babydarling

En (Av många) fräna saker med en blogg är att man ju kan gå bakåt och se vad man skrivit för några månader sedan.

Som sista sommarlovsdagarna och första jobbdagarna.

När jag läser om det så minns jag det också, solen in genom fönstret, fixandet i nya specialklassrummet, lyssnandet på P3 på radion, peppet inför terminen. Peppet finns kvar, men ibland behöver man påminna sig själv.

Speciellt så här en söndagkväll med ytterligare några veckor kvar på terminen.

Jag älskar fortfarande mitt jobb, men ibland kan man vackla i sin övertygelse. Förra veckan var ett sådant "Ibland". Men vacklande är för veklingar, vi andra kör på och tar nya tag. Oh yes!

Och snart är det betygsdags, och efter det jullov. JULLOV! Förlåt att jag tjatar, men det är verkligen helt sjukt hur snabbt den här hösten har gått.

Nu ska jag plocka fram kläder till i morgon, och sen gå och lägga mig och läsa en stund. Kram och god natt, alla Fina!

Nu hämtar jag mitt kontokort och shoppar loss lite filmer och skivor.

Eventuellt hänger sig datorn och jag råkar köpa dvd- boxar för flera tusen, men man måste leva lite wild and crazy och chansa ibland.

Hello, beauty! Snart är du min.


Och till barnen kommer tomten med Hannah Montana- skiva, "Thomas Tåget"- film och "High school musical 2". Perfekt!

Surfa inte runt på cdon.com med en dator som hänger sig varannan minut.

Snart slänger jag datorn i väggen och skiter i julklappsfilmerna. Eller ja just ja, det var ju en "Grey's"- box till mig med...OK, den får några försök till på sig.

Stella: Mamma, nu när jag kan läsa så kan ju JAG läsa för Leo! Bra, va?!

Nu är hon inne på sin fjärde Max- bok, och Leo lyssnar tålmodigt. Emellanåt kommer hon och frågar efter något ord hon inte kan, som "hämtar".

Men.

Om jag hinner damma skåpet i vardagsrummet, få barnen att städa bort lego och bilar innan läggdags samt dammsuga vardagsrummet så kommer huset ikväll vara alldeles strålande rent. Dessutom kommer tvättkorgarna vara tomma och all ren tvätt inlagd i garderober.

Oh sweet joy of nystädat.

Om, och jag säger OM, det blir så (Eventuellt orkar jag inte städa det sista), så ska jag fira när barnen har somnat med tända värmeljus, Marabou dajm och några avsnitt från SATC- boxen.

Har fastnat i den igen, nu är jag i mitten av säsong tre.

Eller nä, förresten, nu kom jag på något annat jag ska göra ikväll! Beställa från cdon.com. Säsong fyra av "Grey-s anatomy" (YES YES YES! Nu är den här), plus lite julklappar till barnen. Stella ska få "High school musical"- soundtrack, och kanske en Hannah Montana- skiva och "High school musical 2". Leo ska också få en film, "Madagaskar" kanske. Någon som har sett den? Är den bra?

Cdon.com- beställningar for president, dessutom får man alltid två filmer för 69 kronor om man beställer för mer än 300 kronor eller vad det nu var. Så i slutändan så TJÄNAR man ju pengar på det. Leker vi.

Idag är vi barnvakt till Stellas gamla dagiskompis, fast egentligen känns det lika mycket som att dagiskompisen är barnvakt till mina barn för de leker och leker och syns knappt till.

Har ni tänkt på hur mycket det skiljer på hur man bemöter någon som frågar om hjälp? Oavsett om man säger ja båda gångerna så är det stor skillnad på att säga "Nja...Ja...OK då" alternativt "Jajamen! Inga problem!". Faktiskt är det ganska sällan folk frågar om hjälp, de flesta har väl det där typiska "Äsch, inte ska väl jag, de har säkert så mycket annat..."- tänket djupt rotat inom sig att man drar sig in i det längsta.

Därför säger jag alltid "Jajamen!" när någon frågar. (Eller ja, kanske inte just "Jajamen", det låter rätt töntigt, men ni fattar principen") Kanske det inte alltid passar helt och hållet, men vad tusan, ett barn mer eller mindre spelar ju inte så stor roll. Dessutom vet man ju själv hur oerhört tacksam man blir när någon ställer upp och är barnvakt de gånger det krisar, och när de dessutom gör det med inställningen "Det ska bara bli kul!" blir man nästan religös.

Det här säger jag inte för att verka vara Godheten själv. För det är jag ju såklart inte.

Men visst behöver man emellanåt blicka upp från sitt själviska liv och fundera över vad man gör för att andra ska må bra?

Och inte bara att man själv ska må bra, för det gör man ju oftast av bara farten om andra är glada och nöjda.

Så där, lite filosoferande så här på söndagsförmiddagen. Nu ska jag kolla vad kidsen gör och sen steka köttbullar.

Den här tröjan kan mycket väl vara den snyggaste jag någonsin sett.

Men kan man betala 1900 kronor för en tröja? Svar nej.

Nähä, det var ju typiskt.

Good enough städning för en dag: Putsa fönster, damma ungefär hälften som behövdes dammas, ta fram julsaker från garaget, plocka leksaker. Har dessutom hunnit med en sväng till Konsum, kom på att jag förra året slängde två julstjärnor som var trasiga så det fattades i köket och i vårt sovrum.

Eller så ligger de i en annan kartong, jag orkar aldrig komma ihåg var jag lagt saker i garaget. Den dagen jag dör kommer jag att ha lagt ut ungefär en miljon kronor på adventsstjärnor/ ljusstakar/ glödlampor. Och då tycker jag inte ens att de jag köpt är speciellt snygga.

Den vita i köket kostade 69 kronor, känns som att den duger så länge. Nästa år har jag ändå säkert slarvat bort den och blivit tvungen att köpa en ny.

Dock är mina tomtar samma år efter år, och röda huset i köksfönstret (Går att ställa ett värmeljus i så att det lyser i fönstrena) är från när jag var liten. Känns bra att slit- och- släng mentaliteten bara utgör några procent av det totala julfixet.









Sista bilden är från Stellas rum. Nu när jag tänker efter så tror jag ta mig tusan lilla julgranen i fönstret är från när jag var liten också. Niklas hade en likadan.

Rätt ful, men Stella är överlycklig över sin minigran. Och den matchar ju stjärnan, det gör den.

I morgon ska jag dammsuga nedervåningen och damma resten, sen låtsas jag att jag har adventstädat färdigt.

Barnen vaknade strax efter sju, visserligen en helt OK tid men jag var ändå rätt trött och låg kvar i sängen medan de gick och kissade. Sedan kröp de ner i dubbelsängen båda två, jag låg och blundade ett tag till och rätt var det är vaknar jag av att klockan är halv nio och båda barnen sitter i soffan på nedervåningen och ser på morgon- Bolibompa i godan ro.

Va?! Hur lyxigt är inte detta?! Mina små stora barn.

Nu ska jag bädda sängar och lyssna på radio, och efter det ska jag städa. Städa, städa, städa.

Har laddat med kaffe, hembakt bröd, ägg, youghurt och musli samt Brämhults apelsinjuice, så nu jäklar!

Förra helgen i Stockholm köpte jag ett par sköna, snygga mysbyxor på H&M i grå plysch. Ger absolut lite extra glans åt mörka vinterdagar to come. Problemet är bara att snörena i midjan är för korta. Detta betyder att jag varje gång jag tar av mig dem måste säga "Helvete!" för mig själv och tillbringa fem minuter att försöka pilla ut en av snörändarna ur hålet.

Jävligt irriterande.

Eller så är H&M's storlek 36 byggd åt små snärtor utan höfter. Så skulle det ju också kunna vara.

Tacos, baby.

Har dessutom handlat två fina, vita tomtar på inredningsaffären bredvid ICA plus röda blockljus att ha på ljusstakarna vid TV'n.

I helgen ska här städas och pyntas, oh yes.

Nu är barnen och Jonas ute och bygger en snöbil, verkar mycket roligare än snögubbar. Ett snöhus ska de göra också.

Nu ska jag börja laga tacos, kram på er Kära Vänner och ha en bra fredagkväll!

Det ser ut som en soptipp hemma hos oss.

Jo, det är säkert. Så nu ska jag gå ner och äta lite chokladbollar till fredagsfika och försöka få kraft att orka städa. Alternativt åka och handla så att jag slipper se eländet.

Bra fredagshandling en dag efter lön: Vaniljyoughurt och Brämhults juice till lyxig lördagsfrukost, ingredienser till hemmagjord pizza, vin, sallad. Kanske hinner jag gå in i stora, fina inredningsaffären som ligger alldeles bredvid?

