babydarling

Läste precis i Engla's showroom- Englas blogg att hon varit i Uppsala idag. Jag som ska dit i morgon. Hur fränt hade det inte varit att stött ihop med henne inne på Monki (Exempelvis). Fast i och för sig, jag hade ändå varit för feg för att säga "Hej", sjuttiotalist som jag är, så jag hade väl stalkat henne runt i alla affärer istället. Så hade hon ringt polisen, jag hade fått böta en massa pengar och...Ja, det hela hade blivit mycket olyckligt. Så det var väl lika bra.

Och låt mig bara säga OH MY GOD VAD KUL ATT GÅ RUNT I AFFÄRER I MORGON! Har abstinens, och känner mig som ett barn dagen före julafton. Ska bland annat prova snygga Paris- tröjan från Weekday som Engla hade på sin blogg.

Nu: Lägga i nya sängkläder i allas sängar, samtidigt som jag lyssnar på Aqua inifrån Stellas rum. Hon har dörren stängd, men jag antar att de har show med julklapps- mikrofonstativet.

Party, party för två 6- åriga tjejer. Och godis har de med upp på rummet och allt.

Fast om man bortser från det faktum att man behöver ha bikini, så är det ju hur skönt som helst att bada. Har till och med hunnit simma lite, och efter badet bastade vi. Tjejerna har hoppat och simmat och lekt och busat, och när vi kom hem ville de leka mer så dagiskompisen ska stanna och äta hos oss.

Jag har på mig svarta tights, vitt långt linne och en stor, grå plyschuvtröja, och känner mig mysigare än mysigast.

Ska nog byta sängkläder också. Efter bastubad blir man alldeles renskrubbad, så då måste man ju ha rena, fräscha sängkläder.

Och när barnen har somnat ska jag äta Marabou dajm och kolla på massa "Vänner"- avsnitt. Mysmysmysmys.

Mysfrukost, bädda sängar och lyssna på radio, veta att man har hela helgen framför sig.

Sweet.

Förra helgen när Stellas dagiskompis och hennes mamma var här, så frågade de om vi ville hänga med och bada i morgon(I inomhusbad några mil bort). Stella ville såklart - "JAAAAAA! Då kan jag ha min bikini och låtsas att det är sommar!"-, och eftersom hon vill så vill jag med.

Typ.

Men det är väl bara att bita ihop, raka bikinilinjen (Fan vad drygt) och hålla tummarna att folk inte skriker och springer sin väg när de ser mig. Det värsta är att man tror att "Äsch! Alla är väl bleka these days", men så är det ju inte. De åker till Thailand, tränar, gör slingor och har sig.

Fast jag klipper i alla fall luggen. Själv. Gills det?

Idag hade ett par jeans som egentligen är en smula för små, men som funkar om man har en oversized tröja till. Viktigt att ha sådana jeans på sig med jämna mellanrum.

Lite damage control.

Eftersom jag fortfarande kunde ha dem, så är jag safe. Skönt.

(Obs, läses på egen risk. Eventuellt är det bara rolig läsning för mamman och pappan. Men tänk när barnen är tonåringar och jag kan gå in på bloggen och läsa om mina barn som 3- respektive 6- åringar. Fränt ju)

Gulligt 1
Leo pratade i telefon med sin morfar tidigare ikväll, medan jag och Stella satt bredvid och höll på att dö av skratt.

Leo: Har du några barn?
Morfar: (Förklarade antagligen att jag och Niklas är hans barn)
Leo: Ska du läsa godnattsaga för dina barn?

Och lite senare:
Leo: Vad heter din mamma?
Morfar: (Svarar)
Leo: Elsa? Jaha. Ska hon läsa bok för dig?

Gulligt 2
Stella är kär i en kille i sin klass, och bara detta är så sött att man smäller av. Dock finns det en annan kille i klassen som hon också leker mycket med, och i dag när vi precis skulle gå hem från fritids så ropar han "Stella!". Stella vänder sig om, men då har han gått runt hörnet. Fast sen kikar han fram igen, och Stella ropar "Hej då, C!", och han ser alldeles generad ut. Åh, jag dööööööör vad gulligt!

Och sen idag när vi sitter och pratar vid bordet (Och Stella frågar ut mig hur många jag varit kär i före pappa. Hrm... Kanske inte berättar hela sanningen för en 6- åring, va?), så säger hon att killen hon är kär i som går i hennes klass inte är kär i alla tjejerna längre (Han var tidigare kär i alla tjejerna i klassen. Tänk, vilka tider, när man kom undan med sådant)

Jag: Fast man kan ju vara kär i en, och sen bli kär i en annan istället. Så blir det ju ibland.
Stella: Jaaaaa...Jag tror att jag börjar bli lite kär i C...

Så ser hon lite glad och generad ut på samma gång. Amen ÅHHHHHHHHH vad sött!

Prinsesstårta och städning, tågbana och Memory. Varma mackor till middag. Aftonbladet och Klick- bilaga. Sängbäddning. Lägga in tvätt i garderober och lite damma bokhyllan.

Antagligen för ointressant till och med för intresseklubben, men hey. Ett inlägg är ett inlägg. Dessutom är hjärnan en aning overloaded efter busy, busy (Men helt ok) jobbvecka.

Bara en sista rad om jobb innan huvudet tar helg: Jag har ett av de bästa jobben i Sverige, och det är verkligen så helt fantastiskt roligt att få tillbringa sina dagar med högstadieelever. Jo, det är säkert. Visst kan de vara dryga och jobbiga och skrikiga, men ändå alldeles, alldeles...Underbara.

Dessutom är det ju det som är sporten i det hela. Att trots tonårshormoner och galna- på- grund- av- för- mycket- stillasittande- vid- datorer elever få till disciplin, arbetsro och ambition.

Ni som pluggar till lärare: Ni har valt helt rätt! Jag lovar!

Och om två veckor har jag sportlov. He he.

Bland annat det med Rachel och Phoebe som springer i Central park, och det när Ross bleker tänderna.

Hohoho. Helt fantastiskt roligt.

Bland de två bästa "Vänner"- avsnitten genom tiderna, I must say.

(Har lite dåligt samvete över "Grey's Anatomy"- boxen säsong 4 som jag bara sett en tredjedel av, men å andra sidan är den lite för deppig för januari- och februarikvällar. Jag fortsätter med den runt april)

För övrigt vill jag återigen säga att svarta "Vänner"- boxen från min gulliga sambo var en av de bästa julklapparna jag någonsin fått. Annat än när jag fick en pyjamas från Kappahl's Excellent- serie för typ fem år sedan och var sur en hel kväll för att jag fått "En ful fettopyjamas". I am a terrible person att köpa presenter till. Men boxen! Oh, uppväger varenda fettopyjamas i hela världen (Som jag förövrigt bytte).

Och just for the record: Min poäng här var inte att Jonas på något sätt skulle köpa dåliga presenter, utan att jag är helt fruktansvärt otacksam eftersom jag är så noga med vad jag vill ha och inte vill ha. Så. Nu fick jag det sagt. Viktigt att stå för sina dåliga sidor. Man behöver kanske inte skriva dem i sitt CV, men ändå.

Ska strax gå ner och hämta kontokortet, kom på att det börjar bli bråttom att beställa den där fina och bra presenten vi ska ge brudparet (Jonas bror och hans tjej) om två veckor.

Eftersom jag ändå kommer att sitta vid datorn och ha kortet till hands, kanske man skulle passa på att handla lite annat kul? Som från eleven.se och cdon.com? Tänkte jag glatt, tills jag tänkte vidare och kom fram till CSN- räkningar, besikta bilen, reparera bilen, köpa köksstolar, ska på stan på söndag och skulle vara kul att köpa lite kläder, eller förresten ska på stan på söndag och MÅSTE köpa några bröllopskläder, och visst ja, måste också köpa några fina kläder till barnen som de ska ha på bröllopet.

Som ni märker kom jag fram till att jag nog ska strunta i att gå in på de andra sidorna...So much computer, kontokort and time, so little money to spend on computer and kontokort, som det gamla talesättet säger.

Sorgligt. Mycket sorgligt.

Fast det ska bli kul att köpa presenten. Visar om några veckor vad det är.

Faktiskt var det helt ok. En aning tidskrävande, men det var mest för att jag inte hade alla koderna i huvudet än. Bara man lär sig det går det snabbare.

Visst, när vecka sju är slut kommer jag med glädje att lämna ifrån mig mobilen, men jag tror inte att jag kommer att psykbryts- slänga ut den genom fönstret innan dess som jag först var orolig över.

Skönt.

Fast eleverna funderar ju lite över våra mobiler vi har hängande runt halsen...Vi förklarar såklart, men i alla fall. Som efter en lektion (Kod 4) idag:

Elev: Jo, jag tänkte höra om...
Jag: Vänta lite

(Knappar in koden för "Enskilt elevsamtal")

Jag: Förlåt, vad sa du?

Man känner sig en aning weirdo. Det gör man.

Funderar lite på att gå på visningen, och Jonas är dessutom ledig på söndag då den är, men jag vet inte, jag. Känns inte helt hundra att gå på visning av fint hus med bubbelbad, jag kommer säkert skriva på något papper av bara farten och så har vi plötsligt ett hus.

Fast det var en dum tid, mellan 13 och 14. Då hade jag tänkt gå runt i affärer i The Big City. Kanske hitta något till bröllopet om två veckor, strosa runt i inredningsaffärer, fika med en kompis. Very nice söndagsaktiviteter det med. Skulle vara en aning impulsivt att istället för att komma hem med saker för några hundralappar komma hem och glatt säga "Jonas! Jag råkade köpa ett hus! Det kostade i och för sig en komma fyra miljoner men det har ett skitfint kök och det HAR ETT BUBBELBAD I KÄLLAREN!"

