babydarling

En fördel med Leos nya säng är att han slipper skrika "MAAAAAMMAAAAAA!" eller "PAAAAAAAAPPAAAAAAA!" när han vaknar och vill upp ur spjälsängen. I stället tassar han upp och säger glatt "Nu har jag vaknat!"

Som i "Oh, happy day! Nu slipper jag sova mer och kan börja leka i stället!"

I morse vaknade jag av att han kröp upp och la sig bredvid mig i sängen, la sin hand på min kind och sa "Jag tycker om dig, mamma!"

Åhhhh.

Nu ska vi klä på oss, åka och hyra släpvagn och sedan shoppa säng på IKEA. Vi hörs!

(Förhoppningsvis. Om vi inte blir nermanglade av "Bakfulla idioter", som Christin sa, på E4-an...)

(Eller ja, skrubb. Om man nu ska vara petig. Det är inte Leo, som tur är)






Fint, va? Leo säger stolt "Jag har fått DATORRUMMET!" till alla som vill höra på. Datorn och skrivbordet har vi flyttat ut till vårt sovrum, och bara vi fixar säng till Stella och får hit 50-talsbyrån från farmor så blir det nog hur bra som helst.

Leos garage- och bilbänk är för övrigt vårt gamla skoställ som jag hade tänkt slänga när vi flyttade hit, men av någon anledning sparade. I love att återanvända möbler. Ser ni hur perfekt det går att parkera i de små skofacken?

I morgon ska vi åka till IKEA och köpa ny säng till Stella. Jag vågar absolut inte köra bil med släpvagn och inte Jonas heller, men han offrar sig för att inte behöva framstå som årets bilfegis då jag frågar mamma om hon kan hjälpa oss.

Så i morgon it is. Midsommartrafik och allt.

Om ni ser en lila Ford Mondeo på E4-an vinglande med en släpvagn, så HÅLL UNDAN för guds skull. Eller kör om ifall ni absolut måste. Så håller vi tummarna att vi kommer levande hem med sängen, right?

Det känns som att jag är så trött att jag går runt i dimma, trots att jag gick och la mig runt elva igår och sov till åtta. Just nu känns det som att jag skulle kunna gå och lägga mig och sova tills på onsdag, typ.

Antar att this is what happens när kroppen fattat att den har semester.

Gäsp.

Fast hur kul är det att ha semester när man är koma-trött hela tiden?! Förhoppningsvis går det över om några dagar när kroppen fattat att den faktiskt är ledig massor av veckor framöver.

Nu ska jag gå och ställa mig och titta in i frysen en stund och fundera på vad vi ska ha till middag.

Visste ni förresten att man när man är ledig måste laga lunch OCH middag VARJE DAG?! Jag tror jag struntar i den där städerskan och anställer en kock istället. En GI-kock. Fatta vad fränt. Dessutom en kock som är expert på att plocka i och ur diskmaskinen, skura spisen samt dammsuga köket.

Åhhh, jag vill bara krypa ner under en filt och äta massa choklad och läsa ut Mari Jungstedt-boken jag håller på med (Läser om dem från början, just nu är jag i slutet av den andra boken. Spännande, spännande. Visserligen vet jag ju redan vem som är mördaren, men i alla fall. De är lika bra för det)

Men det kan jag inte.

För jag ska cykla med barnen och handla lördagsgodis. A mum's gotta do what a mum's gotta do.

Fast sen när vi kommer hem och de är upptagna med att äta sitt godis, då ska jag göra det. Jag har ju semester, och det är blåsigt och kallt ute. Då får man läsa böcker och äta godis.

Lovely.

Häromdagen var det en lång debattartikel i Aftonbladet om hur synd det är om de barn med (Oftast) ensamstående föräldrar som inte har råd att åka på semester. Bland annat skrev artikelförfattaren att den ensamstående föräldern borde ha barnet på dagis några dagar extra för att själv kunna vila ut under semestern.

Jag unnar verkligen ensamstående förälder att vila och dagisidén var bra, men vad gäller hur synd det är om barnen som inte åker på semester...Jag vet inte, jag.