Och så får Stella följa med, för hon behöver ett par allvädersstövlar.

Ja, handling får det bli.

Städa kan jag göra i morgon.

Som igår.

Jag har lektion i mitt specialklassrum som ligger på övervåningen, och ser Leos avdelning promenera förbi. Leo går längst fram och håller i en vagn. De stannar vid lilla cykelvägen, tittar åt vänster och höger och vänster igen, och går sedan över. Fyra fröknar och tio barn i rad.

Så gulligt att det nästan gjorde ont i magen.

"Skit i det då om hon ändå inte vill gå på sin första julfest med skolan"

Ett bra tips men saken är ju den att jag redan kryssat i att jag ska baka. Så då kan man ju inte bara strunta i det (Tänk om alla skulle göra så osv. Ni hör ju vad plikttrogen jag är). Dessutom känns det mer pinsamt att ringa runt till klassföräldrar och säga att jag inte tänker baka än att lämna in en påse äckligt knäck till skolan.

Tror jag i alla fall...Men visst. Påse med bränt knäck är lite pinsamt det med.

Annat bra tips: "Fixa ischoklad istället". Jajamen, tänkte på det jag med. Fast det gick inte så bra.

Idag när jag hämtade Stella:

Jag: Tror du det är OK att jag bakar ischoklad istället?

(Jag använde ordet "bakar", tänkte att det låter bättre än att säga "köper"...Jag vet. Fult att ljuga)

Fritidsfröken (En smula nervöst): Eh...Det kommer ju många och då blir det ju orättvist om bara EN har bakat ischoklad och de andra knäck, då skulle det ju ta slut så fort...
Jag (Snabbt som tusan): Nä, men jag bara undrade. Jag bakar knäck. Inga problem

Attans. Jag som hade den perfekta lösningen på problemet.

Så jag bakar knäck och lovar och svär att inte skriva ett endaste ord mer om detta så att ni inte förgås av leda och intressepilar framför era datorer. OK?

Så där lagom sweet, kanske man ska säga, för det är fortfarande problematiska saker på jobbet. Och ryggen smärtar till emellanåt. Och barnen hade en galen kvart innan de lugnade ner sig och kom i säng.

Stellas lilla specialitet när vi bråkar är för övrigt att gå in på sitt rum, smälla igen dörren och sedan komma ut några minuter senare och tyst lämna över en lapp där det står "Häj då mamma ja teker flyta för allti". Sorgligt, va? Och rätt gulligt...Fast man måste ju hålla sig för skratt och istället kramas och säga "Neeeeeej, inte får du flytta, du som är våran favorittjej i hela världen".

Sen blir det bra igen.

Ikväll hade vi godnattboks- läsning i Leos säng och Stella läste hela "Max bil" själv. Hennes allra första bok! Häftigt värre.

Och snart börjar "Medium".

Så ganska sweet kanske man kan säga ändå. Ja, så säger vi. Viktigt att tänka positivt här i livet.

(Det vill säga INTE tänka på lappen som låg i Stellas fack i eftermiddag, där det stod att vi som skulle baka knäck till julfesten skulle baka 60- 80 stycken och att det inte skulle vara mandel eller nötter i dem. Bye bye att kunna köpa knäck, alltså...Så mitt i min planerade, lugna helg måste jag nu 1. Åka och köpa massa knäck- ingredienser och 2. Ställa mig och baka utan att lägga i det som jag trodde var typ huvudingredienserna i knäck.

Jävla skit.

Någon som har något enkelt recept att dela med sig av?

/ Hej då från en som krälar i stoftet och som ångrar varenda anti- bakningsord som yttrats i denna blogg...

Och Stella vill inte ens gå på julfesten, så jag har härmed kryssat i en ruta och betalat 25 kronor i anmälningsavgift för att ha knäck- ångest en hel helg och sedan lämna över en påse brända knäckliknande skapelser när jag hämtar henne på torsdag. Bra beslut. Verkligen.

Har ni saknat mig? (Det är här ni ska skriva JAAAAAA! Ifall ni inte förstod det, alltså)

Egentligen har jag inte tid att skriva eftersom jag snart måste ta upp Leo ur badet och sen ringa och säga åt Stella att komma hem från grannkompisen, men tänkte att jag skulle skriva några rader så att ni inte tror att jag dött av mitt ryggont eller något. För det har jag inte.

Snarare tvärtom, ryggontet var mycket bättre redan dagen efter. Naprapatakuter is the shit, värt varenda krona. Så i tisdags kunde jag både gå runt i massa affärer, klippa håret, gå runt i ytterligare affärer med lovely Uppsalakompis och sedan äta middag på fancy pastarestaurang.

Shoppade en svart, pösig, snygg kofta på Weekday gjorde jag också. Ni hör ju vilken lyxeftermiddag.

Och i morgon är det fredag. Och i veckan har jag haft massa planeringstid extra eftersom min åtta varit på prao. Och på söndag är det första advent. Och på lördag kommer pappa och hälsar på. Och ikväll är det "Medium".

Sweet!

Aj, aj, aj vad ont jag har i ryggen.

Och i morgon ska jag åka till Uppsala och klippa mig och gå i lite affärer, fast inte ens det känns kul. Och då är det illa.

Nu ska jag gå och lägga mig. God natt, världen.

En av de värsta måndagarna hittills i mitt 31- åriga liv.

Som exempel kan jag berätta om dagislämningen i morse då jag lyfte Leo samtidigt som jag var kall efter snöpulsningen utanför samt vred mig och ställde mig upp samtidigt. Not a good idea. Klarade knappt av att gå till jobbet. Åt två Alvedon när jag kom dit, så jag har i alla fall kunnat jobba. Fick tid hos en naprapat på lunchen där jag fick reda på att en kota och ett revben hade låst sig plus att muskeln där emellan var irriterad.

Har klarat dagen med hjälp av smärtstillande, och som tur var blev det lite bättre efter naprapatbesöket (Som kostade 400 kronor. Bara en sån sak)

Och då är ryggbesvären ändå inte det värsta som hände idag, fast resten är jobbrelaterat så det kan jag inte skriva här.

Är dagen slut snart så jag kan krypa ner under täcket och glömma att den här måndagen någonsin har hänt?

Bra.

I morgon lovar jag att skriva något mer upplyftande, som hur kul vi har haft det i helgen och hur fantastiskt bra Sune- musikalen var. Fast det tar jag i morgon. Idag ska jag bryta ihop och komma igen.

Lovely!

Det enda som inte är lovely är att jag har tunnelbane- fobi. Jo, det är säkert. Jag hatar de branta trapporna, läskiga dörrarna, att man kan ta fel tåg samt sist men inte minst att jag aldrig vet hur man köper biljett. Att stå på Pressbyrån och fråga om remsor is not very stylish.

Efter teatern ska vi träffa min kompis Anna som vi ska sova hos, och där röstar jag starkt för att vi ska promenera hela vägen hem till henne (Inte så långt, hon bor också på Söder).

Så. Måste genast gå och lägga mig för att vara pigg imorgon. Klockan åtta ska vi åka tåget härifrån, och klockan tolv börjar musikalen. Då hinner vi äta McDonalds- lunch före.

Och åka hemska tunnelbanan från Centralen...

Nä, inte tänka på det nu. Happy thoughts, happy thoughts. Som detta: Stella har sett fram emot teatern i en månad nu och somnade klockan åtta utan att ropa eller komma upp en enda gång. Har hänt ungefär en gång tidigare i hennes liv.

Älskade lilla stora skrutt- tjejen, vad kul det ska bli att åka till Stockholm ihop!

Vitt shabby chic.

Allt är ju liksom bara...Vitt? Har försökt att börja följa några inredningsbloggar, men allt är ju bara i just vitt. Efter ett tag ser inte mina ögon något för allt det vita, ungefär som att man aldrig kan se pucken i ishockey.

(Fast det är ju för att allt går så snabbt...Sorry, dålig liknelse. Glöm det)

Jag gillar vissa av sakerna var för sig, absolut, men tillsammans så blir de ju bara...Tja, vita. Fast när vi ändå är inne på det här med inredning, ska jag visa några saker jag vill ha till köket? Om ni säger nej visar jag det ändå. Helst hade jag ju haft Cicci kvar som granne så att vi hade kunnat sitta i soffan i två timmar och säga saker som "Men du kan ju ställa den här istället..." och "Å ena sidan" och "Å andra sidan". Men nu bor min darling på Gran Canaria och jag sitter här och har inredningsdiskussions- abstinens.

