babydarling

...Hade jag tänkt skriva, men kom på bättre tankar. Orka! som kidsen säger.

En av höjdpunkterna kan jag i alla fall skriva. Det var strålande väder hela helgen, och på lördagkvällen stod jag i fören på båten "Ådalen 3" tillsammans med några av favvo- kollegorna, en öl i handen, vinden i ansiktet och solen som glittrade i havet. Very nice indeed. Tror att det får bli en av mina Happy Thoughts- bilder någon gång i höst när det kör ihop sig på jobbet.

Sedan åt vi världens godaste buffé, drack några fler öl, åkte under Höga kusten- bron (Fränt!) och lyssnade på och dansade till trubadurer som spelade (Måste säga att det är teambuilding i allra högsta grad att se ordentliga kollegor dansa loss till "Jag vill vara din, Margareta"). Vårt rektorsområde på ungefär 70 pers tog upp nästan hela båten, men det var några fler också. Mest folk i medelåldern som ville parta till det lite, men också ett grabbgäng i tjugoårsåldern. Roligt var att de enda andra i deras ålder var tre söta 19- åriga tjejer med blankt hår och stuprörsjeans i storlek 25 (Nä, men jag är inte avundsjuk. Inte ett dugg), så jag och en jobbarkompis höll lite extra span på när de skulle börja prata och hänga med varandra.

Men tror ni det hände? Oh no. Tror ni att 20- åriga killen med hängiga jeans och balla glasögon istället stod och dansade halva kvällen bredvid min rektor, dam 45 + med ärtiga kläder? Oh yes.

Efter båten var vi rätt många som ville gå vidare, så vi gick till någon hamnkrog och hängde lite mer och efter det till ett disco. Medelålder 21, och så vi, ett gäng på...Well, lite högre medelålder. Dansade i kanske en timme, top of the evening kom när dj'en spelade "Ella elle l'a".

Roligast av allt var att när vi gick hem till folkhögskolan där vi bodde så var det ett gäng som ville gå vidare till ytterligare ett ställe, bland dem en av mina bästis- kollegor som jag delade rum med, och efter det så slutade de kvällen med att dricka rödvin på tekniklärarens rum klockan fyra på morgonen.

Ja, jäklar.

Dagen efter skulle vi börja klockan åtta, och efter moget övervägande (Översättning: Huvudvärk och en panodil) så beslutade jag mig för att skolka fram till första fikat. Jävligt pinsamt, men jag menar, en hel del folk följde inte ens med på konferensen, jag följde med PLUS att jag är arbetslagsledare och har suttit med i planeringsmöten, sagt kloka saker på gruppdiskussioner samt släpade pärm med kvalitetsredovisning och arbetsplan till Härnösand. Hur värd är man inte en sovmorgon då?! Precis. Hur värd som helst. Dessutom var det nog ingen som märkte att jag var borta...Eller nåt.

I alla fall. Var var jag? Jo, just det, söndag morgon. Märkligast var dock att min roomie orkade ta sig upp , men hon kom tillbaka vid tio när det var fika och slängde sig i sängen.

Hon: Fy faaaan vad jag mår illa!
Jag: Ja, men det är inga problem, serru! Nu har jag duschat och klätt på mig och botat min huvudvärk, så jag kan ta över!
Hon: Ja men gud vad bra. Vi pratade om (Bla, bla, bla), de sitter nere i musiksalen en trappa ner utanför aulan.

Så då gick jag dit och sa glatt "Hej, hej! Jag och G jobbar skift idag, så nu går jag på". Effektivt värre. Sen smugglade jag med några mackor och tre melonbitar från lunchen till henne.

För övrigt var det en intressant erfarenhet att tillbringa en bakisdag med att diskutera omdömen, åtgärdsprogram och Internetbaserat omdömesverktyg.

Faktiskt kommer man på mycket bra saker då. Som i bussen hem, jag och G (Som är min mentorskollega) kom in i världens flow och liksom löste problem efter problem. Placering i klassrummet, mentorstiden på onsdag, temadag i september, repetitionslektioner...Nemas problemas.

Kanske ska börja införa alkohol på konferenserna på onsdagar? Hm. Värt att fundera över.