Godnatt

Fråga: Vad kan vara bättre efter en dag av utevistelse, trädgårdsfixning, lek med barn och badkarsbad med ett glas vin än att lägga sig tidigt?

Svar: Absolut ingenting

Att vara uppe sent är coolt, men att lägga sig tidigt ibland är...Ja, en lifesaver helt enkelt. Eller en effektiv "Jag är för envis för att gå in i någon jävla vägg"- strategi.

Nu är jag ju inte direkt på väg att gå in i väggen, men ibland känns det som att man iallafall ser väggen skymta där framför sig ibland. Då gäller det att ha lite tricks för sig så att väggen kommer längre ifrån.

Bra, va?

The biltvätt

Har kört in i en biltvätt för första gången i hela mitt liv. Spännande. Lättast var att stå i bilkön och att knäppa in koden, svårast var att köra in alldeles spikrakt i biltvätten.

Läskigast var när tvätten började tvätta. Tror att jag har blivit skrämd av en biltvätt när jag var liten eller nåt, för jag tycker att det är scary på riktigt. Därför känns det ju bra att jag nu håller på att uppfostra en ny generation biltvätts- fobiker.

Leo: Läskigt! Läskigt! Läskigt!

Så jag satt böjd bakåt och höll honom i handen hela tiden. Stella sa att hon tyckte det var roligt, men hon pillade på min armbågen hela tiden. Eller sådär roligt, hennes fönster råkade nämligen stå lite på glänt så det forsade in vatten över henne och hennes bilstol...Oups. Sorry dear. Man jag tog av antennen. Barnen sa dock i bilen på väg till affären att det hade varit både läskigt och roligt. Åh, vad jag gör häftiga aktiviteter med mina barn.

Och bilen glänser!

(Att det är första gången vi tvättar bilen sedan vi köpte den i September behöver vi kanske inte säga nåt om?)

The problemsolver

Problem: Stökigt hus
Lösning: Vara ute hela dagen

Efter biltvätt (Att köra in i en biltvätt ger ordet "Skräckblandad förtjusning" ett ansikte. Barnen har inte riktigt hämtat sig än) och Hemköpshandling så åkte vi hem och åt lunch på altanen. Första ute-ätningen för säsongen.

Kyckling, potatissallad, sallad, melon, oliver, ruccolasallad, baguette, gräslöksost, folköl. På en altan medan solen skiner utanför och tulpanerna har börjat blomma, lovely.

Nu ska jag gå ut och rensa lite i rabatterna, klippa ner vissna löv som hänger ner från altantaket, hänga tvätt och vattna med vattenslangen. Känner att jag har underskattat trädgårdsarbete i mina dagar, det är ju faktiskt hur kul som helst. Bara att strosa runt i trädgården och kika på löv som håller på att komma fram är roligt. Sätta sig ner på huk emellanåt och titta på en en myra eller skalbagge med Leo.

Very trivsamt indeed.

Kan ni inte komma förbi och dricka kaffe i min trädgård någongång? Så att jag får visa hur vuxen och trädgårdsfixig jag är?

Bra, då säger vi så!

Nu: Byta om till linne och jeansshorts, sen tillbaka till grästittandet.

Ni har väl inte missat bloppis.nu?

Bra.

Bland annat kan man köpa Anna Hibbs lila Juicy Couture- byxor för 200 kronor. Tja, varför inte? Kanske är det som är svaret på allt?

Efter ett mejl får jag världens lyxigaste hemmaliv, plus att jag säkert får hennes läppar, solbränna och snygga hår på köpet.

Värsta klippet.

Dessutom

Så var det ett väldigt fint moment mellan Bree och hennes son i kvällens "Desperate Housewives".

Hm. Ja. Känner mig en aning labil, om ni inte hade märkt det?

Mammor kan också bli ledsna

Jag vet att det inte är det bästa att sitta på sängen och gråta medan barnen tröstar och klappar. Inte ens lite bra är det. Faktiskt riktigt psykbrytigt dåligt.

Men ibland blir det bara för mycket. På jobbet måste man vara absolut på topp hela tiden och det är tusen beslut, lösningar, elevärenden och planeringar som hela tiden måste göras. Idag var det dessutom två saker som hände som finns kvar under huden sådär extra, och som dessutom har följt med hem som en klump i magen av "Har verkligen skolan gjort allt sitt bästa?". Men jag klagar inte, för jag gillar mitt jobb och jag gillar när det är mycket att göra. Dessutom går ju allt för det mesta bra.

Fast sen kommer man hem, och så måste man fortsätta vara på topp. Eller topp och topp, det är klart att det är soft och trivsamt att vara hemma, men någon direkt vila är det ju inte. "Sänk kraven", säger Jonas ibland.

Vaddå sänk kraven?! Med två små barn är ju kraven rätt fastställda, det finns liksom inte utrymme för att låta bli att ge dem mat, kärlek, omsorg, nya kläder, frukost lunch middag, blöjbyte, nattning, lek, bokläsning, bråkmedling, leksaksplockning, diskmaskinsurplockning. Vad är alternativen?

Att stå på altanen och röka medan jag skriker och svär åt barnen samt slänger åt dem en chipspåse till middag?

Nä. Barnliv är barnliv och nästan alltid alldeles underbart, men ibland önskar jag att någon kunde...Ja, inte vet jag. Give me a break. En sambo som pluggade och jobbade mindre, fler barnvakter, ett hus som städade av sig själv. Eller av en städerska. Ja, ju mer jag tänker på det så skulle det faktiskt vara värt att lägga pengar på att få huset städat typ varje fredag. Det skulle definitivt ha hjälpt idag, för det var leksaks- och dammhögarna på övervåningen som fick det att bli too much.

(Jag är ju trots allt Jungfru. Pedantisk och perfekt, om någon kommer ihåg?)

Men kan man verkligen vara nyinflyttade familjen som har städhjälp?! Nej, det kan man nog inte. I vårt parhusområde tvättar de bilen en gång i veckan och dammsuger och hänger tvätt däremellan, så det är bara att försöka keep up with it.

Ah well. Nu är jag ledig till på måndag, och barnen somnade snällt och sött medan den lugna och ångerfulla mamman pussade dem godnatt och sa "Mammor kan också vara ledsna, vet ni". Imorgon ska vi cykla till en lekpark och ha picknick.

Imorgon är en annan dag, som Christer Björkman brukar säga.

"Nya nyttiga livet"...

Dagens middag: Våfflor, sylt, grädde.

Jo, men det går ju bra det här. Absolut.

My name is Hibbs. Anna Hibbs

Några citat från i lördags:

"Nu sminkar jag mig och fixar håret. Kolla före, snart ser jag ut som Anna Hibbs"
"OK. Nu putar vi med munnen som Anna Hibbs på kortet"
" Ja men, du vet, om någon frågar vad du heter så säger du Anna Hibbs"

Ni läser väl Anna Hibbs blogg? Stureplanstjejen som är så snygg att ögonen gör ont, och som dessutom är rolig, smart, duktig på att skriva, verkar supertrevlig och supersnäll samt är typ hur rik som helst....

Ja, nu behöver vi ju inte prata så mycket mer om det.

Men iallafall så har jag ju en kompis som heter Anna som bor i Stockholm och som jobbar inom mediabranschen, och visst kommer man in på Stureplansklubbarna då?

(Anna- Säg ja! Säg ja!)

Så då var min tanke att jag och min andra kompis Anna (Som jag hälsade på i helgen) skulle hänga med Stockholms-Anna ut någon gång, och förhoppningsvis träffa på Anna Hibbs. (Jag vet, många Annor här, hänger ni med?)

Eventuellt skulle vi då skrika "ANNA HIIIIIIBBS! We löööööv you!" och skrika pojkbandsfan-högt så att kristallkronorna ramlar ner, och sen inte släppa taget om henne på hela kvällen i glädjen över att få träffa denna overkligt perfekta varelse. Kanske skulle hon vilja adoptera några lantisar att göra en makeover på?

...Eller skulle jag kanske inte berättat det här förrän Stockholms- Anna lovat att jag får följa med på Stureplansklubb?! Risken är nog annars rätt stor att hon inte vågar ta med mig.

Jag ångrar mig. Frågan lyder: Anna, får jag hänga med dig till Stureplan någon gång? For no reason at all, tänkte det skulle vara kul bara?

Vad är bäst för beach 2008?

a) Att fortsätta träna trots att jag inte leder pass längre
b) Äta nyttigt och bara frukt efter kl 19
c) En stor tallrik nachos med smält ost, salsa och gräddfil kl 22 en måndagkväll

Svårt...Undrar vad Anna Skipper hade valt? Säkert alternativ c. Vad bra, då tänkte jag rätt.

Fast mår rätt illa, om jag ska vara ärlig. Ska kanske fortsätta träna och äta frukt ändå? Nya livet startar imorgon, klara färdiga gå.

Min väluppfostrade son

Vi ska precis kliva in i bilen på väg från dagis, och jag råkar stå lite ivägen när Leo ska öppna sin dörr.

Leo: Ursäkta mig

Denna lilla skrutt är alltså två och ett halvt och rätt soft vad gäller trotset. Blir arg när han inte får gå till lekparken, typ.

Update: Började skriva det här inlägget för två timmar sedan, och efter det har "Soft vad gäller trotset"- killen fått psykbryt både över att inte få duscha själv och över att Stella gick före honom i trappan. Så vi kanske ska ta rubriken med en nypa salt?!

Fast ändå. Artigt värre med tvååring som säger "Ursäkta mig" när någon står ivägen.

Guds gåva till måndagar:

Korv med bröd och pulvermos.

En annan av Guds gåvor till måndagar måste vara ett gäng grannkompisar som tycker att det är jättekul att gå med en av grannkompisarnas lillebror (Leo, alltså) på promenad med vagnen runt lekparken medan mamman lagar middag i lugn och ro.

En win- win- win situation skulle man också kunna kalla det, för Leo tycker att det är det coolaste som finns att vara med Stella och hennes kompisar.

Nu: Bolibompa, badkarsbad, nattning
Sen: Soffhäng och "Cashmere maffia". Skulle gett ungefär hur mycket som helst för en Marabou Dajm till det, men man kan ju inte få allt här i världen.

Det blev visst ingenting av chokladbilen. (Om någon kommer ihåg min super- affärsidé från i höstas? Glassbilen, släng dig i väggen, liksom)

Dagen efter dag:

Sova till elva, bakispizza på stan med Anna och Johanna, buss till Uppsala, tåg hem.

Är egentligen inte speciellt bakis, däremot så trött att jag dör. Plus att mina fötter fortfarande gör ont, både från högklackade skorna och promenaden hem i nylonstrumorna. Det är väldigt mycket småsten på gatorna i april.

Man är ju inte tjugo längre. Eller tjugofem. Eller tjugonio. I september är jag inte ens trettio längre...

Ah well. Nu ska jag först natta barn och sen gå och natta mig.

Synd att man inte får flexa lovdagarna i slutet av veckan och vara ledig imorgon istället.

We can dance all night

Efter "Hej, förlåt men jag tycker jag känner igen dig"- samtalet med killen på scendansgolvet igår så stannade jag kvar och dansade.

På scenen.

Lift the roof och några hundra som dansade på dansgolvet nedanför. Hm. Under "Eloise" höll jag dessutom ölflaskan som mikrofon och sjöng med.

Inga konstigheter med det. Som man säger.

(Eller...?!)

Vill ni ha en present av mig?

Världens absolut bästa raggningsknep. Egentligen är den lite hemlig, men eftersom jag tycker så himla mycket om er så får ni den av mig. Dessutom har jag ju varit tillsammans med Jonas i nio år, så det är väl slöseri på resurser att låta denna lilla raggningspärla ligga bortglömd i ett hörn?

OK. Here it goes. Är ni beredda?

Gå fram till en kille som ni tycker ser intressant ut, och fråga ungefär "Hej! Förlåt, men jag tycker att jag känner igen dig. Har vi legat med varandra?"

Hur kul som helst, jag lovar. Dessutom är det ett perfekt sätt att sålla agnarna från vetet, för tittar killen på en med märklig blick och säger "Eh...Nä, tror inte det" och går därifrån så var han ingenting att ha ändå. Har han däremot lite humor så säger han typ "Haha, ja, det kanske vi har. Du vet, jag brukar ju ligga med folk på helgerna och då har jag så svårt att komma ihåg hur alla ser ut".

Eller nåt sånt. Och så pratar man vidare. En effektiv opening line är det absolut. Och ni får den! Vill ni testa den på tjejer så går det säkert bra, ni kan väl meddela mig om det fungerade?

Anna vågade först inte testa igår, men när jag klättrat upp på dansgolvet på scenen igår och kört den på en kille där (Resultat: Jo då. Fungerade just fine. Han frågade om mitt telefonnummer och allt, men det gav jag honom såklart inte) så började hon prata med en kille i baren.

Anna: Förlåt, men jag känner igen dig...Har vi legat med varandra?
Kille: Öh...Jag vet inte...Tror inte det
Anna: Jo, men du ser så himla bekant ut. Har vi verkligen inte det?!
Kille: Nää...
Anna: Kommer du härifrån?
Kille:
Anna: JAHAAAAA!! Då är det DÄRFÖR vi inte har legat med varandra än

Anna är en kul tjej. Konversationen fortsatte sen och slutade med att han ville hänga med på efterfest.

(Som sen inte blev av. Men Anna har halva inne med snygga killen i baren, det har hon. Eller så blir hon ihop med den här killen)

Synd att jag inte kan bildblogga

Då hade ni fått se mina snygga jeans, snygga svarta linne, fixade håret och coola svartlila naglarna.

