babydarling

• Var ligger bilaffären där man köper ambulanser?
• Hade man kuddar förr i tiden?
• Vad heter pung på engelska?

På nummer ett svarade jag "Kanske i Stockholm, eller så köper man dem från ett annat land", på nummer två svarade jag "Nä, man låg bara på sängen" (Tänk er medeltiden), men nummer tre?

Faktiskt har jag ingen aning.

Update: Jaha. Scrotum. Där ser man. Hade jag aldrig kunnat gissa på. Ska genast meddela Leo. Om nu detta är ett engelskt ord en fyraåring behöver veta? Jag har ju klarat mig i trettiotvå år utan, menar jag.

Ska jag vara ärlig vet jag inte om man använder kuddar på medeltiden heller, men jag kanske kan ringa en vän eller något och fråga. Vet ni?

Helt. Sjukt. Bra.

Bästa schlagervinnaren sedan... Tja. För evigt? Förutom att tjejen som sjöng var coolare än coolast (Stilen! Uttalet! Sångrösten! Sättet hon sa "Awesome" på när hon vann!) var låten verkligen så jäkla BRA. Gjorde att man bara ville ställa sig upp på vardagsrumsbordet och dansa loss.

(Men det gjorde jag inte, för Stella hade somnat i soffan med benen i mitt knä)

Jag ringde och röstade på Frankrike och Tyskland, och hejade sedan som en tok på Lena. Kul att Sverige gav sin tolva till Tyskland. Och faktiskt så gjorde det inte så mycket att inte Anna gick vidare. Vi slapp åtminstone skammen att komma på plats 24 eller liknande.

Låtar som, enligt mig, skulle haft betydligt bättre chanser igår än Anna:
Timoteij
Eric Saade
Neo
Pauline

Visst påminner Paulines "Sucker for love" lite, lite om Lenas låt?

Men nu glömmer vi svenska ESC- nederlag. Heja Tyskland! Känner ni för att dansa på vardagsrumsbord så här en söndagkväll i slutet av maj hittar ni låten här.

Jorråsatte. Stella har börjat spela fotboll, så varje tisdag och torsdag hänger jag med de andra mammorna (Och papporna) på bänken när de tränar.

Idag hade de sin första match, så då hängde jag på gräset, i solen, bredvid en fotbollsplan, ropandes "Heja". Den första matchen förlorade de, men den andra vann de med 3-2 (Det var tre lag som möttes). Duktiga små, stora tjejer!

På eftermiddagen skulle Leo på fotbollsskola, som han sett fram emot jättelänge, men på vägen hem sa han att inte ville fortsätta. Det var nog för mycket övningar och vänta med bollen. Han ville mest springa och skjuta bollen i mål samt dra med sig sin kompis A att kolla på en cool sak* han hade hittat. Så fotboll får nog vänta något ytterligare år för hans del. Fair enough. Och, om jag ska vara ärlig, lite skönt att inte ha en tid att passa på söndagar...

* = En liten Rubriks kub som låg gömd i gräset. Leo hade turdag idag, på fotbollsvallen i förmiddags hittade han en tia som han köpte en korv för.

Men. För att göra en lång historia kort. Fotboll! Fantastisk lagsport och fantastisk hobby.

Schlagerfinal och chips.

Såklart tråkigt att inte Sverige är med, men vad var det jag sa? VAD VAR DET JAG SA?! Skyll för all del inte på mig. Jag har aldrig trott att vi skulle gå vidare med Annas låt.

Med tanke på det var gårdagens löpsedlar helt sjukt märkliga. Vaddå "Tittare kräver: Lägg ner"? Det var ju ni som röstade på Anna som vinnare, era puckon. Nästa år gör vi om och gör rätt.

Right?

Ska det bli någon ordning borde jag och min lika Schlagerfrälsta vän Anna få jobb som jury, men detta kan eventuellt bli svårt att få till redan till nästa år. Kanske 2012? Någon som har numret till Svante Stockselius... Stockelius... Stockus... Ja, whatever.

1. Åkt till Stockholm med mitt elevråd på studiebesök på en skola.
2. Fick lov att köra runt och leta parkeringsplats när jag skulle handla på ICA efter dagis- och fritidshämtning. Jorråsatte. Slår nästan bilkön i en minut jag hamnade i för ett och ett halvt år sedan.