Så! Här kommer det.



Favorit i repris. STOLEN! Har fortfarande inte köpt några nya köksstolar, fast nu precis när jag skriver kom jag på att barnen ju har sina egna egna stolar. Och Jonas bryr sig inte så mycket om inredning och köksstolar. Kan man köpa endast en stol till sig själv?!

Fast det är klart. Det ska ju se snyggt ut också. Mer stylish med fyra likadana plus barnens två stolar. Under vårt nya köksbord och de- Anyday now- nya stolarna vill jag ha den här mattan:


Både stolen och mattan från Mio.

På nytapetserade väggen (Eller ja, i somras, men det känns nyss) vill jag ha någon av de här två tavlorna. Kan inte riktigt bestämma mig för vilken som är bäst. Vad tycker ni?



Fast med annat efternamn. Faller dock lite på att vi inte är gifta och har samma efternamn. Kan man gifta sig för att man tycker att en viss tavla är snygg?!



Den här tavlan har sådan skön text, så att det nästan är värt att köpa den för det. Båda tavlorna är målade av fantastiskt duktiga Isabelle Norman som har sin hemsida och webshop här.

Åh, vad kul att prata lite inredningsfix! Fast jag vill ju helst ha alla sakerna NU. Eller rättare sagt, jag vill ha pengar nu.

Nu ska jag gå ner och se några avsnitt SATC från boxen. Ha en bra fredagkväll, kära vänner!

Har fredagsfikat med skorpor, chokladkex och glass och just nu håller barnen på att leka affär och tågbana och lite annat medan jag går runt och plockar.

Soft fredag.

Har dessutom varit på Det Allra Första Utvecklingssamtalet för Stella i skolan. Fränt. Allt var bra, hon trivs och har många kompisar och gör alltid som fröknarna säger, och hon är inte det minsta ledsen eller osäker längre som hon var i början. Så otroligt skönt att höra.

Nu: Plocka in tvätt, börja packa lite inför imorgon, fundera vad vi ska äta för mat.

Har ni tänkt på hur mycket ilska som finns out there? Det är krig och rasism och förutfattade meningar och elaka påhopp och homofobi och mobbing och misshandel och vuxna som kränker barn och övergrepp och fan och hans moster.

Eller tänk inte på det, förresten.

Då blir man knäpp. Istället kan vi väl tänka på att de flesta faktiskt ÄR goda människor. Folk som vill väl, som kämpar på och som tycker om så att de nästan spricker. Som är positiva och ansvarskännande. Som sprider bra energi snarare än dålig energi. Som njuter av livet. Som anser att ord som får någon att må bra är så otroligt mycket bättre än ord som får någon att må dåligt.

Ja, det tänker vi på. Och egentligen- Hur svårt kan det vara? Att människor vaknar upp på morgonen och tänker "Idag trivs jag med livet och förhoppningsvis kan jag idag få någon annan att skratta, må bra eller trivas med sig själv bara för att jag råkar säga något snällt till den".

Ursäkta om jag låter flummig.

Men vissa dagar påminns man om allt elakt, och då måste man ju tänka på något bra för att balansera lite.

Ni vet hon som är journalist på Aftonbladet, har skrivit "Gravidchock"- böckerna och har haft ett eget program, "Studio Belinda". Här är hennes sista inlägg från kanal 8- bloggen:

"Ät aldrig -aldrig- chips utan att ha joggat först

Amma inga vuxna män, det sliter för mycket på brösten

Våga vara mänsklig. Våga vara misslyckad. Våga vara den dumpade.

Pussa på barnen

Älska, älska, älska- life is a big motherfucker"

Bra sista ord, va? Word, älskade Belinda! Må du snart börja blogga igen.

Tror ni att jag lyckades med att komma iväg i så god tid att jag kunde gå lugnt och stilla till jobbet? Oh nej.

Tror ni istället att jag fick lov att springa allt vad jag kunde som ett jäkla spektakel och komma fram i samma stund det ringde in? Oh yes. Alltså, hur tiden ALLTID går fortare på morgonen, det övergår mitt förstånd.

Inte hann jag borsta håret heller innan vi åkte, och koftan knäppte jag och lät skärpet hänga löst i två hällor eftersom det var så bråttom. Very not stylish. Så skulle nog aldrig Engla's showroom- Engla göra.

För övrigt har jag nu svaret på hur dålig min kondition är: Åt skogen eftersom jag inte tränat på över ett halvår men ändå tillräckligt bra för 300 meter sprint med efterföljande parentesuttrycks- genomgång utan att flåsa. Det måste man väl ändå kalla godkänt, va?

Imorgon har jag fritids- och skollämning fast utan att ha lektion första timmen. Oh praise the Lord.

Nu ska jag gå ner och powerstäda (= Plocka undan i vardagsrummet och tända värmeljus så att jag kan titta på "Medium" sedan och leka att jag har ett välstädat hus) en liten stund medan Jonas passar barnen när de badar. Idag har de åkt skridskor (Stella) och pulka (Leo), så ett bad på kvällen blir just perfect.

Och vi har massor med snö! Hur mysigt är inte det?!

Mitt allra första föräldrarådsmöte.

Faktiskt himla trivsamt och bra. Intressant att prata om saker utifrån föräldraperspektiv och inte lärarperspektiv.

Nu ska jag gå och lägga mig, imorgon blir det dagis- och skolhämtning och springa allt vad jag kan mellan dagis och jobbet. Eller jag menar lugn promenad, imorgon SKA jag komma iväg hemifrån i tid.

Ska, ska, ska. Vilka tror att jag fixar det?

(Nä, inte jag heller. Men det är viktigt att vara hoppfull i livet)

Märker ni debatten?! Ja, jäklar. Kul med lite action. Bäst so far är kommentaren Köp knäckhelvetena, pepparkaksdjävlarna och spara tiden till något roligare!

Tack! Äntligen någon som förstår.

Men. Återigen. Klart folk får baka så mycket de vill, herregud, take it away folks och baka frysen full. Gärna för mig. Era barn är säkert lyckliga och trygga människor. Det är dock mina barn också trots att jag inte ställer mig och bakar knäck med dem. Kan man inte få göra som man vill?! Eller snarare kan, jag är verkligen sämst i världen på att baka.

Undrar förresten om "Men hur svårt är det på en skala att..."- kommentaren fungerar i verkliga livet också?

Mamma 1: Usch, jag känner mig så trött och sliten
Mamma 2: Ja, det är du verkligen också! Hur svårt på en skala ett till tio kan det vara att köpa snygga kläder och fixa till sig lite?!

Elev: Kan jag få hjälp?
Lärare: Mäh! Hur svårt på en skala ett till tio kan det vara att prata engelska?!

Mamma 1: Pelle är i trotsåldern nu och kan få riktiga utbrott ibland
Mamma 2: Men HERREGUD, hur svårt på en skala ett till tio kan det vara att uppfostra sitt barn?!

Nä, fungerar inget vidare, va? Därmed inte sagt att man ibland inte skulle vilja säga det. Åh, om jag kunde få gå ut från vissa möten och muttra "Men hur svårt är det på en skala ett till tio att inte vara såna IDIOTER?!"

Nu kommer jag väl att få tvångstankar light om att verkligen säga det också. Attans.

Men hörrni! Nu lämnar vi bakdiskussionen och eventuella mammaskulder därhän och konstaterar bara att alla faktiskt får göra som de vill. Right?

Stella: "Mamma, visst är det den här lördagen vi ska åka?
Jag: Ja
Stella: Då är det bara onsdag, torsdag och fredag kvar och sen LÖRDAG!
Jag: Ja, visst ska det bli så himla kul!
Stella: Ja. Och vet du, dagarna går ju faktiskt JÄTTEFORT så snart är det lördag!

Tänk att vara 6 år och få se musikal i Stockholm med Benjamin Wahlgren. Pure lycka!

PS. Rolig kommentar till inlägget om att man kanske även får köpa knäck till julfesten i skolan:
"Hur svårt är det att baka tillsammans med barnen på en skala 1-10.
Ett par katter kan väl vara kul att göra med barnen.
Det gör jag alltid tillsammans med mina barn till 1:A advent, dom gillar att vi gör det ihop"

På en skala från 1 till 10...Hm, låt mig tänka...Jo, men nio skulle jag säga. I hate att baka. Däremot är jag en hejare på ekvationer. Hur svårt tycker du det är med ekvationer på en skala ett till tio?

Så där skulle hon aldrig skriva till en man, pyssliga perfekta supermamman from hell. Och visst är det väl en smula sorgligt att kvinnor måste kritisera andra kvinnor för vad de gör och inte gör? Så där håller säkert inte män på. De har sina familjer och är glada.