Nu ska vi gå ut. Norrtälje by night.

Norrtäljes finest.

Fränt va?!

Skål och puss på Er!

Fixning

Är på övervåningen och bäddar sängar medan Leo och Jonas bygger tågbana. (Stella är redan ute och leker med grannkompisar. Visst har jag berättat att vi bor i lekparadiset on earth?) Hör upp hur de pratar:

Jonas:...Och så bygger vi lite där...
Leo: Jag bygga!
Jonas: Ja, vänta...Kolla, så kan den vända här
Leo: Jag bygga!!!
Jonas: Mm, jag ska bara bygga bron här, vänta lite...
Leo (Arg): JAG BYGGA!!

Det är faktiskt jättekul att bygga med tågbanan.

Nu ska jag duscha, sen packa lite kläder jag ska ha med mig, sen göra mig iordning och sen ta tåget till Uppsala. Ska hinna fika med en kompis innan jag åker vidare till Anna i Norrtälje. Värsta holiday ba! Soligt ute är det också, solglasögon och drinkar here I come. Fast vad har man på sig på krogen? Är stuprörsjeans och svart linne OK, eller är det tråkigt? Och kan man ha linne fast man är blek som ett spöke?

Iallafall ska skorna få komma ut ur garderoben igen. Då blir de nog glada.

Friday night party


Jonas somnade i Stellas säng när han nattade barnen, och jag har badat fotbad och sett de två sista avsnitten av "Grey's anatomy" säsong 1.

Här snackar vi alltså inte vuxenpoäng, utan snarare pensionärspoäng.

Men vi är iallafall två glada och kära och lyckliga pensionärer, alltid något.

The price you have to pay...

För att vara en mamma som inte köper vårskor i tid. Men, men, hur cool är han inte, killen?! (Det är nu ni ska svara "Huuuuur cool som helst", så att 400-kronors hålet i plånboken svider lite mindre)

Fast egentligen köpte jag dem för att Oggy sa att killar ska ha Addidas-skor. Oskar är härmed min sons fashion guide i livet.

image226

Exakt så här lättroad är jag:

image224

Kaffe i solen medan barnen leker med grannkompisarna.

Högre krav på livet har jag egentligen inte. Dessutom är det fredag och jag ska få åka på semester till Norrtälje i helgen.

Lovely!

...dessutom kanske det regnar imorgon?

Hade tänkt skriva ett inlägg om hur dålig mamma jag är. Leo går nämligen runt i fodrade gummistövlar i det fina vårvädret på grund av att vi inte hunnit köpa nya skor till honom. När jag tog av honom stövlarna efter dagis var han alldeles blöt om strumporna, stackarn. Dessutom köpte jag inte fina Addidas-skorna åt honom på sportaffären idag, officiellt för att storlek 26 var för stort och storlek 25 lite för liten, men ärligt talat känns det himla dyrt med 400 kronor för skor åt en 2-åring. Eller?

(Bad mother, bad mother, bad mother)

Men så kom Stella nyss upptassande ur sängen och var ledsen för att hon hade blödit näsblod i sömnen, så då tröstade jag och klappade och torkade rent med handduk med varmt vatten och stoppade bomull i näsan och bäddade ner henne i stora sängen.

Och tänkte att jag kanske inte är så dålig mamma ändå. Vad är ett par gummistövlar i solsken jämfört med all världens Kärlek i all Evigheters Evighet amen, liksom?

Assistent sökes

Du behöver i första hand jobba under dagarna, och ta hand om hemmet under tiden mamman jobbar, pappan jobbar eller pluggar * och barnen är på dagis. Detta kan till exempel betyda städa, tvätta, sortera tio tusen saker som inte ligger där de ska, rensa skafferiet, bädda sängar, tanka bilen, dammsuga och plocka ihop leksaker i barnens rum, fixa i trädgården...Ja, the sky is the limit, som man säger.

Du ska heller inte vara främmande för att då och då jobba kvällar, främst för att vara barnvakt när mamman och pappan vill gå ut och äta eller liknande, men också för att exempelvis göra iordning i köket när mamman sitter i soffan och ser på Bolibompa med barnen.

Vissa dagar behöver du åka till Uppsala och Gävle för att köpa nya vårskor till barnen eftersom de (skorna alltså, inte barnen) som finns på orten till småkillar bara har fula och hemska kamouflagemönster, dödskallar eller flames på sig. Givetvis utgår reseersättning till detta i form av lån av tågkort. Även nya kläder till barnen behöver köpas med jämna mellanrum, så bra smak är ett måste. Tycker du flames till killar och paljetter och glittermönster till tjejer är snyggt är du inte den jag söker.

Fungerar detta samarbete bra kan tjänsten även utökas till jobbassistent. Arbetsuppgifter där kan exempelvis vara städning på skrivbord, kopiering (Sifferminne krävs då du behöver komma ihåg kopieringskoden), mejlkontakt med föräldrar, ommöblering i specialklassrums- rummet, kaffehämtning och isättning av diverse papper i pärmar.

Eventuellt får du även chansen att vara vattenkrig- i- korridorenvakt, ett jobb som kräver stor pondus och en snitsig förmåga att beslagta vattenflaskor. Denna del är oerhört viktig att du behärskar bra, så att din arbetsgivare (Dvs jag) i lugn och ro kan planera lektioner och rätta prov.

Tycker du att detta låter som något för dig- Ja, tveka inte att sök! Kanske står ditt drömjobb för dörren?! Lönen blir avtalsenlig assistenlön, det vill säga väldigt låg, men pengar är ju inte allt som vi brukar säga.

Svar till: "Har absolut ingen aning vad jag ska skriva för signatur för min hjärna är over and out, men om du kommer och blir min assistent kanske jag blir piggare?"

* = For you, Carro, som undrade vad min sambo Jonas gör! Han jobbar mest kvällar men ibland även dagar, plus att han pluggar på distans. Busy life...

Klistermusik

Mörkt och tyst i barnens rum, ska precis smyga ut för att de har somnat. Då hör jag mumlande från Leos spjälsäng:

- Meckar- Micke, häj äj jaaa....Meckar- Micke la la la la.......Meckar- Micke......föj en daaaa

Säger ju det, de där Morgon-Bolibompa sångerna sätter sig som klister i huvudet. För att inte tala om Fåret Shaun- låten...

Puss och godnatt

Klockan är bara halv nio, men kommer inte på en enda sak i hela världen som jag hellre gör just nu än går och lägger mig.

Så trött är jag.

Dessutom måste jag ladda med ordentligt med sömn, för vet ni vad som händer imorgon?! B-delen i nationella provet i matte, den delen utan miniräknare.

Algebra och negativa tal och sannolikhet och beräkna 10% av 50 kronor och så vidare. ÅHHHHHH, vad jag håller tummarna för mina specialelever. Håller tummarna och ber för dem och hoppas så mycket att jag knappt hoppats så mycket i hela mitt liv att de kommer att klara sig.

Please, please, please käre Gud eller who ever it may concern. Låt dessa tjejer och killar klara det, snälla? De behöver betyget och de är värda en framgång.

Please?

Oh the future look so bright

I have to wear sunglasses.

(Som jag dessutom ska göra i helgen, har till och med två stycken nyinköpta som jag inte använt än)

Fast det var ju inte solglasögon jag skulle skriva om, det var bara en metafor.

(Metafor betyder att man menar något bildligt talat. På lönesamtalet fick jag högt betyg i att jag använder många situationer till lärande, som att alltid förklara något ord de kanske inte vet, eller prata runt någon matematikuppgift, eller använda mentorsböckerna till att skriva om viktiga saker, och så vidare)

Fast det var ju inte det jag skulle skriva om heller. Sorry, känner mig lite ofokuserad. Min poäng var iallafall att jag hade mina två sista utvecklingssamtal idag.

YES!!! Yes, yes, yes. Dessutom var det allra sista samtalet med en av mina absoluta favoritelever, en rolig och snäll och lugn och klok tjej som fått toppomdömen i ungefär varenda ämne. Får hon 98 av 100 på ett engelskaprov så blir hon glad men samtidigt lite "Jäklar, nästa gång ska jag inte ha slarvfel", och så skriver hon 100 av 100 på nästa prov. Cool tjej. På mina matteprov brukar hon också få alla rätt.

Tänk att ha en mentorselev som går ut nian med typ MVG i allt, rätt häftigt, va? Speciellt eftersom hon faktiskt inte pluggar så överdrivet mycket, hon har bara en helt otrolig läs- och skrivförmåga.

Mina fina mentorselever!

??!!

Nu blev klockan sådär mycket igen. Fan också, jag som skulle gå och lägga mig tidigt.

Fast i och för sig...Coolt att vara uppe sent. Som att sitta längst bak i bussen, remember. Dessutom går det mycket snabbare att somna när man är riktigt trött, och jag gillar ju att vara effektiv.

Ja, tänker jag efter så SPARAR jag nog tid på detta sättet.

Shopping to the next level

Den här sidan är hur kul som helst. Snygga kläder, kända tjejer, bra affärsidé, sparar på jordens resurser med second hand- shopping.

Dessutom, tänk att gå runt i coola Stockholmsbrudarnas kläder. Det roliga är att Anna Hibbs, till exempel, verkligen säljer i stort sett nya märkeskläder till bra pris ("Råkade köpa fel storlek", typ), medan Freja Kellberg, Top Model- vinnaren ni vet, säljer sina gamla H&M- linnen för 200 kronor.

Inte för att jag skulle köpa något, men det är kul att kolla. Det här inlägget skulle även kunna heta "Kändis- spotting to the next level"

Inte nog med att jag vet vad varenda kändis i Sverige heter, vad deras barn heter samt vad de gör. Nu vet jag vad de har för kläder också.

Luxury, sweet luxury

Imorgon är det onsdag, sen torsdag, sen fredag och sen lördag då jag först ska åka till Uppsala och gå på stan och sen till min kompis Anna i Norrtälje.

Solglasögon, öl, uteservering, roliga kompisar. Oh yes!

Sen göra stan i Norrtälje, sova över hos Anna och äta bakispizza dagen efter. På onsdag har jag mina sista två utvecklingssamtal, så jag leker att jag ska fira med att åka på semester i helgen.




Jo, vars

Eller JAAAA!

Svårt att veta vad en OK löneförhöjning innebär eftersom man inte pratar om sin lön, men antar att jag är nöjd. Känns så iallafall.

Tusen kronor mer i lön. Tusen är mer än tvåhundra, right?

Plus fina, värmande och uppmuntrade ord av rektorn. De snälla orden kändes nästan mer värda än pengarna.

(Nästan, alltså)

Måste lära mig att gå med lite stil på möten

Det vill säga inte såhär:

Gå iväg till ett matematikmöte på gymnasieskolan en halvtimme försent eftersom jag var på ett annat möte innan. Komma till gymnasieskolan. Tro att jag hittar till rummet där vi ska vara. Upptäcka att det är en el-central där. Irra runt lite. Fråga om hjälp på exepeditionen och bli visad rätt, men inga folk där. "Ursäkta, är rektorn kvar? Vet ni var vi ska vara?" "Nää...Han är inte kvar, men det är möte på torsdag om matematiken".

Gå hela vägen tillbaka till min skola och arbetsrummet för att kolla mejl. Jaha. Var visst möte med den andra matematikgruppen idag, och kursplanemötet var på torsdag. Gå hela vägen tillbaka till gymnasieskolan. Inse att klockan är efter fyra och jag inte kommer in. Försöka ringa matematiksgruppskollega som är där samt knacka på dörren. Inget svar, och jag är över en timme försenad. Bli glad när en lärargubbe med portfölj öppnar dörren, dock inte lika glad av att få utskällning av nämnda gubbe. "JAHA!!! Och var ska du då?!"

Måste ha trott att jag var gymnasieelev eller nåt...Hahaha. Well, thank you dear.

Iallafall kommer jag till slut in, går in på mötet, säger hej och fastnar med örhänget i halsduken så att hon som sitter bredvid får lov att hjälpa mig loss.

Så varade mötet i typ tjugo minuter till och så var det slut.

Inget fika hann jag få heller, och jag missade diskussionen och presentationen av laborativt material. Extremt oproduktiv eftermiddag.

Imorgon:

  • Lektioner
  • Lönesamtal
  • Möte med de andra special-lärarna
  • Matematikgruppsmöte om de lokala kursplanerna

Om man tänker ihop punkt två med de sista två punkterna, plus de faktum att jag älskar mitt jobb, att de flesta klarar målen och mer därtill och att jag skulle kunna gå genom eld för mina kära elever- Visst är jag väl värd en löneförhöjning?!

Fast jag vet precis hur det kommer att bli. PRECIS. Kommer att få typ 200 kronor mer, någon enstaka kanske får 250 och någon 175. Eller liknande.

"Åh, tack snälla. Skönt att känna att vi är uppkattade, vi som sliter och kämpar för att fixa det här jobbet bra. 140 kronor i månaden mer, det får man ju nästan en ny tröja för. Iallafall på ungdomsavdelningen på H&M. Tacktacktack!"

Vad sa ni? Jag, bitter?! Nääääääää...

Äsch, I'm not in it for the money, då skulle man ha pluggat något annat i fyra och ett halvt år. Dessutom är ju faktiskt loven helt underbara. Blir dock lite less på att Björklund & C/O tjatar och tjatar om hur man ska förbättra skolan, men vi som verkligen försöker med det kanske vill ha någon uppskattning ibland också?!

Typ lön efter utbildningstid. Eller nåt.

"Mamma, då kanske vi får LÄRA oss nåt?!"

Jag och Stella pratar vid matbordet.