Nja. Kan man göra så? Ja. Jo. Varför inte. Ett cool barbord var det i köket, och plats för stort matsalsbord i vardagsrummet med den öppna lanlösningen. Lovely. De nya stolarna (Som jag inte köpt än. Har kommit på att jag nog köper dem på Jysk eller liknande ändå. Syltfläckar bli det oavsett, och det kännns bättre att ha dem på billigare stolar) kommer att passa perfekt.

Äh. Whatever. Klart jag inte kommer att spontanköpa hus för över en miljon. Fast det var en visning nästa torsdag också...

Jag får även lite ont i magen om jag tänker på att flytta härifrån, för vi trivs ju här.

Svårt det där.

Men ett bubbelbad är alltid ett bubbelbad, som vi brukar säga.

Såg ett fint hus i Annonsbladet, så jag fick lov att gå in och kolla på det på Hemnet.

Och det var så fint att jag fick lite ont i magen. Åhhhhhhhhhhh. Fast läget var inte helt perfekt. Dessutom var utgångspriset en komma fyra miljoner, rätt mycket för att vara här. Tror jag, i alla fall. Fast i dessa kristider kanske folk säljer hej vilt, och så kan man lägga värsta skambudet?

Men helt otroligt fräscht, nyrenoverat och fixat var det, plus att det hade ett bubbelbad i källaren. Amen ÅHHHHHHHHH!

Sitta still en hel förmiddag, sedan äta lunch och sitta still, och efter det sitta still en hel eftermiddag. Visserligen intressanta punkter som avhandlades på ledningsmötet, men OH MY GOD vad hemskt att sitta still en hel dag.

Man får ju krypningar i hela kroppen. Dessutom gör det lite ont i benen efter ett tag.

Dagens ros går till folk som har stillasittande jobb eller pluggar dagarna i ända. Stackars er.

Nu ska jag gå ner och ringa en kompis, viktigt att vårda sitt sociala liv*

* = Träffa kompisar en gång varannan månad och sms'a emellanåt. Någon enstaka gång ringa. Tydligen bestämde någon jäkel en gång för länge sedan att dygnet bara skulle ha 24 timmar, så vissa saker faller liksom bort. Men sånt är livet. De finns ju i mitt hjärta, alla fina vänner, även om de inte hinner vara i mitt kök eller i en telefonlur så ofta.

Men ni är här, i alla fall. Och ni gills! Absolut. Var länge sedan jag skrev det nu, känner jag, men TIO TUSEN PUSSAR på er och tack för att ni läser! Dessutom tack för att ni emellanåt skriver kommentarer, det är alltid lika kul. Dessvärre är jag för jäkla dålig på att svara tillbaka, men jag läser dem med ett leende och så svarar jag i mitt huvud.

För att jag är för lat för att skriva kommentar. Fast att jag svarar i mitt huvud kan ju inte ni veta, förutom de som har telepatisk förmåga förstås.

Så. Både till tankeläsarna och till er andra: Kram på Er, ni är grymma!

Den här handkrämen köpte jag från eleven.se:



Snygg förpackning, och den verkade bra. Vilket den också är, bara det att den luktar som en blandning mellan tigerbalsam och stark medicin. Not so stylish. Visserligen spelar inte det så stor roll, för lukten försvinner rätt snabbt, men i alla fall.

Ska en handkräm vara perfekt, så ska den.

Så när den är slut så ska jag fortsätta The Search. Tänkte bara att ni ville veta. Viktiga saker, det här.

Dottern, som vissa stunder känns som en liten tonåring, kom nyss upptassande ur sängen med gosedjuret i handen.

Jag: Behöver du kissa?
Stella (Alldeles sömndrucken): Mm

Så hon gjorde det, och nu ligger hon nerbäddad i sängen och sover igen. Efter att ha pillat lite på min armbåge. Skönt att stora skoltjejen inte alltid är stor.

Under vecka 6 och 7 ska vi ha en tidsstudie på mitt jobb, som innebär att vi ska gå runt med mobiltelefoner runt halsen och knappa in koder för varenda, vareviga sak vi gör. HELA TIDEN! Exempelvis lektion enligt schema, om någon elev kommer försent, förflyttning, planering, mötestid, diskussion med kollegor, prat med elever, lunch, konfliktlösning...Osv.

Sa jag att vi kommer att göra det hela tiden? I två veckors tid?!

Blir en smula stressad bara jag tänker på det. Men visst. Anledningarna och målen för tidsstudien är bra, och det är säkert utvecklande för verksamheten. Och Efter ett tag tänker man nog inte på det, som vi försöker peppa oss med.

Fast kan inte låta bli att tänka att det nog skulle räckt med ett möte mellan skolchefer och några av oss som jobbar i själva verksamheten (Här räknar jag in några kloka och talföra elever också. Deras åsikter är minst lika viktiga) för att vi EXAKT skulle kunna säga vad som är bra, vad som är fel och hur man kommer vidare. Det intressanta är ju inte heller problemen, utan snarare åtgärderna. Allt detta skulle vi kunna gå igenom under en timme eller två, och det skulle inte kosta kommunledningen en krona. Inte ens fika skulle vi behöva. Eller i och för sig, de har godare kaffe i automaten på kommunhuset än vad vi har på skolan, så det skulle vara det då.

I vilket fall betydligt billigare än denna tidsstudie, som jag inte ens vågar tänka på vad den kostar...

Ah well. Nu ska det göras, så det är väl bara att bita ihop och se glad ut och lägga till mobilknappande till alla andra miljontals saker som ska göras under dessa två veckor.

För det går ju inte att vara en gnällspik heller.

Men ibland måste man. Gnällspika lite, alltså.

Kollegor sjuka på jobbet. Inställda lektioner. Bråkiga och hängiga elever. Hämta barn kvart över fyra. Bråkiga och hängiga barn. 6- åring som får psykbryt över att inte få gå till grannkompis innan middagen, "DU ÄR DUUUUUUUUUM!". 6- åring som går upp på sitt rum och sen kommer ner igen med en lapp som det står jevel mamma på (Oh my).

Men då satte jag mig på golvet och lutade huvudet i händerna och snyftade en smula, och hon grät och kramade mig och sa FÖRLÅT, FÖRLÅT, FÖRLÅT!. Sen åt vi korv- med- brödmiddag, och min mamma ringde och sa att en av mina kusiner fått en liten pojke i morse.

Så då blev det plötsligt en bra dag igen.

Men har ändå en sådan här stickig, obekväm känsla, ni vet som om man hade en kaktus i huvudet och ett rivjärn i magen. Vill liksom styra upp världen. Fast det går ju inte.

I morgon har vi i alla fall lång ledningsgrupp. Alltid något. Dessutom får vi restauranglunch.

Fast förutom duschincidenten så har det varit en bra dag.

I eftermiddags kom en gammal dagiskompis till Stella hit och lekte, och hennes mamma lekte med mig (= Satt i köket och drack kaffe). Är himla glad över att jag hittat henne och dagisbästismamman, för som jag skrivit förut så kryllar det ju inte direkt av folk som vill träffa nya kompisar när man flyttar till ett mindre ställe...Inte för att jag har tänkt så mycket på det heller, i och för sig, för jag älskar mina jobbarkompisar och jag älskar mina vänner som finns utspridda lite här och där i Världen. Dessutom är jag oftast för lat för att umgås på helgerna (Och för trött för att umgås på kvällarna).

Men i alla fall. Två pärlor till dagismammor är bra, det är det.

Så vi har hängt hela dagen, och sedan stannade de och åt middag också. Spontana middagar är det bästa.

Nu ska jag gå ner och måla naglarna och se några avsnitt "Vänner". Är inne på säsong 5 nu, och det är LIKA MÅNGA KVAR! Oh sweet joy of dvd- boxar!

(Kände precis att jag kanske uttryckte mer lycka över vänner i ett påhittat TV- program än över vänner i verkliga livet?! Hm. Måste kanske skärpa till mig. Alternativt utveckla ett parallellt kontaktnät där jag bara umgås med mina vänner på TV'n. It's a fine line)

Alternativt "Så sparade vi in 300 000 kronor inom loppet av en halvtimme"...

Tidigare ikväll skulle Leo duscha, bara det att när han sträckte sig efter duschslangen så lossnade hela röret och brunt, äckligt rostvatten forsade ner på honom. Leo grät, och jag höll honom i famnen och försökte trösta och torka bort det värsta. Ja, herregud. Som tur var har vi badkar uppe, så Stella fick sitta och vakta där medan jag ringde till ordförande för bostadsrättsföreningen (Som är vår granne och Stellas grannbästis pappa).

Liksom "Hej...Eh, jag har ett litet problem...Har du tid att komma över?"

Jag såg miljonbelopp flimra förbi och väntade mig ett "Jaaa du, här har det kommit fukt in i hela väggen" när han sett förödelsen. Men Mr. Handy Man bara torkade bort rosten och tog fram lite skruvar och lite verktyg och Voila! Duschstång tillbaka i väggen.

Jag: Vi behöver inte ens köpa ny dusch, alltså?!
Han: Nä då, den här fungerar bra. Det var bara det att den inte var tätad ordentligt, så det hade runnit in vatten. Men nu är det ordnat. De som bytte ut den förut hade gjort som man skulle, men det kan bli så ibland.

Så jag tackade ungefär tio gånger, och sen gick han hem (Tog typ tio minuter att laga) och jag gick upp och nattade barnen.

Med alla besparingar (Hoho, ja, eller hur...) intakta.

Känns som att jag vunnit en ny duschslang och massa pengar på Lotto eller nåt. THANK YOU GOD!

Bädda sängarna. Gå in och duscha, och efter det ta på mig kläder istället för pyjamas (Fast pyjamas till klockan elva is the shit). Plocka lite hemma. Mysa med Stella, som är förkyld och hostig och måste vara inne idag. Bygga lite med lego. Se någon film. Kanske köpa pizza ikväll när Jonas kommer hem från jobbet.

Förutom det så...Not so much.

