babydarling

Lars Winnerbäck är en av mina största idoler. Mannen, myten, legenden. I en tid där de flesta idoler viker ut sig till höger och vänster och man vet vad de äter till frukost samt när de blir kära respektive gör slut, så är det lite befriande med någon som har en integritet lika stor som Nord- och Sydamerika tillsammans. I och för sig är jag ju en kändis-lover som gillar att veta när de blir kära, men ändå. Lasse är cool. Någon som vet var han bor? Om han har en fru? Barn? Och tänk vilka oberättade stories som måste finnas bakom hans låtar, hur mycket hjärtesorg, vilsna kärlekar och vemodiga ögonblick han måste ha haft.

Första gången jag såg en konsert var typ -98 på gamla Katalin i Uppsala. Han hade en röd skjorta och satt vid ett bord bredvid vårt och drack öl efter han uppträtt färdigt. (Var för feg för att gå fram och säga hej) Senaste konserten var när jag var höggravid med Leo och han hade "Kom änglar" som första låt, på en jättescen vid Studenternas.

"Kom änglar" är en av de finaste låtarna i världen. Om det hade funnits en Göra slut-ceremoni på samma sätt som man har bröllops-ceremoni hade den låten varit given.

Tänkbar Göra slut-ceremoni: Börjar med "Om du lämnade mig nu". Man gråter ögonen ur sig och kollar på gamla kort. Fortsätter med "Kom änglar". Torkar tårarna och gråter en skvätt till för att låten är så fin. Sist men inte minst "I will survive". Gör sig iordning, blandar drinkar, festar hela natten med kompisarna. Fuck him/her anyway som inte vill vara ihop med mig, liksom. TADA! Ceremonin avslutad.

Orättvist om bara de som gifter sig får ha fest. Tror att Lars Winnerbäck, the king of broken heart-songs, skulle hålla med mig.