En annan av de finaste bloggläsarna i världen:
Hittade en så fin kommentar,skriven av en 16-årig tjej, på en blogg jag brukar läsa ibland:
"...Snääälla du måste våga vara dej själv, då vågar jag som ung åxå vara mej själv! Tack för en underbar läsning!!!!!!!!!"
Då vågar jag som ung också vara mig själv...Åh. Vad fint. Någon mer än jag som blir tårögd av sånt här?
Ibland slår det mig i skolan när vi har fullt sjå med att lära våra kära tonåringar ekvationer, grammatik, fakta om andra världskriget och hur man syr om en tröja, att varför lär vi dem inte alla de andra sakerna? De som är viktiga på riktigt. Som att det absolut inte är OK att strunta i att följa med till badhuset dit ens flirt också ska bara för att man får för sig att man är tjock, eller varför folk pratar skit om andra (De är innerst inne avundsjuka) eller varför man alltid ska vara sig själv för alla andra finns ju redan.
Var får man lära sig sånt här?
Eller så är det bara the hard way som gäller, att det ingår några skopor dåligt självförtroende och tvivel på sin förmåga för att man till fullo ska uppskatta livet sedan när man kommit tillrätta med det dåliga självförtroendet.
Fast lite slöseri på energi är det när unga, underbara, fantastiska människor ska gå runt helt i onödan och tycka att livet suger. Är det inte?
"...Snääälla du måste våga vara dej själv, då vågar jag som ung åxå vara mej själv! Tack för en underbar läsning!!!!!!!!!"
Då vågar jag som ung också vara mig själv...Åh. Vad fint. Någon mer än jag som blir tårögd av sånt här?
Ibland slår det mig i skolan när vi har fullt sjå med att lära våra kära tonåringar ekvationer, grammatik, fakta om andra världskriget och hur man syr om en tröja, att varför lär vi dem inte alla de andra sakerna? De som är viktiga på riktigt. Som att det absolut inte är OK att strunta i att följa med till badhuset dit ens flirt också ska bara för att man får för sig att man är tjock, eller varför folk pratar skit om andra (De är innerst inne avundsjuka) eller varför man alltid ska vara sig själv för alla andra finns ju redan.
Var får man lära sig sånt här?
Eller så är det bara the hard way som gäller, att det ingår några skopor dåligt självförtroende och tvivel på sin förmåga för att man till fullo ska uppskatta livet sedan när man kommit tillrätta med det dåliga självförtroendet.
Fast lite slöseri på energi är det när unga, underbara, fantastiska människor ska gå runt helt i onödan och tycka att livet suger. Är det inte?
Kommentarer
Trackback