Ute snöar och blåser det. Köpte varsin godispåse till barnen igår när jag handlade, så vi behöver inte åka någonstans idag.
Himla trivsamt att vara inne och hemma en hel lördag.

Och snart är det februari och MELODIFESTIVALSDAGS!!! Dessutom kan man äta semlor till fredagsfika. Gäller att hitta guldkornen i gråa vinterdagarna.

(Fast idag är det vitt. I och för sig)

Har haft mamma, lillebror, lillebrors fru samt världens gulligaste brorson Simon här på besök hela eftermiddagen och kvällen. De åkte nyss hem. Med sig i släpvagnen hem (Ihop med IKEA- shoppingen de gjorde på vägen hit) har de en fåtölj de ska låna av oss, och hit hade de med sig ett gammalt fint skåp från farmor som de haft i sitt garage sedan i somras. Praktiskt med möbelbyte.

Vi har byggt IKEA- lampa, lekt, jag och lillebror har varit i lekparken med barnen, fikat och ätit potatisgratängsmiddag. Trevligt värre.

Nu ska jag gå ner och se på "Bamse" och äta chips med barnen, och vänta på att lillebrors fru sms'ar när de kommit hem. Tydligen ska de bli snöoväder. En aning scary med snöoväder när man har familjen ute på vägarna med en släpvagn.

Men det går säkert bra. Lillebror kan till exempel backa med släpvagn som om han inte gjort annat. Bara en sån sak.

PS. Fast jag är verkligen hur hönsig som helst. Jag oroar mig på riktigt jättemycket när folk jag tycker om är ute och kör bil eller flyger eller whatever. Bättre när man vet var man har dem.

Men min favorit är fortfarande den där hennes väninna snyftar "Sen jag bad honom att omgående befrukta mig har han inte hört av sig" och hon säger "Äh! Skit i honom. Sådana där mes- gener bör man ändå inte föra vidare!"

Viktigt att tänka på vid eventuell kärlekssorg. Var det mesgener, så var det ändå inget att ha.

Januariväder är hemmaväder. Fine by me, jag älskar att vara hemma. Så när vi kommer hem från jobb och dagis och skola så är det på med mysbyxor, tända några värmeljus och sedan myspys till max.

I och för sig betyder ju också januari att man är blek, trött och allmänt osnygg, så efter middagen i dag, när Stella var hos en grannkompis och Leo kollade på Bolibompa med Jonas, så gick jag in och badade en timme. Antagligen är jag inte ett dugg snyggare efter än innan, men det känns i alla fall så. Hårinpackning och skrubcreme och tända ljus. Oh sweet SPA- känsla! I morgon ska jag sminka mig med foundation, och på Öppet Hus på kvällen kommer förhoppningsvis inte föräldrarna att säga "Såg ni spöket?" utan mer vara åt "Men GUUUUUD vilken fräsch mattelärare"- hållet.

(Hoho. Ja, eller hur)

Arbetsdagen i morgon blir 7.45 till 21.15, men Öppet Hus- kvällen då föräldrar får gå runt och prata med lärarna brukar vara rätt trivsam. Dock är man ganska sliten dagen efter en sådan Power- arbetsdag, det är som att om inte kroppen får några timmars hemma- lugn innan läggdags så blir man en aning knäpp dagen efter. Inte knäpp som i "Nu ställer jag mig och skriker åt klassen", utan mer som i "Om något inte går som jag vill börjar jag gråta". Lite skör, helt enkelt.

Men det ska nog gå bra.

Nu: Sitta kvar vid datorn tills barnen har somnat, och sen gå ner och se klart Säsong 4.

Det har kommit ungefär en halvmeter snö under kvällen, och det fortsätter snöa. Himla fint, men inte så praktiskt när man ska cykla på oplogade cykelvägar i morgon bitti.

Note to self: Gå upp i tid, gå upp i tid, GÅ UPP I TID!

(Hm. Nu när jag skrivit det tre gånger på rad så känns det som att det betyder "Gå upp i arbetstid". Och det var ju inte det jag menade. Märkligt det där)

Här ska inte ätas några Marabou dajmar. Ska återgå till "Bara äta godis och annat onyttigt på helger" efter jullovets "Äta onyttigt jämt". Någon måtta får det vara.

Dessutom har jag och min kära mentorskollega en ny plan för tisdagar: Efter lunchen ska vi gå i 40 minuter, för vi har båda lång lunch då och jag lyckades byta min rastvakt till måndagar. Fräscht or what! 40 minuters promenad PLUS att vi hinner prata massor. Kan ju inte bli bättre. Så går vi där varje tisdag tills det plötsligt är sommarlov och vi är alldeles smala och trimmade. Jo men visst.

Nu: Gå ner och se några avsnitt "Vänner". Bara TV. Inget att äta.

Några fler Efter jullovs- sockerberoende som finns där ute? Så kan vi låtsas hålla varandra i händerna på kvällarna och säga slagord till varandra. Som "Hell no, we won't go (To the skafferi)" eller vad man nu säger när man ska avgifta sig.

Säg bara till så sitter vi i ring och håller hand!

Nu börjas det. Stella, sex och ett halvt, ska välja kläder till i morgon. Nya julklappströjorna (en Hello Kitty och en svart med Mimmi Pigg) är i tvätten, men i övrigt en proppfull garderob.

Stella (Alldeles till sig): Jag har ju INGENTING att ta på mig i morgon! INGENTING!
Jag: Men du kan ju...
Stella: JAG HAR INGENTING ATT TA PÅ MIG, SÄGER JAG JU!

Oh my.

Att en sen måndageftermiddag komma hem från jobbet, ta av sig jeansen och trosor som har skurit in i rumpan (Eller valfritt ord) hela dagen och byta om till sköna trosor, mjuka plyschmysbyxor, vitt mjukt linne och en brun, stickad, mjuk kofta.

Myspys gånger hundra.

I övrigt en helt ok dag på jobbet, förutom några saker som får en bara vilja "Amen det var väl själva FAAAAAAAAAAN!". Men så kan man ju inte riktigt gå runt och skrika. Skriver det här istället. Alltid något.

Men alltså, vissa saker....AHHHHHHHHHHHHHHHHHHH! (Och bara for the record: Handlar inte om elever)

Så. Nu går jag vidare i livet.

Ikväll efter att barnen somnat ska jag äta upp Marabou dajmen från i lördags och se klart säsong 4. Because I'm worth it.

Stella och en av grannkompisarna kom nyss och undrade om de fick gå hem till grannkompisen. Jag sa att det var för sent, och att de knappt skulle hinna klä på sig och gå dit förrän hon skulle få lov att gå hem igen. Ett psykbryt var på väg att komma "Amen vi VIIIIIILL gå dit", men jag lyckades avstyra det värsta. "Ni ska bada sen och om du blir alldeles jättearg och galen får kompisen gå hem på en gång och bla bla bla".

Hon muttrade lite, och sen gick de ner.

Efter ett litet tag går jag ner och kollar läget, och ser alla sitta vid köksbordet. Tjejerna i ett lag, Jonas och Leo i det andra, i full färd med att spela Memory. Alla glada och nöjda. Tada!

Nu har de bytt till Bamse- Lotto, och själv ska jag fortsätta vika tvätt och lägga in i garderober.

Telefonen ringde kvart i nio i morse, och då var det dagisbästisfamiljen som undrade om vi ville byta barn så att Stella följde med dem och åkte skridskor medan deras lillebror stannade här och lekte med Leo. Klart vi ville!

Visserligen öppnade jag dörren i mysbyxor, nattlinne och huvtröja när de kom, men det spelar väl ingen roll, va? Så lekte Leo och hans dagisbästis i någon timme, och när de andra kom tillbaka så stannade Stellas kompis kvar. Jag ska skjutsa hem henne i eftermiddag när jag ändå ska i väg åt deras håll. Jag ska (OBS! Varning för lång, tråkig förklaring) åka till en hälsokostaffär några mil utanför stan (Byn?) där de säljer Forever Livings Aloe Vera- juice. Har annars köpt av min moster som säljer, men det är lite omständigt att hela tiden tajma in det med mammas besök. I och för sig ska mamma komma på fredag, men det är nästan slut och räcker inte till fredag och JAG DÖR OM JAG INTE FÅR MIN ALOE VERA- JUICE PÅ MORGONEN! Jag lovar. Det är den mest hälsosamma, anti- magonda, bästa "medicin" jag någonsin provat.

Anyway. Såg annons i Annonsbladet att det var en affär i närheten som sålde, så i går ringde jag mobilnumret i annonsen för att fråga om hon hade öppet i helgen. Det hade hon inte, men "Kom halv fyra i morgon så går jag ner till affären!". Hur kundvänligt och service- minded är inte det på en skala?!

Känns som att jag har stämt träff med en drugdealer, för att min ordinarie bor så långt bort.

Den 14 februari ska vi på bröllop i Skåne, Jonas ena bror gifter sig med sin tjej. Ska bli helt fantastiskt roligt. Men. Det är också den andra deltävlingen i Melodifestivalen den kvällen, och dessutom den som verkar vara den bästa. Lasse Lindh, Amy Diamond, Markoolio och Måns Zelmerlöv.

Jävla skit. Men visst måste väl Melodifestivals- programmen finnas på Svt's hemsida efteråt? I så fall kan jag slappna av och gå på bröllop. Om inte måste någon spela in det åt mig (Missar ju reprisen dagen efter också eftersom vi åker tåg hem då)

Och finalen i Globen. Är nästan helt säker på att den är 7 mars, och om så är fallet befinner jag mig på en båt då. Visserligen på den antagligen bästa och roligaste kryssningen genom tiderna, men ändå. FINALEN PÅ MELODIFESTIVALEN! Fast här känner jag mig lugnare, för de har såklart TV-apparater på Silja Line. Väl? Och det här betyder också att jag får se finalen med ett annat hardcore- fan.

