babydarling

Nöjda, glada barn leker med den nyss hemkomna pappan i sitt rum. Julklapparna öppnade, maten uppäten, julgranen lyser, julklappspapper bortstädade, barnens morfar har åkt hem. Sista avsnittet av julkalendern gråten till.

Mamman har fixat julbord, julklappar, mysdag.

Mission completed!

Roligast var julklapparna, of course. I brist på Tomte gör vi vissa år så att barnen går på promenad för att leta efter Tomten och berätta var vi bor. Under tiden de var på promenad med morfar så plockade jag fram alla julklappar och la dem under granen.

Stella: Mamma, nu är vi hemma, men vi såg inte Tomten
Jag: Men vet ni?! När jag stod i köket och fixade fika så knackade det på altanfönstret, och vet ni, det var Tomten!! Han hade lite bråttom så han la julklapparna under granen, och så skulle jag hälsa till er!
Barnen (storögda): OOOOOOJ!!!



Söta barn öppnade sedan julklappar för glatta livet. Roligt var att de var lika glada för allt, leksaker som strumpor som kokbok. En mycket fin egenskap, kommer inte från mina gener.

(Jag är världens mest otacksamma mottagare av presenter, för jag är så extremt petig vad jag vill ha och tycker om. En jul var jag sur på Jonas i flera timmar för att han köpt en ful pyjamas. Från Kappahl, märke XLNT. "Amen en jäkla FETTOPYJAMAS!!! Från Kappahl. Herregud!" Denna jul fick jag pengar, en ljuständare, tre böcker (Som jag ville ha, "Harry Potter", "Bekantas bekanta" samt rolig bloggbok av Martin Kellerman) och cykelsadelsmuff. I det stora hela bra och safe presenter. Fast den bästa presenten var "sex and the city"-boxen, få se, vem var det jag fick den av nu igen...

Ja, just det. Av mig själv.)