Studiebesök på en skola med elevråd är för övrigt grymt. Man behöver lite input ibland. Förra året besökte vi en friskola i Uppsala, i år denna. Förutom att jag räknat till nio* ungefär hundra gånger idag var det en bra dag.

* = Att byta pendeltg några gånger gör att man gärna har alla nio elever med sig. Visserligen är de tonåringar och dessutom himla trevliga och rediga sådana, men i alla fall. Vi skämtade på tåget till Stockholm hur kul det skulle vara om jag hade haft med mig gula reflexvästar. Elever går två och två hållandes hand, med skolans namn och telefonnummer på västen.

Humor på hög nivå.

Nu: Skicka hem Stellas grannkompis som kollat på "Talang" här, få dottern i säng och sedan se sista avsnittet på min nuvarande dvd- box. På måndag kommer de nya. Och veckan efter det är det skolavslutning.

Oh the future look so bright I have to wear sunglasses! Eller nåt.

(Förutom när jag tänker, hus, pengar, Irland, tapeter, dränering och diskmaskin. Då tar jag av mig the sunglasses)

En trasig diskmaskin samt en ny för över fyratusen är sannerligen inte kul så här i Irlands- och husköpartider.

Det är det inte.

Nu är frågan. Kan man åka till Irland med jobbarkompisarna utan att ha ett öre att äta för? Kanske äta upp folks rester? Alltid är det någon som inte orkar äta upp. Eller skulle det verka märkligt? Ett annat alternativ skulle kunna vara att varje dag äta massor med frukost (Den ingår i hotellpriset) och eventuellt smuggla ut en macka eller två att äta senare på dagen.

Får fundera vidare på detta.

Eller så vinner jag helt enkelt äntligen den där Trissvinsten. Så ni ser! I still have faith. Problem är till för att lösas. Som vi brukar säga.

Har precis beställt två dvd- boxar samt ett gäng böcker. Läsa på gräsmattan soliga dagar och hänga i soffan sena kvällar.

Barnen fick varsin film in case of regn (Visserligen är de ute och springer med kompisar ändå, men kändes en smula snålt att inte ge dem något?)

Sommarlov, "Ghost whisperer" säsong fyra och "How I met your mother" säsong fyra. Nu kör vi!

(Har jag egentligen råd med denna beställning? Nej. Borde jag istället köpa tapeter, soffa samt spara pengar på omdränerings- konto? Ja. Tycker jag att man faktiskt får strunta i sådana petitesser när sommarlov snart börjar och ens nuvarande dvd- box snart tar slut?

Ja)

Rubrik: Det var längesedan jag kollade Hemnet

"Ska göra det nu, när jag väntar på att Stella ska somna.

Önskas: Billigt lyxhus med cykelavstånd till mitt jobb, Stellas skola och stationen. Gärna med bastu och bubbelbad i källaren. Helkaklade badrum. Fint kök. Många rum. Sa jag billigt? Ja, ni hör ju. Finns säkert massor av sådana hus här omkring. Easypeasy.

(Ho ho. Ja, eller hur)"

Och så är det ungefär ett sådant hus vi hittat! Creepy. Det är inte kaklade badrum, men vi fick det billigt och kommer att renovera badrummen. Många rum, bastu i källaren samt cykelavstånd till både skola, jobb och station. Bubbelbad finns inte nu, men kanske i badrum nummer två som vi ska renovera så fort vi får råd.

Freakin fantastic. Visst?

Städa och rensa i Stellas garderob.

(Mindre bra spöregns- aktivitet är en full släpvagn utan tak som står på uppfarten, men what do you do? Pingstafton. Hmpf. Jäkla påhitt. Kunde inte bara den där sabla återvinningscentralen varit öppen igår?! Och vad gör man om det regnar ända till tisdag. Kör en släpvagn innehållande en mindre sjö?)

Vi vill flytta. Det vill vi. Och vi är jätteglada över vårt nya hus.

Men oh my vad det ändå kommer kommer att kännas konstigt utan alla dessa grannkompisar. Som idag. Stella har lekt med grannbästis- E och Leo med grannbästis- L. En stund på eftermiddagen har de sprungit i vattenspridaren hos grannkompis- T och S. Barn har travat runt på gatan med handduk och badkläder. Badat hos kompisarna med någon slags pool eller vatten. Nu tittar Stella på "Sommarkrysset" med grannbästis- E och grannbästis- H. Fnissar och hänger.

