babydarling

Noll, noll, noll i hjärnan, känns det som. När man jobbat och hämtat barn och fixat middag och tagit bort middag och varit ute och lekt och plockat undan och badat och nattat barn...........Så ska man ha nån slags kvalitetstid med sig själv eller med sin sambo?! Yeah right. Som om man skulle orka. Orkar inte ens flytta mig från datorn och gå ner från trappen just nu!

Men ändå är det ju det som är så fantastiskt med barnlivet, att det är så fullt upp hela tiden att man aldrig riktigt hinner känna efter. Man bara kör på och njuter av det som finns att njuta av- som cykeltur i solsken eller kaffe på altanen eller godnattkram av mjuka barnarmar som luktar gott av bubbelbad.

Ett liv utan barn- vad skulle man göra då? Gå på bio, träna, festa, läsa. Och ha alldeles för mycket tid över att tänka. Existensiell ångest finns inte inom barnfamiljer, här är man tacksam bara över att få gå på toa ifred ibland. Att tänka på meningen med livet behövs inte när den ena meningen bygger tågbana och den andra leker med kompisar i lekparken.

Det bästa är dessutom att när man väl går på bio, tränar, festar, läser. Så njuter man tio gånger så mycket för att man gör det tio gånger så sällan som innan barnen.