babydarling

Ovanför mitt skrivbord har jag en vykortstavla där det står ""En stenhög upphör att vara en stenhög i samma ögonblick som någon betraktar stenarna och inom sig ser bilden av en katedral."

Fantastiskt fint citat.

Ett av de bästa, faktiskt.

Dessutom är det en av mina ledstjärnor i mitt lärarliv. Oh, dessa underbara barn (Tonåringar? Elever? Vad passar bäst?). Vackra, fina, smarta, värdefulla katedraler varenda en.

Roligast i veckan: Eleven som, spontant, efter en lektion med satsdelar på tavlan, sa "Vilken rolig lektion! Roligast på hela året!". Skönt för satsdelarna att bli uppskattade, inte alla älskar ju subjekten, predikaten och ackusativobjekten...

Fast såklart var det ju inte predikaten i sig som var så roliga. Utan känslan att lyckas. Att verkligen, verkligen kunna. Egentligen till ett rätt billigt pris jämfört med vad utanförskap kostar samhället i framtiden.

Hur förhåller sig politiker till det? Jo, man drar ner på resurser, ger lärare dåliga löner, ökar klasstorlekar, satsar ett minimum på skolan. Hur många historier har vi inte hört om föräldrar som, tillsammans med läraren, tvingas KÄMPA för att deras barn ska få rätt hjälp i skolan? Ofta en kamp som tar flera år.

När allt egentligen är så enkelt. Så dyrt är det faktiskt inte att ge elever några timmars extra resurs.

Vissa dagar tänker jag att "Jäklar i  min lilla låda, jag ska söka jobb på Skolinspektionen som agent 003- Med rätt att ge alla barn bra skoldagar". Så ska jag fara land och rike runt och leta upp varenda skola, varenda elev med myror i brallan, adhd, ett stort och härligt, men en smula rörigt, intellekt, eller vad man nu vill kalla dessa barn. Och så ska jag inspektera! Har kommunen verkligen gjort allt? Rektorer? Lärare? Föräldrar? Och sedan styr jag upp! Ja, jäklar att jag ska.

Andra dagar vill jag inte alls söka nytt jobb. Trots allt trivs jag himla bra där jag är.

Men man kan alltid skriva upprörda inlägg här. Det kan man. Så då gör jag det.

Alltid något.

Nu ska jag gå ner och bada fotbad och se på TV. The luxury! The luxury!

Stella ska smörja in händerna innan hon går och lägger sig, och får låna min handkräm.

Jag: Tog du den rosa?
Stella: Ja. Jag tog i alla fall inte den där katta- mos eller vad det står.

?

Jaha. Kate Moss.

Städa.

Långpromenad (Om jag hittar något sällskap).

Köpa lördagsgodis.

Kanske köpa take- away mat ikväll? Det finns en thairestaurang här i stan (Byn?) som har alldeles underbart god mat. Dessutom känns det lite city, sådär. Ni vet mitt alterego Alice som bor på Kungsholmen? I en snygg, stylish sekelskiftslägenhet? Som om den var direkt tagen ur ett nummer av "Family Living". Som brukar gå och träna tre dagar i veckan och gå på restaurang med tegelväggar på fredagarna?

Hon kan jag låtsas att jag är ikväll.

Fräscht!

Jag går, som jag kanske berättat förut, på allt. Speciellt om en tidningsprenumerationsförsäljare (Är det ett ord) ringer.

Så nu har jag en prenumeration på Topphälsa (Som jag lovat mig själv att aldrig ALDRIG mer prenumerera på) samt en rosa spikmatta. Tyckte att det verkade fräscht.

Men hur gör man?

Ligger still?

Sjukt tråkigt, ju. Jag testade i förrgår, men jag vet inte, jag. Känns som en sak som kommer att samla damm under sängen.

Nummer ett.

Litet, men oh så fint. Och billigt! Kanske går det att bygga ut för pengarna som blir över? I vilket fall ser det ut som ett Madickenhus, plus att läget är alldeles perfekt. Och med perfekt menar jag PERFEKT! Hur mycket kostar det att bygga ut?

