babydarling

• Alla fina, balklädda nior som satt på scenen, och som på slutet fick betygen och en ros utdelade av rektorn. Same procedure as every year, men det är lika fint varje gång
• När en av våra nior blev uppropad för att komma fram och hämta ett stipendium i svenska, och en av mina mentorselever spontant och lyckligt utropar: "Min syster!!!" Stolta brorsan, liksom
• Elev i nian utanför kyrkan: "Jag hade aldrig klarat nationella provet i matte utan dig, fröken!"
• Sommarlovs- och "Lycka till på gymnasiet och i livet"- kramarna. Speciellt från mina specialelevs- killar. Åh, vad jag kommer att sakna dem!
• Två pianosolon som var bland det finaste pianospel jag hört i mitt liv
• Rektorns tal om att varje människa är som en roman, och att våra kära elever är halvskrivna böcker med alldeles fantastiska innehållsförteckningar
• När jag alldeles i slutet viskade till några av mina elever som satt framför mig att "Nu har ni sommarlov om tre minuter!" Visst minns ni känslan av sommarlov när man var liten? I och för sig är det kul med semestrar när man är vuxen också, men dels är det sällan några pianosolon eller fina tal på jobbet innan semestern börjar och dels är det lite för många krav, räkningar, städplikter och storhandlingar för att man riktigt ska få den där pirrande sommarlovskänslan

Och sist men inte minst: Att jag lyckades skärpa till mig och hålla mig på benen under avslutningen. Nu ska jag ta två alvedon och däcka i sängen, och hålla alla tummar jag har att jag är frisk till imorgon.

Då ska vi skriva kvalitetsredovisningen. Tjoho.