Showen

Inga konstigheter och inte så pinsamt, som tur var. Det enda vi behövde göra var att sätta olika kroppsdelar mot varandra (öra-axel, fot-knä osv) och sen tävla vilka som kunde flest. Det värsta var inte att stå på scen inför hela skolan, utan att vi inte vann. Hatar, hatar, hatar att förlora.

När jag och en gammal kille brukade spela kort så fick han lov att låta mig fuska, för att jag blev så sur om jag inte vann, vilket betydde att han inte vann ett kortspel på tre år. Detta har jag ju växt ifrån nu, eller rättar sagt så spelar jag inte kort så ofta. Och om jag och Jonas spelar Alfapet eller TP någon gång så vinner vi ungefär varannan gång.

Att vinna är ju faktiskt helt underbart kul.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0