Om någon undrar Men är du dum i huvudet, eller?! Kan du jämföra ett bröllop och en nöjeskryss med kompisar med Melodifestivalen? Så är svaret ja. Och ja.

Vi hade en soft morgon med sovmorgon (Jag. Sedan när jag gick upp kl nio så gick Jonas och la sig en och en halv timme. Bra sovmorgon- skiftsystem), och efter lunchen åkte jag och Leo till stan (Byn?) ett tag. Strosade runt i några inredningsaffärer, och han fick en ny korg att ha bilarna i sitt rum i och en fin plastblomma. Orättvist om bara Stella får piffa till sitt rum. Leo får nöja sig med stor klädkammare och ärvda möbler...Men han är nöjd och glad, och han fick en ny bilmatta när han bytte rum, så det går ingen nöd på honom.

Men mysigt med lördagsshopping var det. Dessutom för lite av hans julklappspengar.

När vi hade varit hemma en kort stund ringde en av Stellas klasskompisar och undrade om hon ville komma och leka, så då skjutsade jag henne dit. Dock är hon fortfarande blyg att vara första gången på ett ställe själv, så jag fick först lov att ringa tillbaka och fråga om det gick bra om jag stannade en stund? Och det gjorde det. Känns ju annars lite oförskämt att trava in i köket hos någon man inte känner och sätta sig.

Men mamman är jättetrevlig, så medan hon packade ner julsaker satt jag på kökssoffan, och så pratade vi lite om tjejernas skola, lite jobb, lite hus och lite annat smått och gott. I och för sig en tvångskonversation (Som på föräldramöten, ni vet), men samtidigt en social och trivsam timme, så det var helt ok.

Sedan sa Stella att jag kunde åka, men när jag varit hemma i tjugo minuter så ringde hon och ville hem, så då var det bara att åka igen. Inte att hon var ledsen, utan ville bara hem. I bilen: "Mamma, det är för att jag är bajsnödig, och jag ville inte göra det där. Jag är ju liksom inte så van att bajsa hos någon annan, så då ville jag hem".

Jo, det är klart.

Strax ska vi äta hemmagjord pizza med tacoköttfärs, grön paprika och rödlök som Jonas håller på att göra. Very nice!

(Eventuellt reagerar någon på att jag skrev om bajs och raderna nedanför om mat, men i så fall har ni inte småbarn. Har man det går man till exempel lätt och torkar en rumpa mitt under en middag och fortsätter sedan att äta. Inga konstigheter alls, faktiskt)

Ha en bra lördagkväll, folks!

Ur Mia Skäringers krönika i nya "Mama": Jag samla på snälla människor.

Det gör jag med. Jag behöver inte ens träffa eller prata med dem speciellt ofta, men i mitt lilla samlingsrum (Samlingslokal?) i hjärtat finns runt tjugo eller kanske trettio stycken som jag tycker om mer än något annat. Sådana där människor som bara är så otroligt snälla, fina, roliga, charmiga, varmhjärtade, kloka och galna att man bara måste älska dem. I rummet finns också mina barn och min sambo, så klart.

Och så länge som man har de där människorna i det där rummet så känns livet just fine.

En bra känsla.

Dvd- boxar. Det bästa som hänt mänskligheten sedan..Tja. Diskmaskinen?

Tre nummer billigt och en present. Ja, eller hur. Mysdressen var av polyester (POLYESTER! Väldigt omysigt) och trots att jag sa upp prenumerationen så fick jag en räkning på 70 kronor. Ja, ja, tänkte jag och betalade.

Så häromdagen fick jag en räkning på 105 kronor. Telefonkö i typ en kvart, och sen säger hon att den var fel och jag bara skulle betala 35 kronor. Vaddå 35?! Ska väl inte betala något. Men hur lätt är det att argumentera med en telefonist, så jag får väl lov att betala de där 35 kronorna när de kommer.

Inte för att jag blir ruinerad av det, men DET ÄR EN PRINCIPSAK! Jävla Amelia har lurat mig. Dålig är den också. Ska ALDRIG mer prenumerera på Amelia så länge jag lever.

HA! Vad sa ni nu, då? Va, va? Eller OK då, inte för att det gör någon skillnad i Bonniers miljonkoncern. Men i alla fall.

Gick jag upp när jag skulle: Nej
Gick jag upp tjugo minuter senare för att jag tänkte "Jag hinner nog ändå": Ja
Fick jag lov att stressa som en tok sista kvarten: Ja
Fick jag lov att springa som ett spektakel med oknäppt jacka mellan dagis och jobbet: Ja
...Men kom jag i tid: YES!

Till och med med flera minuter till godo. Nu är det en hel vecka kvar till nästa torsdag. Skönt. I morgon har Stella bara fritids, Leo brukar vara enda eller nästan enda som äter frukost så det gör inget om han kommer lite sent, och jag börjar första lektionen tio i nio. Dessutom har jag bara tre lektioner på fredagar, och slutar kvart över ett. Värsta lyxdagen ba.

Nu ska vi sätta oss på Stellas säng hela familjen och se hennes show. Dagens låt är "Min kärlek, AHA, ska vinna...". Hon har lyckligtvis fått mina Melodifestivalsgener. (Och inte Jonas hårdrocksgener...)

Mellan tio över sex och fem i åtta. Duscha, göra mig i ordning, väcka barn, klä på, fixa frukost, borsta tänder, komma ihåg Stellas skridskor, komma ihåg matlåda, klä på ytterkläder, komma iväg ( Hest utan psykbryt vare sig från barn eller mamma), skrapa bil, sopa snö, komma i tid till skola och dagis, KOMMA I TID SJÄLV.

Sista punkten ytterst viktig. Brukar oftast innefatta en världsrekordsnabb löpning från Leos dagis till mitt jobb.

På ett sätt bra med vinter och småbarn och skol- och dagislämning och skridsko- komihåg. Bara man klarat av det känns liksom resten av jobbdagen peace of cake.

Puss och god natt och åh gode Gud låt mig tvinga mig att gå upp tio över sex och inte snooza till halvsju. Amen.

Sett Lars Winnerbäck- dokumentären.

Åhhhh. Som när han skulle på upp på scenen på premiären och var nervös och alldeles "Nämen, inte ska de väl komma för att se mig". Lilla gubben. Och sen när de spelade "Om du lämnade mig nu". ÅHHHHHHHH!

Jonas satt bredvid och åt en macka i godan ro, och jag satt uppkrupen i ett soffhörn.

Jonas (Vänder sig om): Gråter du?
Jag: Buhu...Ja...Åh, vad fiiiiint

Tänk att jag såg på honom på gamla Katalin hösten -98, och satt och drack öl vid ett bord precis bakom honom efter konserten. Men utan att säga något eller ge en komplimang eller "Fan vad vi älskar dina skivor". Det är ju faktiskt precis som han sa i dokumentären, att vi som är födda på sjuttiotalet är helt "Man ska inte vara förmer än andra och allt ska vara rättvist och man ska göra rätt för sig". Och att prata med en kändis efter en konsert när han dricker öl, vilka fasoner är det, liksom?!

Fast om man tänker efter. -98 hade han inte börjat gå i terapi än, och om jag och mina kompisar hade dykt på honom och bara "LARS WINNERBÄCK, vi älskar dig, och "Kom änglar" är den BÄSTA JÄVLA LÅTEN SOM FINNS"! Får vi bjuda på en öl, eller?" så hade han kanske avskytt rampljuset forever and ever och inte skrivit några mer låtar.

Oh, hemska tanke. Varsågod, Världen, vi började inte prata med honom och nu är han stor och alldeles fantastisk och har gjort massa fler underbara låtar. Bra, va?

Hans musik känns i magen. Och han verkar så god och fin och klok. Och låtarna är, som han sa själv, som att längta hem fast ändå inte.

Dessutom är det verkligen så himla häftigt att han aldrig gör intervjuer eller PR för sina skivor, och ändå är så stor. Lite "Up yours, media".

Det finns lärare som tycker att skolan ska förmedla kunskap och ingenting annat. Punkt slut. Värdegrund och sådant trams är något familjer ska syssla med.

Självklart ska skolan förmedla kunskap, och det är ju för att lära mina elever matte och NO (Eller matte och specialpedagogik, som är min tjänst just nu) jag har betalt, men WHAT THE HELL! Det finns väl andra uppdrag skolan har också. Dessutom finns det ganska många ungdomar som träffar lärare och skolkompisar betydligt mer än vad de träffar sina föräldrar.

Tänker att eleverna hela tiden behöver bli sedda, få uppmuntran, lära sig vett och etikett, om det behövs, få gränser, få tillsägelser, få bli skrattade med (Aldrig åt), få lära sig planera, få kultur ibland, få lära sig om demokrati, få bli visade hänsyn plus lära sig att visa hänsyn, få stöttning, få känna sig säkra att det finns folk som tror på dem, få coachning, och sist men inte minst få framtidstro. Och under tiden de får allt det här får de även utbildning och kunskap. Det ena behöver väl inte ta ut det andra? Ungefär som att man kan vara proppmätt efter en middag, men det finns alltid plats för lite glass.

Och det är här Jan Björklund och kompani är så helt fruktansvärt fel ute, för de stirrar sig blinda på betyg och resultat i stället för att tänka i ett vidare perspektiv. Om det nu är så att elever inte gör sitt bästa alternativt inte får lära sig det som de ska- Vad beror det på? Är det elever som inte trivs? Lärare som inte trivs? Eller vad?

Och nu menar jag inte att låta som värsta Super- läraren själv, för det är jag absolut inte. Behöver säkert utvecklas i massor med områden. Men man måste väl ha en absolut och säker TRO på sina elever och deras förmågor, och inte bara haka upp sig på sitt ämne?

Eller har jag fel? Är jag en flumskole- anhängare?

(Har inte den blekaste aning om vad en flumskola är, men tydligen tycker Jan Björklund att vi har en sådan i Sverige)

Nästa vecka kanske jag ska åka till Mio på fredagen och- Oh happy day!- köpa nya köksstolarna. Fast syns det egentligen så mycket skillnad på de här



och de här?