Nummer två.
Praktiskt och lagom stort, men en aning tråkigt. Och kanske, kanske aningen litet? Dock ingen risk för Vi- ses- i- Fuskbyggarna- om- något- år- då- vi-gråter- i- TV- och- är- utblottade- utbyggnad. Hus utan risk för personlig konkurs är ett bra hus. Som de brukar säga.

Men Madickenhuset... Snyft. Så gulligt.

Vad säger ni? Ett eller två? Eller inget?

Var det alldeles strålande promenadväder i morse? Ja.

Gick jag upp i tid så att jag hann promenera till jobbet? Nej.

Typiskt. Dock gick jag hem från jobbet (Jonas hämtar på onsdagar. Enda dagen han kan), så alltid något. Men det är inte samma sak. Det är det inte. Det är något visst med att gå på morgonen. Sol, radio, hörlurar. Man känner sig liksom alldeles... Fri? Fräsch? Kickstartad? Ja. Något åt det hållet.

Men en vacker dag, mina vänner. En vacker dag. Plötsligt så händer det. Och med "Det" menar jag alltså att the lazybones (Latmask på engelska. Googlade nyss upp det. Det ser man! Man lär sig något nytt varje dag) jag själv går upp när mobillarmet går och inte en halvtimme senare.

Resultat:
Måndag råkade jag sova för länge, och fick lov att åka bil med resten av family för att hinna. Idag gick jag upp i tid (Hallelujah!), och satt med min kaffekopp i köket och kände mig himla nöjd. Tittade på klockan. Tänkte att jag hade gott om tid. Tittade ut och filosoferade en smula över hur skönt det skulle bli att gå.

Vad händer då? Jo, snön börja vräka ner. Faktiskt i ungefär samma sekund som jag tänkte "Oh, så härligt att promenera".

Så det blev bil idag med.

Imorgon tar vi nya, friska tag. Oh yes. Och vad gäller snön... Börjar det inte kännas som ett skämt snart? Det är snart april och vi har fem meter höga snöberg överallt. Och det är still snowing.

Har ni vår hos er?

Ni vet mitt försvunna hus jag pratade om?

Nu vet jag! En av Stellas klasskompisar bor på den gatan, så efter lite småprat vid fritidshämtningen med mamman igår fick jag lov att fråga. "Eh... Vet du något om...?"

Det visade sig att huset legat ute på Hemnet i tre timmar, och sedan hörde flera folk av sig varav en la ett bud som säljaren accepterade. TRE TIMMAR! Oh my. Där satt jag framför datorn och tänkte "Visning om tre veckor, trevligt. Den går vi på".

Tre timmar vs. tre veckor: 1-0

Och vi undrar varför inte vi får något hus... Note to self: Bli mer aggresiv, mer rik alternativt vara barnbarn till säljaren. Alternativ två och tre känns en aning körda, så jag får köra på alternativ ett.

En mycket dålig rörelse. Må jag säga.

Om jag ska vara ärlig har jag inte alls hängt med i debatten (Är för busy med eleverna, barnen, livet, tvätten, nationella proven plus lite annat smått och gott), men häromdagen slog det mig. Vad fan säger de?!

Semestertjänst istället för ferietjänst. WTF?! Och nästan ingen löneökning. Jo, men strålande. Absolut strålande. Vi lärare har sjukt dålig lön om man jämför med andra som läst fem år på universitetet, vi har låg status, media hackar på oss jämt och ständigt, vi har krav från rektorer, Skolverk, föräldrar. Helst ska vi vara någon slags mirakel- Jesus som får ungarna att klara sig toppbra utan att de behöver anstränga sig det allra minsta. Vi jobbar häcken av oss. Planerar, fixar, donar. Vi är psykologer, socionomer, coacher. Admistratörer. Allt ska dokumenteras. Skriftliga omdömen från år 1. Stora klasser. Alltför stora. Nedskärningar och inga resurser. Dator till varje elev? Nä, det har vi inte råd med. Vi lyfter elever, ser deras styrkor, tänder deras stjärnögon. Vi får dem att lyckas. Trots allt. Inte tack vare allt.

Och nu vill SKL ta våra lov.