Jag: Och nästa måndag ska du till skolan igen!
Stella (Överlycklig): Ska jag?!
Jag: Ja, och då får förskoleklass- barnen vara där själva med fröknarna och så får mammorna och papporna gå iväg en timme
Stella: OJ! Vad kul. Och vet du mamma, då kanske vi får LÄRA oss nåt också?!

Förra besöket fick de ha samling och upprop, plus berätta om sitt favoritgodis. Sen fick de skriva sitt namn i en läxbok och klistra på fina bokmärken, och sist höra på en saga. Mysigt värre, men Stella är mer "Kom igen då! Lär mig läsa nu då!"

Vi kan väl kanske konstatera det här och nu, så alla får höra: This is what is wrong med svenska skolan. När barnen är sex år och liksom bara VILL VILL VILL gå i skola, då får de gå 15 timmar i veckan med fritidsdag på fredagar (Iallafall är det så här). Förskoleklass- fröken "Ja, sen är det ju ingen förskoleklass på fredagar för då behöver de ju leka". WTF, de gör ju inget annat än leker hemma, ös in med multiplikationstabellen och Europas städer när de har all inlärningsglädje kvar! För att inte tala om minnet, Stella vinner rätt ofta över mig i Memory.

Tänk om kisden kunde hinna med det mesta av grundskolans kursplaner innan sjuan, typ, då kunde de ju helt lagligt tillbringa högstadiet med att spana på killar/ tjejer, ha typ fem timmars sexualkunskap i veckan, ha livskunskap och tapetseringskunskap och Hur man byter till sommardäck- kunskap och annat nödvändigt.

En av mina favvo- arbetslagsledarkollegor i en annan skola berättade när vi gick från tåget till konferenslokalen i torsdags:

"Men jag menar, herregud liksom. Så går de i förskoleklassen och ettan, och börjar med samling en timme där de typ får lära sig veckodagar. Så ska de ha fruktstund, och det ska delas och klyftas och skalas och duttas. Tar en timme. Sen rast. Sen in i klassrummet och komma igång och jobba, och till sist har de ungefär 20 minuters effektiv tid där de klipper ut bokstäver eller liknande. Ja, och sen kommer de till mig i trean! Tror du de kan något?! Det enda de vill är att leka med lego och ha fruktstund, de håller ju på att dööööö när jag ställer krav på dem!!"

Fast nu är det bättre, nu har de styrt upp det lite. Och jag vet, jag generaliserar hur mycket som helst, klart det finns tio tusen underbara F-3 skolor där barnen lär sig massor. Men ändå.

I Spanien börjar de skolan vid fyra års ålder. De klarar sig rätt bra de med.

1000.apor har nåt visst, ändå

Som det här:

FANTASINYHETER En ny rapport från Lunds Universitet visar på att kommenterare, det vill säga de personer som regelbundet kommenterar inlägg och artiklar publicerade på internet,  inte är helt hundra.

Kommenterarnas Riksförbund tar dock avstånd från rapporten och säger i en gemensam kommentar: "Fy faAAAAaan vad tråkit, ni är så jela fuula. Ta ert liv med självmord och kör up er raport i rövjevel!!!!!!!! Lund är BÖG! :-("

Hahaha. Antar att Alex och Calle fått en del anonyma, elaka kommentarer i sina blogg- dagar. Antar också att intelligensnivån inte varit den högsta i dessa. Detta är dock i sin ordning, för det är inte de onda och korkade man ska vara rädd för, utan de onda och smarta.

Det är ju de som blir psykopater. De onda och korkade blir nynazister.

Soundtrack of my life

De dagar jag inte lämnar på dagis så cyklar jag till jobbet. Oftast försenad så att jag får lov att cykla i 180 för att hinna, och oftast brukar också "Postis- Per" precis börja på morgon-Bolibompa.

(Logik- note to self: Är "Postis- Per" på TV så måste du cykla snabbt)

Därför måste jag alltid tillbringa cyklelturen och halva förmiddagarna med att ha "Postis- Per"- låten i huvudet.

Postis- Per
nynnar glatt
När han åker
förbi med sin katt

I och för sig en himla klatshig och perky melodi, men...Tja, inte det coolaste soundtracket man kan ha till sina dagar, va?

Jag och spökena

Tänker på kvällarna att det ändå är lite skönt när barnen somnat och jag kan ligga i soffan och se på TV, men ligger alltid där med hög puls för att jag får för mig att det står någon på altanen. Eller så lyssnar jag efter ljud från övervåningen, för det hörs när Stella vrider sig i sömnen. Att borsta tänderna och tvätta ansiktet är ingen höjdare, för då får jag för mig att det går någon i hallen som jag inte hör för att vattnet rinner.

Och när jag nyss skulle hänga kläder på fåtöljen i sovrummet så tänkte jag att det skulle vara läskigt om Bob från "Twin Peak's" plötsligt skulle resa sig upp där bakom.

Ja, herrregud. Om inte Jonas slutar jobba kvällar snart så dör jag av hjärtattack före 35 års ålder.

Måndagar är "Cashmere maffia"- dagar

Visst älskar vi måndagar?

Dagens gulligaste ord:

Leo pekar och säger "Helivopter- bubbe" om Karlsson på Taket.

Give it to me, baby (Aha, aha)

På tisdag ska jag på lönesamtal på jobbet. Antingen kör jag den här. Eller den här.

Eller en kombination av båda. Vi får se.

Yrken jag hellre skulle vilja ha än att vara läkare:

  • Soptipps- arbetare
  • Expedit i affär utan kunder (Tråkigt)
  • Expedit i affär med massor med kunder (Stressigt)
  • Diskare på restaurang vid julbordstider (Har jag extrajobbat som. Ingen höjdare, men jämfört med kirurg så...)
  • Hotell- städare (Har jag också jobbat som. NÄMEN, ska det här rummet städas idag IGEN?! Spännande)

Fast att städa på hotell var ändå helt OK. Man gick och småpratade med den man jobbade med, lyssnade på radio i rummet, dammade och bäddade sängar, hittade drickspengar. Eller glidmedel under kuddar...

Om jag fick välja mellan att vara städare hela mitt liv och få gå runt och lyssna på musik och småprata, eller jobba som kirurg på stressigt sjukhus a´la "Cityakuten" eller "Grey's anatomy" och skära i folk och se blod och tarmar och eventuellt göra så att en människa dör...Well. Gissa vad jag väljer.

Min kompis Nina är sjuksköterska på en akut-mottagning, och jag är verkligen grymt imponerad av detta. Blod och tarmar all day long. För att inte tala om nätterna.

Trivs rätt bra i mina klassrum med tonåringarna och procent- talen, ändå. Detta kanske man kan tänka på de dagar som är extra jobbiga av en eller annan anledning? "Tja, det hade kunnat vara värre. Jag hade kunnat jobba på "Grey's anatomy"- sjukhuset och stått i en operationssal just nu och skurit i folk"

Söndagkväll

Diagnoserna gick så snabbt att rätta att jag firade med nachos och två avsnitt "Grey's anatomy". Har nu bara två avsnitt kvar av första säsongen.

(Bonustips: Om någon funderar på att bli lärare, bli det i matematik. Går betydligt snabbare att rätta än till exempel svenskauppsatser)

"Grey's anatomy" är ju förresten hur bra som helst. Undrar varför jag inte har följt det förut?! Tror att det gick samtidigt som något annat bra. Iallafall är skadan nu reparerad och jag ska genast skicka efter säsong 2 (Säsong 1 fick jag gratis med SOLO- prenumeration). Och säsong 3? 4? Någon som vet hur många säsonger det gått?

Nu är klockan mycket och jag kommer att vara trött imorgon bitti. Not good.

Tjuvarna demonstrerar

Nästa vecka ska vi ha temavecka i skolan om droger. Eller ja, ANTIdrog- vecka om man ska vara petig. Filmer, diskussioner och några föreläsare ska komma, och vartannat år (Inte i år) kommer Hassela- teatern med sin föreställning.

Har ni sett Hassela- kollektivets teater? Helt fantastiskt bra, inte ett öga är torrt i aulan när de är klara. Det är alltså ungdomar som är på rehab som reser runt med en föreställning om droger, alkohol, grupptryck, föräldrar, självmord mm. Tunga ämnen. Förra året sa några av mina nior att det var det bästa de sett i skolan. I och för sig är inte konkurrensen den hårdaste, brukar annars vara typ skumma teatergrupper eller Bongotrums- dansare, men ändå.

Iallafall! Var ju inte det jag skulle skriva om, utan om morgondagens föreläsning av några som kommer från KRIS.

Visst är det en nästan fysisk omöjlighet att höra den förkortningen utan att direkt tänka Kriminellas Rätt I Samhället??

Hahaha. Rolig organisation om det nu var det som de heter. "Hej, jag heter Conny och kommer från Kriminellas Rätt I Samhället. Vill du skriva under på den här namnlistan där vi kräver att tjuvar och knarklangare har rätt att dra av vinsten på deklarationen?"

Fotnot 1: Kriminellas Revansch I Samhället, står det för
Fotnot 2: Jag ber om ursäkt på förhand om någon eventuellt tycker att jag "Alltid är taskig mot folk". Förlåt, om det är någon tjuv eller knarklangare som läser. Eller någon Conny. Kunde lika gärna skrivit Ronny, så ta inte åt dig.

Utedag

Gick ut runt halv tio, in och åt lunch, har varit ute hela eftermiddagen och gick in för fem minuter sen.

Leo ligger just nu och gastar på golvet: "GÅÅÅ UUUUUT! GÅÅÅÅ UUUUUUT! GÅÅÅÅÅÅÅUUUUUUUUUUUT!!!"

Försöker få honom att förstå att vi faktiskt varit ute hela dagen och att det kan vara skönt att vara inne också. Får ingen vidare gehör för det argumentet. Antar att det då inte är någon idé att fråga om det är OK att jag går in och tar ett bad medan barnen lagar middag och städar upp alla leksaker på gräsmattan?

Nä. Tänkte nästan det.

Ja, ja. Back to business. Meaning hålla kvar tvååring inne (Nu har han gått ner för trappen och står och tar på sig stövlarna i hallen), dammsuga jorden som kommit in i vardagsrummet, laga middag, bada och natta barn.

Och rätta diagnoser som legat i en påse i garderoben i hallen som ett dåligt samvete hela helgen.

Anna! Säg att du kan byta din jobbdag på lördag! I need a vacation...

Bara en teori

Nu är ju inte jag engelsklärare, men visst skulle väl engelska- undervisningen vara roligare om man en lektion i veckan fick titta på typ ett avsnitt "Grey's anatomy" (Eller annan serie) textad på engelska, och sen skriva en sammanfattning vad det handlade om?

Ah well. Nu är det ju himla olagligt att visa dvd-filmer som inte är via filmutlånings- centralen (Och de har absolut inte den minsta serie i sitt lager). Plus att jag ju som sagt inte är någon engelsklärare, förutom när jag har mina special-elever.

Men visst hade det varit coolt?

Lördag eftermiddag kl 14.30

image220

(Stella sorterar mina gamla filmisar och lyssnar på Melodifestivals-skivan)

image221

(Leo bygger med tågbanan. Observera den räta linjen parkerade bilar. Gissa vilkens Jungfruliga Pedantiska- och- perfekta gener som finns i dessa små 2- års celler?!)

image222

image223

(Jag städar)

Motsatsen till fjärilar eller klumpar i magen måste ju vara typ bomull i magen. Ni vet sån där känsla man kan få när hela ens själ hålls fast av någon slags tyngd, som säger att av alla platser på hela Jorden så är det allra bäst att vara precis här precis nu.

Så kändes det när jag tog dessa foton.

Mina barn är mitt bomull i magen.

Ja, jäklar

Allt detta har jag hunnit med idag:
  • Varit i skoaffären och köpt nya gummistövlar till Stella
  • Handlat på Konsum
  • Bäddat sängar
  • Bytt sängkläder i Leos säng
  • Lagat lunch
  • Tvättat fyra maskiner tvätt
  • Putsat alla fönster på nedervåningen
  • Dammat
  • Skurat kökselementet
  • Rensat och städat upp leksaker
  • Rensat i rabatten
  • Haft Stellas dagisbästis här och lekt
  • Hängt i soffan med dagisbästisens mamma när hon var här och hämtade
  • Lagat middag
  • Badat barn
  • Nattat barn
Fast på riktigt har jag tyckt att det varit en lugn och soft lördag. Egentligen gillar jag ju att städa, jag är ju en Bree van der Camp remember, bara man får pyssla och fixa i lugn och ro. Har desutom hunnit med att äta äpple i solen på altantrappen.

Nu ska jag gå ner och sätta mig i soffan i det nystädade vardagsrummet med de glänsande fönstren och fönsterbrädorna och dricka ett glas vin och äta Marabou dajm samtidigt som jag ser på några avsnitt "Grey's anatomy".

Because I'm fucking worth it!

Ny hobby:

Rensa gamla löv och torra grenar i rabatterna, medan solen skiner och barnen leker.

Helt fantastiskt kul och rogivande. Som någon slags terapi. Tror att jag ska bli en sån som fixar i trädgården ändå. Eller ja, nu ska jag ju inte överdriva det hela, är ju trots allt helt värdelös på trädgårdar och blommor. Men man kan ju lära sig.

Igår:
Mamma: Ska du inte ta bort alla vissna, torra grenar i rabatten?
Jag: Jaaa...Ska man det?

Iallafall ska vi köpa en gräsklipparre, förra året klarade vi oss tack vare gräsklippar-lån från jobbarkompis som bor en bit bort och två olika grannar, men i år! Oj, oj, oj, vad vår trädgård kommer att glänsa.