Jag har kunnat röja i garaget medan barnen har lekt, cyklat, badat, hoppat hopprep och allmänt gat- hängt.

På nya stället finns det också kompisar. Inte lika nära, men på cykelavstånd. Sådär som i att barnen kan grannleka, men det behöver inte ringa på dörren hela tiden.

Men dessa tre år i barnens (Och vårt) liv. Har faktiskt varit alldeles, alldeles underbara.

Och nu ska vi flytta. Roligt. Men en smula nostalgiskt. Det är det.

Garageröjning.

Igår efter jobbet åkte jag och Leo till en kompis och lånade deras släpvagn. Förstå vad underbart att ha en släpvagn på garageuppfarten och sedan bara kasta, kasta, kasta... Det har gått bra förutom att det tydligen är pingstafton idag och därför är stängt på återvinningscentralen. Jävla skit. (Och några fler svordomar när jag stod med fullastat släp utanför den låsta porten). Så det var bara att köra hem med släpvagnen igen. Jag som hade tänkt rensa och kasta ännu ett lass.

Fast det fick plats med ytterligare lite mer.

Nu är garaget stökigare än någonsin (Men åtminstone mer tomt), och jag fortsätter på tisdag när återvinningscentralen är öppen igen.

Nu: Laga klyftpotatis

Sen: Dricka en Bacardi breezer i solen på altanen. Min belöning efter garagetjänsten.

(Jonas är invalido sedan en vecka tillbaka, då han mitt i städyran klev på en skruv i garaget. I hälen. Någon centimeter in. Aj. Så nu hoppar han på kryckor, går på smärtstillande och antibiotika och är sjukskriven)

Jag finns på Hemnet.

Fränt!

(Åtminstone än så länge. Om det blir visning och ingen vill köpa vårt hus kommer jag att dö av en pengaångest- attack. Eventuellt)

De träffar knappt sina barn.

I helgen har jag sett skymten av dem ibland, och då har jag mest ropat saker som "Ta av dig skorna" eller "Sitt inte i soffan" eller "RÖR INTE FÖNSTRET!". Nu är klockan egentligen way past bedtime, men jag har inte hjärta att slita dem från leken i sitt rum. De har haft lekförbud inne hela helgen, stackrarna, och har nog längtat efter sina leksaker. I lördags satt jag till exempel och städade i Stellas barbiehus så att det skulle se fint ut på Hemnet- bilderna. Bara en sån sak.

Men nu är bilderna tagna, och vi har några veckor på oss att fixa inför visningen.

Folk tycker kanske att det är tråkigt att långhelgen är slut? Själv tyckte jag att det var rätt skönt att åka till jobbet och vila upp mig lite efter all städning...

På onsdag ska jag åka på klassresa till lägergård vid havet med mina nior. Mycket planering och jobb, men himla trivsamt bara man är där. Jag ser mig själv sitta med en kopp kaffe på en brygga, i solen, samtalande med fina ungdomar, och FÅR BETALT FÖR DET. Fantastiskt. I och för sig ingår kanske inte övertiden det blir att sova över (Och eventuellt gå ut och skrika på hormongalna tonåringar klockan fyra på morgonen att nu ÄR DET FAKTISKT DAGS ATT SOVA, men det bjuder jag på.

På måndag kommer mäklaren och tar kort på vårt hus, så i helgen har vi städat städat städat. Som tur var behövdes altanen och trädgården fixas också, så att jag fick åtminstone lite sol. Mamma kom ner över dagen, och tog med barnen på en lekpark- och glassutflykt så att jag och Jonas kunde power- städa i några timmar.

Nu glänser (nästan) hela huset, och foton på barnen har ersatts med homestylade vaser och värmeljuslyktor.

Vad märkligt det kommer att bli att se sitt hus på Hemnet?

Men roligt.

Besiktningsmannen gick, som jag trodde, runt och hummade. Klättrade på tak och petade i fönster. Han sa inte att det var det bästa hus han sett, det sa han inte, men bortsett från att källaren inom något år behöver dräneras om (Vilket vi nog hade räknat med) var det inget större fel på huset.

Vinden var torr och fin, taket nylagt, och fönstrena räckte det med att skrapa och måla.

