babydarling

Detta är en sorgens dag. Eller sorgens och sorgens, rättare sagt en jävla helvets skitdag.

Kommer ni ihåg min Bodystepsutbildnings-hellweekend i Stockholm? Och perfektions-hetsen? Och de tre månaderna av skicka-in-dvd-och-bli-godkänd-ångesten? Och stenen som föll från mina axlar när jag slutligen bestämde mig för att det inte var värt 20 timmars träning i veckan för att bli Bodystep-instruktör?

Iallafall visste jag att jag skulle få lov att betala tillbaka lite av utbildningsavgiften, och idag på Stellas barndans (som är på mitt gym) så träffade jag på kassörs-tanten. (Som för övrigt alltid ser sur ut och har tråkiga pass. HA!)

Kassör: Bla bla bla...Och så måste du betala tillbaka hela utbildningsavgiften plus hotellet, 5600 kronor.
Jag: ??!!

Kan ni fatta, FEMTUSEN SEXHUNDRA KRONOR!! För den värsta ångesthelgen i mitt liv, plus några extra månader av bli-godkänd stress. En jävligt dålig affär, måste jag säga. Ja, kanske den sämsta affären i mitt liv.

Hade ALDRIG åkt på utbildningen om de berättat om vilket upplägg det var. Dessutom har jag faktiskt inte skrivit på ett enda papper, så rent krasst skulle jag kunna vägra att betala. Men jag menar, jag bor ju här, jobbar här, mina barn går på dagis här, plus att jag ju säkert kommer att fortsätta träna på gymmet. Kan ju inte bli känd som The sourpussy som inte gör som man ska.

Däremot känner jag mig ju inte så inspirerad att fortsätta leda pass där i höst. Eller så slutar jag HELT att träna där, vilken hämnd att bli fet, ful och bitter...Eller inte.

Men vad fan. FEMTUSEN KRONOR! (Har redan arbetat in sexhundra i instruktörsarvode för den här terminen)

Ja, ja, är väl bara att bryta ihop och komma igen. Eller snarare, bli jävligt fattig och sen komma igen. Snyft.