Så vill jag också tänka.

Dessutom säger jag till mina barn varje dag att jag älskar dem, vi äter alltid helgfrukost med tända ljus och vi hittar på roliga saker ibland. Jag tror inte att mina barn blir traumatiserade för att jag inte bakar med dem.

PPS. Med reservation för "Men de var juintesåjag menade fattaruväl", för det förstår jag. Fick bara lov att ge utlopp för några anti- baknings aggressioner (Om jag inte var allergisk för smileys i blogginlägg så skulle jag ha gjort en sådan här)

Är det inte lite märkligt med Big Pack i tresmak, att de envisas med att ha päronglass ihop med vanilj och jordgubb? Päronglass är ungefär det äckligaste i hela världen, smakar bara konstgjort. Tänk om de kunde ha chokladglass till istället. Eller åtminstone melon.

Bara lite filosoferande så här på kvällskvisten.

Egentligen skulle jag vilja skriva ytterligare ett inlägg i kategorin This is what is wrong med den svenska skolan och så här skulle man styra upp det, men är lite för trött. Har ni förresten tänkt på att det var ett tag sedan jag skrev om något sånt? Borde snart tycka till lite igen. Inte för att det det spelar någon som helst roll eller har någon som helst effekt, men det är skönt att få skriva av sig.

Eller jo förresten, en effekt har det. En annan lärarblogg jag brukar läsa är den här, en synnerligen klok och vettig fröken som troligtvis är den bästa NO- läraren i hela Sverige, och när hon skriver en kommentar att hon håller med mig och att jag minsann snart borde bli utbildningsminister (Haha, my favourite av kommentarerna) så blir jag alldels lycklig ända in i min arma lärarsjäl. Om jag inte sagt det förut, Fia, så tack!

Och skolchefen här går i pension om några år...Jorråsatte, kanske att jag kan gå dit och säga "Hej, hej, tänkte bara höra om jag kan söka tjänsten. Jag är utbildad lärare, har läst i fyra och ett halvt år, eller nä förresten, fem år, jag läste Idrott och hälsa också, och jag älskar mitt jobb och funderar lite på att ta det ett steg längre. Vad säger ni? Har några gamla blogginlägg med mig här där jag skrivit lite om vad jag tycker..."

Eller inte.

Och vem vill bli skolchef i och för sig, sitta bakom ett skrivbord på kommunhuset och läsa tio tusen papper. Trååååååååkigt, som Stella skulle sagt.

Fast helt ärligt och helt hemligt så skulle jag vilja bli rektor. En dag. Denna dag ligger nog långt bort, men ändå. En dag.

Viktigt med En dag- mål här i livet.

Ungefär varannan gång jag klickar på en länk så hakar datorn upp sig och jag måste control- alt- deleta (Är det ett verb?) mig ut från Internet och starta upp igen.

Very irriterande.

Så nu går jag och borstar tänderna, målar naglarna, går och lägger mig och läser istället. Håller på att läsa den här för tredje eller fjärde gången:



Still going strong. Om jag läser en bok jag gillar kan jag läsa den hur många gånger som helst (Dock med kanske ett halvårs eller ett års mellanrum), och jag lovar att det finns böcker jag läst kanske tio gånger.

En smula stört, jag vet.

Jag och Leo sitter i hans säng och ska läsa "God natt, Alfons Åberg".

Leo: Läs på riktigt, med musik i början

(Ibland får han sitta vid datorn och titta på Alfons på Youtube, och då är signaturmelodin med. När Jonas läser Alfons- böcker brukar han därför börja med att nynna signaturmelodin. Kan tilläggas att Jonas har typ absolut gehör samt kan sjunga. Själv är jag absolut motsatsen till absolut gehör, det vill säga kan inte sjunga en ton rätt)

Jag (Börjar nynna): Du dududu...
Leo: Nä, så här ska det vara. Du dududu du. Och sen NANA NANANANA
Jag (Börjar om igen): Du dududu du dududu...
Leo: Äsch, vi läser istället

Haha, ja, tack för det.



Lilla treåringen med udda pyjamas (Har hamnat i tvätt- otakt av någon anledning), Greta Gris- bok, leksaksambulans som åhörare samt Puh och Bob på sina vanliga ställen.

Tänk att han har fyllt tre!

Helt amazing.

Alldeles nyss:
Jonas: Leo, nu ska du byta om till pyjamas och gå och lägga dig
Leo (Med en ton som visar att det här var det dummaste och mest orättvisa han hört i hela sitt liv): MÄH! Jag ska ju BYGGA KOJA!

Underbar inställning, tänk om man fick behålla den genom livet.

Chef: Maria, nu ska du jobba
Jag: MÄH! Jag skulle ju GÅ PÅ STAN!

Eller:

Väckarklocka: Väcknings- signal
Jag: MÄH! Jag ska JU SOVA!

Fast det förstår ju vem som helst att man inte kan ha den inställningen, ordning och reda ska det vara. Ska genast ta på pyjamas och läsa godnatt- bok så att han lär sig livets hårda skola. Nämligen att man sällan får göra som man vill.

Eller vad det nu var?

Bortsett från att man inte direkt skuttar upp ur sängen klockan sex, så måste jag säga att mina måndagar ändå är himla bra. Lugna och trivsamma lektioner, ledningsgrupp samt mycket planeringstid.

Men ändock. Måndagar är ju alltid måndagar.

Så nu ska vi äta pannkakor med sylt och glass vilket är den perfekta måndagsmaten. Jo, det är säkert. Testa själva.

En vecka kvar, sedan har min klass prao och jag har en vecka med mycket färre lektioner. Sedan tre veckor till.

Sedan jullov.

Ja, jäklar.

Har inte den här hösten gått helt sjukt fort?!

Lapp från Stellas skola:
Inbjudan till julfest där föräldrar frågas om de vill städa, baka lussekatter eller baka knäck. Gissa hur mycket jag vill kryssa i det sista samtidigt som jag med arg handstil vill byta ut baka mot köpa. Alternativt fråga om man är TVUNGEN att baka för att vara med?

Men det gör jag inte. Är ju rätt ny i den här skolförälder- businessen så jag ligger lågt.

Men what's with the baka? Femtiotalshemmafru- önskan? Säkert alternativ för att "Skolan ska vara gratis"? Eller?

Egentligen var det onödigt med McDonalds- lunch idag när vi lika gärna kunnat äta hos mamma, men det var mest jag som kände att "Om jag inte får uppleva lite City life så DÖR JAG!".

Så vi åt hamburgare på McDonalds och var glada.

Efter lunchen hade jag kunnat ge ungefär hur mycket som helst för några timmars shopping på Kupolen (Lagerhaus! Åhlens! Jeans Factory! H&M!), men eftersom jag ville komma hem innan det blev mörkt så fick vi lov att åka. Dock blev Leo alldeles galen när han såg rulltrapporna upp till översta planet så vi tog en vända upp och en vända ner.

Leo skrattade högt, Stella fnissade och såg glad ut och jag...Well, såg också rätt lycklig ut om jag ska vara ärlig. Här i stan (Byn?) finns inte så många rulltrappor. Noll, om man räknar dem.

Men nästa helg, då!

Very much cityliv med tågresa till Stockholm, "Sune"- musikal, gå på stan samt övernattning i Annas fina lägenhet på Söder. Åh, vad kul det ska bli!

Ursäkta om det var längesedan jag skrev, har inte försvunnit eller något sådant.

 I torsdags var jag för trött och för upptagen med att titta på "Medium" för att skriva, och i fredags packade jag in barnen i lila Forden efter dagis- och fritidshämtning och åkte på roadtrip till Borlänge för att gå på dop för min mosters lilla bebis.

Ösregn och dimma hela vägen, men himla trivsamt ändå att åka bil en fredagseftermiddag. Smattrande regn, Leo som somnat, lugn Absolute Love Songs- musik i stereon och inte ett prov att rätta (Jobbet) eller saker att plocka (Hemmet) så långt ögat kan nå. Mysigt värre. Sedan vaknade Leo, vi stannade till på Statoil i Hofors för att gå på toa och sedan fick de frukt i varsin skål att äta i bilen.

När vi kom hem till mamma var Simon där (Mitt söta lilla brorsbarn) för mamma hade varit barnvakt, så barnen var i sjunde himlen över att få leka med favvo- kusinen.

På lördagen var det dop i fin kyrka på landet.

Idag har vi shoppat navkapslar på Biltema, ätit på McDonalds, svängt förbi Niklas (Lillebror) för att få hjälp att sätta på navkapslarna samt hinna träffa söt- Simon en sista gång.