Mina föräldrar jobbade som byggnadsarbetare och restaurangbiträde när jag var liten, och vi hade väl inte överdrivet mycket pengar. Däremot minns jag alla somrar som helt underbara. Lek i trädgården, bad i sjöar, mysiga dagar på fritids med få barn och roliga aktiviteter samt husvagnssemestrar . Första gången jag var utomlands var när jag var 18 och åkte till Gran Canaria med min dåvarande pojkvän. Ville jag ha något fick jag önska mig det i present eller julklapp. Våra semestrar var absolut ingen lyx, utan snarare pulvermos i husvagnen. Dock är det inte ett dugg synd om mig. Alls.

Tycker snarare att jag har fått en alldeles utmärkt uppfostran vad gäller tacksamhet, att lära sig pengars värde samt att inte förvänta sig allt på en gång.

Sjävklart lider jag med de föräldrar som måste kämpa som djur för att betala hyra och mat, men då är det ju det som är problemet. Inte semestrarna. Kan komma på hur mycket roliga sommarsaker som helst som inte kostar överdrivet mycket pengar, till exempel:

• Cykla och bada med ett paket Mariekex och lite saft som matsäck
• Titta på djur vid bondgårdar
• Leka och softa hemma
• Gå till affären och köpa glass. På Lidl får man tre stycken Magnum-kopior för tio kronor
• Ha picknick på en gräsplätt
• Spela fotboll
• Leka med kompisar
• Åka till bibblan och låna böcker
• Baka
• Ha sovmorgon
• Åka och hälsa på någon släkting eller vän i några dagar
• Cykla på upptäcksfärder

Jag lovar att de flesta barn uppskattar det lilla här i livet bättre än vad vuxna gör. Jag blir lite ledsen när man gör barn till några det är synd om, när det i själva verket är VI VUXNA som gjort dem bortskämda och otacksamma.

Och om det nu är någon liten skrutt som kommer tillbaka till skolan och ha gjort alla ovanstående, underbara saker och ändå blir retad av någon idiot till klasskamrat för att han eller hon inte varit i Grekland på sin semester, så säger det väl mer om idioten till klasskamrat snarare än om skrutten med en ensamstående förälder?!

När barnen blir större så har de kanske större krav på upplevelser, men jag tycker ändå inte synd om barn som inte åker utomlands eller till Stockholm eller till Kolmården. När jag var runt fjorton så var höjdpunkten på sommarlovet att spela fotboll i Dalecarlia Cup med tillhörande disco och killspan. Kostade inte mycket pengar det heller. Dessutom minns jag en semesterresa med familjen till Göteborg när jag var 13 och surast i världen och bara ville hem, och när vi hyrde stuga i Danmark när jag var 15. Då var jag i och för sig inte lika sur, men ville ändå mest bara hem för att vara med min kille Jonathan som jag hade blivit ihop med veckan innan.

På disco på Dalecarlia Cup, för övrigt.

Som sagt, jag tycker faktiskt inte synd om alla barn som inte åker på dyra semesterresor med sina föräldrar. Däremot tycker jag lite synd om föräldrarna, som gör sig själva och sina barn till offer helt i onödan. Det går att njuta av livet utan att vara stenrik, jag lovar.

Jag antar att jag och Jonas har mer pengar att röra oss med än vad våra föräldrar hade när vi var små (Jonas är uppväxt med en ensamstående mamma och två bröder), men vi lever inte speciellt lyxigt för det. Barnen får fredagsfika och lördagsgodis, och ibland chips eller popcorn på fredagkvällar. De får önska sig saker till jul eller födelsedagar. De älskar loppisaffärer. De blir överlyckliga om vi cyklar till Konsum och köper glass. De gillar att vara hemma och ta det lugnt. De blir glada av ärvda kläder. De vet att man inte tjatar om saker.

Är inte det bättre kunskap att ge sina barn, än att åka runt på semestrar för tio tusentals kronor?

Rätt skönt är det ändå att fira midsommar utan fest.

Speciellt idag.

Någon som är bakis? Berätta gärna, helst med alla detaljer såsom darrningar, huvudvärk och kräks. Själv ska jag bädda sängar och gå in och duscha och sedan gå ut i solen.

Och må jättebra. Tra la la la la.

