Tidsplan: Nyss
Klockan är 21.20 och barnen har nyss somnat. Nyss somnat! On a school night! (Eller ja, dagis night om man ska vara petig)
Visserligen har de haft roligt och fnissat, men det ska inte ta en och en halv timme att natta barn. Och är den ena tyst i några sekunder, ja då börjar den andra. Dela rum i all ära, men...Well, enough is enough. De behöver nya nattningsrutiner plus att stor-tjejen behöver en ny säng och ett eget rum medan lill-killen behöver ta över storasysters säng samt få ett eget rum. Min hjärna har ett litet logistik-utrymme där olika processer ständigt pågår (Utflykt på dagis, vad behövs diskuteras på nästa AL-konferens, elevärenden...och så vidare), och nu sysslar den med IKEA- och omflyttningslogistik.
Kanske om vi hyr en liten Statoil-lastbil på fredag och åker till Ikea på fredag eftermiddag? Jonas kör och jag kommer efter med barnen? Så kan vi flytta om nästa onsdag när barnen går sista dagen på dagis och jag förhoppningsvis är klar med allt på jobbet?
Annars behöver vi vänta i över två veckor tills mamma kan hjälpa oss med släpvagn. (Själva vågar vi inte köra med släpvagn...Däremot kan Jonas köra Statoilbil. Jag vet, vi är sådana bil-rookies att vi knappt förtjänar att ha en bil)
Men lite sorgligt är det. Ska de flytta isär, mina små skruttar?! De som har delat rum sedan Leo var ett år och två månader och flyttade ut från mitt och Jonas sovrum i förra lägenheten. Faktiskt så tror jag att det är en stor anledning till att de leker så bra och älskar varandra så högt, om man delar rum så finns det liksom inget alternativ till att komma bra överens.
Men som sagt. Enough is enough. Dessutom kan vi ju inte vänta tills Stella BER om att få ett eget rum (Det har hon nämligen inte gjort än, hon är bara "Ja, ja, klart att Leo ska sova hos mig!") eller tills de blir mer osams eller tills nattningarna blir ohållbara. Det gäller att vara steget före och fixa problem innan det blir ett problem. (För övrigt världens bästa förhållningssätt som lärare. Spar massor med tid)
Plus att jag tror att Fyller-snart 6-årstjejen med galna tonårs-trotsen behöver få känna sig stor. Ny säng, skrivbord på rummet, få uppblåsbar häftig jordglob som jag köpte på Urban Outfitters i tisdags, åka till bokhandel och köpa fint skrivbordsunderlägg och pennhållare, byta ut klumpig hylla mot gammelfarmors 50-talsbyrå och fylla den med smarta Barbieförvarings-lösningar, ny korg till alla docksaker.
Och lillebror får ta över växasängen och får ett helt rum (Ja, ja, stor klädkammare, då...) att fylla med alla sina bilar och traktorer och lego och smådjur och bollmaskiner. Oh happy day!
Fattas bara att fundera ut hur vi får hem den där sängen snabbast möjligt...?
Logistikdelen av hjärnan arbetar vidare.
Visserligen har de haft roligt och fnissat, men det ska inte ta en och en halv timme att natta barn. Och är den ena tyst i några sekunder, ja då börjar den andra. Dela rum i all ära, men...Well, enough is enough. De behöver nya nattningsrutiner plus att stor-tjejen behöver en ny säng och ett eget rum medan lill-killen behöver ta över storasysters säng samt få ett eget rum. Min hjärna har ett litet logistik-utrymme där olika processer ständigt pågår (Utflykt på dagis, vad behövs diskuteras på nästa AL-konferens, elevärenden...och så vidare), och nu sysslar den med IKEA- och omflyttningslogistik.
Kanske om vi hyr en liten Statoil-lastbil på fredag och åker till Ikea på fredag eftermiddag? Jonas kör och jag kommer efter med barnen? Så kan vi flytta om nästa onsdag när barnen går sista dagen på dagis och jag förhoppningsvis är klar med allt på jobbet?
Annars behöver vi vänta i över två veckor tills mamma kan hjälpa oss med släpvagn. (Själva vågar vi inte köra med släpvagn...Däremot kan Jonas köra Statoilbil. Jag vet, vi är sådana bil-rookies att vi knappt förtjänar att ha en bil)
Men lite sorgligt är det. Ska de flytta isär, mina små skruttar?! De som har delat rum sedan Leo var ett år och två månader och flyttade ut från mitt och Jonas sovrum i förra lägenheten. Faktiskt så tror jag att det är en stor anledning till att de leker så bra och älskar varandra så högt, om man delar rum så finns det liksom inget alternativ till att komma bra överens.
Men som sagt. Enough is enough. Dessutom kan vi ju inte vänta tills Stella BER om att få ett eget rum (Det har hon nämligen inte gjort än, hon är bara "Ja, ja, klart att Leo ska sova hos mig!") eller tills de blir mer osams eller tills nattningarna blir ohållbara. Det gäller att vara steget före och fixa problem innan det blir ett problem. (För övrigt världens bästa förhållningssätt som lärare. Spar massor med tid)
Plus att jag tror att Fyller-snart 6-årstjejen med galna tonårs-trotsen behöver få känna sig stor. Ny säng, skrivbord på rummet, få uppblåsbar häftig jordglob som jag köpte på Urban Outfitters i tisdags, åka till bokhandel och köpa fint skrivbordsunderlägg och pennhållare, byta ut klumpig hylla mot gammelfarmors 50-talsbyrå och fylla den med smarta Barbieförvarings-lösningar, ny korg till alla docksaker.
Och lillebror får ta över växasängen och får ett helt rum (Ja, ja, stor klädkammare, då...) att fylla med alla sina bilar och traktorer och lego och smådjur och bollmaskiner. Oh happy day!
Fattas bara att fundera ut hur vi får hem den där sängen snabbast möjligt...?
Logistikdelen av hjärnan arbetar vidare.
Kommentarer
Trackback
