babydarling

Inatt vaknade jag halv två av att en tjej stod och skrek och bråkade på en kille utanför vår garageuppfart. Och det var inte bråkar som i arga röster, utan bråka som i JAG SKRIKER DET HÖGSTA JAG NÅGONSIN KAN MED MIN ALLRA GÄLLASTE FALSETTRÖST I TJUGO MINUTER SÅ KANSKE HAN FATTAR HUR ARG JAG ÄR.

Men jag klagar inte, när jag väl pallrat mig upp till fönstret bakom gardinen (Ja, man måste ju se vad som står på) så var det faktiskt rätt spännande. Livs levande dokusåpa.

Men sen gick jag tillbaka till sängen efter typ tio minuter, orkade inte stå kvar. Tror att det var en parteygirl som varit på fest hos tonårssönerna några hus bort. Det jobbiga är att jag verkligen är så JÄVLA nyfiken av mig (Fast personligen gillar jag bättre att kalla mig människointresserad), så nu funderar jag fortfarande över vad bråket handlade om.

Rätt packade var de i och för sig, så hon kanske inte ens visste själv varför hon var så arg.

Natten fortsatte sedan med att Leo kom upp kl fem och skulle gå på toaletten, och sen igen halv sex, när jag precis hade somnat om, för att han inte visste var hans nya McQueen- bil var som han hade haft med sig i sängen. (Under kudden)

Så imorse lyckades jag tricksa till mig en sovmorgon till halv nio medan barnen lekte själva med tågbanan på nedervåningen. Va! Hur lyxigt är inte det. Fast oh my God vad märkligt att barnen är så stora att de kan vara uppe själva på morgonen medan vi sover.