Stol nummer två är 400 kronor billigare. 1 600 kronor billigare för fyra. Å andra sidan ska man ju köpa de man PÅ RIKTIGT vill ha när det ändå är mycket pengar. Å tredje sidan kanske jag inte vill ha dessa stolar i resten av mitt liv.

Å fjärde sidan så...Närå. Får väl sätta mig på dem båda och känna om det är någon skillnad. Är det inte det, och om de är lika snygga, så kör jag på de billigare.

1 600 kronor är ju alltid 1 600 kronor. Som vi brukar säga.

Eller som den här precis när jag skulle smyga ut från Stellas rum:

Stella: Mamma, var bor Tandfén?
Jag (Tänker snabbt): Nordpolen. Granne med Tomten
Stella: Men hur kommer hon hit då?
Jag: Jo...Hon har en kvast. En magisk kvast

Tomten är bra att tro på. Tandfén hade jag inte tänkt att de skulle tro på, om inte Stella hade kommit inspringande en dag i somras och glatt ropat "Vet du?! F säger att om man lägger sin tand i ett glas så kommer TANDFÈN OCH GER EN PENGAR! Coolt va?!".

Så nu måste vi ge en peng i ett vattenglas på natten när Stella tappat en tand. I kväll tappade hon sin tredje. De andra två har vuxit ut för länge sedan, så hon ser himla söt ut med en liten glugg i nederraden.

Dagen i dag har annars varit...Bra. Måste jag nog säga. Måndag och blåst och regn till trots. Eller kanske inte bra, men inte dålig heller. Mer som OK med plus. Eller skit samma. Har i alla fall:

• Jobbat
• Haft två möten efter varandra. Helt OK sådana. Det senare ledde till åtgärder och strategier och kloka åsikter. Rätt skön känsla så här i början av en termin ändå, lite "Nu kör vi, ungar!". Fast skulle aldrig kalla dem ungar förstås.
• Jonas hämtade på fritids och jag på dagis, och sen åkte vi hem ihop. Mysigt.
• Räkgryta och ris till middag
• Bolibompa och nattning
• Fem avsnitt "Vänner". Macka med leverpastej och saltgurka och ett glas mjölk.
• Och nu ska jag gå och lägga mig

Ingen revolutionerande superdag, men fin i sin vardagliga enkelhet. If ya know how I mean?

I fredags hade jag en bad hair-, bad clothes- och bad jeanspassform- day. Så i helgen har jag, även om det inte är så mycket, åtminstone

1. Klippt luggen själv, för den var så lång att jag knappt såg något, och
2. Smort in mig med brun utan sol

Detta betyder att jag

1. Har en lugg som är alldeles sned, och
2. Är brunorange

Jag vet inte, jag. Kanske inte direkt kommer att överösas med komplimanger i morgon?

Fastnade i att läsa gamla inlägg från i somras istället.

Fränt att kunna läsa exakt vad man har haft för sig i sitt liv den senaste tiden. Inte nog med att bloggande är som att sitta och prata med sig själv, att läsa gamla inlägg är dessutom som att prata med sig själv så som man var för ett halvår sedan.

Sa jag fränt? Stört menade jag. En ganska stor smula schizofrent också.

Nu ska jag, jag och jag- från- i somras i alla fall gå ner och borsta tänderna.

Till råga på allt fick alla sommar- inlägg mig att längta massor efter sommarlovet. Det var väl en smart sak att göra så här två dagar in på terminen. Eller inte.

Vissa frågor som barnen ställer är lätta att svara på, som de man kan förenkla eller de man snabbt kan hitta på. Till exempel när man läser en bok för Leo och han pekar på en gubbe längst bak på bilden.

Leo: Vad heter han?
Jag: Lennart
Leo: Jaha

Så fortsätter vi med boken.

Andra är lite svårare att svara på, som för ett tag sedan vid läggdags.

Stella: Vilken föddes först?
Jag: Av vilka då? (Tänkte att hon säkert menar av henne och någon kompis)
Stella: Av hela jordklotet?

Eh...Tja? Lucy, kanske? Fast än så länge är jag glad att de inte börjat fråga om blommor och bin. De har stenkoll på att bebisar kommer från mammors magar, och Stella vet också hur de kommer ut, men de har inte alls ens snuddat vid tanken på hur de kommer in. De tror nog bara att hux flux finns det en liten bebis där inne om man har tur. Eller en gång har Stella frågat, men hon svarade på frågan själv.

Stella: ...Fast hur kommer de dit då?
Jag: Eh...
Stella: Ja, nu vet jag! Det kanske blir när mammorna fyller år och blir äldre, då får de en bebis i magen?
Jag: Mm.

Så pratade vi om något annat. Snart kommer hon i och för sig säkert hem från skolan och har hört något, men den dagen den sorgen. Än så länge är de lyckligt ovetande.

Leo i sin tur har frågat frågor som "Vad är det där i?" och pekat på sin pung. Jag sa bara att det "Är lite olika saker. Den hör till snoppen, kan man säga".

Så länge de är nöjda med svaret är man safe.

Nu har skruttungarna somnat sedan länge, och jag ska gå ner och borsta tänderna, måla naglarna samt se några avsnitt "Vänner". Tror att jag hinner komma till "WE WERE ON A BREEEEEEEEAAAAAAAAAAAAAK"-avsnittet. Helt otroligt roligt.

Konversation alldeles nyss mellan Stella och hennes grannbästis (Som är kille). De sitter vid hennes skrivbord och ritar.

Grannbästis: En del killar försöker ju vara coola
Stella: Ja, och de är inte snälla när de är det
Grannbästis: Nä, precis. Coolingar är bråkiga
Stella: Och så tror de att de liksom får tjejer när de är coola, men tjejer vill ju ha killar som är vanliga
Grannbästis: Ja, det vill de
Stella: Som mig, till exempel. Jag är ju kär i A, och han är ingen som försöker vara cool. Han är vanlig, och tycker om att leka med tjejer och så
Grannbästis: Jag tycker också om att leka med tjejer
Stella: Det är bra tycker jag
Grannbästis: Ja
Stella: Ja

Så där hör ni, killar. Redan 6- åringar vet att man inte ska försöka vara en cooling.

Ser det här juligt ut eller kan man ha den som lampa på byrån i hallen?



Fortfarande tycker jag i och för sig att det ser lite märkligt ut med lampor i en vas (Eller så är det snyggt. Kan inte bestämma mig), så kanske byter jag till gamla lampan.

Förutom det så är all jul bortstädad. Ska ta ut stora kartongen och julgranen till garaget bara.

Nu: Gå ner och hjälpa Stella att titta på bonusmaterial på "High School musical 2". Hon verkligen ÄLSKAR den filmen.

I går på Stora Torget var det massa människor och en som stod med mikrofon och pratade om allt det hemska i Gaza. Medan vi gick förbi hann han nämna både bomber och barn och antal döda. Stella frågade varför det var så mycket folk, men jag kunde inte förklara.

Inte så mycket för att hon inte får veta vad som händer i världen, för det går nog att förklara lagom mycket på en sex- och- ett halvt årings nivå utan att det blir för hemskt, utan för att jag hade en sådan stor klump i halsen. Om jag hade börjat förklara hade det slutat med att jag stått mitt på gågatan och storgråtit. Mitt i fredagsrusningen. Med en 6- åring i handen. Och det hade kanske sett lite märkligt ut.

Så jag sa att han höll tal, och så fick jag förklara vad ett tal var i stället.

Men kriget i Gaza...Så helt fruktansvärt ofattbart hemskt. Ockupationen. Utsvultna barn sitter bredvid sina döda mammor. Bombningarna. Tron att en konflikt går att lösa med vapen. Tänk att något som började efter andra värlskriget håller på än i dag. Fick lov att fråga en samhällskunskapslärare på skolan i går under lunchen, för jag är egentligen inte alls insatt, och hon förklarade bland annat att FN har en regel som säger att de inte får blanda sig i "Ett lands inre konflikter" (Eller vad det var). Och vad gäller Israel/ Palestina så vet de inte riktigt hur de ska förhålla sig. Enligt henne är det bara NATO som kan gå in och stoppa det, men då blir det med ännu mer vapen. Och konflikten har redan hållt på så länge.

Åh, det är så hemskt. Man tror ju att folk kommer över det här "Du slog mig i huvudet så nu slår jag dig" ungefär när de slutar på dagis? SLUTA KRIGA FÖR FAN! Hur svårt kan det vara?! Men hemskheter händer hela tiden och överallt, så kanske är människan innerst inne ond?

Fast så får vi inte tänka. Upp till kamp för det bra i livet. Och må de snälla människorna vinna över de elaka.

Nu över till en annan hemskhet. Inga skolor som blivit bombade, men väl en kär vän som fått sin dröm krossad av en pojkvän som lämnat henne. Så fruktansvärt ofattbart sorgligt även det. Detta var dessutom ett par som kändes som A match made in heaven. Om det nu finns sådana? Tycker så otroligt synd om henne, och har haft lite ont i magen hela dagen.

Fast jag tror inte riktigt på stora kärlekar som tar slut. Jag tror på kärlekar som har sina ups and downs, men som ändå finns där. Och att vissa kastar bort den för lättvindigt. Fast det hjälper ju inte min kompis i dag. 

Åh, vad jag hoppas att det blir bra igen, speciellt när man sett dem tillsammans och sett honom titta på henne. Dessutom, om inte ens sådana par klarar sig, vad ger det då för hopp till oss "Ska du eller jag handla mjölk"- par?

Peace and love and over and out. I dag har varit en deppig dag.

Det finns hopp, även fast man har bil behöver man inte bli latmaskar.