Så. VI HAR ETT HUUUUUUUUUUUUUUS! Helt otroligt, ändå. Ett hus! Det behövs tapetseras i alla rum, men oh my God vad fint det kommer att bli. Det är stora sällskapsytor med vardagsrum och matsal och ett kök man kan gå in i från två håll, plus en källare med helt sjukt mycket plats. Och en bastu! Icke att förglömma. Tänk er fredagsmyset med öppen spis, middag i matsal och efter det bastu. Tar fredagsmyset till en helt ny nivå, liksom.

Etthundrafyrtio kvadratmeter plus etthundrafyrtio kvadratmeter källare. Ful, gul träpanel, men den kan man måla. Någongång. Har hört att man har lite tid över när man fyllt 65? Stor altan i söderläge. Trädgård som behöver fixas till, men jag gillar trädgårdsarbete så det känns OK.

Nu har jag bara två saker kvar att oroa mig för, nämligen

1. Om vi inte får vårt hus sålt
2. Om huset hemsöks av gamla spökande pepparkaksfabrikörer

Men det får bli ett senare problem! Ikväll ska jag och Jonas dricka champagne och fira att vi har ett hus. Fränt!

I morgon klockan åtta ska huset besiktas. En farbror går runt och hummar medan han borrar i grunden och knackar i väggar, och vi travar efter. Tänker jag mig att det går till?

Så runt lunchtid i morgon vet vi om vi har ett hus eller inte.

Sjukt spännande! Men har en smula ont i magen. Tänk om hela källaren är möglig? Taket trasigt? Åh, snällagodeGudellervemmannubertill. Låt huset vara bra! Jag, min familj och min trädtapet längtar dit.

(I min drömvärld kommer det att vara som "Arga snickaren" och "Fuskbyggarna" fast tvärtom. Det vill säga att besiktningsmannen går runt och utropar "Det här var det mest GEDIGNA hus jag någonsin sett, och då har jag ändå jobbati trettio år som besiktningsman! När var det byggt, sa ni? Fyrtiofyra? Det märks då inte! Ja, jag säger då det. Vilket fantastiskt helt och omögligt hus! Det här måste jag berätta för alla mina besiktningskollegor runt om i Sverige!"

Så går han ut i trädgården och ringer runt för att berätta om det häpnadsväckande välbehållna huset, och jag och Jonas gör High Five och firar att vi har ett hus.

Ja. Så kommer det att bli.

Så måste det bli!)

Håller ni tummarna för mig?

Det har varit tyst inifrån barnens rum länge, när jag plötsligt hör "Mamma?". Jag smyger in i Stellas rum/ stora klädkammaren.

Jag: Ja?
Stella: Har du tänkt på att det är ett svärord i soffan?

Nä. Det har jag faktiskt inte.

I torsdags kväll blev avtalet klart mellan lärarfacken och arbetsgivarna, och vi får HALLELUJA PRAISE THE LORD behålla våra lov. Ferietjänst istället för semestertjänst fortsätter i fyra år till, minst.

Men resten av avtalet, då? Jo, istället får vi knappt någon löneökning.

Faktiskt blir jag ledsen ända in i själen över det här. Varför är våra jobb inte värda mer? Det har varit massor av debattartiklar på sistone om att lärarlönerna måste upp rejält. Vem vill plugga till lärare, liksom?! Låg lön och låg status. Antingen är vi sanna hjältar, eller så är vi en aning dumma i huvudet.

Jag hoppas på det första.

Jag älskar mitt jobb, det gör jag verkligen, och jag köper både hektiska 45- timmars veckor, tunga elevärenden och massor av planering och rättning. För att det ingår. Men varför kan vi inte få lön efter utbildningstid och ansvar?! Jag fattar att vi inte ska få läkarlöner eller advokatlöner. Men varför inte ingenjörslöner? Varför är ingenjörs- Jörgens (Eller vad de nu heter) ansvar över en maskin mycket viktigare än mitt ansvar över Sveriges hopp och framtid, nämligen våra ungdomar?