Aj äm väry bissy täjking it lugnt.

Igår var för övrigt ett typiskt exempel på när familjen Mamma Tidsoptimist, Pappa Tidsoptimist och de två söta barnen ska göra något tillsammans. Började med en soft morgon med lång frukost, pysslande hemma och ligga i sängen och vila. Sedan åkte jag och Leo och handlade medan Jonas och Stella var hemma och lagade punktering på min cykel.

So far so good.

När jag lagade maten gick Jonas och barnen till skogen och plockade blommor, och kom hem en halvtimme för sent varpå min "Hinna äta innan vi cyklar till Gammelgården"- plan sprack. Ja, ja, det blir nog bra ändå, tänkte vi och åt i lugn och ro och cyklade sedan iväg. Jag är ju uppväxt med midsommar i Torsång- firande där blommor ska fraktas med kyrkbåtar, stången ska resas, dragspel spelas och så vidare, så själva dansen runt midsommarstången brukar ju börja ungefär två timmar efter utsatt tid.

Well, när vi kom fram till Gammelgården en timme och en kvart efter att det började så mötte vi allt folk. På väg därifrån. Vi parkerade cyklarna ändå, och lekte lite kurragömma vid vattentornet samt pratade med Leos dagisfröken som var där.

Dagisfröken: Nämen hej! Har ni varit här och dansat? Jag såg inte er?
Vi: Hrm...Nä, vi kom nyss

Sedan cyklade vi till en lekpark med en karusell, och sedan till nästa lekpark med en linbana, och sedan gjorde Stella illa sin tå så att det kom en massa blod så då gick jag hem med henne sittandes bak på min cykel. Sedan började det regna.

Midsommarafton 2008 kommer inte att gå till historien som den mest minnesvärda.

Men mysigt hade vi. Till lunch åt vi färskpotatis med dill, sill, ägghalvor med räkor, prinskorv, köttbullar och baguette med gräslöksost (Godkänt av midsommarkommitén) och till middag kycklingfajitas (Inte lika godkänt av midsommarkommitén, va?).

Men med middag på altanen och en stor bukett midsommarblommor på bordet så känns allt somrigt.

Ska strax klä på mig och åka och handla midsommarmat.

Sen ska vi äta midsommarlunch med stor blombukett på bordet och jordgubbar till efterrätt, och efter det cykla till Gammelgården och dansa kring midsommarstången. All for the kids. Men är det midsommar så är det.

I väntan på att få Pripps Blå- kompisar med sommarstuga och långbord med midsommarbuffé i skärgården, så får det duga.

Någon som läser som har en stor sommarstuga i Stockholms skärgård? Och ett gäng barn som mina barn kan leka med? Och några kalla Pripps Blå? Och en solnedgång? Och havsutsikt? I så fall vet ni var jag finns, det är ju en midsommar nästa år också.

Puss och kram och ha en bra dag!

Engla i Engla's showroom-bloggen har på sig mysbyxor i en dagens outfit-bild. HA! Jag visste väl det.

Jag lovar att det är de hon har haft alla hemma-med-bebisdagarna då hon har försökt få oss att tro att hon har varit klädd i små spetskjolar, klänningar och designerjeans. Och tjänat massa pengar på det. Clever girl.

Men i och för sig. Det är med all säkerhet Juicy Couture-mysbyxor.

Vad sa ni, att jag verkar lite avundsjuk? Näääää...

För övrigt har jag kommit på ett smart sätt att rensa i garderoben (Det blev lite trångt när jag fick lov att hänga dit alla vinterkläder i och med att Leo fick stora klädkammaren/datorrummet som sitt rum): Jag ska klippa av några bootcut-jeans från typ - 02 till korta jeansshorts. Sen ska jag ha mina gladiatorsandaler och oversizade linnen till, kommer att bli snyggast på Furuvik i sommar. Ska bara våga mig på att ha korta shorts först. Visserligen har jag gått ner massor den senaste veckan då jag bara hostat och knappt haft någon matlust, men mina ben är verkligen fulare än fulast.

Fast det är ju ingen som bryr sig om sånt, som tur är. Folk har fullt upp att bry sig om hur de själva ser ut. Bara jag kommer i jeansen så.

