babydarling

Läser om den här dokumentären och tycker att det verkar rätt hemskt.

Och läser den här krönikan om det hela och tycker att hon har rätt.

Men ändå...Måste det ena utesluta det andra?! Kan man inte BÅDE få krama och älska och vårda och lyssna på och respektera sina barn till döds, och ändå få uppfostra dem ordentligt? Med "uppfostra ordentligt" menar jag såklart inte att kasta in dem i ett rum och kalla det Time- out, men lära dem en viss ordning och reda och respekt för andra människor. Ibland är det trotsåldrar och ibland är det gap och skrik, men jag anser ändå att det ÄR vi vuxna som bestämmer. Hey, godis på lördagar och läggdags i rimlig tid (Till exempel) är väl inte att bestraffa sina barn?

Och vad gäller belöningssystem så handlar det väl inte om guldstjärnor om man kissat på pottan och inga guldstjärnor om man inte gjort det, utan är oftast gjort med mer finess än så.

I och för sig håller jag inte på med belöningssystem så jag kanske inte ska uttala mig, men blir ändå lite ledsen över TV- program som redan har bestämt hur vi ska tycka om deras vinklade program och krönikörer som skriker "FYYYYY!" utan att ha alla fakta.

Som "SOS Familj".

Är det inte bra att familjerna får hjälp, och att barnen mår betydligt bättre efter än innan?

Samma sak med föräldrautbildningar, om man har tonårsbarn (Som det handlar om i många fall) som det håller på att barka åt skogen med och man som förälder inte har den blekaste aning om hur man ska göra så är det väl otroligt positivt att få hjälp.

För jag gillar ju barn. Och tonåringar. Och önskar dem bara gott. Och faktiskt mår barn och tonåringa inte det minsta dåligt någonstans av tydliga regler och förhållningssätt. Eller kramar med, för den delen.