Det pratas om spetsutbildningar och spets- lärare och höja resultat och att lärare är viktigare än viktigast när det gäller att få elever motiverade och utbildade. Men visa det då! På riktigt. Och inte bara klaga på oss, försöka sno våra lov plus ge oss minsta möjliga löneökning. (Just det här med semestertjänst fattar jag faktiskt fortfarande inte, om jag ska vara ärlig. Vad tjänar eleverna på att ha oss drällande på jobbet när inte de är där?! Samarbete kollegor emellan i all ära, men det hinner vi ju ändå. Och att hinna rätta prov till dagen efter samt ha föräldrakontakter på kvällar vid behov är rätt nödvändigt i läraryrket)

Så. För att summera: Vi fick behålla våra lov, men som hämnd över detta får vi istället knappt någon central löneökning. Visserligen kan man fortfarande få individuell löneökning som är högre, men ändå. Ändå! Det generella buskapet är "Ja, ja. Behåll era lov då, men tro för all del inte att vi uppskattar ert jobb"

(Bara en parentes innan någon får för sig att skriva en kritisk kommentar: Ja. Det finns dåliga lärare. Det finns även dåliga läkare, busschaufförer, florister, advokater och banktjänstemän. På samma sätt som det finns elever som kämpar järnet för att få bra betyg, och det finns elever som inte anstränger sig minsta lilla under en kurs och sedan tycker att det är lärarens fel när de inte får det betyget de vill ha.

En komplex fråga, denna)

Tack för era hus- grattis, fina Ni! Jag håller tummarna för att denna lycka håller hela vägen och inte tar slut på besiktningen på fredag med mögel på vinden eller liknande... Jag ber till besiktnings- Guden och håller mina tummar.

Igår var jag i Stockholm hela dagen och kom hem runt halv två på natten, så idag är jag en aning trött. Lärarförbunden bjöd på gratis bussresa och REA- biljett på Hamburger Börs på kvällen. Sweet! Jag och min kompis S (Syslöjdsfröken på skolan) strosade runt i affärer, åt god Thaimats- lunch samt hade fikadejt med min Stockholmskompis A. Jag hade inga pengar att handla för, men en heldag i Stockholm är ju alltid en heldag i Stockholm. Som vi brukar säga.

På kvällen var det oxfilé- middag och rolig show. Skrattade så tårarna rann på vissa ställen.

En bra lördag! Yes indeed.

Idag ska vi börja städa, städa och rensa, rensa... Inte helt arbetsfritt att sälja och flyttstäda ett hus. Men ack så värt!

Det var en gång en pepparkaksfabrikör som lät arkitektrita ett hus på 40- talet. Bodde där en massa år. Sålde till ett par, som sedan bodde där i 30 år.

Vintern 2010 la de ut det till försäljning, men ingenting hände. Inga bud. Huset låg kvar på Hemnet månad efter månad. En smula konstigt, för det ligger centralt och bra, men så kan det vara. Somliga * trodde till exempel att det låg på en annan gata än vad det gjorde, och att det såg ut att spöka där, och gick inte ens på visningen.

Men så blev det en till visning, då somliga till slut pallrade sig dit. Och såg potentialen. Öppna spisen! Fräna planlösningen! Stora rummen! Bastun i källaren! Matsalen! Orginalparketten i vardagsrummet!

Visserligen såg man också badrummen from hell och fula tapeter i alla rum, men det är ju faktiskt peanuts i sammanhanget.

Så vi slog till med ett bud (Vi fick det för utgångspriset), och igår skrev vi kontrakt.

!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Ursäkta mig, men jag måste bara dö en smula. Vi har ett hus! Eller ja. Vi har preliminärt ett hus. Måste ju besikta det också.

Inflyttning första september eller tidigare. Måste sälja vårat bostadsrätts- parhus först.

Det är egentligen tusen saker att tänka på (Orkar vi elda med ved? Klarar vi alla husbestyr? Hinner vi tapetsera alla rum? Har vi råd att fixa badrummen? Hur slipar man bäst en parkett?), men det som finns mest i mitt huvud är att jag äntligen, äntligen ska få ha denna tapet någonstans:



Älskade trädtapeten från Cole and son. Jag har hittat ett hus till oss!

* = Och med somliga menar jag såklart mig själv. Det där med spöken inbillar jag mig att man känner när man kliver in i ett hus? Att om spöken bor där så känns huset ogästvänligt. Eller? När jag klev in i detta hus kändes det snällt.

Så jag håller tummarna. När mäklaren frågade vid kontraktskrivningen om vi ville fråga säljaren något var jag väldigt nära att fråga om hon känt av kusliga vibbar av pepparkaksfabrikörer någon gång, men jag lyckades hejda mig. Fast tänk om det är hennes man som spökar? Han dog tydligen för något år sedan. Då kanske man kan ringa TV4 plus och be dem skicka ett medium som kan meddela att hans fru numera bor i en bostadsrätt i Gävle? Ja. Så får det bli.