Så i dag när det var lördagsgodis- köpdags efter lunch så stoppade vi ner Leo i vagnen och promenerade till affären. Kanske fyra eller fem kilometer fram och tillbaka. Stella travade glatt på, och så gick vi och pratade om vad månaderna heter och om killen i hennes klass hon är kär i och lite annat. Leo somnade när vi precis kommit till affären, och sov sedan hela vägen hem.

Bra tanke: Jag ska börja ut och gå oftare. Ja, jäklar att jag ska.
Realitisk tanke: Yeah right.

Men det var ett bra tanke, eller hur?

I dag har jag städat bort allt julpynt och tagit bort granen. Lite sorgligt, lite skönt. Fast innan vi tog bort granen hade jag, barnen och en grannkompis ringdans. "Små grodorna" och lite annat, faktiskt rätt svettigt. Roligast var när de ville sjunga Luciasången, och Stella och granntjejen var Lucior och jag och Leo kom efter och så travade vi runt, runt granen och sjöng "Ute är mörkt och kallt".

Ett sätt att tänka: Sovrumslampan har gått sönder när den stått i garderoben och är nu alldeles sned. Attans.
Ett annat sätt att tänka: Ja, men då får jag köpa en ny. Vad kul.

Oftast går det att tänka enligt det senare, men inte alltid. Till exempel skulle dagens rubrik varit "Katastrofer", men det hinner jag inte skriva nu. Så jag sparar det till i kväll eller i morgon.

Men i dag är det en sorgens dag. Så att ni vet. Inte för mig, men för en kompis, och det gör ont i hjärtat det med.

I eftermiddags hämtade jag Stella kvart i ett på fritids, och sen tog vi tåget till Uppsala. Bara hon och jag. Mysigt.

Hon hade pengar istället för den tillbakalämnade tröjan från Tomten (I detta fallet farmor i Småland) som var för liten, så hon skulle få titta efter kläder på Lindex och H&M, och kanske någon leksaksaffär, vad hon ville ha istället. Det enda, ENDA ENDA, SNÄÄÄÄLLA MAMMA? hon ville ha var en silvrig, svart och rosa necessär med ett läppglans i. Så en sån fick det bli. Hon köpte också en fin brun- och vitrandig Hello Kitty- kjol och hårsnoddar, och jag köpte en ny mössa, fingervantar och strumpor till henne och strumpor till Leo.

Och lite annat smått och gott. Inget jättespännande.

Till exempel inte jättesnygga Denimbirds- stuprörsjeansen på Holmlunds, fast de var på rea och allt. Dessutom satt de bra. Men jeans för nästan tusen kronor?! Hade nog köpt dem om det inte vore för att vi måste köpa nya köksstolar, och även om vi fick pengar i julklapp fattas det lite.

Stolar till familjen går före jeans till mamman. Väl?

Efter affärerna åt vi middag på Max, och sedan tog vi tåget hem igen. Skönt med lite citylife och folk, men efter några timmars trängsel är det så helt fantastiskt skönt att kliva av på en perrong med inte alls lika mycket folk.

Nu: Städa ihop lite på nedervåningen, och klockan åtta ska jag och Stella se "Let's dance". Heja Magdalena Graaf!

När Leo ska säga klementin säger han pellentin.

Gulligt.

Jag fick nyss en kallsup när jag tvättade bort sminket.

Puss och god natt, mina darlings. Where ever you are. I kväll blir för övrigt en bra kväll att gå och lägga sig, för grannen åkte nyss till jobbet. Finns inget skönare än att krypa ner i en mjuk säng och tänka på folk som åker bil i tre mil för att sedan jobba på en stor fabrik en hel natt. He he.

(Antagligen tänker han samma i morgon bitti när jag hålögd och trött staplar ut med två overall- och täckbyxklädda barn och ska åka till jobbet, och han kommer hem och får gå och lägga sig)

Alla fjortonåringar är ju jättesnygga i mössa. Och har de dessutom på sig jämt. Inomhus och allt.

Någon som vet när detta mode kan tänkas sluta? Ser rätt svettigt ut att gå med mössa på sig inomhus en hel dag. Eller så är trenden förbi för länge sedan i storstäder och det är bara här på landet det finns kvar.

Av någon märklig anledning har jag inte tyckt att det var viktigt att köpa bra vintervantar till mig, så i dag när jag cyklade till jobbet hade jag mina svarta mocca- handskar som jag köpte i oktober. Och jeans utan långkalsonger (Fy tusan för långkalsoner under jeans. Obekvämt). Och ingen mössa (Har inte tyckt att det varit ett viktigt köp heller)

Just det sista beror i och för sig lite på att jag ser absolut inte klok ut i mössa.

Så för att göra en lång historia kort kan man säga att jag får skylla mig själv, och att det var rätt åt mig att jag frös. Ja, så kan man verkligen säga.

Men FY FAAAAAAN vad ont det gjorde i händerna att cykla hem. Och att komma in, satt på hallgolvet och grimaserade av smärta när händerna började tina. Gör fortfarande lite ont.

Mission of the närmaste dagarna: Köpa varma och bra vantar.

Men inte mössa. Jag ser så ful ut i mössa. Hej då från Maria, 14 år.

Kvart i sju! Helt sjukt länge. Men allt som skulle fixas till i morgon var ju tvunget att...Tja, fixas, så det var bara att stanna kvar. Men nu ligger planeringen på mitt skrivbord, uppkopierad och ljuslila (Har alltid nya färger till varje avsnitt. Viktigt att variera sig i livet) och klar. Och möten är gjorda, uppehållsrum tillsnyggat, nya grupper klara, ny placering fixad, har till och med lyxat med lunch på goda lunchrestaurangen.

Och jag har den absolut bästa, roligaste, smartaste och trevligaste mentorskollegan i hela Sverige. Jo, det är säkert! Och det gör ju faktiskt planeringsarbetet enormt mycket lättare.

Roligast i dag:
Jag sitter och skriver planeringen på datorn, och en kollega sitter en bit bort.

Jag: ÅH NEEEJ! Vet du hur lite tid det är kvar till sportlovet?! Bara fyra veckor, jag kommer ju inte att hinna NÅGONTING!
Kollega: Fast nu är det vecka 2, då blir det väl fem veckor?
Jag: Åh, jag skrev fel, jag skrev att det var vecka 3 nu och sen bara 4,5 och 6 kvar innan provet vecka 7. JAAAAAAAAA! En hel vecka till! Yes yes yes!
Kollega: Haha, ja herregud, tänk om de som jobbar på typ kontor och sitter och suckar i dag om hur lång tid det är kvar till semestern hörde oss nu!

Och så skrattade vi en stund över att vi lärare nog är rätt knäppa i huvudet. För det första att vi faktiskt har valt som yrke att varje dag vara i ett "Hormonfyllt helvete" som en kul krönikör skrev, och sedan att vi på riktigt blir en smula deprimerade över lektioner som går bort.

"Åh nej, jag kommer aldrig att hinna!" Suckar vi.

Men som en klok, pensionerad kollega sa en gång, "Är terminen slut är kursen slut". Fast det skulle vara roligt att någon gång visa Björklund & Co hur mycket tid som faktiskt går bort för eleverna. De går korta dagar, det är konserter, studiedagar, nutidstips, friluftsdagar, temadagar, försovningar, sjukdomar, teater. Etc. Visst att flera av dessa saker är otroligt viktiga, friluftsdagar och temadagar är ju minst lika viktiga som vanliga lektioner, men eleverna ska ju hinna lära sig allt annat också.

Och så undrar ibland media och andra varför svenska elever blir allt sämre jämfört med andra länder?

Men nu ska vi inte tänka så! I stället fokusera på hur roligt det blir att träffa alla fina ungdomar i morgon, och hur mycket de kommer att lära sig under hela, långa vårterminen. Som inte är så lång om man tänker efter, swisch swosch säger det och så sitter man i kyrkan i juni och ser niorna ta emot betyg på scenen. Tänk!

Fast ok, terminen har knappt börjat så swisch swosch var kanske lite att ta i...

Hade jag varit tvungen att ha lektion hade jag stått där framme och undrat varför jag var där, vad jag undervisar i samt försökt komma i håg vad mina elever heter. Nu har jag i alla fall i morgon på mig att komma på det.

Bland alla de tusen saker som jag ska göra i morgon ingår att skriva planering för ett nytt avsnitt och kopiera upp så att jag kan dela ut det på torsdag. Som tur är hann jag börja före lovet, men eftersom det ska bli några schemaändringar och jag inte riktigt är säker på hur många mattelektioner i veckan jag har så kunde jag inte göra färdigt. Och sista fredagen kunde jag för mitt liv inte hitta koncentration att sitta vid datorn och skriva planeringar för januari.

Men nu så!

...Har jag inte riktigt heller hittat koncentrationen, om jag ska vara ärlig, men den kanske kommer i morgon. För nu är JULLOVET ÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖÖVER. Snyft.

Snyft, snyft, snyft.

Tack till mina fina barn och min fina sambo för att vi haft det så mysigt och min fina mamma för att vi fick komma på semester i några dagar. Och tack till mina fina vänner Phoebe, Joey, Monica, Rachel, Chandler och Ross. Ni vet hur man förgyller ett jullov, you guys. Och jag är än så länge BARA I BÖRJAN AV SÄSONG 3! Lovely. Massor, massor med säsonger kvar.

Nu: Gå och lägga mig. Och i morgon gå upp kvart över sex. Helvete.

Stella leker på sitt rum med grannbästisen. Leo i sin tur leker också med en grannkompis, fast på sitt rum. Själv viker jag tvätt och tänker på hur märkligt, och rätt lyxigt, det faktiskt är att barnen leker så bra själva och med andra att man ofta kan göra vad man vill hemma.

Nu är ju inte tvättvikning så speciellt, men ni fattar.