WTF

"Svenska favoriter" har tydligen lagts ner?!

Att lyssna på webbradio och bädda sängarna på helger har mist lite av sin charm. Hittade något "Star fm" istället, just nu spelas Shania Twain. Kanske funkar det med.

Uppdate: Nä. Inte riktigt lika bra. Anna A i Stockholm, du som har lite mediakoll- Vad har hänt med vårt älskade "Svenska favoriter"?!

Kategori Mitt händelserika liv

Att gå på ICA en fredagseftermiddag är ungefär som att gå på mingel. Kryssa fram med vagnen och "Hej, hej!" och stanna och prata lite längre stund med någon (Som en av favvo- kollegorna på jobbet som man ju har jättemycket att prata med om trots att man nyss träffats) och sen försöka gå förbi några som stannat och pratat mitt i en gång. Rätt trevligt ändå, synd att de inte bjuder på vin och tilltugg.

Roligt också att de håller på att bygga om, och när jag gick förbi nya, stora frysskåpen (Istället för gammalmodiga frysboxarna) så tänkte jag HELT utan minsta ironi: "OJ, vad kul att de bygger om. GUUUUUUD vad fränt med stora, nya frysar. Snyggt. Spännande att se när de byggt färdigt".

Ja, jag tänkte verkligen så. "Spännande att se när de byggt färdigt". Sen kom jag på att jag gick och var alldeles till mig över hur häftigt det var att ICA byggde om, så då snabbade jag på stegen och skämdes lite. Tur att ingen vet vad man tänker...

Ja, nä, ska nog gå och lägga mig nu. Har varit en lång vecka. Klockan är ändå elva. Ska ta på mig mitt bruna nattlinne med ryska gummor, smörja in händerna och läsa Allers.

(Närå, skojar bara. Aftonbladets Klick- bilaga ska jag läsa, fast det andra stämmer. I'm such a tant)



Eller förresten

Min "lilla kusin" stämmer ju inte riktigt, hon fyller ju tretton år i år. Känns som att det var nyss jag var på hennes två-årskalas, fast det var ju när jag var tjugo.

Vänta lite, det måste ju betyda att jag i år fyller...

Nä. Skit i att räkna ut det, förresten.

Nu vet jag vad jag är

En lat pedant.

För EGENTLIGEN är jag otroligt ordningsam och hatar verkligen när det är stökigt hemma. Fast å andra sidan älskar jag att softa framför TV'n på kvällarna och sitta och bygga lego på helgerna. Hm. lite kulturkrock, va?

 Anna och jag ska bilda en "Bree van der camp"- klubb, för oss som är som hon. Ja, när vi hinner alltså.

Ska genast meddela detta till mitt hus, så att det förstår hur jag egentligen är.

(Foto taget från köksfönstret)

image219

Stella står och väntar med sin nya cykel.

Alla grann-kompisarna var inne och åt middag, och hon stod stilla i typ en kvart och bara väntade på att de skulle komma ut igen, så att hon fick visa cykeln. Åh, minns ni hur det var att vara fem år och få en ny cykel?! Those were the days. Lyckan personifierad. (Objektifierad?)

Idag efter trädgårdsfixning och lekparkslek åkte vi till sportaffären där Stella fick cykeln i väldigt mycket för tidig födelsedagspresent (Hon fyller i augusti) av mamma. Hennes förra cykel var ärvd av min lilla kusin och började dessutom bli för liten, så nu fick hon en sprillans ny 20- tums. Tänk er stjärnögonen:

Röd med några vita blommor och cykelkorg som sitter fast, perfekt att lägga väskan med leksaksmobilen, borsten och leksaksplånboken i.

Mobilen är viktigast. Med jämna mellanrum stannar hon, tar upp mobilen och ställer sig i en nonchig pose: "Hallå? Ja, det är Stella. Mm....Mmm....OK....Ja, då säger vi så då...Mm. Puss hej!"

Sötskruttan.

Believe it or not

Man kan shoppa även här.

Mamma hämtade barnen på dagis idag, så jag gick på stan en stund innan ICA- handlingen.

("På stan" är väl i och för sig att ta i...Rättelse: Jag gick på Apoteket, parfymeri "Droppen" och affären med fula Vero Moda- kläder)

Dagens inköp: 2 par solglasögon, nagellack, lyxig duschcreme, ansiktskräm med brun- utan- sol- effekt (Har inte gett upp hoppet än), ansiktsrengöring, nya tandborstar till barnen, Alvedon

Lite affärer gör underverk för humöret, det gör det.

Feeling a bit labil

Att jobba 12 timmar om dagen tre dagar i sträck gör INTE att man är på topp. Alls.

Imorse hann jag bråka med Jonas om vantar, galonisar och stövlar till barnen ("Ja men vad FAN, om det är du som hämtar så måste du ju ha koll"), nästan börja gråta när jag inte hittade Leos vantar på dagis, bli glad igen när jag hittade vantarna i facket bredvid, komma fem minuter försent till första lektionen.

Jag: Förlåt, förlåt att jag är sen!
Elev: Det är lugnt...

Tur att man har så förstående elever.

Nu har jag en specialelevs-lektion och en mattelektion kvar, sen ska jag möta mamma vid dagis och hämta barnen. Sen hem och fredagsfika. Och andas och vila.

Avd. Kors i taket

Idag hade jag min svarta kjol med hög midja, den som hängt i garderoben sedan februari. (Förutom en shoppingtur i Örebro i början av mars)

Eventuellt kan den ha blivit blind av solljuset den utsattes för. Den kan också ha dött av chocken.

Trött, trött, trött

För trött för att kolla på "Dirty, sexy money".

Ja, till och med för trött för att orka gå och lägga mig. Men imorgon är det fredag!

Och jag har bara tre utvecklingssamtal kvar till nästa vecka. Sen är det typ sista april-lovet, sista kapitlet i matteboken, nationellt prov i matte, sjuornas prao, betyg, sommarlov.

På ett ungefär.

Katrin

Man kan ju tycka som man vill om bröderna Schulman, själv gillar jag fortfarande deras sätt att skriva men tycker ärligt talat de verkar rätt elaka och självupptagna som personer.

Men Katrin Schulman! Hur kan man INTE älska den här tjejen?! Dessutom är hon grym som talkshow-parodi, kolla in det här.

Hennes uberintelligenta fråga till Olle Palmlöf: "Vilka tycker du mest synd om- bögarna eller de med cerebral parentes?"

The Busy Day avklarad

Dagens 3 bevis på min oerhörda självdisciplin:

  1. Att gå upp 5.45 när klockan ringde
  2. Att gå tillbaka till Hotell Linné's konferenslokaler efter att ha träffat min roliga kompis Marcus på lunchen. Vi hängde en stund på hans jobb, och sen skulle han gå ut och gå på sin lunch. Tänk er promenad i solen med kompis vs. sitta runt ett konferensbord och prata bla bla bla om saker som vi redan pratat tretusen gånger om...Men jag var stark! Det var jag. (Hade ju faktiskt annars blivit jävligt pinsamt att försöka förklara för rektorer och övriga arbetslagsledare varför jag skolkat)
  3. Att klara av att gå till stationen kl två och ta tåget till handledarutbildningen, trots att alla affärer i stan liksom bara SKREK till mig.
Tänk er frestelsen. På höger sida: Uppsala, affärer, solsken, lycka. På vänster sida: Tågstation, handledarutbildning till kl 18.30, aula, pedagogiska diskussioner.

Men återigen var jag stark. Jajamän. Boken till idag hade jag läst också, och skrev fina och noggranna anteckningar från föreläsningen, plus att jag inlevelsefullt deltog i de pedagogiska gruppdiskussionerna.

Jag är en knodd.

(Vet ni vad en knodd är? Eller är det bara kidsen här som säger det?)

Gulligt

En av Stellas grannbästisar går på min skola, fast i andra änden av byggnaden där F-6 går. Därför brukar jag aldrig se henne, fast idag på väg till matsalen hör jag en alldeles glädjestrålande röst: "Heeeeej Maria!!!"

Så står jag och pratar en stund med henne och hennes kompis, och de visar mig sitt Barbie-hopprep med inbyggd mätardisplay som visar hur många varv man snurrat. Fränt. Vi diskuterar potentiella rekord, och vad de annars brukar göra på rasten. Fast roligast var ändå att grann-kompisen hade sagt till Stella i eftermiddags när de lekte:

"Jag träffade din mamma idag. Hon går också i skolan!"

Well...Visserligen har jag fått visa leg två gånger på Systemet de senaste åren (Ja, inte för att jag håller räkningen eller så...), men att gå för en femtonåring gör jag nog inte.

"Oj, här var det action"

Som Christin sa.

Gud, vad snälla ni är, det är ju så att jag blir alldeles tårögd. Lite åt "Heal the world, make it a better place"- hållet. Puss på er, nu går vi vidare i blogg-livet och glömmer det här, va?!

Sitter kvar på jobbet, är precis klar efter att ha haft det sista utvecklingssamtalet för idag. Har haft samtal mellan halv tre och sju, non-stop, och har bara tre kvar till nästa vecka. Tre kvar känns helt OK. Dessutom är mina mentorselever så fantastiskt duktiga, det är MVG-mål hit och förbättringar dit och mejla hem planeringar till föräldrar för extra stöd och allt vad som står i deras IUP'er. En ren fröjd att ha utvecklingssamtal!

Nu ska jag skriva ut tre IUP'er att ha som diskussionsunderlag på ledningsgrupps-konferensen i Uppsala imorgon.

Morgondagens logistik:
1. Uppstigning tidigt
2. Dagislämning kl sju
3. Tåg till Uppsala kl halv åtta
4. Ledningsgrupps-konferens
5. Måste åka tåg tillbaka tidigare för att hinna till...
6. Handledarutbildningen som är mellan kl 15.30 och 18.30
7. Cykla hem

Känner mig verkligen på topp efter att ha jobbat till kl åtta både igår och idag. Absolut. Vem behöver ett liv förutom jobbet, liksom?!


Emo-inlägg

(Läses på egen risk)

Såklart att jag förstod att det någon gång skulle komma, jag har ju ändå skrivit blogg i över ett halvår, men ändå var jag inte riktigt beredd. Den liksom bara flög upp från dataskärmen och boxade mig rakt i ansiktet.

En elak kommentar i bloggen.

Förlåt att jag är en mespropp, förlåt att jag gnäller, förlåt att jag ens tar åt mig, men jag blir faktiskt ledsen på riktigt. Kommentaren gick typ ut på att jag skriver taskiga saker om andra människor, att jag borde växa upp (Notering: Visst vet ni att jag är gammal?!) och att jag borde sluta lägga ner tid och energi på andra människor. Plus att jag "Inte är så jävla perfekt själv"

Hm. Kanske har jag missat något, men är det inte taskiga saker om andra jag INTE skriver?! Tycker själv att jag har en väldig harmlös blogg, but what do I know.

Däremot gillar jag att driva med mig själv. Går ganska lätt att göra det eftersom jag inte på långa vägar är "Så jävla perfekt". Ärligt talat, men det behöver ni ju inte berätta för någon, är jag VÄLDIGT långt ifrån perfekt.

Apropå det där att lägga ner tid och energi på andra människor så är det väl det man gör när man lever i ett normalt samhälle? Eller så vad det inte alls så hon menade, hon som skrev kommentaren, men i vilket fall så kändes det rakt in i hjärtat. Det var liksom inte för att få negativ respons jag började skriva blogg, utan för att en av mina bästisar bor i Spanien och för att jag gillar att skriva. Helt enkelt.

Att det sen är fler som läser är bara häftigt och roligt och smickrande, och det är klart jag fattar att det säkert sitter massa folk och tänker "Amen den här tråkiga jäkla tjejen, GUUUUD vilken kass blogg".

Fine with me. Men...Måste man då berätta det?! Snälla, snälla, låt bli. Jag pallar inte riktigt med då.

(Betänk att jag är en sån som får tårar i ögonen när föräldrar kramar sina barn hej då utanför en skola)

Var bara det jag ville säga. Sorry för bloggandet om bloggen, men luften gick liksom ur mig...Och inspirationen med.

Lost in cyberspace

Hade skrivit ett långt inlägg om nationella prov.

Eller inte jättelångt, men tillräckligt för att sucka och svära när inlägget bara försvinner. Men visst. Nationella prov. Inte det mest spännande och roliga ämnet att läsa om.

Ni kanske klarar er ändå?!

(Poängen var typ: Är Nationella prov viktiga och bra och givande? Eller vill Skolverket bara sätta dit våra kära elever? Ring och rösta. Ni kan vinna en extra poäng på uppsatsdelen i engelska imorgon)

Äntligen

Imorse cyklade jag till jobbet i solsken och vårjacka.

Fränt. Jävligt fränt.

Inom en snar framtid ser jag mig själv sitta på en uteservering med solglasögon, kall öl och roliga kompisar. Sweeeeet!

Effektiv dag

Saker jag hinner göra när jag har en timme till nästa utvecklingssamtal och jag är ensam kvar i arbetsrummet:

* Läsa igenom dokument om skriftliga omdömen från år 1 till konferensen på torsdag
* Mejla några jobb-mejl
* Skriva klart journalanteckningarna från förra handledarträffen till nästa träff på torsdag
* Städa skrivbordet

Dessutom har jag idag hunnit kopiera upp både repetitionsuppgifter till nästa vecka och provet eleverna ska skriva om två veckor.

Plus tre utvecklingssamtal gjorda och tre IUP'er skrivna. En kvar idag, sen får jag call it a day.

(Säger man så? "Call it a night" kanske det heter? I och för sig kommer ju klockan att vara halv sju när jag cyklar hem, och då är det ju kväll.

