babydarling

Roliga Rockpoet, 19 år, tycker att jag skulle kunna vara hans vuxna vän. Tänker mig hur det skulle vara om vi faktiskt skulle ses på riktigt:

Jag står och väntar vid någon bra mötesplats i Örebro. Folk vänder sig om och tycker att jag är lite lik Caroline Winberg där jag står i mina stuprörsjeans, höga klackar, skinnjacka och solglasögon. Jag ser trendig ut, men ändå himla vuxen och mogen. Lite åt "Pengar och stil"- hållet. Så kommer han då, Rockpoeten. Här blir jag osäker på hur vi hälsar, men jag tror att vi kramas. Givetvis är jag längre (Alltså är han typ 1.50 lång), och han känner sig trygg när jag böjer mig ner för att ge honom en kram. Så börjar vi gå mot ett café.

(Först hade jag tänkt att vi skulle gå till en bar, men eftersom killen bara är nitton är det dumt att förstöra hans fina, oförstörda hjärnceller med alkohol. En vuxen vän måste dessutom vara en förebild)

Nä, café får det bli. Givetvis bjuder jag, eftersom jag är äldre och rikare. Han vill ha saft och chokladboll, och jag tar kaffe och en räkmacka. Han blir lite imponerad över mitt vuxna fikaval, men dessvärre måste jag rätta honom när han istället för chokladboll säger "negerboll". Jag förklarar, lite argt och väldigt bestämt, att det bara är gamla, fula rasist-gubbar som säger "negerboll" nuförtiden, och han ber om ursäkt. Ska aldrig mer upprepas.

Tja, sen sitter vi där i några timmar, tiden bara försvinner. Vi pratar om livet, skrattar, frågar saker om varandra, berättar anekdoter som får oss att vrida oss av skratt. Här och var flikar jag in några kloka, peppande visdomsord.

Som: "Du kan VÄLJA att vara lycklig". Eller "Ska jag berätta en sak som hände en jag känner? Jo...."

Så småningom måste jag gå till tåget för att hälsa på en av mina bästa kompisar som bor i Karlstad (Tänkte det var lika bra när jag ändå var åt det hållet). Vi kramas länge till avsked, och Rockpoet går sedan därifrån med en känsla av ombonad trygghet. Hans steg är lätta, och han känner hur skönt det är att ha en vuxen man kan lita på.

För han har mig. Den vuxna vännen. Den som alltid blir omnämnd i "Bullens" brevfilmer.

(Som vanligt är det inte tjejen som har skrivit brevet som är med i filmen)

Undrar om jag kan bygga upp en alternativ karriär på detta? Gå ner till halvtid och åka runt i Sverige och dricka kaffe och äta räkmacka med folk som vill ha en vuxen de kan lita på. Skriv i så fall en kommentar, and I will be there! Min målgrupp är killar och tjejer i åldern 13-23 år. (Eller är nån 43 så får ni gärna anlita mig också, skulle ju vara kul att få känna sig ung och fräsch själv någon gång)