Mat-ro

Oftast hinner barnen äta upp sin mat före mig, och när de är klara (De måste vänta på varandra) så får de gå iväg och leka. Detta betyder att jag får avnjuta halva min middag i lugn och ro, typ sitta och bläddra i en tidning eller nåt. Det värsta är att jag ändå slänger i mig maten, för jag tänker "Bäst att snabba mig att äta upp, så att jag hinner äta maten när det är lugn och ro". Med följden att det inte alls känns så särskilt lugn och ro-igt att äta upp maten.

Otroligt korkat sätt att tänka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0