Sedan bilresa hem igen.

Rätt bra att åka bort en helg emellanåt för det känns som att man varit ledig ungefär dubbelt så länge. Efter middagen har jag dessutom badat med badskum, hårinpackning och tända ljus, så jag är utvilad till max.

Dessutom är det faktiskt himla mysigt att åka iväg själv med barnen. Visst hade det varit roligare om Jonas inte jobbat igår och hade kunnat följa med, men det känns mer Jag och mitt gäng att åka själv med dem.

Och kul har vi haft.

I morgon är sista träffen på handledarutbildningen! Även om kursen har varit kul och givande så ska det bli så grymt skönt när den är klar.

Och på mitt skrivbord ligger alla PM i en röd plastmapp, ihophäftade och med fin framsida.

It was not so nice knowing you, i morgon lämnar jag över dig till seminarieledaren och går vidare i livet. HA! Och inte får jag nog VG heller, men det gör inget, ska bara bli skönt att lämna in allt.

Dagens "Oh no": När jag var sist kvar i arbetsrummet vid halv sex (Hade ett utvecklingssamtal efter konferensen, jag hoppade in som stand- in för en kollega som är sjukskriven) och råkade låsa dörren när jag gick på toa.

I våras var en städerska kvar på kvällen och skulle städa ute i paviljongen, och när hon gick på toa gick dörren i baklås. Toaletten låg längst in i huset, hon hade ingen mobil och hon var ensam kvar. What do you do, hon fick sitta där tills vaktmästaren kom på morgonen och kunde låsa upp. The horror!

Tänk att sitta inlåst på en toalett en hel natt.

Fast hon hade ju i alla fall vatten. Och kunde gå på toa. (Ho, ho, ho, jag är så kul. You didn't see that skämtet komma, va?)

Så efter det låser jag aldrig dörren om jag är ensam kvar, fast idag gick det ju bra ändå. Sedan cyklade jag hem, åt tacos, hjälpte Stella att duscha, nattade barn.

Var inte det. Tänk på hur skönt det är att slippa springa runt på en badstrand i bikini (Om ni inte heter Mini Andén, eller liknande, förstås). Och hur mysigt det är med tända ljus. Och hur snygg man är i halsduk. Och hur mycket bra det finns på TV, dvd- boxar och film. Och hur kul det är med jul. Och hur trivsamt det är att vara inne när det regnar och blåser ute. Och hur mycket snygga höstkläder det finns.

Så där. Känns det bättre?

"Christine" är rätt kul det med, ni vet det som går precis efter "Desperate Housewives". Idag var Christine och hennes kompis på dejt med två killar de träffat i videoaffären.

Kille 1: Åh, vad fina ni är, till och med ännu finare än när vi såg er förut.
Christine: Han är min!

Och så börjar de sätta sig och kille 2 säger något om "Bla bla bla....Äger en vingård...Bla bla bla.

Christine: BYTBYTBYTBYT!

Ja, nä, det var väl allt jag hade att säga om min kväll och mitt sociala liv. Viktigt så här mitt i veckan att man verkligen vårdar sina sociala relationer (= Ser på TV), städar så att det är mysigt hemma (= Skurade spisen så att den glänser. I badrummet ligger byxor och kalsonger som Leo råkade kissa i tidigare, så där inne luktar det kiss. Orkade inte tvätta) samt går och lägger sig i tid så att man orkar med arbetsdagen i morgon (= Varför går alltid tiden mycket fortare när man sitter framför en dator?)

Men vi hade en mysig middag, jag och barnen. Pasta, köttfärssås, parmesanost, tända ljus.

Lovely vardagsmat.

Nu missar jag början på "Desperate Housewives".

Den som brukar vara bäst.

Jag smyger ner nu och hoppas att Stella har somnat.

Någon vänlig själv som vill berätta första fem minutrarna? Snääääälla...?

På väg ut från bilen efter att jag hämtat barnen på fritids och dagis:

Stella: Snabba dig att låsa upp, jag är JÄTTEKISSNÖDIG! Jag har varit kissnödig sen utflykten i morse.
Jag: Va, har du inte kissat på hela dan?! Men varför kissade du inte när ni kom in från matrasten, då?
Stella (En smula indignerat): Mäh! Nä, för jag skulle bajsa och då hade jag ju MISSAT VECKANS BOKSTAV!

Underbart med dessa 6- åringar och deras skolinställning. Själv hade jag en elev idag som räckte upp handen mitt under brinnande genomgång och frågade om han kunde gå på toa. Inga ledsamheter för att missa VECKANS BOKSTAV (Eller i detta fall, genomgång om ekvationslösningar) där inte...

Jag vet att jag sagt detta förut. Men. Visst är det väl en smula märkligt när 6- åringar som liksom inte VILL annat än lära sig saker får gå 15 timmar i veckan, vara lediga på fredagar samt få måla bokstäver och sätta ihop brand och bil till brandbil (Som de lärde sig på dagis) när tonåringar, som i många fall vill betydligt annat än gå i skolan, får slita med läxor och prov?!

Bara en teori.

Tro nu inte att det här är någon Jan Björklund light- åsikt, för jag tror absolut att barnen lär sig MASSOR i skolan när de är små. Men lite beklämd blir man ju när eleverna kommer upp till sjuan och varken kan multilplikationstabellen, stavning, meningsbyggnad eller basic engelska...Och nu pratar jag inte om barnen i behov av särskilt stöd, utan om andra.

Jag vet inte jag, kanske är det så att skolan i allmänhet och lärare i synnerhet fått sådan otrolig utökad mängd uppgifter att vi helt enkelt inte hinner lära barnen det nödvändigaste? Eller är det någon som har någon annan teori?

Love to talk about this kind of skolteorier och pedagogiska frågor.

Fast. Måste bara säga, så att ingen tror motsatsen, de allra flesta elever vill faktiskt göra sitt allra bästa. Sedan om "sitt allra bästa" ger ett G, VG eller MVG spelar för mig inte det minsta roll, men att se en elev kämpa med att lära sig något och sedan lyckas är helt underbart.

Nästan tårframkallande ibland.

(Fast det måste jag ju mörka, såklart, hur weirdo verkar det inte att stå och snyfta över någon elevs provresultat eller rättstavning, liksom?!)

Idag på jobbet la jag in en innehållsförteckning i handledarutbildningsdokumentet med alla journalanteckningar, PYT och sammanfattning, och klickade sedan på utskriftknappen. Och gick och hämtade det i kopieringsrummet. Och stoppade det i en fin, röd plastficka. Och klappade lite på det och la det på mitt skrivbord.

Oh happy day!

På torsdag är det inlämning och sista kurstillfället. Egentligen borde man väl läsa igenom allt en sista gång, men om jag tvingas läsa mina egna rader om "kunskapsinhämtning" och "Dock anser jag att..." så kräks jag. Och min kollega kräks på sitt, så då läser vi varandras och rättar istället.

Saken är också den att man kan få VG på kursen, och det vill man ju. Ha, alltså. Inte för att någon vet vad som krävs för att få VG (Bra skrivförmåga? Smarta åsikter? Något special- kriterie som ingen vet? Tur eftersom vi egentligen inte tror att någon på lärarutbildningen kommer orka läsa allas inlämningsuppgifter utan istället ger ut VG'na slumpvis?), men är ju faktiskt lite häftigare med ett VG än ett G.

I vilket fall är det helt fantastiskt otroligt skönt att vara klar med alla skrivuppgifter. Och med alla omdömen! Och alla utvecklingssamtal! Och nya planeringen som gäller fram till jul! Ja, jo, känns bra det här.

(Fast det vågar jag nästan inte skriva eftersom det då säkert dyker upp något jobbigt och oförutsett imorgon. Så glöm att jag sa något, OK?)

Bilbanan som kom på posten idag från barnens rika farbror i Skåne.

Och här snitsar man till det med fint pussel, liksom, det står ledset och bortglömt i ett hörn. Men jag förstår honom, jag menar, en BILBANA!

Ska gå ner och kolla om Jonas lyckats bygga loopen. Fränt värre.

Och PS. Leo hälsar och tackar för era grattis. Vad söta ni är!!

Tog två Alvedon för säkerhets skull, wish me luck.

Och imorgon!

Fyller finaste, finaste fin- Leo tre år, och vi ska gå upp tidigt och sjunga "Ja må han leva" och ge presenter. Han ska få en stor husbil med massa tillbehör, en Rory Racerbil- bil samt ett Blixten McQueen- pussel. Gissa hans intressen, liksom. På kalaset igår fick han en stor ambulans och en mindre traktor av Stella, och två filmer ("Meckar- Micke" och "Mumin") av mig och Jonas.

