babydarling

Jonas har haft sin jobbar- hela- helgen- helg, som han har ungefär var fjärde vecka, så det har bara varit jag och barnen hela helgen.

Men åh så mysigt vi haft. Badat. Bastat. Shoppat chips, ostbågar och godis. Ätit spontanmiddag hos dagisbästisfamiljen. Kört hem i mörkret. Sett på Melodifestivalen ihop, alla tre tätt ihop i soffan med mig i mitten.

Leo somnade strax efter nio, men hann heja på rumptjejen ("A place to stay" med Jenny Silver) (Fast han kom på i numret efter att "Mamma, man kan säga att alla tjejer är rumptjejer") innan ögonen föll ihop på honom. Tror att han blev sur att hon inte gick vidare, så då tyckte han att det var lika bra att sova istället. Man blir dessutom trött av att vara i en simhall hela eftermiddagen.

Idag har vi byggt snökoja i trädgården och ätit våfflor till middag. Bland annat. Eller OK, ska man nogräknad var det Stella och hennes två kompisar som byggde snökoja medan jag stog och solade mig, men det låter bättre att säga att jag byggde snökoja med barnen. Visst?

Annat som hänt i helgen är att de tagit ut allt från badrummet, och nu väntar vi på onsdagen då mattläggaren kommer. Jäklar vad skönt att få tillbaka badrummet igen, och dessutom ett fint och fräscht sådant. Ett litet minus i sammanhanget är att värmepannan nu står i hallen och låter med ungefär samma decibel som den mest högljudda dammsugaren i Världen, men vad tusan. Ska man ha det fint och nyrenoverat i badrummet får man lida pin, eller hur nu ordspråket lyder.

Rolig kommentarer från igår kväll:

Reklam för "Män som hatar kvinnor" innan Melodifstivalen.
Leo: Är det "Häxan Surtant?"

(Fnissar åt detta än, men OK, det kanske bara är barnets föräldrar som tycker sådant här är roligt. Och eventuellt även annat löst folk som någon gång sett "Häxan Surtant")

• Tvätta
• Laga lunch
• Åka till inomhusbadet några mil bort med barnen. Bada och basta. Sweet.
• Handla godis och chips på ICA på vägen hem

Och ikväll: ÄNTLIGEN! Ett av vårens (Årets?) absoluta höjdpunkter. Pinsamt nog har jag dock ingen aning vilka som är med, men hinner uppdatera mig med Aftonbladet innan klockan åtta.

1. Jobba
2. Hämta barn (Inklusive Stellas kompis E från skolan)
3. Även få hit Stellas kompis F från skolan
4. Äta middag alla sex
5. Möblera om på barnens rum

Rätt bra för en dag, va? Nu är barnens rum klart, och det blev så bra, så bra. Stella är överlycklig över att ha sin säng i stora skrubben, och stora rummet blev avdelat med en byrå vänd mot Stellas sida och ett skåp vänt mot Leos sida.

Kan väl gillas som ett eget rum?

Och om någon vecka är badrummet klart, så nu har jag ingen ångest över hus- förlusten längre. Snarare en smula ångest över badrummet som kommer att gå på strax över 20 000, men whatever. Tröstar mig med att 20 000 ändå är mindre än en och en halv miljon.

Kanske kan jag tänka att jag på en dag har SPARAT en och en halv miljon? Ja, så tänker jag. Oh, så bra det känns nu att inte huset blev vårt.

(Fast det fungerar inte så bra. Huset var jättefint, nyrenoverat, låg i The Perfect Område samt hade billig uppvärmning. Fan också. Men jag ska sluta tjat om hus nu)

Världen håller andan och undrar- Hur gick budgivningen?!

Svaret är; åt skogen. Jävla skit.

Igår la vi ett bud som kändes aningen för högt men som vi ändå var beredda att betala, och hörde inget fram till klockan elva i förmiddags då det kom ett bud som var 20 000 kronor över. Så hej då, huset. Vi hade bestämt oss för att budet igår skulle vara vårt sista. Det värsta är att en av de övriga budgivarna har hoppat av och den tredje har inte lagt något nytt bud, så vi förlorade mot The winners.