Efter pulkaåkning och kojbygge i skogsdunge tidigare idag så gick vi in och åt lunch, och efter det så tog jag ett långt skumbad. Leo ville också bada, så han fick hoppa i och leka med sjörövarna och de andra leksakerna medan jag låg och läste Mama. Världens bästa tidning, när man läst färdig känns det nästan som om man är en snygg mediamamma med Josef Frank- tyg och gulliga ungar i varenda hörn. Och fin i håret och välbetalt jobb och läckra tapeter och snygga teakstolar i rymliga hallar och vana att bo på hotell. Perfekt.

Leo: Den här sjöröven bor här, och sen kom en annan sjöröv och hälsade på.

Ja, varför inte, enligt standardgrammatiken som borde det ju heta en sjöröv och flera sjörövare.

Jag har idag även lagat citron- och rosmarinkyckling och ris, och strax ska jag gå ner och plocka iordning lite i vardagsrummet samtidigt som värmeljusen brinner på bokhyllan och bra musik är i stereon.

Känns ändå helt ok att börja jobba i morgon. Har haft världens skönaste och avslappnande och bästa jullov, men så här kan man ju inte såsa omkring i all evighet. Back to business. Tror att jag till och med ska gå till jobbet i morgon, istället för att halka omkring i snön på cykel. Lyssna på radio och tänka på att det är snart är fredag.

Och sportlov, för den delen.

Fast ikväll ska jag äta After Eight och se på "Vänner". It ain't over riktigt yet, och julgranen passar så bra ihop med just "Vänner"- boxen, värmeljus och After Eight.

Gå ut hela familjen och åka pulka i "Super- backen" en bit bort.

I vintervädret. Trivsamt. Fast ännu mer trivsamt att sedan komma in och ta ett bad...Fast det får man kanske inte säga? I am really not an outdoor person när det är kallt ute.

Har jag ätit nachos och After Eight? NO, I HAVE NOT!

Har jag ätit våfflor med sylt och glass? YES, I HAVE! Hrm. Men det var ju middagen, så det gills inte riktigt. Åt dessutom också knäckebröd till, och knäckebröd är hur nyttigt som helst.

För övrigt skickade min moster en länk till en bra sida, magskolan.se, och nu tror jag att jag vet vad jag har. Dyspepsi. Eller funktionell dyspepsi, för jag mår ju inte dåligt jämt. Stod bra råd och kosttips också, men egentligen är det sånt jag redan visste. Som att äta regelbundet och lite kaffe (Dricker bara på morgonen) och helst inte fet eller stekt mat.

Fast nu när man läst allt så här samlat så känns det bättre. Eller egentligen inte, för det stod att mindre än 1% procent berodde på cancer i magen och de tre läkarna jag var till för något år sedan var sådana som säkert inte klarade en tenta på första försöket och sedan fått jobb på nåder på vårdcentral och hade noll koll, och tänk om jag haft cancer hela tiden?!

Så nu måste jag ändå försöka pricka in en telefontid och få en läkartid någonstans.

Any year now...

Nästa gång du ska åka bil i 45 minuter med barnen, åk inte precis före middagsdags. Mörkerkörning, E4:an och galna barn i baksätet är inte det roligaste man kan sysselsätta sig med.

Hade varit bättre att leka hos snälla Uppsala- kompisarna ett tag till, och sedan svängt förbi Max på vägen hem. Fast då hade det i och för sig blivit ännu mörkare mörker- körning...Alternativt tagit med en tandborste och sovit kvar, men jag vet inte jag, kanske hade varit att overdo the "Hej, vill ni komma och äta lunch och leka"- inbjudan?

I viket fall kom vi hem ordentligt, och trötta och hungriga barnen fick våfflor till middag. Slutet gott, allting gott.

För övrigt känner jag som jag alltid gör när jag har hängt ett tag med några av mina riktiga kompisar, att jävlar i helvete vad jag saknar vänner på det här stället. Riktiga vänner, som man kan prata Tv- program likväl som livskriser med, och som man kan hänga med några gånger i veckan till skillnad från några gånger om året. Mina favvo- kompisar finns utspidda i allt från Spanien till Borlänge till Stockholm till Göteborg till Uppsala till Norrtälje, och visst att några av dem bor ganska nära men man hinner ändå aldrig träffas.

Och det är ju det här vardagliga jag saknar. Spontana middagar och prat i hallen och häng i soffan när barnen leker.

Chansen att några av dem flyttar till min radhusgata är väl i det närmaste obefintlig, och chansen att jag träffar några nära vänner här är nog tyvärr också obefintlig. Dagisbästisfamiljen är bra, men de bor någon mil bort. Och de är något så unikt som en småstadsfamilj som gillar nya vänner.

De andra jag träffat tittar på en som om man gjort något fel bara för att vi inte kommer härifrån. Det är mer "Vi gillar inte dig, och även om vi gjorde det så har vi redan våra vänner och släktingar här och har då varken tid eller lust att ens ta en snabb kopp kaffe med dig".

Fast jag älskar vårt parhus. Det gör jag. Och att prata om väder och vind ute på gatan på somrarna är väl helt ok det med. Fast om någon kompis ens andas om att de funderar på att flytta, då jäklar ska jag sälja in billiga radhus så att de till slut inte har några argument kvar om att INTE flytta hit.

Har städat och möblerat om färdigt nu. Blev jättefint, och Leo är glad över sin större säng. Vad ska jag mer fixa till, tro? Mig själv kanske?

Brukar använda Clarin's Beauty Flash Balm som ansiktscreme, men den är snart slut och jag har inte hunnit köpa den någonstans. Försökte på Åhléns när jag var i Uppsala före jul, men de hade inte Clarin's, så det betyder att jag OH PRAISE THE LORD får Internethandla på eleven.se. Jag dör vad lyxigt. Ska också köpa handkräm i snygg flaska med pump (Förhoppningsvis är den bra också, annars är man ju rätt lurad) och ansiktsscrub.

Behöver också köpa ny ögonskugga från Mary Kay, brukar köpa från en tjej i Uppsala jag känner eftersom de bara säljs via hemförsäljning, och ska nog även köpa det superduperlyxiga- och dyra Satin Handsssetet. Fyra olika krämer, men händerna blir lena som bebishud efteråt.

Helst skulle man ju åkt till Thailand i tre veckor som vitamininjektion, men vad tusan. Beauty Flash Balm och handkrämer fungerar det med.

Visste ni förresten att Barack Obamas slagord är från "Byggare Bob"?

- Kan vi bygga det?
- Klart vi kan!

Eller Yes, we can som det heter på engelska. Bara lite allmänbildning så här på kvällskvisten. Eller nattkvisten. Måste klockan alltid gå fortast efter klockan halv elva på kvällen?

Så. I morgon. Ska vi äta nachos och After Eight? NO, WE SHALL NOT!

Nä, men det är ju inte som att jag inte motionerar. Emellanåt på kvällarna går jag mellan soffan och kylskåpet för att hämta några After Eight.

Har nu precis sett klart säsong två. Fast sedan råkade jag läsa säsong tre's små avsnittsförklaringar, och efter det några på säsong fyra, och det är ju fusk fusk fusk så det ska jag inte göra något mer. Även om jag en gång för länge sedan sett alla avsnitt så kommer jag ju inte riktigt ihåg den kronologiska ordningen på alla händelser.

Två dagars jullov kvar. TVÅ DAGAR! Men visst, barnen måste ju gå i skolan och på dagis, och om jag inte skulle jobba skulle det betyda att jag var arbetslös, och det vill jag ju inte heller. Så att åka till jobbet på onsdag får väl duga, antar jag. Undrar om det skulle vara ok att jobba i mysbyxor i någon vecka eller två? För att liksom acklimatisera mig?

Planen för de sista två dagarna är:
Måndag: Åka till Uppsala hela familjen och hälsa på några kompisar. Barnen får leka loss, vi får sitta vid bordet och få god lunch och efter det lite soffa- häng. Very nice.
Tisdag: Vara hemma. Gå i pyjamas till klockan elva, bygga med lego, kanske åka lite pulka. Tofflor och hemmamys. Soffa och "Vänner" på kvällen. Ladda inför onsdagens jobb.

På onsdag har vi studiedag, och som vanligt är det tusen saker som ska göras, så får väl sitta till sent på kvällen med min egen planering. Men det får det vara värt, för never ever att jag skulle palla att skriva planering en enda sekund under jullovet.

Dessutom är min hjärna avstängd, och hur bra tänker man då? Nä, precis.

Ringde faktiskt till två potentiella promenadkompisar, men en kunde inte och den andra var inte hemma, så då struntade jag i det. Var istället hemma och fikade på eftermiddagen med glass, hemmagjord jättegod mjölkchokladsås från igår (Fick resterna hemskickade till Jonas, men han gillar inte glass så mycket) och nötter och Non-stop.

Viktigt så här efter nyår att verkligen TA VARA PÅ det fina vädret, och dessutom att ta vara på motionschanser.

Hrm...

Och till middag ikväll ska jag äta upp Janssons frestelse och prinskorv från frysen och sista rödbetssalladen. Och efter att barnen somnat titta färdigt på säsong två. Kanske äta upp sista chokladpralinerna.

Till eventuella nyttiga nyårslöften säger jag No, we can't och skyller på att jullovet faktiskt är slut på tisdag. Måste få ut det mesta ur det. Och med "Det mesta" menar jag att sitta still.

Leo har fortfarande feber, men inte så mycket. I går hade han 39,5 som mest.

Så i dag blir det en inne- mys- lekdag. Synd nog, för det är strålande sol och massa snö ute. Eller så tar jag en promenad?! Skulle vara nice. Men så är det ju det här att det är så fruktansvärt tråkigt att gå själv. Nästan så att jag skulle kunna ta bilen några mil bara för att få sällskap med en jobbarkompis som bor utanför stan (Byn?). Nästan.

Vanliga fem minuter i småbarnssyskonlivet:
Nyss stod Stella och sjöng med till sin High School musical- skiva i vardagsrummet med sitt mikrofonstativ, och Leo lekte med en dockvagn. Frid och fröjd. Sekunden efter är det "AAAAAAAAJ! Den där ska JAG HA!" och "GRÅT GRÅT SKRIIIIIIIIIK, nä det hade JAAAAAAAAG!". No longer frid och fröjd.