Vi var också på hans kalas, då måste man ju ge present.

Och förlåt en sliten klyscha, men...Oh my God vad tiden går fort. Nyss kom han ut ur magen. Nu uttalar han R ordentligt och kan säga "Maj näjm is Leo".


Favorit- presenten från kalaset igår: Duplo- polisbil som kan låta.

No, no, no, no.

Har ont i hela kroppen och mår lite illa, så där som i innan man håller på att bli sjuk. Men det ska jag jäklar i mig inte bli. Att vara sjuk från mitt jobb innebär att 1. Man förlorar pengar (Of course)    2. Det är svårt att få vikarie, ibland hittar de ingen alls och    3. Det blir bara mer jobb när man kommer tillbaka efter någon dag, som det tar typ två veckor att komma ifatt på.

(Jag vet, det låter rätt knäppt, men ni som också är lärare som läser, visst är det så?)

Så jag går ner och borstar tänderna och går och lägger mig.

Sömn slår sjukdom, ungefär som påse slår sten i "Sten, sax, påse".

Läser om den här dokumentären och tycker att det verkar rätt hemskt.

Och läser den här krönikan om det hela och tycker att hon har rätt.

Men ändå...Måste det ena utesluta det andra?! Kan man inte BÅDE få krama och älska och vårda och lyssna på och respektera sina barn till döds, och ändå få uppfostra dem ordentligt? Med "uppfostra ordentligt" menar jag såklart inte att kasta in dem i ett rum och kalla det Time- out, men lära dem en viss ordning och reda och respekt för andra människor. Ibland är det trotsåldrar och ibland är det gap och skrik, men jag anser ändå att det ÄR vi vuxna som bestämmer. Hey, godis på lördagar och läggdags i rimlig tid (Till exempel) är väl inte att bestraffa sina barn?

Och vad gäller belöningssystem så handlar det väl inte om guldstjärnor om man kissat på pottan och inga guldstjärnor om man inte gjort det, utan är oftast gjort med mer finess än så.

I och för sig håller jag inte på med belöningssystem så jag kanske inte ska uttala mig, men blir ändå lite ledsen över TV- program som redan har bestämt hur vi ska tycka om deras vinklade program och krönikörer som skriker "FYYYYY!" utan att ha alla fakta.

Som "SOS Familj".

Är det inte bra att familjerna får hjälp, och att barnen mår betydligt bättre efter än innan?

Samma sak med föräldrautbildningar, om man har tonårsbarn (Som det handlar om i många fall) som det håller på att barka åt skogen med och man som förälder inte har den blekaste aning om hur man ska göra så är det väl otroligt positivt att få hjälp.

För jag gillar ju barn. Och tonåringar. Och önskar dem bara gott. Och faktiskt mår barn och tonåringa inte det minsta dåligt någonstans av tydliga regler och förhållningssätt. Eller kramar med, för den delen.

Sovmorgon till halv åtta (= Helt OK). Söndagsfrukost med kaffe, hembakt bröd, ägg, tända ljus. Sedan lite tvätt och fix. När Jonas kom ner vid halv elva, han fick sovmorgon i Fars Dags- present, vi är inte så presentiga av oss, så gick jag in och badade. Skumbad, hårinpackning, Mama- tidning.

Efter ett tag fick Stella hoppa i, och när jag skulle gå ner och duscha av mig så ville Leo också bada. Och sedan Jonas.

(Känns ungefär som familjen i Sällskapsresan 2 som skulle ta foton i automaten, ni vet med "IN! UT!")

Efter badet rester till lunch.

Sedan åkte Jonas till jobbet, och jag och barnen såg hela "High School Musical" och åt upp chokladbollarna från kalaset igår. Faktiskt första gången jag ser hela, annars har jag bara sett sekvenser här och där. Stella brukar dessutom snabbspola fram till där de sjunger. Nu vill jag genast se tvåan, men väntar nog med den och köper den till Stella i julkapp. A win- win situation, julklappar som även man själv har glädje av är det allra bästa.

(Får man säga så? Eller är det tomtepolitiskt inkorrekt?)

Resten av eftermiddagen spenderade jag på mattan i vardagsrummet, lyssnande på musik samt tittande på Stella och grannbästisen som lekte med Barbie i ena hörnet och Leo som lekte med bilar i andra.

Till middag har jag värmt vatten till Varma Koppen- soppa till mig och stekt blodpudding till barnen. Ni ser, inte ens maten har jag ansträngt mig för. Helt perfekt.

Just nu sitter jag och väntar på att Leo ska somna så att jag kan gå in i Stellas rum och läsa bok för henne.

När båda somnat ska jag gå ner och måla naglarna och se några slumpvis valda avsnitt SATC från boxen jag fick tillbaka för ett tag sedan. Jag har ju redan sett alla avsnitt så jag har inte saknat den det minsta, men nu när den står där alldeles rosa och fin i TV- bänken kan man alltid ha den till maxad avkoppling.

PS. Intresseklubben antecknar

PPS. Är det inte rätt häftigt ändå att detta uttryck överlevt både 80- och 90- talet?

PPPS. Eller så gjorde det inte det utan det är jag som är jävligt omodern? Hm.

PPPPS. Omodernt att säga omodern.

Supertrevlig, god mat, bra sällskap både till oss och barnen...Dock. Efter en vecka som denna är man inte på sitt allra bästa sociala tipptopp- humör på lördagkvällen, så jag la mig i soffan klockan åtta och skyllde på att jag skulle kolla barnen. Och läste en bok för småkillarna. Och hade antagligen svimmat av trötthet om jag suttit kvar i köket.

Och var i hemlighet glad att de åkte hem klockan nio.

Själv gick jag och la mig klockan tio.

Idag har vi gjort absolut ingenting.

Lovely!

Ska bara duka färdigt och byta kläder.

Och längta till att se Leos min när han öppnar presenter. Våra presenter får han på måndag morgon, när han fyller.

Ikväll ska vi äta hemmagjord pizza- middag med dagisbästisfamiljen, ska bli very mysigt och trevligt.

Prov rättade!

Dessutom var resultaten alldeles strålande, skönt, nu kan jag gå och lägga mig med gott samvete. The Geometri- avsnitt is done, ekvationer och algebra nästa.

Imorgon blir det Öppet hus på gymnasieskolan- avprickning, städning, bakning plus kalas. Tar med mig Stella när jag åker till gymnasiet för att pricka av elever, kan väl även vara kul för en 6- åring att se hur det ser ut där. Viktigt att börja i tid. The sky is the limit. När jag prickat av alla elever kanske vi går runt en stund och kollar, och sen åker vi förbi leksaksaffären så att Stella kan köpa en present till Leo.

Tidigare idag:
Stella: Leo, visst får jag komma på ditt kalas i morgon?
Leo: Jaaaaaa!

Very gulligt.

Mest kritiskt känns momentet att det just nu ligger ren tvätt, saker, damm samt andra diverse saker över hela nedervåningen, men planen är att Jonas och Leo både ska hinna baka chokladbollar och städa när vi är borta. Sedan när jag kommer hem kan jag duka och fixa och städa bort det sista. Borde gå.

Dessutom blir det ett rätt litet kalas, Stella, grannbästisen, dagisbästisfamiljen plus en annan dagiskompis. Närmaste kompisarna, presenter, prinsesstårta, chokladbollar och fiskdamm- Det borde väl vara lagom nivå för en treåring, va?

Blir en bra dag!

Leo har somnat för länge sedan, men Stella ville städa sitt rum inför kalaset imorgon. Och det fick hon ju gärna göra. Så hon har: Städat och möblerat Barbiehuset, städat skrivbordet, slängt gamla lappar och teckningar, städat dockvrån, och nu håller hon på att- håll i er nu- STÄDA ALLA LÅDOR. Sorterar, slänger, lägger fint. Från Jag slänger alla saker hej och hå och tycker att det här med städning är en värdslig sak till Städa lådor. Det finns hopp.

Eller så vill hon bara vara uppe länge.

Men fint blir det, så jag låter henne hållas.

Själv funderar jag på om jag verkligen orkar rätta prov ikväll (Egentligen inte, nej), men det ska ju ändå göras någon gång så det är lika bra att få det gjort. Dessutom har eleverna faktiskt suttit hemma och pluggat massor, så på ett sätt känns det inte mer än rätt att jag ska sitta uppe sent och rätta. Som att de är värda det. Dessutom höll de på att dö av nyfikenhet på hur det gick, så det blir roligare att lägga upp resultatet på deras lärbloggar på Unikum (What a finess, va?) ikväll eller imorgon än att de får veta det på måndag.