"Call it an evening"....Nä.) 


Nämen?!

Nu försvann tiden sådär igen som den kan göra. Visst måste det vara så att klockan går fortare när man sitter framför datorn?

Tänk de som har datorer som jobb. Swisch säger det så har de slutat för dagen.

Tur iallafall att åttorna har prao så att jag har lite extra sovmorgon imorgon. Inte lika tur att jag har utvecklingssamtal till sent på kvällen, men ändå skönt att snart ha det gjort.



I'm hooked

Såg andra avsnittet på Grey's anatomy-dvd'n idag, och OK då. My mistake.

Grey's anatomy är ju hur bra som helst. (Hur många år försenad är jag? Två? Ah well, bättre sent än aldrig, och dessutom är serier roligare att se på dvd-boxar)

Egentligen...

Så tycker jag att mass-sms är rätt tramsiga, hur viktiga saker de än handlar om. Dessutom hade jag precis nattat barn kl nio och var kvar på övervåningen tills de hade somnat.

Men så kom jag ner i köket och kunde inte låta bli att tända de tre värmeljusen i köksfönstret. Och fick en klump i halsen i samma sekund jag tog fram ljuständaren.

Jävla, jävla onda människor. Måste det vara så? Finns det någon slags världsregel som säger att det alltid måste finnas elakheter så länge det finns godhet? Kanske måste balansen finnas. Men tänk så fantastiskt om alla människor på hela jordklotet kunde sätta sig ner och titta på varandra och säga:

"Hörrni! Nu slutar vi upp med det här tramset. Från och med nu lägger vi av med våldtäkter, mord, krig, mobbing, misshandel, trafficking, spydiga kommentarer, svält, hungersnöd, djurförsök och sexuella trakasserier. Det är ju vi mot...Ja, inte vet jag, inte världen för det är ju vi som är världen. Men människor of the world, vi ska ju ta hand om varandra, right?"

Speciellt med tanke på att världen most likely ändå går under om typ tio år för att polar-isarna smälter och ändrar golfströmmen. Kan vi då inte låta alla leva fram tills dess iallafall?

image218
(Vila i frid, brunhåriga lilla tjejen som bara skulle cykla hem efter fotbollsmatchen)

En dag avklarad

Fyra kvar.

Med lite vilja, Alvedon och lätta lektioner med duktiga elever så klarar man allt.

Imorgon har jag utvecklingssamtal till typ åtta på kvällen. Men med lite vilja, Alvedon och...Ja, ni vet. Klarar man allt.

(Eventuellt kommer jag att få äta upp detta imorgon bitti när jag ligger i sängen och kvider med 40 graders feber, men än så länge känns det safe)


Sorgeliga saker hända

Hemska, hemska värld. Och stackars, stackars föräldrar, för att inte tala om stackars lilla 10-åriga tjejen.

Får ont i magen av alla onda och elaka människor. Men det finns ju goda människor också. Och de goda är ju fler än de onda, visst måste man tänka så? För att inte helt tappa livsgnistan?

Nu ska jag gå och pussa på och stoppa om mina barn, och sen gå och lägga mig.

Kram på Er!

Oh, praise the lord

Hittade en extra karta Alvedon längst in i medicinskåpet, tack o tack o tack o tack.

Febern och snörvlandet är kvar, men järnbandet runt huvudet börjar släppa. Känner mig som en alkis som hittat en liten flaska flygplans- Bailey's längst ner i en flyttkartong.

Så jorrå. Är ändå lite taggad för veckan, jag SKA klara det utan att behöva vara hemma. Kom dessutom på att killarna i åttan har prao den här veckan, så tre lektioner går bort och jag har extra sovmorgon. Plus att på onsdag kväll är alla utvecklingssamtal över. Och på fredag kommer kanske mamma och hälsar på.

Och imorgon är det "Cashmere Maffia" och på tisdag säsongspremiär av "Desperate Housewives".

En bra vecka. Detta kommer jag att upprepa för mig själv framför spegeln varje morgon samtidigt som jag stirrar mig själv i ögonen och säger: "Du kan jobba, du är inte sjuk. Du kan jobba, du är inte sjuk"

Borde fungera.

Dagens kultur:

  • Läst ut "Är det någon där" av Marian Keyes
  • Sett "Pippi åker till Nordpolen" med barnen
  • Börjat läsa "Mina hemligheter" av Sophie Kinsella
  • Sett första avsnittet av första säsongen "Grey's anatomy" på dvd'n som följde med SOLO-prenumeration
Finkultur. För övrigt så brukar jag inte följa "Grey's anatomy", har bara sett typ ett halvt avsnitt, men jag ger det nog en chans ändå. Har hela första säsongen på dvd, 9 avsnitt, så why not.




Alvedon-taktik

Självklart är ju också värktabletterna nästan slut när man för en gångs skull verkligen behöver dem.

Två kvar. Frågan är nu om jag ska ta dem innan jag går och lägger mig, eller om det är bättre att ta dem imorgon bitti innan jobbet? Kanske behöver kickstartas för att kunna cykla iväg och jobba. Å andra sidan har ju skolsyster värktabletter som jag kan ta när jag kommer till jobbet.

Hm. Vad sa ni? En ikväll och en imorgon?

Nä, det går inte, jag har en djupt rotad fördom att man måste ta högsta dosen, två stycken, om det ska göra någon skillnad. Ska man knarka ska man göra det ordentligt.

Om detta inlägg var det tråkigaste ni någonsin läst, så skyll inte på mig. Skyll på febern.

Synd om mig

Ja, jag vet, egentligen är det rätt åt mig. Kroppen tyckte att jag var lite väl kaxig.

Jag: Jo, men ni vet, jag är ju förkyld men det är ingen fara, bara veklingar som blir sjuka...Bla bla bla
Kroppen: VA?! Vad är det för inställning? Vi ska nog visa henne!

Och så PANG! Vaknade jag imorse med ont i huvudet, ont i kroppen, feber, ännu mer förkyld än tidigare, hostig. Jävla skit. Fast jag KAN verkligen inte vara sjuk i veckan. Kan inte, kan inte. Imorgon ska jag förbereda mig för utvecklingssamtalen som jag ska ha på tisdag och onsdag (Allihopa. Bättre att ha det gjort snabbt), och på torsdag ska jag både på ledningsgrupps- konferens i Uppsala och sen handledarutbildning på kvällen

Oh no. Inga sjukdagar här inte. Förlorar massa pengar på att vara hemma från jobbet gör man också.

Så här ligger jag i sängen och läser böcker och tycker synd om mig själv, medan Jonas och Leo är och handlar och Stella är hos grann-bästisen och leker.

...Nu kom de hem. Ska gå ner och dricka Kan-Jang, äta lite mat, gå in och duscha och sen fortsätta ligga i sängen och kurera mig. Tror ni det kan funka så att jag blir frisk imorgon?

Sms-humor

Alltså, det här med sms'en mellan Alex Schulman och hans kompis TV4-producenten Pelle Porseryd att Pelle skulle "plocka ut" Brolle ur Körslaget är ju faktiskt hysteriskt kul.

Dels för att det är en sån total o-nyhet, och man fattar att det bara är ett PR-trick mellan Aftonbladet, 1000apor och TV4-producenten. Alla är ju liksom insyltade med alla, Aftonbladets nöjeschef bloggar ju på 1000apor till exempel, och alla tjänar på fler tittare/läsare.

Dels för att ingen kan ju liksom ha TROTT på riktigt att någon TV4-producent skulle fixa med telefonröster. Hey, lite sms-ironi har väl ingen dött av?

Fast det roligaste av allt är nog ändå att trots att Aftonbladet såklart förstorar upp sina "folkstormar" så sitter det säkert några jäkla nötter out there i stugorna och är arga på riktigt.

Och tror att TV4-producenten menade allvar. Hahahaha. Roligt är också Alex sms ikväll: "Aha. Jag hörde att du plockade Agnes. Jag fattar hur du tänker. Bra att ha kvar breda artister in i slutet"

TV4-producenten har ännu ej svarat.

Från Katrin Schulmans blogg:

"Hörrni, för er alla Katreen-lovers som inte kommer till Nox ikväll för att ni har barn eller nåt sånt så kan jag informera er om att jag är med i Extra Extra och det är kul!"

All right then. Först "Sverige pussas och kramas" kl 21 och sen "Extra Extra" kl 22. Egentligen tycker jag inte Extra Extra är så kul, Måns Möller är rätt dryg, men kul att se Mrs Schulman alive and kicking.

Fast ännu roligare hade det förstås varit att festa i Stockholm hela natten lång och dansa till Katrin Schulmans DJ'ande. Och tänk kändis-faktorn där!

Ah well. Vad är väl en bal på slottet. Nu ska jag, mina mysbyxor och min sambo se på TV och hänga i soffan. Helt OK det med.

Loppisar for president

Har letat efter en snygg klädbetjänt att ha i sovrummet i typ tre år. Ser liksom mer inredigt och stylish ut än att ha kläder hängande på sänggaveln. Dock tre år utan minsta skymt av klädbetjänt, förutom på Mio där det finns en i ek för tvåtusen, tills idag:

image216

image217

Gissa vad den kostade? 20 kronor.

20 kronor!!!


Har ni tänkt på

Att de som svarar i telefon på pizzerior alltd mumlar fram namnet på pizzerian, så att man måste förnedra sig och fråga "Vad sa du?" och få ett surt upprepande av pizzerians namn till svar.

Men hellre det än att riskera att ha ringt fel.

Telefonröst (mumlande): Johansson (Typ)
Jag: Hej, jag skulle vilja beställa två cappricciosa
Johansson: Va??

Världens Bästa Lördagsplaner

Idag ska vi åka på loppis i Lövstabruk, och ikväll ska vi köpa pizza till middag.

 

Anna Skipper och jag

På min skola säljer vi frukt på lektionerna för 3 kronor styck. Faktiskt är det fler och fler som köper (Som motvikt till djävulens Lidl där eleverna köper chips, läsk och godis), och under genomgången av ekvationer idag så satt typ hälften av gruppen och åt äpple under tiden.

Rätt trivsamt. På något sätt så  värmer det ända in i själen när jag ser ungdomar äta frukt.

(Jag vet, ni behöver inte säga det. På måndag ska jag gå med i AT. Anonyma Tanter.
Jag: Hej, jag heter Maria och jag är trettio år och Tant.
Alla: HEJ MARIA!)

Fast jag är vaken och klockan är halv ett på kvällen. Rock'n roll och inte speciellt mycket tant, va? Dock står jag för att jag gläds åt ungdomarna och frukten. Det gör jag. 

"Dagens inköpta Svinto"

Herregud.

Vad är det jag skriver?! Hur ointressant får ett blogg-inlägg vara och ändå komma undan med det?

När två världar möts

Efter att jag hämtat på dagis kvart över ett idag så skulle vi åka till ICA och handla.

Jag (Låtsas som att det är ett jättebra erbjudande): Ska vi gå in i den där (inrednings) affären först där de har ett lekbord?
Stella: Nää...Jag vill att vi köper chokladbollar och sen åker hem och fikar
Jag: Men det blir väl kul att leka vid lekbordet?!
Stella (Kommer på vilken affär jag menar): Det där där man kan rita?!
Leo (Har också fattat vilken affär): Lego-hopter!! (Lego-helikopter, för er som inte kan 2-åring-språket)
Jag: Ja, precis!
Barnen: JAAAAA!

Så jag kunde lugnt strosa runt i fina inredningsaffären medan barnen lekte med Duplo. Köpte snygg Marimekko- mugg med svart löv på rea att ha som extra tandborstmugg (Har redan en), och tvål som luktade gott att ha på toaletten på övervåningen. Sen handlade vi på ICA, åkte hem, fikade, gick till lekparken, åt pasta och köttfärssås till middag, jag och Leo såg på Bolibompa medan Stella följde med grannbästisen hem och lekte, barnen duschade, nattning.

Soft fredag, för att göra en lång historia kort.

Dessutom har jag hela eftermiddagen och kvällen lyckats ignorera rösten i mitt huvud som säger "Skura spisen! Skura spisen!". Har jag tur hör Jonas "Skura spisen!" i sitt huvud imorgon, och dagens inköpta Svinto får komma till nytta.

Mia Skäringer är klok, hon

"Vi kvinnor får så ofta höra hur överkänsliga vi är. Av varann och av män.
Jag skulle vilja säga att det finns jävligt många underkänsliga människor out there"

Så sant. "Underkänslig", bra ord. Finns det till exempel folk som INTE får tårar i ögonen av giftermål och nyfödda bebisar?

Thank God för skolsystrar

Idag kom en av mina special-elever till lektionen och klagade på huvudvärk, han hade råkat fått en sån hård smäll på näsan under idrottslektionen att han hade börjat blöda näsblod. Efter två värktabletter från skolsyster började han känna sig bättre, och så hade vi lektion som vanligt. Mot slutet säger han dock dåsigt "Det känns som om jag vill sova".

Jag: Oj! Gör det? Har du fortfarande ont?
Elev: Ja...Fast liksom bara i halva huvudet.

Här börjar jag bli lite uppjagad och ser bara Leonardo DiCaprio framför mig där han ligger på flotten framför Kate och säger "Det känns som jag vill sova", och jag börjar snabbt scanna sjukdomar i huvudet. Hjärnskakning? Avsvimning? Allmän hjärnkollaps?

Så jag tar lugnt med honom till vilrummet, säger att han får vila men inte somna och att skolsyster kommer snart, och så går jag raskt till personalrummet och stör skolsyster i hennes rast och tänker för mig själv att "Jamen, det är väl tur att jag är en sådan handlingskraftig person som lyckas hålla huvudet kallt i en kris-situation och som styr upp läget så bra".

