Åsa Lindeborgs "Mig äger ingen"
Tänkte de första sidorna "OK, bra skriven är den ju, och med ett bra språk, men lite seg, va?"
Fast ju längre jag läste, desto mer kändes den under huden. Ni vet så där som vissa böcker, låtar, människor eller stunder kan göra. Underbar bok skrivet på ett alldeles fantastiskt sätt. Författaren berättar rakt upp och ner om sin uppväxt med en alkoholiserad pappa och en mamma som gick sin väg, fast hon berättar på ett sätt som går som en stöt in i magen.
Och med sån värme och kärlek att tårarna rinner. Fast det är för att det handlar om barn, och om mammor som överger sitt barn, och om en pappa som trots alla svårigheter älskar sitt barn. Kan man göra annat än gråta då?
Fast ju längre jag läste, desto mer kändes den under huden. Ni vet så där som vissa böcker, låtar, människor eller stunder kan göra. Underbar bok skrivet på ett alldeles fantastiskt sätt. Författaren berättar rakt upp och ner om sin uppväxt med en alkoholiserad pappa och en mamma som gick sin väg, fast hon berättar på ett sätt som går som en stöt in i magen.
Och med sån värme och kärlek att tårarna rinner. Fast det är för att det handlar om barn, och om mammor som överger sitt barn, och om en pappa som trots alla svårigheter älskar sitt barn. Kan man göra annat än gråta då?
Kommentarer
Postat av: Fia
Den ska jag nog läsa, det låter som en bok som berör. Det passar mig som är ruskigt blödig.
Trackback