Hallå? Hur tänker ni? Vad är poängen? Ärligt talat förstår jag inte. Eller jo, jag förstår motargumenten, fast de är så dumma att jag knappt orkar skriva dem. Eller vad sägs om (det visserligen dolda men ändock viktiga) argumentet "Folk är avundsjuka på lärares lov"? Så otroligt korkat. Vill ni ha 45 timmars arbetsvecka och ansvara för högstadieungdomar och deras utbildning? För en dålig lön? Varsågod. Det bara att skicka in ansökningarna till universitet och högskolor. Jag ska inte hindra er.

Fast egentligen vill jag inte sitta här och gnälla. Jag är ingen gnällspik. Långt därifrån. Jag är den som älskar mitt jobb, älskar eleverna, kollegorna, planerandet, relationerna, humorn, värmen. Kunskapandet. Åh, detta kunskapande. Det älskar jag mest av allt. Dessutom älskar jag skolutveckling, och jag brinner för skolan och dess framtid. Det gör jag.

Fast ibland är det svårt att brinna. Som idag. Idag känns det tungt att vara lärare. Inget brinn. Dock kan SKL sticka och brinna. Gills det?

Ursäkta om jag eldar upp mig (He he) här, men om detta krav från SKL går igenom vet jag faktiskt inte vad jag gör. Dessutom, hur ska man hinna allt på 40 timmar?! Vi har inte ens varsin dator på jobbet. Rättning och planering MÅSTE ligga inom en förtroendetid, annars går det liksom inte ihop sig. För att inte tala om föräldrakontakter och utvecklingssamtal.

Förutom detta så snurrar en massa andra frågor runt i huvudet just nu. Vi hade ledningsgruppsmöte hela dagen (Meaning restauranglunch och godis på eftermiddagen. Sweet), och det har varit elevunderlag, mikro vs. makro- tänk samt omorganisations- prat så att det känns som att huvudet snart ska sprängas.

Botas bäst genom: "Desperate Housewives", följt av "Cougar town", följt av "Christine".

Avtalsrörelse glömd, åtminstone för nu. Så håller vi tummarna för lärarfacken. Right?

Jag har världens sämsta sångröst, och då menar jag verkligen sämst i den bemärkelsen att jag nog faktiskt inte tar en enda ton rätt, och ändå har jag och Leo en tradition att jag sjunger för honom varje kväll.

Två sånger. Inte en och inte tre. Alltid två.

Ikväll blev det lite bråttom ("Ponnyakuten", "Djursjukhuset" och sedan kom barnen på att jag hade lovat att måla deras naglar. Leo ville ha genomskinligt och Stella mörklila. Very stylish), så jag läste bara en snabb bok och sedan god natt.

Efter att ha suttit vid datorn i fem minuter hör jag "MAMMA! KOM! vi glömde ju att SJUNGA!"

Så då gjorde vi det. Två sånger.

Han är snart fyra och ett halvt, och jag undrar så hur länge jag får ha detta privilegium att sjunga när jag nattar? Hoppas länge till. Kanske tills han blir fjorton?

Eller inte...

Var någonstans kan man hitta info om fastighetsaffärer som gjorts?

Någon som vet?

Det var ett hus som försvann från Hemnet efter bara en dag för någon vecka sedan, och jag är sjukt nyfiken på varför. Det var ett rätt så intetsägande hus, men ett PERFEKT läge, så kanske var det någon som snabbt som attan la ett högt bud som säljaren tog? Tre veckor innan visningsdatum. Irriterande. Men smart. Det må jag säga.

Eller så bestämde sig säljarna för att ta tillbaka försäljningen. Kanske var de på väg att separera men ändrade sig? Fint i så fall.

Men som sagt. Sida där man kan se priser samt köpta och sålda hus? Gillar inte lösa trådar i mitt liv, och kan bara inte släppa tanken på detta hus.

Maria- kanonen: 1-1

HA!

Ja, jäklar i min lilla låda vad jag ägde* kanonen idag. Fantastiskt lektion. Fantastiska kortfilmer visade. Nästa lektion ska de få dramatisera själva och spela in med sina mobiler. Handlar om tema Lika olika och att vända på föreställningarna. Typ att den som är hetero blir uttittad. Tjejerna aldrig passar på gympan. Sådana saker. Ska bli ett kul tema att arbeta med **.

* = Apropå det här. Svänger mig dessutom med ord som "äga" som kidsen använder. I am such an ungdom!

