Mammor kan också bli ledsna
Men ibland blir det bara för mycket. På jobbet måste man vara absolut på topp hela tiden och det är tusen beslut, lösningar, elevärenden och planeringar som hela tiden måste göras. Idag var det dessutom två saker som hände som finns kvar under huden sådär extra, och som dessutom har följt med hem som en klump i magen av "Har verkligen skolan gjort allt sitt bästa?". Men jag klagar inte, för jag gillar mitt jobb och jag gillar när det är mycket att göra. Dessutom går ju allt för det mesta bra.
Fast sen kommer man hem, och så måste man fortsätta vara på topp. Eller topp och topp, det är klart att det är soft och trivsamt att vara hemma, men någon direkt vila är det ju inte. "Sänk kraven", säger Jonas ibland.
Vaddå sänk kraven?! Med två små barn är ju kraven rätt fastställda, det finns liksom inte utrymme för att låta bli att ge dem mat, kärlek, omsorg, nya kläder, frukost lunch middag, blöjbyte, nattning, lek, bokläsning, bråkmedling, leksaksplockning, diskmaskinsurplockning. Vad är alternativen?
Att stå på altanen och röka medan jag skriker och svär åt barnen samt slänger åt dem en chipspåse till middag?
Nä. Barnliv är barnliv och nästan alltid alldeles underbart, men ibland önskar jag att någon kunde...Ja, inte vet jag. Give me a break. En sambo som pluggade och jobbade mindre, fler barnvakter, ett hus som städade av sig själv. Eller av en städerska. Ja, ju mer jag tänker på det så skulle det faktiskt vara värt att lägga pengar på att få huset städat typ varje fredag. Det skulle definitivt ha hjälpt idag, för det var leksaks- och dammhögarna på övervåningen som fick det att bli too much.
(Jag är ju trots allt Jungfru. Pedantisk och perfekt, om någon kommer ihåg?)
Men kan man verkligen vara nyinflyttade familjen som har städhjälp?! Nej, det kan man nog inte. I vårt parhusområde tvättar de bilen en gång i veckan och dammsuger och hänger tvätt däremellan, så det är bara att försöka keep up with it.
Ah well. Nu är jag ledig till på måndag, och barnen somnade snällt och sött medan den lugna och ångerfulla mamman pussade dem godnatt och sa "Mammor kan också vara ledsna, vet ni". Imorgon ska vi cykla till en lekpark och ha picknick.
Imorgon är en annan dag, som Christer Björkman brukar säga.
Maria! Spänn av! Man får vara ledsen. Dina barn mår bra av att se att du också är mänsklig och inte bara tjolahopp hela tiden. Nu vet de det. Ibland blir alla människor inklusive supermamman ledsna. Sedan går det över och det var inte mer med det. Tänk vad mycket lättare deras liv ska bli nu när de inte måste gå omkring och tro att man ska vara glad och perfekt dagarna i ända! Ryck upp dig. En städerska kan vara bra om hon är lika bra på att städa som du eller bättre, annars kommer du bara gå och haka upp dig på allt hon inte gjort bra (egen erfarenhet)... Barnvakt är svaret på allt! kanske skaffa fast barnvaktstid i veckan?!
Cicci: Klart jag inte går runt och är "glad och perfekt dagarna i ända"...Det var ju inte riktigt det som var min poäng. Äsch. Nevermind. Ville bara skriva av mig, fast det kanske blev fel ändå.
Nej jag vet! Men du är ju en sån super mamma att jag inte tycker att du ska få dåligt samvete någonsin...
Jag har jobbat med att städa hos andra och då bestämde jag mig för att det definitivt ÄR VÄRT VARENDA KRONA (förutsatt att det blir bra gjort förstås). Tänk vad mycket det gör att slippa tänka på det varje fredag? Å grannarna blir avundsjuka bara. Så länge ni betalar vitt så är det bara att prova. Tycker jag iaf. :) Kram på dig.
Alla känner så där någongång, har man jobb och barn och en karl, så blir det tungt ibland. Vore det inte trevligt om bara du och jonas gjotde nått en helg, det behöver man, din mammma kanske kan vara barnvakt?
Och när det gäller grannarna så kanske de inte har en kille som både jobbar o pluggar utan bara jobbar, och då hinner man med mera tillsammans
Eftersom att de inte pluggar på kvällen efter kl 16, men de har säkert sina gråt stunder de oxå. Som sagt ta det lungt, låt barnen leka o leva livet.
"Bättre lite skit i hörnen en ett rent helvete"
Men vad var det som hände på jobbet då? Tunga saker? Det är helt okej att psykbryta ibland, bättre ut med skiten än att bära det inom sig. Jag tror som Cicci att det är bra för barn att se att mammor är människor med egna behov. Det blir ärligare så...
Varför inte städerska förresten? Man får ju tillbaka hälften på skatten? Och man ger en arbetslös jobb i trevlig hemmiljö. Dessutom kan man välja vad man vill ha gjort, olika saker varje vecka om man vill.
I know the feeling of psykbryt! Kram!