Eller hur det nu var, för sen visade det ju sig att allt var lugnt. Han var bara trött.

Hm. "Huvudet kallt" är ju dessutom kanske att ta i. 

Juicy Couture-dressen, var är du?

Mitt projekt "Att börja klä mig mysigt men ändå stylish och snyggt hemma" går inte så bra. Just nu har jag till exempel på mig en visserligen snygg oversized rutig tunika/skjorta som jag haft på jobbet idag, men till det har jag ett par baggy, svarta mysbyxor. Verkligen inte snyggt, jag ser ut som en fet skogshuggare.

Tur att det bara är Stellas kompisar som brukar ringa på dörren, de struntar ju i hur jag ser ut.

Undrar vad Charlotte Perelli har på sig just nu?

The junkie is back

Sms-konversation mellan mig och Anna:

Jag: "Vårt Internet funkar inte och jag har på riktigt abstinens efter att läsa bloggar och att skriva själv....Är detta normalt?? Eller borde jag söka behandling?"

Anna: "Haha...Fy vad hemsk. Jag är likadan. Kanske borde lägga in oss på rehab?"

Jag: "Haha, blogg-rehab. Kanske finns det kändisar där? Typ en avdankad Magnus Uggla eller så"

Fast nu funkar Internet igen, och jag kan andas ut. Skönt.

Blogg-rehab skulle dock vara kul. Tänk er Magnus Uggla sitta och skrika "Jag vill bloooooogga!" medan behandlingsassistenten försöker lugna honom. "Såja, såja, du har ju din dokusåpa om ditt band nu", men detta biter inte på Uggla som snyftar vidare "Men det är ju inte samma sak. Jag vill ju SKRIVA!"

I ett annat rum sitter Rockpoet på sina händer för att hindra dem att skriva ironiska och eleka inlägg.

Behandlingsassistenten:
Ser du vad bra det går? Din blogg är ju om kärlek nu
Rockpoet: Ja...Fast....Jag vet inte. De ironiska inläggen fortsätter ju att formuleras i min hjärna. Hur ska jag klara det?!

Så håller vi varandra i händerna och ropar slagord till varandra. "Det första steget är att acceptera det" eller vad det nu är man säger.

Jan Björklund. En gång för alla.

Det var ett jävla tjat om elever som inte klarar målen. Både i tidningar, TV och nu ikväll i "Skolfront" på tvåan, där de pratade om hur orättvist det var att elever från förortsskolor inte fick så bra betyg, medan välbärgade akademikerbarn från pluggiga friskolor fick det.

För det första ÄR det ju orättvist, för det är klart att förortsbarnen ska ha resurser, engagerade, duktiga lärare och höga förväntningar. Men varför pratar ingen om de egentliga problemen?!
  • Eleverna måste faktiskt PRESTERA något för att få höga betyg. Till exempel lyssna och hänga med på lektionerna, ställa frågor, arbeta hårt, plugga hemma
  • Vi lärare ställer VISST höga krav. Och rektorer och politiker ställer höga krav på oss. Men vi får VERKLIGEN inte betalt för det med tanke på att vi faktiskt pluggat i fyra och ett halvt år. Inte konstigt om de bästa lärarna söker sig vidare till friskolor där de får högre lön
  • Special-undervisning. En helt underbar uppfinning, de barnen som behöver extra stöd få gå ifrån och sitta i en liten grupp och faktiskt få den hjälp och de förklaringar de behöver. Och framförallt få LYCKAS med något, spelar stor roll för deras framtida självförtroende och förmåga att klara sig bra i livet. Själv har jag ju den stora förmånen (För det är det faktiskt) att undervisa elever med behov av särskilt stöd. Jag har matte med min sjua 30% av min tjänst, och 70% special-undervisning i liten grupp. Lugn och ro, fint och mysigt rum med en inspirerande inlärningsmiljö, eleverna får lyckas. Men guess what?! Politikerna har bestämt att pengarna inte räcker till detta, och vi måste dra ner special-undervisningen till 80% (Istället för 100%. En kollega har resten av special- undervisningen). VA?! När vi äntligen har ett sätt att faktiskt höja andelen elever som når målen.
Dessutom anses det fortfarande lite "fult" att ha elever som får undervisning i liten grupp. Om inte alla elever är i klassrummet så är det synd om dem, typ.

Ja, herregud. Det är ju så att man baxnar.



Leos Stora Kärlek

Hon heter Neyma, är två och ett halv år och bor på Gran Canaria.

Lite jobbigt med kärlek på distans är det ju, men ett ännu större problem är att de faktiskt inte träffats speciellt många gånger. Första gången de sågs var Leo tre dagar gammal och Neyma två månader. Hon satt som en liten makaron i en baby-bilstol när de var förbi för att kramas och säga hej då innan de flyttade till Kanarieöarna för att Ciccis sambo fått jobb där. En sorgens, sorgens dag, från att ha bott typ tre meter bort skulle de nu flytta...Ja, hur långt det nu är. Massa fler meter bort. Vi saknar våra gamla grann-bästisar gränslöst.

Iallafall! Detta möte minns de ju såklart inte, och nästa gång de sågs (När de var ett och ett halvt) så blev Leo fullständigt ägd av Neyma som gick runt och dunkade honom i huvudet hela tiden. Leo gick hela hösten och sa "Da da da da öh" (Det enda han sa innan han började prata) och dunkade sig själv i huvudet. Detta betydde antagligen nåt i stil med "Titta vad Neyma gjorde".

Men under jullovet när de sågs! Åhhh, vad Leo älskade Neyma. Ögonen bara tindrade på honom, och de lekte och lekte. Sedan dess pratar han om henne några gånger i veckan, och varje gång han sitter i mitt knä och vi kollar bilderna på datorn så vill han bara se de som Neyma är med på. "Titta Neyma mer". Ibland när han sitter i knät så vill han pilla i örat (Stella pillar på armbågen, Leo i örat) och berättar då om Neymas storasyster som också hade pillning på örat som sin grej. Fast sen ser han lite ledsen ut, eftersom han kommer att tänka på Neyma, och så säger han "Mamma, mig längtar Neyma".

Hur söt är han inte?! Fast jag vet inte, jag. Tror ni att han har någon chans?

image215
(Bild från i julas)

Leo lyckligt ovetande om att hans stora kärlek tänker "Amäh, herregud vilken tönt du är. Rosa penna, liksom. Dessutom är jag cool och tuff, och du är en sån som gillar att städa och sitta i mammas knä. I'm WAY out of you league, grabben"

Min lilla svärmors-dröm. Vad säger du Cicci, kan du inte försöka övertala Neyma att Leo är värsta killen?



She's back

Bra!

Nä, nu får det vara nog

Ja, det får det.

Jag längtar så till min skinnjacka, ballerinaskor och solglasögon att jag har ont i magen. Visserligen blir det bara till jobbet, dagis och ICA jag får gå runt och vara snygg och vårig, men ändå.

(Förutom när jag sitter på en uteservering i hamnen i Norrtälje tillsammans med Anna och Malin och fränar mig, förstås)

Längtar också till: Altanfixning, att kunna vara ute på baksidan, att slippa skrapa is och snö från bilen på morgonen, att slippa ha på barnen overaller eller galonisar.

Dock har jag blivit av med förkylningen, iallafall så pass att jag slipper snyta mig var femte minut. Nu är det bara en gång i halvtimmen ungefär. Att ta två Alvedon, lägga sig och läsa kl sju, somna kl tio samt sova till halv åtta dagen efter is the shit.

image214

(Rätt bra. Lite seg. Sämre än "Vattenmelonen" och "En oväntad semester" men bättre än boken som handlade om präkto- systern)

Tips

Om ni tänker att "Äsch, mjölken som gick ut den 5:e gick ju att ha i kaffet igår, så den funkar säkert idag också" så kan det stämma om det är den 7:e, 8:e och 9:e. Dock inte den 10:e.

Detta kom jag på efter den sista klunken, som faktiskt var så äcklig att jag höll på att kräkas.

Men, men. Jag är inte den som är den. Jag är den andra. Nu ska jag hämta barn på dagis och sen hem och laga middag, se på "Bolibompa", natta barn och sen se premiären på "Dirty, sexy money".

Världen har alltid plats för en till glamour-serie. Nästa vecka är det "Cashmere Maffia" på måndagen och "Desperate Housewives" på tisdagen (Tror jag?). Hur bra är inte måndagar och tisdagar?!

För övrigt har jag idag lyckas få några special-elever att förstå räta linjens ekvation och funktioner, och en annan grundläggande algebra. "JAHAAAAAA! Var det inte svårare än så?!".

Precis vad jag alltid sagt. Matte är faktiskt hur lätt som helst, det gäller att inte krångla till det för sig bara.

Tack för det, snöovädret

Bra med kallt och snö: Att vi kan skjuta upp städningen och dammsugningen av bilen ett tag till. Varför göra något tråkigt snart när man kan göra det senare?
Dåligt med kallt och snö: Att hälsovårdsmyndigheten snart kommer att beslagta bilen på grund av "Otjänlig insida".

För att inte tala om att den behöver tvättas på utsidan...Ja, herregud. Vad är det för fel på att bara KÖRA bilen?! Roligt är dock att våra "Hej, vi är Mr. Handymen som går runt i arbetsbyxor på helgerna och fixar med våra bilar och ordnar i trädgården"- grannar som bytte till sommardäck i helgen i och med gårdagens snöstorm inte fick så mycket för det.

In your face, suckers.

Still going strong

Har jobba idag, och känner mig ändå rätt frisk. Visserligen har jag snörvlat, hostat och nyst hela dagen, men det räknas ju inte som sjukdom.

Vissa kanske skulle kalla mig för en vandrande smitt-härd, själv vill jag snarare snarare benämna mig som "Ingen jäkla vekling som stannar hemma för lite snor".

Alvedon, rädda mig

Jag är hostig, snörvlig, har ont i huvudet samt är på väg att få feber.

Jag som aldrig är sjuk, vad är det här för trams?! Sluta genast upp med de här dumheterna. Har legat nerbäddad framför TV'n sedan klockan åtta och "So you think you can dance" följt av "The Starter Wife" och "Christine", och har nu tagit två Alvedon och ska gå och lägga mig.

Alvedon och sömn lurar systemet, har jag hört. Wish me luck!

PS. Eller aldrig och aldrig...Jag var ju sjuk några dagar i december. Och för ett år sedan hade jag halsfluss. Och i februari 2005 hade jag magsjuka. Men förutom det, så är jag faktiskt ALDRIG sjuk, och tänker inte bli det nu heller. Så det så, elaka förkylning.

Om ni tror att Broadway är häftigt

Glöm.

Femåriga tjejer på stor scen i stor aula som dansar och showar som vilken superstar som helst, DET är stort. Stella var bäst. Ja, helt objektivt alltså. Ut med armarna, stora rörelser, värsta inlevelsen, stora leendet. En naturbegåvning, I have to say! Showen höll på en halvtimme, det var både Stellas grupp och en grupp med lite äldre tjejer plus att de gjorde några låtar tillsammans (Som här).

En av de Topp 10 bästa halvtimmar i mitt liv, så söta och duktiga och roliga och underbara var tjejerna.

image213

(Stella längst fram lite åt höger med randig klänning, rosa tyllkjol, gråa tights, rosa strumpor)

Fler tårögda moment

Ikväll har Stella och hennes dansgrupp uppvisning på scenen i vår skolaula.

Åhhhhhhh. Fiiiiiint.

Soft jobb-dag

  1. Sovmorgon
  2. Inskolnings-besök med Stella på hennes förskoleklass, då hon också fick träffa sina nya klasskompisar för första gången. Fina barn, fina underbara fröknar och fin skola.

(A tårögt moment:
Barnen sitter i ring på golvet med fröknarna.
Fröken: Åh, vad kul att ni är här! Vet ni, jag har längtat JÄTTEMYCKET efter att få träffa er! Och så kändes det lite pirrigt imorse. Kändes det pirrigt för er?
Barnen: Jaaaa)

Sedan till skolan, där våra elever var iväg på friluftsdag förutom några enstaka som var kvar i skolan med en lärarkandidat och städade och målade. Så jag har hjälpt dem lite, fixat i klassrummet, ätit lång-lunch samt hunnit skriva ut utvecklingssamtalstider till mina mentors-elever plus kollat deras omdömen i Internet-verktyget.

Friluftsdagar utan att själv behöva åka på bort är himla trivsamma.


Uppföljning Katrin Schulman-bloggen

Letar andra ställen att blogga på. För 40 öre per besökare= 48 000 kronor i månaden.

Fair enough. Är hon kanske värd. Men fixar man inte nytt ställe INNAN man dumpar det gamla?!

Jag är kär

I "Cashemere Maffia".

Kan fortfarande ibland känna av "Oh my God, SATC-boxen är klar"- depressionen, men den kommer mer och mer sällan, och med en sådan New York-pärla som "Cashmere Maffia" så försvinner den nog helt och hållet snart.

Lite kär är jag i "My name is Earl" också, efter två avsnitt på rad på Kanal 6. Detta är dessutom en av de få serier både jag och Jonas gillar (Han är annars mer inne på Andra värlskriget-dokumentärer och hårdrocksgitarrist- dokumentärer. Hm. Thanks, but no thanks)

Nu ska jag gå och lägga mig så att jag är pigg och utvilad imorgon när jag ska med Stella på hennes första inskolningsbesök på förskoleklassen och fritids. Hur coolt som helst! Dessutom måste jag fundera ut hur jag kan göra bästa möjliga intryck på fröknarna, så att de har överseende med att hon antagligen kommer att komma försent 80 % av morgnarna på grund av mamma med kass förmåga att gå upp när mobillarmet ringer.