I gave up jogging because my thighs kept rubbing together setting my pantyhose on fire, typ.

Fan vad taskiga de är mot fotbollslandslaget. Herregud, ett lag vinner och ett förlorar, big deal. Dessutom är det ju media som upphöjt landslaget till något slags bäst i världen in the first place. Om de bara hade hållt sig lite coola hade kanske fotbollskillarna fått ladda i lugn och ro utan att få hybris.

PS. Fast OK då. Jag erkänner. När jag kom ner för trappan igår satt Jonas och kollade och...Tja, what can I say. Jag kunde inte stå emot. Förlåt, Sverige. Jag ser rubrikerna om några dagar framför mig: "Hemligheten avslöjad! Därför förlorade Sverige mot Spanien och Ryssland, men vann mot Grekland!". Och så underrubriken: "Vi har även även svaret på varför Sverige vunnit respektive förlorat matcher de senaste 15 åren. Okänd kvinna träder fram"

Utan att överdriva kan jag faktiskt säga att de matcher jag inte tittar på ALLTID slutar med att Sverige vinner. De jag tittar på...Well. Får jag inte så mycket för, kan vi säga.

Roligt om tidningarna dessutom visar hur beväpnade vakter låser in mig i källaren på Svenska Fotbollsförbundets kontor, typ i höst de gånger Sverige spelar VM-kval. "Bildextra! Sveriges hemliga vapen för vinst"

PS igen: Dock är jag ju en fotbollstjej, har spelat i Islingby IK och Ornäs BK plus till och med varit fotbollstränare, så jag kan inte låta bli att titta när Sverige spelar viktiga matcher. Dessutom spelade de ju rätt kasst igår, så det hade nog inte spelat någon roll om jag inte tittat.

Och lite kul var det ju ändå att Ryssland var så bra. Jag gillar underdogs.

Efter lunch åkte vi en sväng till bibblan. Jag och Stella spelade ordmemory och Leo lekte med sin älskade lyftkranbil som finns i lekhörnan. Sen lånade vi ett gäng böcker och åkte till Konsum för att köpa frukt och youghurt (No storhandling, tar det imorgon istället när jag kan åka själv. Två hungriga barn + kvavt i luften + tio tusen människor på ICA är ingen bra kombination. Aj äm häving holidäj. Aj äm täjking it lugnt)

Sedan åkte vi hem och åt mellanmåls-smoothie med vaniljyoughurt, frysta hallon och banan i solen i trädgården.

Bara en sån sak.

Undrar vad vi ska hitta på idag då?

Först ska jag i alla fall duscha och bädda sängar. Sen kanske gå ut i solen och get some colour on my pale feber face? Rensa lite i rabatter och leka lite med barnen. Myspys.

Efter lunch ska vi åka till ICA och köpa midsommarmat.

Ja, så får det bli. Lagom aktivitet för första semesterdagen.

(Nu kom precis grannbästisen och ringde på dörren. Jag går runt i nattlinne, men men. Det gör jag ca 90% av gångerna som han ringer på innan kl 10, så han är väl van. Stellas grannbästis är som en i familjen.

Eller ska man ta och skaffa sig lite stil? Typ vara påklädd när man får besök?

Nä, det verkar stressat)

Ha en bra torsdag alla!

Sommarlov!

Sommarloooooooooooooov!

Sommarlov, sommarlov, sommarlov.

SOMMARLOV!!!

Till fucking 11 augusti. Absolutely fabulous!

Det sista jag och en av mina kollegor gjorde innan vi slutade i tisdags var att prata in ett nytt meddelande på telefonsvararen: "Hej, och välkommen till (Arbetsenhetens namn). Vi har semester, och återkommer den 11 augusti. Ha en skön sommar!"

Det kändes bra.

(Mindre bra var att vi tillbringat ca tre timmar av dagen med att lära oss nya telefonsvararen. Det är sant! Vi fick den inte att fungera hur mycket vi än gjorde på pricken som det stod. Roligast var när min kollega efter mycket om och men lyckades prata in ett hälsningsmeddelande PÅ själva telefonsvararen. Alltså som man sedan lyssnar av.

