Tomten finns. Absolut
Dagisbästispappan: Har ni köpt några julklappar än då?
Jag: Julklappar? De kommer ju Tomten med!
Och så lyckades jag prata bort det genom att diskutera med Stella att hon skickat två önskelistor till Tomten, först en och sedan en till när hon kom på några fler saker.
Kanske är detta sista julen hon tror på Tomten på riktigt, men åh vad jag vill att hon och Leo ska få göra det. Skicka önskelistor, känna pirret när de hittar varsin julkapp under granen på julaftonsmorgonen som Tomten varit förbi med under natten, vara tacksamma för det de får och inte vad de inte får, tro på Tomten och inte på föräldrar och annat folk som spenderar pengar.
För mig är det en rättighet att få tro på Tomten när man är liten.
En familj vi kände i Uppsala åkte till exempel till leksaksaffärerna med sina barn och lät dem välja ut massa leksaker före jul. Vad är det för magiskt med det?
Men som sagt. I år är Stella 6 år och nästa år 7, så antagligen kommer någon att berätta den smärtsamma sanningen för henne. Fast det kommer inte att bli jag. (Om hon inte blir retad i skolan för att hon är 15 och tror på Tomten, förstås. Då kanske jag blir tvungen att avslöja det)
jag säger bara WORD WORD WORD! Jag blev skitledsen när min kompis berättade i första klass att tomten inte finns. Men jag tror nog ändå innnerst på att han finns. Faktiskt! Word babydarling. Du är världens bästa mamma :)
Klart de ska tro på Tomten. Om inte Tomten finns, så är det ingen mening med nånting ju.
Anna och Honung: Puss på er, darlings, och tack för kommentarerna!!
Ska vi bilda en Tomten Fanclub?
Och Anna, tro mig, Tomten finns. Skit i kompisen! =)
Vaddå menar du att tomten inte finns...
Jag håller med dig, det är charmen med tomten som är det underbara med julen inte att man ska få en massa julklappar.
Kram på er
Vaddå menar du att tomten inte finns...
Jag håller med dig, det är charmen med tomten som är det underbara med julen inte att man ska få en massa julklappar.
Kram på er