Å andra sidan vill de säkert inte ha en lärare som kollapsat av trötthet...

Svår balans det där. Äsch, det är lika bra att just do it så är det klart sen. Ska lägga i godis i godispåsarna till fiskdammen imorgon också, så då kan jag sockerchocka mig med det överblivna godiset.

Och ett glas vin.

Note to self: Drick inte mer än ett glas, risk för att du i ditt trötta tillstånd blir full och skriver in i lärbloggen (Som eleven och deras föräldrar kan se) något i stil med "TJAA! Du fick tjunie päng, skitbra, WIHOOOO!!! =)"

För det skulle ju inte vara så bra...

Själv är jag i och för sig levande, men går just nu på autopilot. En vecka med alla utvecklingsamtal plus Halloweenfest på Stellas skola plus massa annat gör att man på fredagen känner sig...Ja, någonting. Är för trött för att komma på något passande ord.

Men. Alla femton utvecklingssamtal är klara! Och de gick alldeles strålande! Åh, vad jag gillar min mentorsgrupp. Dessutom är Unikum världens bästa omdömes- och IUP- verktyg.

Störande sak i mitt huvud just nu: En grej som dök upp på eftermiddagen precis innan jag gick hem som fick mig att vilja skicka en bunt folk på kommunikationskurs. Hur svårt kan det vara? Ett problem dyker upp, man pratar med berörda parter, man löser problemet. Quick and easy. Men nej då, krångligaste vägen ska det vara, och dessutom en väg som involverar mig trots att jag inte ens är inblandad.

Så nu går jag och tänker på det istället för att äntligen vara ledig.

Dumt, va? Ska genast försöka stänga av jobb- hjärnan. I alla fall för ett tag, ikväll när barnen har somnat ska jag sätta mig vid köksbordet och rätta trettio stycken matteprov. Party, party. Fast det känns ändå helt OK, faktiskt är jag så nyfiken hur de klarade sig så att jag vill rätta dem så fort som möjligt.

Ett hann jag rätta i skolan, en elev som alltid fått starkt VG och som nu uppnådde MVG. Fränt!

Ja, ja, nu skulle jag ju inte tänka på jobb. Utan på: Bädda sängen, stoppa i en maskin med tvätt, titta på "Bamse" med barnen, laga hamburgare till middag, plocka iordning lite i kaoset hemma som blir efter tre dagar då vi knappt varit hemma.

Ha en bra fredagkväll!

Hate when that happens.

Bråda dagar, dessa.

Imorgon ska jag ha lektioner hela dagen (Har typ tio minuters rast förutom en halvtimme lunch) och sedan ha utvecklingssamtal mellan halv tre och halv nio.

På torsdag har jag ytterligare två, sedan hem och ge barnen lite middag och efter det Halloween/ Maskeradfest på Stellas skola. Kommer hem runt klockan åtta då med. Fredagen firar jag med sista utvecklingssamtalet (Yes yes yes!) och lite städning och fixning till Leos kalas på lördag.

Lördag morgon: Åka till gymnasieskolan och pricka av mina elever som är där på obligatoriskt öppet hus och sedan hem och städa, baka, fixa.

Sedan kalas.

Efter det middag med dagisbästisfamiljen då jag ska dricka ett jääääävligt stort glas vin (OK, lagom stort. Vill ju inte framstå som värsta alkot) och consider myself done with the week.

Ska nog gå bra, det här.

Nu ska jag tillbringa närmaste halvtimmen med att läsa igenom morgondagens utvecklingssamtals- elevers omdömen, och sedan gå och sova och försöka bli utvilad inför de närmaste dagarna.

Puss och god natt!

(PS. Kommer ni ihåg Katerina Janouch Generation Gnällapa- krönika som jag skrev för några veckor sedan? Ville bara betona att detta inlägg inte är ett Generation Gnällapa- inlägg, utan mer ett...Tja, mentalt förberedande? Egentligen tycker jag att utvecklingssamtal är rätt trivsamma. Och skolfester och 3- årskalas med, för den delen. Tro inget annat.

Ja, just det, så måste vi fixa ett par skridskor till Stella till torsdag också, för då ska de åka med fritids.

Men annars. Inte ett dragigt tak eller vattenhämtande eller tio barn eller jobba fjorton timmar om dagen så långt ögat kan nå. DS)

Jag och Leo sitter i soffan och ser på "Bolibompa", och innan nästa program säger programledarna någonting om Eva.

Leo: Mäh! Så heter hon ju inte
Jag: Nähä, vad heter hon då?
Leo: Hon heter Eva Superkoll
Jag: Ja...Det gör hon ju

(Egentligen är det programmet som heter "Eva's superkoll", men han får väl tycka att hon heter Superkoll i efternamn om han vill)

Leo: Ja! Det gör hon. Det stämmer det!

Bara tre år (Om en vecka) och redan stenkoll på världen. Eller superkoll, menar jag...

Har ni förresten sett det programet? Hur kul och bra och pedagogiskt och lärorikt som helst. Förstår att det vann Kristallen- priset för bästa barnprogram. Idag handlade det om domstolar och rättväsendet. Leo började dock bygga koja mitt i det hela, det var mer jag som "Sch! Det här är intressant ju, har alltid undrat vad nämndemännens funktion är".
Leo (Mitt i kojbygget): Vad är åklagare?
Jag: Eh...Det är de som bestämmer att tjuvar ska åka i fängelset.

Lite väl avancerat för en tre- åring kanske med svenska rättsväsendet (Stella var hos grannkompis och lekte), men ändå. Bra barnprogram.

Och ännu bättre TV ikväll, "SOS Familj" och "Desperate Housewives". My favourite TV- kväll.

Utmaning, sju saker om mig själv.

Okeyrå, ska försöka:

1. Ett av mina roligaste år var 1997 när jag både hann bo i egen lägenhet i Borlänge och ha grymma förfester med Åsa, Marika och "The Passenger" med Iggy Pop, bo på Lanzarote i några månader och jobba som inkastare, sommarjobba på SSAB som kranförare samt börja plugga till Ma/No- lärare 4-9 i Uppsala.
2. Jag och Jonas blev ihop 9 april 1999, och firar alltså tio år i vår. Rätt fränt, speciellt med tanke på att vi även bråkat och gjort slut ett antal gånger (Fast blev alltid ihop igen efter några timmar). Vi flyttade ihop när jag var gravid i sjunde månaden med Stella, innan hade jag bott i lägenheten i ett år med min kompis Christin.
3. Jag är extremt pedantisk och noggrann (Bree, det är du och jag) men samtidigt extremt lat. Det här kan ni tänka på när ni kommer hem till mig. EGENTLIGEN är här jättestädat.
4. Jag gick ut nian med 4,7 i medelbetyg, inte så mycket för att jag var smart utan snarare för att jag hade värsta bästa studietekniks- tricksen.
5. Jag är värre än en bebis vad gäller mat och mattider. Jag måste ALLTID äta frukost direkt när jag vaknar, lunch runt tolv och middag runt halv sex, annars blir jag sur, otrevlig och får ont i magen.
6. Jag tycker på riktigt att jag borde bli skolminister eller skolchef, för jag har sådana bra idéer om skolan, skolpolitiken, läraryrket i allmänhet och elevsynen i synnerhet. Om jag får säga det själv. Och det får man väl ibland? Säga det själv, alltså
7. Jag väntar fortfarande på den dagen när jag kommer att bli bästis med en kändis. Any day now, jag känner det på mig. Jag är även helt övertygad om att jag kommer att vinna på Triss, och bestämmer mig med jämna mellanrum för  vad jag ska ha för kläder på mig på Nyhetsmorgon. (För tillfället är det svarta stuprörsjeansen och en grå långkofta ihop med pärlörhängen)

Klar!

Någon mer som känner för att göra en lista? Kom igen, jag vet att ni vill! Vad ska ni annars göra en trött måndagkväll  som denna?

Bla bla bla bla.

(Jag skrev något annat först men det var sådant ointressant trams att jag tog bort det)

Har i alla fall haft de första utvecklingssamtalen idag. Four down, eleven to go. Hämtade kvart över fem på dagis och fritids, Leo var sista kvar men var lika glad för det (Lyxigt med egen fröken sista halvtimmen), hem och värma vatten till pulversoppa och bröd till middag och pannkakor, sylt och glass till efterrätt (Så lyxigt det kan bli en måndag), lite grannkompislek, lite diskmaskinsiplockning, lite "Byggare Bob" och "High school musical", bokläsning, nattning.