Men till slut så gick det. De senaste åren har vi haft ett meddelande inpratat av Viveca som slutade för tre år sedan. Dessutom var det något fel på den gamla telefonen, så meddelandet lästes upp en aning för långsamt plus svajade. Ni kan ju tänka er hur det lät, typ som Stig-Helmer som ringer från den där mixtrade telefonen i Sällskapsresan i Stockholms skärgård. En av våra elevers mamma berättade att hon alltid ropade på sin man när de skulle ringa och sjukanmäla barnet, och så skrattade de så de grät när de hörde hennes fylleröst. "Heeeej, och vääääälkommen tiiiiiiill...."

Det är ju kul när man kan sprida lite glädje omkring sig.

Och inte blev det av att vi bytte meddelande heller, fast det är ju i och för sig inte så konstigt med tanke på att lärare sällan har tre timmar till övers)

I alla fall. Var var jag?

Ja, just det.

SOMMARLOOOOOOOV, tja la la la la!!!

Visst har jag skrivit att Sverige bara vinner om jag inte tittar? Det är verkligen så. Som den där gången i något VM ("När vi gräver guld i USA"- VM kanske?) när Sverige låg under i förlängningen av kvartsfinalen och jag gick upp och la mig, och de sedan gjorde kvitteringsmål samt vann på straffar. Typ mest spännande matchen ever. Jorå, den kan ni tacka mig för.

(Eller det kanske inte alls var det VM eller ens kvartsfinal. I'm just not that in to sports)

I alla fall har jag bestämt mig. Jag offrar mig för laget. Alltså ska jag ikväll bada fotbad, dricka ett glas vin och fira att jag och barnen har sommarlov samt läsa min bok.

Heja Sverige!

...Fast jag kollar nog läget ibland. Det får jag, va?

Att ligga i soffan efter lunch och äta äpple och läsa bok.

Jag och dagisbästismamman bestämde nyss att hennes dotter kan följa med Stella hem och leka efter dagis, så jag hämtar barnen tre istället för fyra. Lika bra det, för nu börjar det bli lite tråkigt att vara hemma själv. Jag har städat, lunchat och läst. Jaha, ja. Vad ska jag hitta på nu då, liksom?

Hinner dammsuga innan dagishämtning, sen är huset Tip Top. Bree hade varit stolt.

Skulle vara trevligt om också jag kunde vara Tip Top, meaning ingen hosta, brunbränd och med oslitet hår, men det kommer väl. No stress. Det är ju sommarlov, har all tid i världen att bli brunbränd. Eller så super jag mig snygg på vita bag-in-boxvinet som står oöppnat i kylen, när barnen har somnat. Så kan man ju också göra.

Måste bara berätta en sak till (Ni märker att jag har lite svårt att bara hålla mig till städningen, va? Men jag är nästan klar med garderobs/ byrå- klädbytet, plus att jag fått undan sakerna från sovrumsgolvet)

Igår när Leo nästan hade somnat, tittar han plötsligt upp från sängen.
Leo: Var är Stella?!
Jag: Hon sover i sitt rum, ni har ju varsitt rum nu.
Leo: OK

Skrutten, han saknar storasyrran. Men han är stolt som en tupp över sitt rum. Och över sin nya säng, som stora killar sover i. Ska visa kort på hans rum  (Eller ja, skrubb om man så vill...) när jag laddat kameran. Kort på Stellas rum kommer när det är klart, i väntan på IKEA- besök (Never ever i hela mitt liv att jag kör bil med släpvagn) så sover hon på en tältsäng. Dessutom ska vi få en jättefin 50-talsbyrå av farmor så fort hon sålt sin lägenhet, den står som homestyling just nu, som Stella ska få ha docksaker i.

Jag: Vill du ha ett skrivbord eller en dockhörna?
Stella (snabbt som blixten): Dockhörna!

Så skrivbordet får vänta. Tids nog kommer hon att lösa svåra ekvationer, skriva uppsatser och ha glömt sina älskade dockor nerpackade i någon kartong. Klart tjejen ska ha en dockhörna!

