babydarling

Jag och Jonas pratar om hur man fixar pass.

Jag: Kan man göra det här i stan?
Jonas: Jag vet inte. Du får väl ringa och fråga, hundrafjorton fjorton eller vad det är.
Jag: Är inte det tipstelefonen?
Jonas: Jo... Du får väl tipsa dem om att du behöver ett nytt pass.

Haha. Otroligt roligt. "Tipsa dem om att du behöver ett nytt pass". Har fnissat hela dagen åt detta. Eller är det bara jag? Eventuellt har jag en smärre mental breakdown och skrattar åt konstiga saker.

Idag, när jag hade ungefär en kvart över, stressade jag ner till polisstationen mellan ledningsmöte och överlämningsblanketts- skrivning (Busy, busy att vara mentor åt en nia denna vecka). Ingen kö, utan går direkt till luckan.

Polis- tjej: Pass, sa du? Ja, alltså... Det här har aldrig hänt förut, men systemet för pass har legat nere sedan i fredags. Vi vet inte riktigt när det kommer igång.

Amen WTF?! Så jag betalade, ställde mig i fotoautomaten (Såg ut som hell, men vem har tid att ta nytt kort? Så det får duga. Tull- människorna överlever nog) och gick därifrån med en lapp och ett "Kanske hinner det bli klart till fredag. Om systemet börjar fungera". Annars måste jag skaffa ett provisoriskt på Skavsta.

För NIOHUNDRAÅTTIO kronor. Oh my.

Fast på vägen tillbaka till jobbet gick jag förbi en stor syrénbuske, attackluktade lite på den i förbifarten, och tänkte att livet inte är så pjåkigt ändå. Syréner är guldkanten på dessa sista stressveckor på jobbet. Blev så inspirerad att jag på väg hem stannade bilen på en ödetomt och rafsade ihop en syrénbukett till köksbordet och visningen ikväll. Borde ha gjort susen. Visst?

De kom nog in genom dörren, kände blomlukten och tänkte "OH så trivsamt. HÄR ska vi bo!". Så blir det budgivning och vi får pengar så vi kan tapetsera vårt fina, nya hus. Och snipp, snapp, snut, så var sagan slut och vi lever lyckliga i alla våra dagar.

Ja. Så får det bli.

Men först ska jag klara av: Stockholmsresa, examen, passhelvetet samt Irlandsresa.