Det känns lite sorgligt, men ändå OK. Funderar nu på att göra om lite i barnens rum istället. Stella får ha sin säng i stora klädkammaren, och sedan delar vi av stora rummet med en vikvägg eller liknande så att det känns som att de får varsitt rum. Badrummet blir färdigt i slutet av nästa vecka, och nästa månad funderar jag på att köpa ny soffa. Vi skulle verkligen, verkligen behöva en ny soffa, men har tänkt att vi gör det när vi hittar ett hus.

Ja, eller hur. Oh, så lätt det var att hitta ett hus, liksom...

Fast fördelen är att jag slipper flyttpacka och flytta mitt i Nationella prov- tider och slutet av terminen- tider. Det är ju inte som att man som lärare inte har andra saker för sig då...

Nu pep min telefon på nedervåningen. Kanske ett till bud?

Får man ens lägga bud klockan kvart i tio på kvällen?

Update: Det var bara från en kompis. Skönt. Och OK, det kanske inte är så många som lägger bud kvart i tio på kvällen...

Nackdelen med budgivning: Man får hjärtattack varje gång det kommer ett sms.

Vi pratar om klädstil på Livskunskapen.

Elev: Alltså, min mamma... Så pinsam. Hon ska liksom ha modekläder fast hon är gammal.
Jag: Hur gammal är hon då?
Elev: Typ 45
Jag: Är inte det bra, då? Att hon har vilka kläder hon vill?
Elev: Jo, i och för sig, men... Fram till fyrtio kan man ju ha snygga modekläder, men efter fyrtio tycker jag nog att man ska börja trappa ner...

Ha ha. Fantastiskt kul. Så nu vet jag: Åtta år till kan jag ha mina modekläder, sedan är det dags att trappa ner. Kanske börja med en omodern sak i veckan eller liknande?

Tänkte jag strax efter förra inlägget.

Och gick ner och messade iväg ett bud till mäklaren! Fränt. Vis av tidigare icke- husköp tror, eller nej, VET jag dock att:

1. Budgivningen fortsätter
2. Vi förlorar

Men it ain't over riktigt än. Vem vet, tänk om vi får ett hus i morgon?!

Dagen då CSN- räkningarna kommer. Helvetet på Jorden och på frysdörren bland räkningarna.

Dyrare nu än förra året är de också. Visserligen kan man även tänka att "Oh, så kul att jag fått löneförhöjning och därför betalar mer till CSN", men... Nä. Så tänker jag inte. Inte idag i alla fall.

För tillfället känner jag mig som en sån där figur i Kalle Anka som ser dollar- sedlar fladdra förbi ansiktet. Blir alldeles snurrig av badrumsrenovering, eventuellt husköp, eventuell omdränering av källare och sådana saker.

Har inte lagt bud än. Men kanske ska. I morgon. Men hur mycket?! Egentligen vill jag dra till och lägga vårt maxbud direkt. Fast sedan börjar jag tänka för- och nackdelar med huset, och så blir jag tveksam igen.

JAG BLIR TOKIG! Hus eller inte hus? I morgon runt klockan nio bör vi ha bestämt oss.

(Ett nytt hus på Hemnet. Stort och med potential. Men det ligger inte speciellt fint, och visst känns det som ett spökhus? Sådana går bort. Huset vi eventuellt ska lägga bud på i morgon är dyrare, men saknar spöken)

Det är inte det att det går någon direkt nöd på oss, för det gör det inte. Däremot har vi ett par som vill köpa vårt hus och som vi skulle kunna skriva kontrakt med i veckan om vi bara hittar ett nytt hus till oss först.

En sista chans. I morgon. Visning på ett hus vi kanske, kanske vill ha.

Men kommer vi att få det?! Probably not. Just nu hatar jag folk och framför allt hatar jag folk som lägger bud på hus som vi vill ha. Försvinn!

Blir dessutom tokig av att tänka på tänkbara bud- strategier. Dra till med ett högt bud direkt och kanske skrämma iväg de andra? (Det är två som lagt bud nu, men mäklaren trodde det skulle bli fler efter i morgon) Höja lite och se vad som händer? Be banken om mer i lånelöfte? Höja lite och sedan tänka "Äsch, det var nog inte drömhuset trots allt".

Vad gör man?!

Åtminstone har det nu kommit ut ett realeasedatum, men...

26 maj?! Give me a break. Ja, ja. Den som väntar på något gott och så vidare.