Fröken: Nämen Stella! Kommer du försent nu igen?! Ja, ja, det är ingen fara. Din mamma är ju så himla trevlig. Duktig på matte är hon också, matte-lärare och allt som hon är, så du hinner nog ta ikapp det du missat. Hon berättade också att du började lära dig engelska när du var fem, så inte är vi arga för att du är sen, ohhh nej.

Något åt det hållet hade jag tänkt mig snacket skulle gå i höst. Kanske ska imponera imorgon med att prata engelska med Stella?

Jag: Hello!
Stella: Hello!
Jag: What is your name?
Stella: My name is Stella

Sen kan hon inte säga mer, men det här borde väl räcka, tror ni inte? I och för sig. Hon brukar säga "My name is Karin" för hon tycker Karin är så fint, och man vill ju inte att fröknarna ska tro att Stella inte vet vad hon heter.

Får fundera vidare på detta. Kul ska det bli iallafall! Mellan nio och kvart över tio imorgon börjar min lilla tjej sitt skol-liv. "Herregud vad tiden går fort", som en klyshig människa skulle ha sagt.

Action

Mystiskt, mystiskt...Katrin Schulmans blogg är hux flux borttagen från Stureplan.se. What the fuck?! Katrin, var är du, liksom. Bläddrar ner bland 1000apor's sms för att kanske hitta något svar, men står bara "Haha, Stureplan har tagit bort min blogg, de är bananas".

Oh, ännu mer spännande. Mitt liv är så rafflande. Eller ja, inte precis MITT liv kanske men...Ja, ni fattar. Iallafall måste ju detta följas upp- vad har hänt?!

To be continued.

Ett ögonblick att minnas

Idag räknade han ut boken.

Fiiiiiiiint!

Jag: Åh, vad duktig du är! Helt suveränt jobbat! Vi fortsätter med ett avsnitt i andra boken också, va?
Elev: OK!

Så körde han på med grafer och funktioner som om han inte gjort annat i sitt liv. Go with the flow, som det heter. Om några veckor är det nationellt prov i matte, och måtte, måtte dessa killar klara det.

Det är de värda. Om de inte klarar det är det Skolverkets fel, och inte deras. Eller mitt. Så det så!

1000apor

Har ni sett Schulmans nya? Faktiskt jättekul. Roligast är att de publicerar alla Alex och Calles sms, både de som de skickar och de som de får.

Den numera utdöda dokusåpan får liksom nya dimensioner hela tiden.

Katrin till Alex: "Varför svarar du inte? Du är så jävla arrogant. Det här kommer att leda till skilsmässa" för att han inte svarat på hennes förra sms på tio minuter.

Hm. Ibland dröjer det en vecka innan jag svarar på sms. Om det dröjt tre timmar så är jag nöjd. Ibland är jag dock normal och svarar direkt.

Vill ändå passa på att säga förlåt, förlåt, förlåt om någon har väntat mer än tio minuter. Jag är tydligen så jävla arrogant. Ni vill inte skilja er, va?

Idé-stölden

Ja, du har rätt, Camilla! De har snott vår affärsidé, de jäklarna. Homestyling goes Borlänge.

(Vi tänkte annars starta en egen Homestyling-firma. Camilla fick idén när hennes syster varit på en husvisning med kastruller med gammal gröt på köksbordet. Plus att det var lite väl många Hemnet-foton med äckliga moppar i badrummet och miljoner prydnadssaker i vardagsrummen)

Men det här?! Ärligt talat blir det lite för stylat. Jag menar, ofta det är sådär fint utanför en bastu. Och easy on the värmeljus nästa gång.

Dessutom kollar man ju på Hemnet lika mycket för att man vill se hur fult folk har det hemma. Det vet ju alla.

Ett i-landsproblem

Jobbigt att sitta och titta på en rätt dålig film bara för att man vill se hur den slutar. Trots att man egentligen är för trött.

Någon snäll människa som har sett filmen med Jodie Foster i ett flygplan, där hennes dotter försvinner (går på fyran nu) som kan berätta hur den slutar?

Så att jag kan gå och lägga mig. Tack på förhand.

Saker jag längtar till just nu:

  • Sommarlov
  • Börja använda skinnjackan istället för vinterjackan
  • När alla mina utvecklingssamtal är klara
  • Att sitta på en uteservering med solglasögon och dricka öl med roliga kompisar
  • Första inskolningsbesöket på förskoleklassen och fritids med Stella på tisdag (Coolt! Min lilla bebis ska börja skolan!)
  • Stockholmshelg med Anna
  • Barnvakt av mamma i maj så att jag och Jonas kan hitta på något (Helst sova på hotell en natt, men tror inte att vi hinner det för vi ska hjälpa farmor att flytta till ett äldreboende. Ah well. Det kanske också blir romantiskt?)
  • Solig vårdag då vi fixar till i trädgården och tar ut altanmöblerna
  • Partykväll med Anna och Malin i Norrtälje
  • Sovmorgon

Ja, det där sista la jag till bara för att påminna mig om att det fortfarande finns något som heter det. Minns dock inte riktigt vad det betyder...?

Vad längtar ni till?

Grannkompisar for president

Åh, det är så underbart att bo i ett parhus-område fullt med andra barn att jag nästan blir tårögd. Fina, snälla kompisar som alltid låter alla vara med och som har vettiga föräldrar, och som alltid kommer och ringer på och frågar om mina barn vill leka.

(På förra stället bodde det kids som alltid gick runt med en chips-påse och som för det mesta mobbade ut någon stackare. Allt medan deras mammor stod på balkongen och rökte och skrek. "Kevin, FÖR I HELVETE! Sluta bråka för fan!" Mm, jättebra uppfostringsmetod. Verkligen. Blir säkert lugna och harmoniska människor av de barnen)

(Fast alla var ju inte så, förstås. Underbara Cicci och hennes barn, innan de lämnade oss för Gran Canaria, snyft, och en annan grannfamilj räddade dagarna rätt ofta)

Iallafall! Var var jag? Jo, grannbarnen, ja. Det bästa är att de alltid låter Leo vara med (Han är yngst av hela gänget), och att de för det mesta bara tycker det är kul att han också leker med dem. Han får vara storebror till någon docka, eller sitta med Stella och grann-bästisen Hampus och tittar på film, eller hänga med till lekparken, eller whatever.

Idag har Stella lekt med först Julia och sen Hampus, och jag har fixat och plockat och softat hela dagen. Har dessutom både hunnit med att rensa garderoben i hallen, dammsugit köket och byggt massor med lego. Plus att jag både bäddat sängar och tvättat några maskiner tvätt. Och åkt med Leo till comtainrar inne i stan och slängt pappers, metall- och glasskräpet.

Sammanfattningsvis lugn men effektiv söndag.

(Om något kan vara lugnt och effektivt samtidigt? Fast städning + mysbyxor är alltid soft)

Ett tidningsställ väl värt en biltur till Uppsala för

image212

Eller hur?! Jag köpte bruna värmeljusstaken som syns på bilden också. I det här hörnet hade vi korg med bilar och garage förut, men när barnen fick bilmattan från IKEA förra veckan så tog vi upp det till deras rum istället.

Och vardagsrumshörnet har nu en mer vuxen touch.

(Sen att det är leksaker i skåpet plus att det för det mesta ligger leksaker över ungefär hela nedervåningen, det är en annan sak)

Intressant upplevelse:

Att köra bil i Uppsala, staden där cyklisterna tror att de äger vägen.

Världen äger de dock, det gjorde iallafall jag när jag var en twenty-something student, men att inte en cyklist om dagen dör i en bilolycka är ju ett mysterium.

Dock överlevde de mig som bilförarare, och bara det säger ju ändå något om deras utomordentliga cykeltalanger. Eller om mina bilförartalanger?! I'm the king of the road numera.

PS. Bra parkeringsställe: Bakom Helga Trefaldighetskyrkan. Gratis var det också. Plus mysig diskussion med barnen om att det var där Leo döptes.

Stella: ...Och så fick jag hjälpa prästen att hälla på vatten. Kommer du ihåg det, Leo?
Leo: Ja! Mig kommer ihåg!

Jo, man har ju en del minnen från när man var fem månader, så why not.

Computer Hi-Tech

Såg sista halvtimmen av "Nätet" (Heter den, va?) med Sandra Bullock. Åh, vad bra jag tyckte att den var när jag såg den på bio.

Och så cool med datorerna! Disketter och dataskärmar var ju konstigt på den tiden. När jag gick på högstadiet hade vi absolutely inga datorer, däremot några lektioner "Skrivmaskinskunskap" där vi fick lära oss skriva med båda händerna.

Fast min bästis Camilla hade en elektrisk skrivmaskin, och jag satt på golvet hemma hos henne när jag skulle renskriva arbeten om August Strindberg och Hitler och solsystemet och allt vad det var. Camillas elektriska skrivmaskin var världens häftigaste, tyckte vi, samtidigt som vi lyssnade på techno och Absolute Power Ballads.

Ja, ni hör ju, kids of today. Så gammal är jag.

Eftermiddags-minglet som inte blev av

Hade ju eventuellt tänkt hälsa på någon Uppsala-kompis när vi ändå var där, men gamla grannkompis-familjen var inte hemma, två andra kompisar fick jag inte tag på och en tredje familj var i sin sommarstuga. Och Marcus lägenhet full med dyra saker vågade jag inte åka till med två sockerspeedade barn (Eller ja, egentligen var det ju för att jag inte vågar fickparkera i Luthagen, men iallafall)

Någon fler orkade jag inte ringa till. Åhhh, jag är så lat. Och så asocial på helgerna. Dessutom hatar jag att bestämma saker i förväg, ringer hellre samma dag och hör om någon vill hitta på något.

(Får man göra så? Eller är det ohyfsat och very not comme il faut år 2008? Där jag kommer ifrån åkte man hem till folk och stod och pratade i hallen under tiden man lämnade tillbaka en släpvagn, typ. Rätt skönt och avslappnat jämfört med "Ska vi ses om två veckor och fika?" Men visst. Fikor är också nice)

Iallafall är det så skönt att det flesta av mina kompisar är likadana. Det gör liksom inget att man inte hörts av på ett halvår, inget "Ursäkta att jag inte hört av mig" och sånt trams. Man kör på som om det var en kvart sedan man sågs senast. Lovely.

Fast bloggen, kära vänner! Bloggen. Med den är jag väl mer "Ursäkta att jag hör av mig HELA JÄKLA TIDEN..." Hm. Så jag kanske är social after all?!

Nu luktar jag dock så gott med min nya Kate Moss- parfym, så nu måste jag börja träffa folk lite oftare. Hur kan jag låta denna underbara doft gå mänskligheten förbi?! Får inte ha parfym på jobbet, så måste genast börja planera in några roliga helg-aktiviteter.

PS. Anna i Stockholm? Och Anna i Norrtälje? Visst får jag och Kate komma och hälsa på snart??

Finns hopp för latenta städ-generna

Stella: Vet du hur vi gör?! Jag och Leo städar sådär fint som vi kan, och så får inte du se, och så ropar vi när du får komma. Ska vi leka så?
Jag: Ja! Vad bra!

Very good lek, indeed.

Ska nu gå och inspektera och hänfört ropa "ÅHH! Vad fiiiint det blev! Vad STOLT jag är!" Positiv förstärkning, eller vad det heter.




VM i gå-på-stan

Myspys-tur till Uppsala hade vi, jag och barnen. Trevlig biltur, Leo somnade i bilen dit, och barnen fick glass på ICA City. Däremellan körde kryssade vi mellan alla miljoner folk och hann med tre affärer på rekordtid:
  1. In på Kicks, köpte Kate Moss parfymen (Hade testat parfymer tidigare så jag visste hur den luktade, kunde rycka tag i den i farten bara), ut igen
  2. In på Designtorget, köpte tidningsstället, ut igen
  3. In på Village (Inredningsaffär), barnen fick varsin rolig flugsmällare de ville ha och var därför nöjda och glada i tio minuter, jag hann kolla alla fina saker, köpte stor värmeljushållare att ha på runda bordet i vardagsrummet. Ut igen
Klart! Tog allt som allt en halvtimme ungefär. Sen promenerade vi i solen tillbaka till bilen (Som jag parkerat typ en kilometer bort. Någon måtta på stadskörning får det vara) och åkte hem igen.

Köpte grillad kyckling och fetaost på Konsum till kyckling och bulgursallad-middag, barnen fick varsin dvd-film och lördagsgodis.

På Konsum i Tierp var det inte massa miljoner folk. Home sweet home.

Funderat färdigt

Solen skiner, vi har en bil, det är lördag. Klart vi drar till Uppsala!

Have a nice saturday, alla!

Komplimang. Typ?

Igår i dagishallen när jag klädde av Leo.

Dagismamma: Men GUUUD vad snygg du är!
Jag: Eh...Vaddå, att jag klippt lugg?
Dagismamma: Ja, du passar mycket bättre i det.

Jag svarade vuxet, o-brudigt och sansat: "Åh, tack".

Fast egentligen ville jag ju bara skrika: "VAD FAAAN!! Tyckte du jag var FUL innan eller?!"

Planer för dagen- dilemma

Text på fin kudde från Svenskt Tenn: "The world is like a book. Those who stay at home read only one page".