Sedan går det några minuter, och så leker de igen.

Fortfarande skönt med jullov, men det här med jobb och dagis och skola och kompisar och rutiner har ju sina fördelar också...

Äh, whatever.

Om någon vill backa upp eller motsäga mina stavningsteorier så blir jag glad. I WANT SOME ANSWERS HERE! Om inte så går jag vidare i livet.

Puss och god natt!

I "Vänner" på Tv heter det Dr Drake Remoret, men i "Vänner"- boxen stavas det Dr Drake Remoray. Visserligen uttalas det lika, men vilken stavning ska det vara? Borde vara enligt boxen, va?

Må verka bagatellartat, men rätt ska vara rätt som vi brukar säga. Och med "vi" menar jag folk födda i Jungfruns tecken. Till exempel...

På väg hem från dagisbästisfamiljen fick jag lov att köra i snöoväder. Oplogad skogsväg, och i en rondell höll jag på att missa avtagsvägen för det var så mycket snö.

Men hem kom vi. Och maten var jättegod, hemlagad cole slaw och efterrätt från Leilas kokbok och allt. Lyxigt värre!

Typiskt. Det som skulle bli så himla kul och trivsamt att åka till dagisbästisfamiljen ikväll och äta middag, och så blir Leo sjuk. Han kändes varm tidigare, och trött, och nu har han sovit i soffan en timme och har 39 graders feber.

Ringde till dem, som i och för sig sa att vi gärna fick ta med honom om vi ville och att han kunde ligga i deras soffa och se på film. "Äsch, vi har redan haft alla jullovsbaciller, och de träffades ju i förrgår, så det är safe".

Men han orkar nog inte, så han och Jonas får vara hemma och så åker jag och Stella dit en sväng. Inte lika kul som om hela familjen skulle åka, men bortbjuden på mat är ju alltid bortbjuden på mat...Ska bli gott, bara jag lyckas ta mig ut dit på snöiga vägar.

Nu: Fortsätta vika örngott, så att jag sedan kan börja lägga över Leos kläder i en garderob istället för i byrån.

Jag hade ögonmåttat fel på ungefär en meter i Leos rum, så visade sig att hans lilla hylla inte får plats. Så jag sätter in ett nattduksbord istället. Och höga byrån tar vi in i garaget, och så kan Leo ha sina kläder i en av våra garderober istället.

Så nu måste jag börja rensa ut och städa i linneskåpet.

Och typ omorganisera hela övervåningen...Hm, var visst ett större projekt än jag trodde det här. Ja, ja, det blir i alla fall bra när det är klart.

Finns det något som heter Om jag varit ledig för länge så får jag inrednings- och ommöblerings damp? I så fall så har jag den diagnosen.

Idag ska jag

1. Göra Leos växasäng större
2. Möblera om på hans rum
3. Flytta upp några bilar från skåpet i vardagsrummet så att allt lego får plats där
4. Plocka ihop bilbanan (Som bara fungerar när den själv vill) och sedan sätta ihop den i ett hörn i vardagsrummet om några veckor och hoppas på att den då funkar. Blir då även mer plats på hans rum.

Eller stora klädkammare, om man så vill. Är ändå lite imponerad att det får plats så pass mycket där inne, och att Leo trivs så bra där. Compact living i radhus på 93 kvadratmeter är en himla bra boendeform. I alla fall nu. När Leo blir större kanske han inte är lika nöjd med sitt lilla rum/ stora klädkammare.

För övrigt har jag idag gjort ännu ett försök med brun- utan- solservett. Kommer nog att bli fint, men lukten?! Oh my God. Eller så är det så att engångsservetter luktar mer än cremer, fast de cremer jag testat luktar också lite skumt. Vad vill man helst, vara brun och lukta illa eller vara blek och lukta gott?

Jag röstar för det senare. Fast man vet ju aldrig, kanske försviunner syntetiska doften om några timmar och jag blir alldeles ljuvligt solbränd och väldoftande. Och osminkad och klädd i mysbyxor. Någon måtta får det ju vara.

Fast i och för sig, ikväll ska vi bort på middag, då kanske man skulle sminka sig? Äh, orka, som kidsen säger. Jag kommer i alla fall att vara solbränd. Och ha jeans och något snyggt upptill. Alltid något.

Jag vet inte, jag, det här med att börja jobba nästa vecka...Ska det verkligen vara nödvändigt?!

Ikväll ska jag fortsätta se säsong två, tror att jag hinner komma till det avsnittet där Rachel hänger på Ross rygg och försöker ta telefonen ifrån honom för att han inte ska lyssna av telefonsvararen, och när han sedan säger typ "Over me? OVER ME?! When were you under me?!"

Hahaha. Bland de Topp tio bästa, där också Rachel och Phoebes joggingtur i Central Park finns med. Och några mer som jag inte kommer på just nu. Och att se alla tio säsongerna i kronologisk ordning ska bli alldeles, alldeles underbart. Är dessutom säkert fyra säsonger eller mer som jag bara sett sporadiska avsnitt av. De första, däremot, följde jag slaviskt när de gick. Back in the late 90's när jag bodde i lägenhet på Östra Flintgatan i Borlänge. Ja, herregud, vad gammal jag är.

Jag är alltid lugn som en filbunke när jag kör, men tycker nog ändå att mörker och 110- körning och massa bilar är lite läskigt. You never know. Det finns ju alltid dårar som kör så att folk krockar. Värst är det när man läser i tidningen om hela familjer som dött i motorvägsolyckor, en timmerbil på fel sida och vips finns de inte längre.

Så helt fruktansvärt tragiskt.

Och löpsedeln på Aftonbladet idag då, om en 2-åring som dött i en brand. Åhhhhh, vad hemskt. Fast nu tänker vi inte mer på det. Nu tänker vi på fredagsmys istället.

Skulle man hela tiden gå runt och tänka på allt hemskt som händer i världen skulle man bli helt förlamad av sorg. Fast ibland kan man tänka på det lite i alla fall. För att få lite perspektiv. Och för att bli tacksam för det man har, eller för att skaffa ett fadderbarn, eller för att börja bli snällare mot sina medmänniskor, eller whatever.

Nu: Tvätta sängläderna som barnen fick på rea på Hemtex, så att de hinner bli torra till ikväll. Sedan ska vi äta klyftpotatis och korv och ha fredagsmys.

Ha en bra kväll, mina vänner!

I dag ska vi åka hela familjen och äta lunch på restaurangen i "Kina- huset", som barnen säger. Dragon Gate vid E4- an. Vi var in där på väg hem från mormor i måndags för att Leo skulle kissa, och barnen blev alldeles till sig. Vatten och drakbåt och fina lyktor, fint värre. Leo har pratat om att han vill "Äta mat i draken" ända sedan dess.

Så idag ska vi äta kinamats- buffé där.

Efteråt kanske vi åker till Valbo eller lilla köpcentret vid Ica Maxi i Gävle, om vi orkar. Massa affärer och folk plus två barn är mysigt i teorin, men i praktiken sitter man oftast där i bilen på väg hem och tänker "Aaaaaaaldrig mer". Fast Stella måste byta en kofta hon fick i julklapp, som var för liten i storlek, och har inte så många dagar kvar att göra det.

Nu ska jag bädda sängar och sen gå in och duscha. Helst skulle jag gå i stora flanellpyjamasen hela dagen, men skulle kanske se lite märkligt ut.

Legohuset!



Tog sin tid att bygga, men igår blev det klart. Det är två terasser och öppningsbart tak och balkong och grillvagn och allt. Och Stellas Barbies har en platt- TV. Kul att leksakerna lever lyxigare liv än oss.

Men himla roligt att bygga lego efter beskrivning.

Det borde de införa som terapi för folk eller något.

Efter lunchen idag åkte vi till dagisbästisfamiljen på landet. De var ute i sin skogsbacke och grillade korv och krabelurer (Tror jag det heter?), så barnen fick springa runt i skogen och leka medan vi satt bredvid eldtunnan och pratade och tittade ut över vintergnistrande åkrar och ängar. Mysigt värre.

Sedan hann de leka en stund inne också innan vi åkte hem.

Att hänga i en kökssoffa (Eller skogsbacke fungerar också) medan barnen leker loss med sina kompisar är ett av de Topp 3 bästa umgängesformerna ever. Och på lördag är vi bjudna dit på middag, ännu bättre. Umgänge, lekande barn PLUS att få lagad mat.

När vi kom hem hade Jonas kommit hem efter att ha jobbat konstant sedan i måndags, så barnen ropade överlyckligt "PAPPAAAAAAA!" och sitter nu klistrade vid honom i soffan framför Bolibompa. Och eftersom han nattar, så kan jag börja kolla på "Vänner"- avsnitt redan klockan åtta.

Kul med riktiga vänner, men dessa vänner är ju också nästan lika bra.

Om man nu får säga så? Eller är det Get a life- varning?

Äh, vad tusan, jag har tillbringat hela eftermiddagen i en skogsbacke. Då har man hur många timmar som helst i TV- soffan till godo.

Helt sjukt att jag varit ledig i två veckor i morgon. Känns som tre dagar. Eller tre månader. Ens tidsuppfattningsförmåga blir lite konstig efter ett tag.

Skönt i alla fall att det är helgen plus måndag och tisdag kvar. Än är det saker att göra (Dvs ta det lugnt), folk att träffa och "Vänner"- avsnitt att se.

Igår kom Stella upptassande precis före tolvslaget, så istället för att fira med mina vänner Chandler, Monica, Phoebe, Joey, Ross och Rachel så fick jag se fyrverkerier med henne. Vi satt i stora sängen och tittade ut genom fönstret, och sedan fick hon somna om bredvid mig.

Ok då, 2009. Nu kör vi!