Nu: Kolla om även säsong 4 av Ghost whisperer är på G.

Jag och Leo har haft en Mamma och Leo- dag på stan.

Åka tåg, äta på Max, gå på leksaksaffär. What a heldag*!

* = Eller heldag och heldag... Vi kom till stan klockan tolv, och klockan halv två tyckte Leo att vi var klara. Jag försökte få honom att vilja lite längre, "Vi kan väl gå i nååågra fler affärer?!" Hade hoppats att åtminstone hinna gå i några mamma- affärer, men nej.

Så 14.19 åkte vi hem.

Men det var mysigt ändå. Hann shoppa nya vantar till Stella, nya vantar till Jonas, en tröja till Leo. Till mig själv: Nada. Men om några veckor, när badrummet är fixat och det inte är tre meter snö utanför fönstret, ska jag jäklar i min lilla låda åka med min kompis A till Uppsala eller Stockholm och shop til' I drop.

Önskelista:

• Vita Converse
• Nya, brun skinnjacka (Min gamla är åtta år gammal och fodret är trasigare än trasigast)
• Lång, svart kavaj
• Några fräscha vårtröjor
• Nya väska
• Hårinpackning
• Trosor
• Strumpor

Plus ny soffa, lampa, TV- bänk. Och sa jag ett hus?

Ho ho. Trissvinsten? Var är du?

Egentligen skulle jag och Stella ha hängt med min kompis K och hennes dotter och badat i badhuset några mil bort, men det är så mycket snö att vi inte vågar köra.

Typiskt. Jag som hade sett fram emot en lördagseftermiddag med simning och bastu.

Ja, ja. Är väl hemma och softar istället. Ska i alla fall plogköra oss fram till ICA och köpa lördagsgodis lite senare, har vi tänkt. Det är helt sjukt hur mycket snö det har kommit, och det snöar fortfarande.

Men nu över till något roligare! Ni vet väl vad som börjar nästa lördag? (För visst är det väl nästa lördag? Känner att jag inte är så uppdaterad som jag borde vara. Vet knappt vilka som är med) Helt freaking fantastiskt!! En av årets höjdpunkter är äntligen snart här.

Tända ljus, pommes, schnitzel, bearnaisesås, sallad.

Kan det bli mer perfekt? Nä, menar det.

I morgon kommer paret som vill köpa vårt hus och tittar igen, och på några dagar har vi inte hört något motbud på huset vi vill ha. Har börjat våga tänka att kanske, kanske skriver vi kontrakt på det här huset nästa vecka, och får samtidigt vårt hus sålt.

Vad händer då? Jo, plötsligt, efter att huset varit till salu i fem freaking månader, så kommer någon och lägger utgångsbudet. Vi vill inte betala mer eftersom det är lite saker att fixa plus att man måste dra in fjärrvärme för 50 000. Om det ens blir fjärrvärme. Dyrt och dåligt uppvärmningssystem är a big minus för ett hus, men vi tänkte att 1 350 000 skulle huset vara värt.

Tydligen tänkte någon annan annorlunda. Så bye bye hus... Märker ni att vi liksom snubblar på hus- mållinjen ännu en gång? Så jäkla snopet. Och paret i morgon kan vi ju inte sälja till eftersom vi inte har någon annanstans att ta vägen. Men, men. Tänker att Det var inte meningen att vi skulle ha det där huset och går vidare i livet.

Insikten då, säger ni? Jo, så här är det:

Ikväll var det premiär på bion här i stan för en film som ett ungdomsnätverk gjort. Speciellt inbjudna gäster, som politiker, socialen, folk från olika skolor, polisen etc fick komma och se den, och den är gjord av ungdomarna i nätverket tillsammans med en polis som är särskild ansvarig för ungdomsfrågor och som arbetar brottsförebyggande. Dessa ungdomar har tidigare varit i utanförskap, kriminalitet, missbruk eller liknande men mår bra idag.

Filmen var först en spelfilm där de spelade roller och visade en vardag med struligt hem, jobbigt i skolan och fester varje helg, men det var i efter- dokumentären där ungdomarna berättade sina egna historier som det riktiga hjärtknipet kom. Åh, vilka modiga barn som berättar.

