Tandläkarbesök
Åh, vad duktig han var, lilla skrutten. Han både klättrade upp i stolen, la sig ner, lät tandläkaren titta och undersöka samt till och med bet ihop om röntgengrejen man har i munnen. Men då hade vi också tränat hemma flera gånger att hos tandläkare måste man
1. Hålla mamma i handen
och sen
2. Gapa stort så att tandläkaren kan titta i munnen.
Och det klarade han ju med glans. I alla fall såg allt bra ut med tanden, och vi skulle komma tillbaka om tre månader för säkerhets skull så att hon får titta igen. Fast det värsta var att när vi varit hemma i ungefär tio minuter och han skulle gå nerför trappan så snubblade han på det nedersta trappsteget och ramlade igen och slog i munnen. Ja, herregud. Fast han grät bara en kort stund så han blev kanske mest rädd. Förhoppningsvis är tänderna som de ska.
Sen åt vi pannkaka, och efter det blev det Bolibompa och tandborstning med nya tandkrämerna de fick hos tandläkaren. Tjugo kronor styck, en med prinsessor och en med Nalle Puh, men tänkte att det är väl bra med lite positiv PR för tandläkarbesök? Och Leo fick ett glittrande klistermärke med en bil på också.
Jag har nog skrivit det förut, men jag skriver det ändå igen. Läraryrket är verkligen världens bästa jobb när man har barn. Dessa lovdagar är guld värda. Alltid långa ledigheter med barnen, aldrig fritids- och semesterångest, massor med kvantitetstidsdagar. Det är ju inte på Furuvik (Typ) man bondar mest med sina barn, utan softa dagar hemma med Legobygge, film och Göra- inget- speciellt.
En av de roligaste föreläsarna jag varit på var en kvinna som hette Ingrid Någonting och som även hade varit ute med Mark Levengood och pratat mycket. Hon sa om föräldrarollen att "Mitt mål är att barnen när de är stora inte pratar med sina syskon och säger:
- Tar du kärringen i jul, vi hade ju henne förra?"
Ett fint motto. Mina tre motton i livet är:
"Don' t take life too seriously, you never get out of it alive"
"Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud, men du kan stoppa dem att bygga bo i ditt hår" (Eller hur det nu går? Gammalt kinesiskt ordspråk)
"I gave up jogging because my thighs kept rubbing together setting my pantiehose on fire"
Närå, den där sista är inte mitt motto. Men visst är den rolig? Om jag någon gång i mitt liv skulle jobba på ett gym (Fast varför skulle jag vilja det? Verkar rätt tråkigt) så skulle jag göra en stor tavla med den texten och hänga ovanför ingången.
1. Hålla mamma i handen
och sen
2. Gapa stort så att tandläkaren kan titta i munnen.
Och det klarade han ju med glans. I alla fall såg allt bra ut med tanden, och vi skulle komma tillbaka om tre månader för säkerhets skull så att hon får titta igen. Fast det värsta var att när vi varit hemma i ungefär tio minuter och han skulle gå nerför trappan så snubblade han på det nedersta trappsteget och ramlade igen och slog i munnen. Ja, herregud. Fast han grät bara en kort stund så han blev kanske mest rädd. Förhoppningsvis är tänderna som de ska.
Sen åt vi pannkaka, och efter det blev det Bolibompa och tandborstning med nya tandkrämerna de fick hos tandläkaren. Tjugo kronor styck, en med prinsessor och en med Nalle Puh, men tänkte att det är väl bra med lite positiv PR för tandläkarbesök? Och Leo fick ett glittrande klistermärke med en bil på också.
Jag har nog skrivit det förut, men jag skriver det ändå igen. Läraryrket är verkligen världens bästa jobb när man har barn. Dessa lovdagar är guld värda. Alltid långa ledigheter med barnen, aldrig fritids- och semesterångest, massor med kvantitetstidsdagar. Det är ju inte på Furuvik (Typ) man bondar mest med sina barn, utan softa dagar hemma med Legobygge, film och Göra- inget- speciellt.
En av de roligaste föreläsarna jag varit på var en kvinna som hette Ingrid Någonting och som även hade varit ute med Mark Levengood och pratat mycket. Hon sa om föräldrarollen att "Mitt mål är att barnen när de är stora inte pratar med sina syskon och säger:
- Tar du kärringen i jul, vi hade ju henne förra?"
Ett fint motto. Mina tre motton i livet är:
"Don' t take life too seriously, you never get out of it alive"
"Du kan inte hindra sorgens fåglar att flyga över ditt huvud, men du kan stoppa dem att bygga bo i ditt hår" (Eller hur det nu går? Gammalt kinesiskt ordspråk)
"I gave up jogging because my thighs kept rubbing together setting my pantiehose on fire"
Närå, den där sista är inte mitt motto. Men visst är den rolig? Om jag någon gång i mitt liv skulle jobba på ett gym (Fast varför skulle jag vilja det? Verkar rätt tråkigt) så skulle jag göra en stor tavla med den texten och hänga ovanför ingången.
Kommentarer
Postat av: Cicci
Jag håller med Ingrid! Om mina barn överhuvudtaget VILL umgås med mig när de är vuxna... DÅ HAR JAG LYCKATS! Snacka om att lägga ribban högt?!
Trackback