Så sant. Men tänk om det är en jäkligt bra sida, då?! Jag är för tillfället rastlös och känner för att hitta på något idag, men är samtidigt lat och tycker att det är skönt att bara vara hemma, if ya know the feelin'. Barnen leker just nu i sitt rum med grannbästisen, så dem går det ingen nöd på. Bara vi åker och köper lördagsgodis efter maten så är de nöjda. Har 2 alternativ för eftermiddagen:
  • Softa hemma, åka och handla, bygga med lego, dricka kaffe. Typ.
Eller:
  • Stoppa in barnen i bilen och åka till Uppsala en sväng. Vill ha ett tidningsställ från Designtorget och är alldeles för otålig för att vänta på bättre tillfälle att köpa det (Tex när jag kan låna Jonas pendlingskort och ta tåget in själv och gå på stan). Dessutom skulle vi kunna åka och hälsa på någon Uppsalakompis när vi ändå är där.
Ska gå in och duscha, och sen laga falukorv och makaroner till lunch, och sen fundera vidare.

För: Fint tidningsställ och eventuellt kompis-häng
Mot: Orka...

Kurragömma

Barnen har lekt kurragömma på morgonen. Leo gömde sig bakom soffbordet och Stella gick runt och låtsas-letade, så där som man gör när man egentligen vet var nån är.

Stella: Hm...Är Leo i badrummet, tro?
Leo (Ropar): Nä! Är här!
Stella: Är han i köket?
Leo (Ropar högre): Jag är HÄR!
Stella: Nämen! TÄNK om han är i KYLSKÅPET?!
Leo (Förbannad): JAG ÄR HÄÄÄÄR!

Han har inte riktigt förstått poängen med kurragömma än, lilla killen. Fast sen var det hans tur att räkna.

Leo (Snabbt som bara den): 1,2,3,7,9, 10....KOMMER MIG!

Stella hade hunnit ca tre steg bort.

Leo: Mig hitta Stella!!

Avd. Hur gick det sedan

Läsförståelsedelen av nationella provet i engelska var faktiskt rätt svår. Plus att tiden knappt räckte till (Är bara de med diagnosticerade läs- och skrivsvårigheter som får förlängd provtid).

Visst, kunskap är viktig. Engelska behöver man kunna. Upp med utbildningsnivån och allt that. Men hur tänker egentligen Skolverket- "Nu ska vi sätta dit de jävlarna" eller?!

Taskigt if you ask me. (Och det gör ni ju. Nu väntar jag bara på samtalet från Jan Björklund där han undrar om jag vill bli hans välbetalda konsult. Ja, eftersom jag vet så mycket om skolan och har så OTROLIGT kloka åsikter...)

Late night dinner

Jonas kom hem från jobbet halv tio, så då satt vi vid köksbordet och läste Aftonbladet och Klick-bilagan, åt nachos med smält ost, gräddfil och salsa och drack folköl.

Vi är så romantiska av oss, jag och Jonas.

Lyx-middag=Slippa laga själv-middag

Iallafall var det en alldeles lovely eftermiddag och kväll med dagiskompisarna. Dessutom fick vi mat där, bara en sån sak.

Dagismamman: Visst är det god tonfiskgratäng? Det är recept från...
Jag: ...Hemkunskapsboken från högstadiet?
Dagismamman: JA! Hur visste du det?

Vissa högstadiekunskaper blir man inte av med, det finns fast-klistrat i huvudet. Som svensklärar-Ingrids grammatik-tjat, 2:a värlskrigets viktiga datum samt bilderna på all mat i hemkunskapsboken.


The Badrum

Skulle gärna vilja att hela vårt badrum gick i den här stilen:

image210

Men det gör det ju inte. Hur jag än kämpar emot ser det alltid ut typ såhär någonstans:

image211

Är lite osäker på vad stilen heter, men tror det är Inredningsfashionista goes barnfamilj.

På landet- eftermiddag

Idag efter dagis så följde vi med våra dagiskompisar hem och lekte. De bor i ett rött hus på landet, ute bland åkrarna och med en egen liten skogsdunge och allt. Dessutom har de en baksida full med gungor, trehjulingar, sandlåda, trehjuling, klippblock att klättra på.

Värsta lekparadiset.

Dock tillbringade vi största delen av eftermiddagen att klättra omkring bland stockar och stenar i skogsdungen och hjälpa de båda 2-åringarna att ta sig fram. Visserligen mysigt, men att sitta på en altantrapp i solen och dricka kaffe hade också varit mysigt...

Hm. Maybe next time. Fast denna familj är värsta friluftsmänniskorna som gärna åker långfärdsskridskor och plockar svamp på helgerna, så det kanske låter slött att erkänna att "Kaffe på altantrapp i solen" är mitt bästa friluftsliv?

"Jajamän- I did all that!"

Kriminell bilförsäljare som luras när han ska sälja folks bilar filmas och intervjuas i Insider.

Kille: Jo, men så var det. Jag lurades. Jajamän, jag ville bli rik så jag lurade dem på pengarna, absolut. Jävligt kul var det.

Helt fantastiskt! Tänk om alla kunde vara sådana och stå för vad de gjort. Sen att killen som hette Robert kanske inte kommer att få så många jobb i framtiden, det är en annan sak...

Glam glam

Nu ska jag gå ner och måla naglarna, INKLUSIVE tånaglarna. Inte för att nån ser det, men iallafall.

Glansigt, genomskinligt nagellack på tånaglarna har säkert Stureplansmänniskorna, och jag är ju praktiskt taget en sån.

Väl? Eller...?

What is wrong with this picture

Badkarsbad. Skumbad från Bodyshop. Doft-värmeljus. Hårinpackning. Skrubcreme. Fotfil. Nya numret av "Glamour" (Fick lov att köpa den för att finaste roligaste Fotbollsfrun skrivit en artikel om Sthlm modevecka). Ljummet, eller ja, snarare halvkallt vatten.

Parhus är bra men what the fuck, i lägenheten fanns det iallafall varmvatten nog till att fylla ett badkar. Här måste man trycka på en "Extra varmvatten"-knapp, och inte ens det räcker.

När jag blir stor ska jag bo i ett hus med bastu, jacuzzi samt vanligt hederligt badkar. Och varmvatten.

(Att trycka på en knapp på värmeluftpumps-displayen är ungefär så händig jag kan vara i ett hus. Eller luftvärmepump kanske det heter, jag lär mig aldrig det där. Kanske ska ta en raincheck på det där huset ändå, tills vi gått en 5-poängskurs anordnad av tidningen "Vi i villa". Har dock en känsla av att hus är för avancerat ändå. Avancerat och dyrt. Antagligen skulle vi få lov att ringa Nån händig snubbe som kan fixa saker ungefär hela tiden.

Här är den händiga snubben granne och ordförande i bostadsrättsföreningen, och dessutom alldeles gratis.)

Hm. Kanske borde fråga honom om det finns fler trix om man vill ta ett bad.

Ah well. Hårinpackning och tidningsläsning är ju ändå hårinpackning och tidningsläsning, som vi småbarnsmorsor brukar säga.

Nationellt prov i engelska imorgon

Hjälper ni mig att hålla tummarna för mina kära special-elever?

Hoppas, hoppas, hoppas. För några hänger det i stort sett på provet om de ska lyckas få ett engelska-betyg eller inte. Och komma in på gymnasiet. Och få ett jobb. Och ett liv.

Ja, no pressure eller så.

Märkligt

Ibland när jag fastnat framför datorn på kvällarna och ingen har skrivit nåt i sin blogg, så kollar jag runt på stureplan.se. Mest för att läsa Anna Hibbs och Katrin Schulmans bloggar, men också för att kolla alla vimmel-bilder.

La dolce vita, designerkläder, stora väskor och dyra drinkar. Och så jag i mina mysbyxor, då. Fast det tänker jag inte så mycket på, utan lever mig liksom in i festbilderna. Känns nästan som jag varit där själv.

Därför är det mycket konstigt att jag inte blivit bjuden till deras 3-årsfest imorgon. Mycket, mycket märkligt. Jag och stureplansmänniskorna är ju like this.

Hallå? Har inbjudningen kanske kommit bort med posten eller nåt? Eller ja, mejlen, sorry. Det är visst inte nittiotal längre, jag fick bara för mig det eftersom jag ätit tacos.

Eller så sitter jag i mysbyxorna och kollar vimmel-bilderna på datorn sen. Så kan man ju också göra.

Wild och crazy

Äta middag kl kvart över nio.

Vad spännande och internationellt mitt liv blev helt plötsligt. Och efter Bolibompa och allt.

Tränings-taktik

Lite kulturkrock att jag sitter och skriver kommentarer om Träna hemma-inlägget, samtidigt som jag tillbringat eftermiddagen och kvällen med att sitta på jobbet och äta upp kakorna och chokladen som blev kvar från AL-konferensen idag.

Ja, ja. Det är ju dumt att gå ut för hårt i början, det säger alla.

Men inte nog med att jag ätit en massa kakor, jag har även skrivit klart alla mina omdömen. ALLA OMDÖMEN! Gud vad duktig jag är. Dessutom har jag fått lite högre tankar om Unikum, det "målbaserade Internet-verktyget" där vi skriver alla omdömen på.

Jag skriver omdöme- klickar på "spara"- elever och föräldrar kan logga in på hemsidan och se vad som står. Easypeasy. Nu är det bara att få tillbaka föräldralappar, pussla ihop utvecklingssamtals-tider samt att ha själva utvecklingssamtalen kvar.

Dock anser jag fortfarande att det som står i omdömet är sån som eleverna och föräldrarna redan vet. Men, men. Inga sura miner idag! Nä, nu ska jag gå ner och fira med sen Taco-middag med Jonas och sen se "Sverige pussas och kramas".

Party, party.

Nu vet jag vad jag ska börja göra:

Träna hemma i vardagsrummet.

Ja, jäklar att jag ska. Bodystep-dvd, situps och armhävningar. The sky is the limit. Det är ju inte klokt vad vältränad jag ska bli. Jag och min deffade sommarkropp kommer att ta er med storm.

(PS. Det är första april i fem minuter till. Om jag bangar ur och tycker hemma-träningen är för tråkig och jobbig, får jag skylla på att det var ett skämt då?)

Alternativt

Om det drar ut på tiden imorgon så skriver jag till de sista: "Sorry, hinner inte skriva omdöme till dig. Måste hem och se den efterlängtade premiären av "Sverige pussas och kramas" som börjar 21.55"

Såg ni "Sverige dansar och ler" som gick på femman på fredagkvällar förra våren? Fredagkvällarna har inte varit sig lika sedan dess.

Någon fint i mitt liv har saknats. Tills nu! Henrik Schyffert och André Wickström och resten av gänget, they're baaaack!

Eller

Så gör jag som Bridget.

Imorgon ska jag skriva klart alla omdömen, och måste stanna kvar på jobbet till sent på kvällen om det så krävs. A teacher's gotta do what a teacher's gotta do.

Men det skulle verkligen vara himla mycket roligare om jag fick dricka en bag-in-box under tiden.

"Tjeeeeena Lisa! Asså, du är ju duktig på matte. MEN! Jävligt lat, kan du inte göra läxorna lite bättre o sen änga...egagera...ängachera....ja, BRY DIG lite mer på lektionerna så ba vi ba MVG!!! tjoho. Right????

Busy omdömes- och utvecklingssamtalstid coming up

Jag vet att jag skrivit det här förut.

Men! Med tanke på att en bra lärare ger eleverna tydliga mål, bra uppmuntran, åtgärdsprogramsmöte med föräldrar när det behövs samt allmän coaching och fantastisk undervisning, är då inte omdömen och utvecklingssamtal egentligen väldigt onödiga?

Någon som har varit på ett utvecklingssamtal som elev på sista tiden?
Som jag minns det kändes det mest som att de sa saker man redan visste.

"Ja, det går bra. Ja, jag gör mitt bästa. Ja, på franskan kan jag skärpa till mig lite men grejen är att jag och Linda har så mycket att prata om eftersom vi inte går i samma klass annars"

(Jag var duktig och pluggig på högstadiet, gick ut nian med 4,7 i medelbetyg, men jag var jäklig pratig. Och lat, om det inte var kvällen före ett prov, då pluggade jag järnet och skrev alla rätt dagen efter)

Men för att återgå till utvecklingssamtalen. Mycket väsen för ingenting, meaning att alla vi lärare lägger massor, massor med tid på allt ifrån föräldralappar med tidsförslag till alla dessa omdömen som ska skrivas.

Nä, ett massmejl till alla elever och föräldrar skulle vara behändigt:
"Stay cool, stay in school. Gör ditt bästa på lektionerna. Plugga hemma till prov. Använd minnesknep som tankekartor, minnesövningar mm. Engagera dig. Gör läxor. Gå på läxhjälpen på torsdagar om du behöver extra stöd. Utnyttja resurs-lektionerna. Don't worry, be happy"

Klappat och klart! Elever som klarar målen och tusen och åter tusen timmar av insparad tid för alla inblandade! Fast det är klart...Lite kul är det ju ändå att få träffa elevernas föräldrar, plus att de flesta elever nog tycker att det är lite kul ändå med en halvtimme där all fokus ligger på dem och på deras skolarbete.

Hm. Jag får fundera vidare.

Blogg-dagarna som Gud glömde

Skyll inte på mig. Skyll på blogg.se som bytt plattform (Eller vad det nu var, they lost me at server-byte)

Men iallafall! Visst har ni saknat mig? Något så fruktansvärt? Så pass att ni nästan inte kunde sova natten mellan söndag och måndag för att ni inte visste om att jag dammsugit bakom soffan, att mina barn var förkylda samt att jag var iväg och tränade aerobic på kvällen?

Tänkte väl det.

(Kom igen nu! Spela med lite här! Låt mig få leva i villfarelsen att ni saknat mina inlägg så att det smärtat er ända in i själen...)

RSS 2.0