"... Å eftersom det var så mycket missbruk och alkohol hemma så kom det ju en hel del skumma typer hem till oss. Jag kommer ihåg att jag alltid låste dörren, och att jag brukade springa runt och släcka lampor och dra för persienner. Jag var rädd att de skulle komma. Tja... Ja, sen när jag började skolan så kunde jag inte koncentrera mig å sitta still, så jag lärde mig ju ingenting"

Eller:

"... En gång var det en lärare som frågade varför jag hade skärmärken på armarna, men jag sa att min katt rivit mig, å då trodde han på det och frågade inget mer..."

Eller:

"De vuxna ska våga fråga. Bry sig. Tycka om en för den man är och inte för hur det går i skolan"

Jag tror, eller jag vet, att jag är en sådan vuxen som vågar fråga. Som bryr sig. Som tycker om mina elever för den de är och inte för hur det går i skolan. Men att se dessa ungdomar, uppkrupna i en soffa på ungdomsgården, berätta sina historier rakt upp och ned... Jag vet inte, jag. Tror faktiskt att fått en aning perspektivskiftning ändå. En insikt. En än mer starkare övertygelse att ALLA kan bry sig, lägga sig i, hjälpa, ta hand om. En känsla att alla vuxna kanske inte riktigt förstår detta, hur viktiga de är för ett barn som av en eller annan anledning inte mår bra.

För det är aldrig ett barns fel om livet inte är bra, utan de vuxna runt omkring som inte varit modiga, eller duktiga, nog att hjälpa. Vilket barn önskar en missbrukande förälder, liksom?

En film som berörde. Kort sagt. Efter filmen åkte jag och hämtade barnen som varit hos dagisbästisfamiljen, hem, borsta tänder, lägga lilla barnet, läsa läsläxan med stora barnet, lägga stora barnet. Nu ska jag lägga fram gympapåse till i morgon, och sedan tvätta bort sminket som runnit en smula under filmen. Har en aning huvudvärk, ni vet en sådan man får av återhållen gråt. Helst vill jag sätta mig ner och gråta tio miljoner tårar över barn som far illa, men gör det inte.

Istället går jag och lägger mig, och tänker att kanske kan lilla jag göra en yttepytte skillnad genom att i morgon se, bry mig, våga fråga en extra gång?

Upp till kamp för en bättre värld! God natt och må alla barn få växa upp i trygghet och kärlek. Amen.

Love it!

(Det är ju inte säkert att det stämmer, men... Well. smaskigt skvaller är ju alltid smaskigt skvaller. Som vi brukar säga)

Dagen i övrigt:

• Genomgång av funktioner i verkligheten (Ibland kommer jag på mig själv framme vid tavlan, att... Är det här verkligen intressant?! Men sen tänker jag att det visst är intressant. All kunskap är bra kunskap. Dessutom ser jag matte som ren och skär hjärnträning, som hjälper till vid all slags problemlösning, logistikproblem, brainstorming eller annan slags hjärnaktivitet som ungdomarna eventuellt ska pyssla med i framtiden. Plus, och det här är mitt viktigaste argument: Man kan faktiskt inte veta vem som ska bli fysikprofessor eller inte i framtiden. Därför är det bäst att lära sig så mycket matte som möjligt i grundskolan! (Om eleverna köper mina argument? Ha ha... Well. Inte ett hundraprocentigt positivt utfall. Om man säger så. Men de arbetar för det mesta bra, och är smarta och duktiga, och det räcker långt det med...)
• Effektivt och produktivt möte på eftermiddagen. Effektiva och produktiva möten for President.
• Hade en himla trivsam och rolig Livskunskapslektion. Kan fortfarande känna mig en aning förbryllad att vi faktiskt har Livskunskap på schemat. Men kul är det!
• Spontanlade ett bud på ett hus under lunchrasten. Jorråsatte! Nu är det ännu mer hoppashoppashoppas, och jag börjar andas igen ungefär i mitten på nästa vecka när vi vet hur allt- Köp av hus, försäljning av vårt hus, eventuell besiktning mm- har gått. Åh, vad jag vill ha det här huset. Snälla? Låt allt gå vägen? Gud eller who ever som bestämmer sådant.
• Eller oj. Kanske ska man inte skoja om Gud? Om han nu kanske finns på riktigt.
• Då tar jag tillbaka. Vill inte riskera något.

Nu ska jag gå ner och se på "Paradise Hotel". Två avsnitt. Lovely!