Docksäng, spis, leksaksmat- och porslin, byrå, bilstolar, dockkläder och dockvagnar, ihop med fin röd matta och fin spegel på väggen. A playing paradise.

Nu: Lägga in ren tvätt i garderober
Sen: Lunch


Bara jag! Ensam hemma! Ahhhh...

Officiellt så jobbar jag idag. Sista fixet och lite planering inför hösten och så, ni vet. Barnen vinkade jag av när de gick iväg på utflykt med dagis för att plocka midsommarblommor. Deras fina, fina dagis, föräldrar som inte tror på förskolans fantastiska pedagogik och omvårdnad har inte haft sina barn på vårat dagis.

Inofficiellt, bara mellan oss...Tja, här sitter jag ensam hemma och bloggar mitt på blanka dagen. Fatta lyxen!! Egentligen tar jag starkt avstånd från att lämna barn på dagis när föräldern inte jobbar, men efter idag så är de faktiskt lediga ända till den 11 augusti. Plus att andningstillfället idag känns som en lifesaver. Och det är väl bättre för barnen att ha en levande mamma?

Ska alldeles strax börja plocka och rensa och städa det sista på övervåningen. Åh, vad fina rum barnen har fått! Det fattas bara att lägga över Leos kläder i hans nya byrå, och att rensa bort alla saker från golvet i vårt sovrum. Sådant där som man inte kan slänga, men som man egentligen inte använder. Ställa ut lite saker i garaget, dammsuga, rensa bort lite i min garderob så att vinterkläderna får plats där.

Jobb som jobb, kan man säga va?

Fast i eftermiddag tänkte jag ligga på sängen och läsa min bok och tillåta mig själv att vara så sjuk som jag egentligen är med hosta och feber och allt. I alla fall i några timmar, innan det är dags att hämta barnen på dagis.

Och sen har vi sommarlov!!

Tjoho!

Måste förresten skriva Stellas dikt som hon fick igår på dagis, då de hade tacofest och sa hej då till skolbarnen. Inplastat på rosa papper och med en bokmärkesblomma längst ner står det:

Stella!

Vi önskar dig inte guld vårt barn,
ej heller pengar och makt.
Vi önskar dig modet att vara dig själv,
och stå för vad du sagt.
Vi önskar dig inte en stenfri väg
men kraften att vägen gå.
Vi önskar dig kärlek i rikligt mått
och vänner att lita på!

Hur fin var inte den? I morse vid frukosten bad Stella att jag skulle läsa den, så det gjorde jag. Och kunde såklart inte låta bli att få tårar i ögonen.

Jag: Åh, vad fiiiiiiin den är
Stella (Tittar på mig med skeptisk blick): Tyckte du att den var så fin för att den var rosa?

Jo, ungefär. Kanske är svårt för en 5-åring med diktanalys?

• Jag har sommarlov.
• Vi har flyttat möbler och saker hela eftermiddagen och kvällen, så Leo har härmed flyttat till sitt allra första egna rum och Stella får den stora äran att ha gamla rummet helt för sig själv.
• Vi har massa fräna saker inplanerade i sommar.
• Elena har börjat blogga igen.
• Hostan har blivit lite, lite bättre. Visserligen så pyttelite att det knappt märks, men ändå.
• Jag har fixat fina presenter till Stellas underbara dagisfröknar till imorgon, då barnen går sista dagen före sommarlovet.

Det är inte "Gud, vad jag älskar mitt liv just nu", men det är...OK. Eller bättre än OK. Jo, rätt bra kan man nog säga ändå.

Om det bara ordnar sig helt med Jonas så blir det ännu bättre.

Vi backar bort från den där avgrunden. Och försöker igen.

Hur kan man veta om man kommer att bli lyckligare att leva utan någon än med någon?

Antagligen kan man inte vet det alls i förväg. Just nu känns det i alla fall som att hjärtat går sönder bara vid tanken på separation och dela- på- barnenliv och hjärtesorg, så då måste det ju finnas något kvar.

Jag älskar ju honom. Och han mig. Tror jag.

Men det är fan inte lätt alla gånger med småbarnsliv, jobba om varandra, städning, laga bil, 6-årstrots, tvättkorgar, ogräs, dammsugningar och trötthet. Det är det inte.