Hemma igen
(Note to self: Komma ihåg att få en tredje bebis någon dag innan det blir för sent)
För övrigt har jag just nu en släng av existensiell kris. Får det när jag kör bil långt. I och för sig inte så farligt, när man var femton fick man existensiella kriser en gång i minuten, men i alla fall. Funderar över om det verkligen är värt att köpa hus här? Är det här stället vi ska bo på tills barnen flyttat hemifrån? Eller borde man byta stad? Vi trivs ju här, det är inte det. Vi har några kompisar vi gillar, barnen trivs, vi har jobb.
Men. Det är litet ställe vi bor på, och ibland slår det mig hur otroligt inskränkt det faktiskt är här. Hey, folk är misstänksamma mot oss som har bott här i två år och som senast bodde i Uppsala. Betänk då människors inställning till folk från andra länder. Rasister och homofober, det är småstadsbor in a nutshell. Eller inte alla, förstås. Nu låter jag lika fördomsfull själv.
Men rasister, homofober samt folk som skriker "Kevin förihelvete din jävla unge" till sina barn är verkligen mitt värsta, värsta i hela världen. Och förstår ni känslan att vara på väg att köpa hus på ett ställe där det, i alla fall enligt min högst ovetenskapliga iakttagelse, finns en hel del sådana folk?
Eller kanske är jag orättvis nu. Kanske är det inte alls så. Hur som helst har man mycket tid att tänka när man kör bil. På gott och ont.
Flytta till Norrtälje!!! Puss!
Inskräkta människor finns överallt vart du än bor. De är klart att ni ska fundera om ni ska bo kvar ingen av er har några band till samhället där ni bor förutom att du jobbar där, men lärar jobb finns det på flera ställen
Jag har alltid gillat din blogg skarpt, men kände att du med det här inlägget gick lite övergränsen. Jag bor i den inskränkta hålan du så fint beskriver (och faktiskt mina barn oxå), och tog av någon anledning oerhört illa vid mig av det du skrev. "sånna folk" som du kallar dem finns överallt. Ska du bosätta dig någontsans utan homofobier och rasister så kommer du tyvär damma igen framför hemnet. Jag känner att du kanske är en smula inskränkt som för ett sådant resonemang?..
Som sagt tycker jag mycket om din blogg, men kände att jag ver tvungen att ventliera mig lite när du skrev så illa om samhället jag är uppväxt i. Ha de så bra och hoppas ni finner ert drömhus vart det än ligger :)
Ulrica: Är du inflyttad som Baby-D, eller har du bott i Tierp hela ditt liv? Det är en viss skillnad i bemötande, även om man inte tror det. Jag har bott i tre städer (förutom min födelsestad) och blivit välkomnad i en av dem, Kristinehamn, en liten stad i Värmland. Övriga - not so much...
Baby-D, tänk på att ett husköp idag INTE betyder att man rotar sig för livet. Jag har redan avverkat ett! Dessutom kan det vara en investering, om ni säljer med vinst om några år kan det ju bli grundplåten till ett nytt hus, osv. Fast jag älskar ju att flytta...
Men Maria du är alltid mer än välkommen att flytta hit =) Det vore lycka det!!!
Puss puss