Är det förresten inte lite märkligt att det är dagarna man får betalt för när det egentligen känns som att man är tröttast och gör mest jobb på kvällarna?

För övrigt så kom jag till jobbet imorse FYRA MINUTER INNAN första lektionen. Det ni! På den tiden hinner man både samla ihop saker, kolla mejlen och säga hej till kollegor. Ska alltid vara i sådan god tid innan från och med nu.

I miss my man, bara för att det varit så helt fantastiskt mysigt att Jonas varit ledig en hel del under höstlovet så känns det extra trist nu när han jobbar som vanligt igen.

Så jag plockar fram kläder till imorgon, målar naglarna, går och lägger mig.

Puss och god natt!

PS. Tänkte testa en ny taktik imorgon, nämligen att gå upp så fort alarmet låter. Har hört att det är bra, men jag vet inte, jag...Då blir det ju ingen sport?

Alla utvecklingssamtal.

Tre imorgon, nio på onsdag, två på torsdag och ett på fredag. Sedan barnkalas för Leo på lördag. Och mattekonferens på tisdag mellan två och fyra.

Så där, nu har jag gjort klart den mentala Att göra- listan. Ska bara lägga till Fira stort på lördag kväll att alla utvecklingssamtalen är klara.

Fast faktiskt brukar de vara rätt roliga, mina mentorselever är världens bästa, deras föräldrar är supertrevliga, de har fått bra omdömen och det ska bli kul att se dem fylla i sina IUP'er vilka mål de vill ha och hur de ska ta sig dit.

The sky is the limit!

(Betyg är egentligen inte så viktigt, men att se elever göra sitt absolut allra bästa och sedan få resultatet av det, oavsett om det är ett G, VG eller MVG, det är en av mina absoluta favoriter med det här jobbet. Sedan att det emellanåt är otroligt svårt att få eleverna att faktiskt GÖRA sitt bästa, det är en annan sak...)

Jag vet inte vad hon heter, men den där mamman i "Ensam mamma söker" som har opererat brösten och som pratar ut i alla tidningar var i alla fall med i Klick- bilagan tillsammans med resten av mammorna där de fick berätta hur de ville bli förförda.

Bröstmamman: "Jo, och sen vill jag ju verkligen TA HAND om min man. Laga matlådor och fixa och så, ja, jag brukar faktiskt till och med bre hans frukostmackor.

Eh? Bre killens mackor? Finns det tjejer som gör sånt?

Tja, varför inte. Bekvämt för killen. Sen att tjejen kommer gråtande om tio år och undrar varför de lever så ojämställt och varför aldrig HAN går upp med barnen, städar eller lagar mat, det är väl en annan sak...

Roligast var dock att bröstmamman i nästa mening upprört berättade om en dejt som gått och lagt sig på soffan efter middagen och låtit henne ta hand om disken. Well, om hon marknadsför sig själv som Hon som brer dina frukostmackor så är det väl klart att killen lägger sig och softar efter maten och låter henne fixa köket. Hade jag också gjort.

Jonas (När vi sitter och läser): Strö rosenblad i sängen. Vad hade du sagt om jag gjort det?
Jag: Hahaha, först hade jag skrattat ihjäl mig, och sen hade jag sagt att "Hoppas du dammsuger sen"

Köpte tallrikar också, sex stycken brunsvarta lagom stora och lagom djupa för 120 kronor. Helt OK pris, speciellt med tanke på att billiga IKEA- tallrikar får repor efter typ fyra maskindiskningar.

Dessutom var det bättre kvalitet på sakerna förr.

Visst var det?

/ Hej då önskar tantvarningsbloggen

En approach till det hela: Ja, ja, har ju i alla fall haft en hel vecka ledigt och vi har haft det alldeles fantastiskt bra och lugnt och mysigt och roligt.

En annan: DET VAR DÅ SJÄLVA HELVETES FAN JÄVLA SKIT, IDAG ÄR DET SÖNDAG OCH IMORGON ÄR DET MÅNDAG OCH JAG BÖRJAR JOBBA. Fan fan fan!

Har nyss varit ute och gått en långpromenad i solen med min jobbarkompis L, och imorse satt jag en stund och läste igenom mina elevers omdömen på Unikum så att jag är förberedd till utvecklingssamtalen i morgon, så hjärnan är åtminstone till hälften beredd att börja jobba imorgon. Den andra halvan vill ligga och läsa och äta godis i några veckor till.

För övrigt är jag trött, tjock (Fast imorgon börjar nyttiga livet igen), har slitet hår, skulle behöva måla naglarna, har tvätt i tvättmaskinen som behöver torktumlas, har en finne på kinden, är för uttråkad för att vara hemma men samtidigt för trött för att hitta på något.

Barnen leker med en grannkompis på nedervåningen, själv ska jag gå och dra något gammalt över mig.

Alternativt lägga i tvätt i torktumlaren och sen måla naglarna. Jag får se hur jag gör.

Har precis sett klart första säsongen av "Ghost Whisperer". I did it! Efter hjärtattacksavsnitten i början fick jag dock lov att titta enbart när Jonas var hemma och inte jobbade kväll, men i alla fall. Och några avsnitt har jag faktiskt sett när jag varit själv hemma. Säkert tre stycken...

Fast himla bra serie, det är det.

Speciellt när man sett alla special editions, om skådespelarna och så. Det är lite "Åh! Där är ju mina kompisar". (Ja, man blir ju lite hjärntvättad av att se TV- serier på dvd- box)

Mina nästa mål i livet: Se säsong två (Om jag vågar. Fast i och för sig har den nyss gått på TV, så kanske väntar ett tag med det),  säsong fyra av "Grey's Anatomy" (Snart kommer den ut! Tjoho!), alla säsonger av "Vänner" (Dyrt. Köper när jag blir rik. Any day now...)

Fast lite sorgligt är det faktiskt att ha sett klart en dvd- box, eller hur? Säg att ni håller med mig här, annars verkar jag lite knäpp. Melinda och Jim, hur ska jag klara mig utan er?!

Trafikvärd på stationen i Uppsala.

Visserligen har de stora, varma jackor, men i alla fall. De står där och fryser och har tråkigt och emellanåt kommer det fram någon och frågar "Varifrån går buss nummer 801" och de svarar och pekar fast de egentligen skulle vilja säga "Men titta på skylten, dumhjärna".

Fast å andra sidan, om folk läste på skyltar och tidtabeller så skulle de inte ha något jobb. Och det är ju bra att det skapas jobbtillfällen.

Hm, svår fråga detta.

Mitt eget genom tiderna värsta jobb var diskare på Scandic under de helger de hade julbord (Annars jobbade jag extra som städerska på helgerna när jag gick på gymnasiet. Helt OK helgjobb, man bäddade sängar och dammsög och skurade badrum under tiden man lyssnade på MTV och pratade och hade kul med den man städade ihop med. Ibland hoppade jag in som frukostvärdinna, också rätt kul).

Men. Diskjobbet: Värst var alla miljontals silltallrikar. Och när man väl var klar med glasen och besticksorteringen, ja då var det dags för nästa sittning och silltallrikarna började om igen.

Om det är någon diskare som läser: Snart börjar julbordssäsongen. Mina tankar är hos Er.

Det här är andra lördagen i rad som jag står i fönstret och ser Stella och grannbästisen trava iväg bort på gatan på väg till kalas, finklädda och med varsin present i handen, och de är så söta att jag får alldeles ont i hjärtat.

Jag har skrivit det förut, men måste säga det igen. Stellas grannbästis är nog den gulligaste, roligaste, snällaste, charmigaste 6- årige killen i hela vida världen.

Imorse när jag vaknade hade jag inte den blekaste aning om vad det var för dag, och det tog typ trettio sekunder innan jag kom på det.

Men lördag är bra. Visserligen tar lovet slut imorgon kväll, men i alla fall. Lördag är ju alltid lördag, plus att Jonas är ledig hela dagen (Han jobbar annars ofta lördagar också).

Planen för idag: Skicka iväg Stella på grannkompiskalas (Vaknade imorse med ett stort leende, "Mamma, idag mår jag JÄTTEBRA!"), rensa bort sommarjackor- och skor och lägga dem i garaget, åka iväg och handla kalassaker till nästa lördag.

Egentligen skulle jag vilja gå ut och gå, långpromenad i kylan och solen är ungefär världens mest trivsamma motion, men att gå ut och gå själv är så tråkigt att klockorna stannar.

Eller så stoppar jag i Leo i vagnen och går? Ja, så får det bli.