** = Alltså inom ämnet Livskunskap. Inte matte. Om nu någon funderade? Fast i och för sig. Kanske kan man dramatisera och spela in med mobiler även inom matte? Hm.

Helgen närmar sig och på lördag är det ingen Melodifestival.

Känns en aning tomt. Konstigt. Sorgligt. Vad finns det nu att se fram emot?

Fast sedan tänker jag våren, livet, barnen, sambon, trädgården, börja använda de vita Conversen, skolavslutningen (Åh så fint men ändå så ledsamt, kommer att sakna mina nior massor), påsken, Irland, sommaren, huset? (Eller inget hus. Bor nog kvar här i all evighet och förlorar budgivning efter budgivning amen), jeansshortsen, tulpaner, jobbet, nya dvd- boxar, vänner, solsken, Bacardi breezer, gräs och hav.

Så jag går vidare i livet. Oh yes. Har jag förresten berättat om Irland? Jag och några kollegor ska åka till Irland i fem dagar efter skolavslutningen för våra lärarkandidatspengar. Fantastiskt roligt ska det bli. Irland, liksom! Fränt. Dessutom blir det en After terminswork som heter duga, att sitta på en irländsk pub och skåla med jobbarkompisar.

Bestämde med en grannkompis att vi skulle gå ut och gå halv sju, bara det att jag just nu är så trött att bara tanken att byta om från mystofflor till strumpor känns som att bestiga Mount Everest.

Men a women- som- råkade- se- sig- själv- naken- bakifrån- i- spegeln gotta do what a woman- som- råkade... Ja, ni fattar... gotta do.

Promenader är inte träning, det är det inte, men i alla fall. Bara jag orkar resa mig upp...

(Jag och en kollega spånade träningstips häromdagen. Kanske borde man typ spela badminton i gympahallen på eftermiddagen, innan barnhämtning och allt? Fast sedan kom vi på att man säkert inte skulle hinna. Det skulle vara "Inte idag, jag måste planera nytt avsnitt" eller "Inte idag, jag måste rätta prov" eller "Inte idag, jag har möte". Mitt förslag var att man skulle ligga på golvet i arbetsrummet och göra rumplyft samtidigt som man jobbade. Kan fungera? Fast inte på möten. Eller?)

(Till Leo. Fantastiska Polarn o Pyret. Världens bästa utekläder)


(Till mig. Också världens bästa utekläder)

Så våren! Vi är redo. Stella fick också nya skor (Stövlar och gympaskor) plus blanka tights som hon HARÖNSKATSIGJÄTTEJÄTTELÄNGE SNÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLLA MAMMA?!

Hur kan man säga nej då?

Det enda som behövs nu är ny regnjacka till Leo och sedan har vi alla säsongens kläder redo. Innan säsongen ens börjat! Kan vara nytt rekord. Ja, det tror jag ta mig tusan det är.

Underbart.

Att jobba när det inte finns elever där känns som semester. Nästan lite fuskigt att ändå få lön för de dagarna. Fast visst... Att sitta still en hel dag och lyssna på föreläsning samt ha eftermiddags- utvecklingsgrupper är kämpigt på sitt sätt för oss adhd- lightare. Förstår inte hur folk klarar av att gå i skola hela dagarna.

Heder åt alla elever! Och mindre stillasittande åt folket...

Well. OK då. Hon är charmig, har cool röst och snygg outfit. Bra budskap i låten.

Men en vinnare i Oslo? Nja.

Vi måste ju tänka ESC, folks. ESC. I finalen gills inga halv- onyktra okynnesröstningar. Då är det allvar. Här hemma röstade vi på Darin (jag), Eric (Stella) och Timoteij (Leo). Känns som bra låtar med bra chanser. Men det gick ju åt skogen. Som vanligt. Varför vinner aldrig mina favoriter*?!

Men nu ska vi inte vara sådana. Heja Anna i Norge. Om det går dåligt har jag dock tillåtelse att säga "Vad var det jag sa". Visst?

* Med mina favoriter menar jag även barnens favoriter. Skulle aldrig låta dem ringa på låtar jag inte tror på. Inte i finalen i alla fall. Herregud.

Femhundrasjuttio kronor. Sweet!