Ni ser! Jag känner redan vilken hejare till problemlösare jag blivit vad gäller hus. Fel i pannan. Snö på taket. Läcka i tvättstugan. Bring it on!

Eller nej förresten. Bring it förfan INTE on. Måste sådana jobbiga saker ingå i hus? Kan man inte bara få sitta i sin nya soffa och titta på sin fina trädtapet medan en brasa i öppna spisen brinner i bakgrunden? Höra barnen leka harmoniskt i varsitt rum. Klappa lite på nylackade parkettgovet? (Och OK då.  Kanske lite på Jonas också).

Ett hus! Så. Jäkla. Fantastiskt. Visst?

Stay tuned!

Berättar i morgon.

Har jobbat både igår och idag. En aning hostig. Hes. Tar ett snapsglas med Skogsbärs- alvedon för barn (Allt annat var slut hemma) på morgonen innan jag åker iväg.

Men ändock!

Jag har jobbat.

Ikväll ska jag:

1. Äta ris och currykorv till middag
2. Plocka in all ren tvätt som hänger överallt i huset (Vår torktumlare har gått sönder). Booooring att lägga in tvätt. Men nödvändigt. Jo.
3. Se på TV
4. DH! Lovely.
5. Gå och lägga mig och förhoppningsvis bli ytterligare lite mer frisk till imorgon
6. Kanske till och med vg- frisk?

(Känner mig lite betygsskadad för tillfället. Slutbetyg coming up. Stort!)

Kanske är jag sist i Sverige, men... Nej. Jag har inte Facebook. Och nej. Jag har inga som helst planer att skaffa. Tycker att det här med blogg räcker långt, det med. Dessutom har jag jobb, barn, man, tvätt. Hur hinner folk ha Facebook?!

I allafall. Det var inte det jag skulle skriva, utan att jag ibland kan sakna att ha Facebook bara för att kunna skapa grupper. Det här skulle vara mina:

Vi som på allvar tror att "Arga snickaren" snart kommer hem till oss.

Vi som tycker att man ALDRIG kan ha för många randiga tröjor.

Vi som vägrar Facebook (OK, just denna grupp inser jag att det skulle vara svårt att få medlemar i)

Vi som kissar på oss av förtjusning av ett nytt Hemnet- hus

Vi som inte städar så ofta som man borde. Men som är glada ändå.

Å ena sidan: Har jag suttit hela eftermiddagen i soffan och hostat, snörvlat och dragit filten tätare omkring mig. Så Jonas och barnen fick åka på grillmiddag utan mig. Trist.

Å andra sidan: Har krassliga soffhänget även inkluderat avsnitt efter avsnitt av min dvd- box ("Private practise" säsong 2. Addison Montgomery! Gotta love her) samt en massa glass. Leo drog till dagisbästisfamiljen redan efter lunch och Stella har varit ute med kompisar hela eftermiddagen, så många avsnitt har det blivit.

Känner mig faktiskt en smula bättre. Stannar jag inne i morgon också så borde jag vara pigg som en nötkärna (Frisk som en nötkärna? Eller vad heter det?) på måndag. Dessa veckor på året kan. man. bara. inte. vara. sjuk. på. Så är det bara.

Sjuk.

Damn. Började må mer och mer dåligt igår, och bilturen till pizzerian där vi hämtade våra kebabtallrik kommer jag knappt ihåg. Såg på "Så ska det låta" (Inte så kul avsnitt igår) med barnen, och gick och la mig klockan nio. Var för hes för att sjunga godnatt- sång för Leo, men han kom på att "Kanske kan jag sjunga för dig istället?". Det vill säga att han låg i sin säng och sjöng medan jag låg i min. Gullungen.

Idag har jag ont i kroppen, ont i halsen samt är allmänt hostig och hes, men jag kör på förnekelsemetoden. Häller i mig halstabletter, hostmedicin och kaffe. Kanske tar jag två Alvedon efter duschen? Sen jäklar. Är jag frisk!

Ikväll är vi egentligen bjudna på grillmiddag (Sweet!) till dagisbästisfamiljen på landet, men jag får se hur jag mår. Jag avvaktar en timme till eller två innan jag ringer och lämnar eventuellt återbud. Att missa mysig grillning med mysiga människor i stort På- landet- hus känns ju himla sorgligt.