enough. Jag är ju också mamma.

Packar, lagar lunch, plockar i ordning.

Efter maten (Pasta och köttfärssås. Intresseklubben? Fick ni med allt?) packar jag in mig, barnen och packningen i lila Forden, och så drar vi till Borlänge på min- påsklov till måndag. Lovely! Ser fram emot Melodifestivalskiva och E4: an, påskmiddag hos lillebror med familj samt allmänt softande. På tisdag måste jag in till jobbet, jag har alla omdömen kvar att skriva, men nu är det lov i några dagar. Och lov efter tisdagen också, såklart. Bland annat ska jag åka till Uppsala och klippa mig, dagen efter ska barnen klippa sig, på fredagen kanske vi ska till lekland i Gävle med dagisbästisfamiljen, och på lördag ska jag till min kompis A på middag, vindrickning och badtunnebad.

Som sagt. Påsklov. Fantastiskt!

Efter jobbet hämtade jag barnen på dagis och fritids, och sedan åkte vi på visning på det här huset.

Vi gick in, tittade oss omkring, gick upp, tittade oss omkring, gick ut igen. Allt som allt tog det fem minuter. Kanske sju om man räknar in småpratet med mäklaren i köket (jag) plus påskäggsgodisätning (Barnen). Gulligt hus, men oh my God vad mycket att göra. Dessutom luktade det otroligt äckligt där inne. Någon slags blandning av rökning inomhus i trettio år, oduschad människa samt diffus mögellukt. Badrummet på övervåningen vågade jag inte ens titta in i.

Igår såg jag först "Arga snickaren" och efter det "Fuskbyggarna", båda med utbyggnaden from hell som tema.

Så ett otroligt bra hus att INTE köpa och bygga ut. Skulle jag vilja säga. När vi åkte stod det folk på balkongen och inspekterade panelen, och aldrig har jag känt så starkt att det här är ett hus för någon annan. Någon som glatt byter panel, drar om el, bygger ut samt renoverar på dagarna. Kanske även letar mögel emellanåt?

Vår husjakt går vidare.

Påsklov!

Jorråsatte. Känns bra, detta.