De kommer att vara i min ägo i mindre än 24 timmar eftersom jag och Stella ska åka till Uppsala och shoppa i morgon, men ändå. 570 kronor är ändå 570 kronor. Som vi brukar säga.

Ikväll ska vi äta hemlagad pizza- middag med dagisbästisfamiljen, och sedan FINAAAAAAAL. Lovely! Jag ska äta chips och godis och dricka en Bacardi breezer eller två, och njuta av sista lördagen Mello. En smula sorgligt är det också, förvisso, men nu är det snart vår så jag överlever.

Det här med att sälja urvuxna barnkläder (Och vuxenkläder, och böcker) på loppis är för övrigt något jag ska börja göra varje vår. Underbar recycling. En liten pojke köpte Leos fina, bruna huvtröja med Fem myror är fler än fyra elefanter- elefanten på, och såg glad ut. Känns liksom skönt att veta att barnens gamla favvo- kläder är i goda händer.

Mina mål är att:

1. Åtminstone sälja så att jag tjänar in bordshyran (50 kronor)
2. Bli av med sakerna

Ser nu att de är en smula motsägelsefulla, mina mål, men äsch. Tänker mig att jag i värsta fall säljer allt för 1 krona sista timmen.

Håll tummarna för att folk ser skönheten i svarta koftor, barnkläder, böcker och gamla vaser!

Idag har jag haft på mig svarta tights med en dålig resår. Samtidigt som jag haft en lektion med lång genomgång framme vid tavlan. Icke att rekommendera.

(Dock hann jag diskret dra upp tightsen varje gång de höll på att hasa ner. Som tur var. Att stå framme vid tavlan och plötsligt haft byxor vid knäna hade faktiskt varit extremt pinsamt)

Min husletarkompis K ringde och tipsade om det här huset. Ja. Jo. Helt ok hus.

Fast sedan fick vi syn på det här huset, och dra åt helvete vilket hus! (Har ni bara tid att kolla en Hemnet- länk, så strunta i det förra och ta den här) Hur kan något annat någonsin duga efter att ha sett detta?!

Ny plan för framtiden:
1. Se till att Jonas vinner den där lotto- vinsten som han pratar om
2. Boka tid hos mäklaren för visning, som det stod att man skulle göra
3. Shoppa hus!
(4. Känna sig som Bygdens starke man, eller liknande, som bor på en herrgård och har folk som jobbar åt en)

Fast ärligt talat... skulle det inte kännas en aning för vräkigt att bo i sådant hus? Kanske är det första huset mer vi. Huset måste ju passa ihop med ens galonisar, mysbyxor, smutstvätt, dammtussar i hörn och frukostdisk framme stressiga torsdagar.

Så brukar Blondinbella göra. Har jag hört.

• Skriva facit på "Stenplattor"- problemet
• Ha elevvårdskonferens
• Köpa fredagsfika
• Tvätta
• Få barnen att städa sitt rum (Brukar gå sådär, oftast är det bara "Om ni inte städar får ni inte gå ut och leka med kompisar" som funkar)
• Sälja på loppis (Bloppis? Ha ha) på lördag
• Kanske åka till Uppsala på söndag. Stella behöver nya vårstövlar och Leo behöver en vindtät fleecetröja. Själv behöver jag ett par vita Converse. Oh så mycket jag behöver dessa vita Converse, känner jag. Vårkänslor! Vårkänslor!
• Egentligen behöver jag en ny vårjacka också, men ungefär där tog pengarna slut.
• Fuktskada i badrummet does that to you.
• Oj, nu kom Att göra- listan av sig. Äsch. Den var ändå så tråkig.
• Puss och god natt, Världen!

Äsch. Jag vann inte Melodifestivalsbiljetter.

Nu håller vi tummarna för åkgräsklipparen*.

* = Vad ska hon med en åkgräsklippare till, undrar ni. Ja inte vet jag. Men den är värd 20 000. Kanske kan man sälja den på Blocket och köpa vita Converse för pengarna? Eller så Hemnetspanar vi efter hus med stora trädgårdar.

Saker jag tävlat om alldeles nyss:

1. En åkgräsklippare värd 20 000
2. Biljetter till finalen på lördag

Gissa vad jag hoppas mest på?

Rätt svar: Priset värt några hundra. Fullkomligt logiskt. Fast åkgräsklipparen verkar cool den också. Inte för att vi ens skulle kunna vända med den på vår lilla gräsplätt på baksidan, men i alla fall. Kanske kan åka runt kvarteret och fräna sig?

Barnen leker med kompisar, och jag fastnade i soffan framför TV'n. Lite Vasaloppet (Sjukt hypnotiserande. Man kan liksom inte sluta titta), lite dokumentär om unga mammor på femman.

Åh, de var så fina. Femton år och ändå så kloka. Tror att de är/ blir alldeles utmärkta mammor. Inte för att jag tycker att tonårsgraviditet är något att sträva efter, men blir ledsen när de berättar hur folk tittar och pekar. Tjejen från Vilhelmina pratar om "Tjugosjuåringarna". Lite kul, i Stockholm är det väl 27- åringarna som räknas som unga mammor.

Och hey. 45+- mammor i storstäder som har fullt upp med karriärer, middagar och nätverk och har barnflickor och barnvakter ungefär varje helg. Hur eftersträvansvärt är det?

Finast i dokumentären var tjejen som gått klart nian trots att hon fått bebis, och hur klasskompisarna berömde henne. Killen som sa "Det är lite kul när hon har med sig barnet på lektionerna, och jag tycker att hon är en skitbra mamma". Amen åhhhhhh. Så fint.

Nu ska jag vakna upp ur min eftermiddagskoma och gå in och duscha. Drog på mig kläderna direkt efter frukost och följde med Stella och grannkompis på skidtur runt kvarteret. Att äta frukost framför Vasaloppet does that to you.

Barn som sitter i soffan och sjunger med i "Jag vill om du vågar..." gör att mammaschlagerhjärtat sväller av stolthet. Inte för att jag direkt hejade på Pernilla Wahlgren, men att ha fostrat sin sjuåring och sin fyraåring till att också älska Melodifestivalen, det känns bra. Det gör det.

I give you konversationen under uppträdandet:
Jag: Vet du att hon är äldre än vad jag är?
Stella: Nähä?! Hon ser ju ut som... Ja. Som om hon var liten?
Jag: Nä, hon är fyrtio
Stella: OJ
Jag: Är hon snyggare än mig?
Stella: Ja... Det är hon. Får jag säga så?
Jag: Ja, det får du
Stella: Ok. Eller förresten. Jag tycker du är finare!

Lika bra att passa på att fråga, liksom. Om några år vill hon inte gå bredvid mig på stan.

Egentligen hade jag inga direkta favoriter inför ikväll, men kom sedan på att Neos "Human frontier" faktiskt är grymt bra. Värsta partylåten. Så då ringde jag och röstade på den, men det hade jag ju inte så mycket för. Damn. Finalen hade behövt några partylåtar, och inte bara ballader.

Men jag deppar inte ihop för det, utan ser fram emot nästa lördag och FINAL. Lovely. Vilka röstar ni på? Faktiskt vet jag inte riktigt. Vet inte om jag ska tänka Personliga favoriter eller Har chans i Oslo.

Personliga favoriter: Darin och Andreas Johnsson

Har chans i Oslo: Timoteij (Amen sätter sig som tuggummi på hjärnan, och är den inte himla catchy?) och "Manboy".

För övrigt var gulligast ikväll när Leo somnade i soffan strax efter duell tre, med sin kudde och sitt täcke, och Stella tittade på honom med så mycket kärlek i blicken att man bara ville skaffa minst sju barn på direkten.

Note to self: Övertala Jonas att skaffa sju barn.

Suttit ute på en solstol i ett av våra snöberg på baksidan, och solat. Strålande blå himmel och strålande sol. Lekte att jag var i fjällen, och på avstånd hörde jag barnen bygga snöskepp med alla grannkompisar. Very nice.

På eftermiddagen kom min kompis K förbi, så då satte vi oss ute en stund igen och drack kaffe. Faktiskt såg jag också, bortom alla snöberg, hur en isdroppe började droppa. Vårtecken! Vårtecken!

Nu ska jag fortsätta med tvätten.

1. Badrummet är klart.

Åh, det är så fint. Bänkskivor och hyllor är nu på plats, och det är så fint där inne att jag typ vill bo i mitt badrum jämnt. Kan man det? Dagisbästismamman ringde tidigare, och de har köpt ny kyl och frys. Superlyx till deras gamla, stora hus på landet. Tror att vi pratade en kvart om hennes kyl och frys (Till exempel om hur man ställer in varor i kylen, och behöver de kanske köpa nya, fina matlådor nu när de har alldeles sprillans ny frys?), och sedan en kvart om mitt badrum. Men hey. Materiell lycka är också lycka.

2. Jag har fått en ny mobil.

Gratis om jag förlängde abbonemanget, samt hemskickad med posten. En shopping i min smak. Det är svart, cool, smal, har inbyggd radio, kamera, man kan göra riktiga smileysar i sms, snygg grafik. Satt i onsdags kväll och gick igenom alla funktioner, och kände mig som en fjortonåring. Hann till och med tänka "Eleverna har ju sina telefoner med sig på lektionerna. Kanske kan jag ha det också? Vill ju inte lämna denna skönhet ensam i lärarrummet".

Dock besinnade jag mig. Men visst är den snygg? Jag kollar sms ungefär en gång var tionde minut, bara för att få hålla den i handen. Så text me, darlings!

Jag läste någonstans att vi som är födda före 1990 skulle kunna kallas digitala invandrare.

Jo. Det stämmer nog.

Själv har jag för tillfället förklarat krig mot vår kanon. Trettio elever i bänkarna och plötsligt fungerar inte Internet. (OK, rent tekniskt är det kanske inte kanonens fel att Internet inte fungerar, men det är skillnad att ha något som inte fungerar vid ens dator i arbetsrummet och en annan att ha något som inte fungerar medan lektionsminuterna tickar och ens planering går åt skogen...)

Jag kollar. Elev kollar. Elever ger förslag på åtgärder. Men nej. Ingen kontakt.

Så då stänger jag av datorn (Typ en kvart in på lektionen och en smula okoncentrerade elever. Förstår dem. Jobbigt att bara sitta att vänta) och visar och berättar på whiteboard- tavlan istället.

Då börjar en högljudd borr borra i närheten.

Jag: Så då gör ni så att ni...
Borr: NÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖ

Inte min mest pedagogiskt överlägsna lektion, nej.

Kanonen- Maria: 1-0

Men jag ska ta den jäkeln! Det ska jag. Innan terminen är över ska jag ha vunnit med 10-1. Minst.

Ikväll är det säsongspremiär av "Desperate Housewives" och efter så börjar serien "Cougar town" som verkar kul.

Underbar tisdag, denna.

Underbar!

Dessutom ska vi äta våfflor med sylt och glass till middag.

A lion would never cheat on his wife but a tiger wood.

Ha ha.

Vad jag pysslar med om kvällarna nu när Hemnet inte är lika kul.

Avsnitt 11 ute nu, plus att jag har två gamla kvar att se. Stockholm, märkeskläder, drinkar. Anna Hibbs. Paradise- hotell Cimon. Roliga/ korkade (It's a fine line) kommentarer. Vad mer kan man begära?!

Fast nu tittade jag på bilderna igen, och...

Kanske kan man göra en övervåningen? Verkar det få plats? Bygga altan samt måla alla hemska furutak vita. Göra om badrummet.

Och direktverkande el plus kamin kanske funkar när det är enplanshus?

Well. Kanske går vi på visningen ändå...

Inget mer Hemnet- knarkande. Inga fler visningar. Att förlora tre hus does that to you...

Däremot kunde jag inte låta bli att kolla när min kompis K sms'ade att ett nytt hus kommit ut, och hittade det här.

Nja. Nä... Inget att hänga i julgranen, va? Känns som att vara i furu- hell. Direktverkande el och tråkig planlösning. Fult badrum. Ett hus måste kännas hemma ända in i själen, och det gjorde inte det här.

Men ett nytt hus ute, det är bra. Det är det. Det måste man ju ge dem*.

* = Lite osäker på vilka dem är i det här fallet, men någon måste man ju skylla på att det är så få hus ute till försäljning här i stan (Byn?). Är folk ovanligt oskilsmässobenägna? Lever länge? Trivs i sina hus? Verkar ju lovande i så fall.