Bowling, jobbarkompisar och tacos
Men har haft det supertrevligt, och det enda jag egentligen behöver berätta om bowlingen är att jag slog två strikar på rad. Hur fränt är inte det?! (Resten av spelet: Not so fränt. Men det skulle vi ju inte prata om...)
Sen åt vi tacobuffé, drack varsin öl, åt glass till efterrätt och skvallrade om elever. Det är sånt som lärare gör när vi slår runt, you know. Iallafall är jag så glad att jag jobbar med världens bästa kollegor i ett kul arbetslag. Inklusive galningarna...
Egentligen skulle jag kunna berätta mycket mer om mitt jobb och mina kollegor än vad jag gör här i bloggen, men känns som att jag ändå vill dra någon slags gräns mellan mitt professionella jag och mitt "Oj, är det verkligen folk som läser om mitt liv på Internet?!"- jag. Är i och för sig rätt säker på att varken några elever eller lärarkollegor har hittat till min blogg, men iallafall. Det är därför en av de elaka kommentarerna sved så mycket (Som jag tog bort typ på en gång. Visst får man göra så? Eller klart man får förresten, det är ju jag som är chef), där det stod ungefär "Fy fan vad omogen du verkar vara, är du verkligen lärare?!" Mitt ömma blogghjärta gick i tusen bitar. Det är väl självklart att man som lärare skiljer på sitt privata jag och sitt professionella jag. På jobbet är det ledare, värdegrund, konflikthantering, regler, kunskap och trivsamhet. Skulle ju aldrig få för mig att bli för privat med elever, rule number one på lärarhögskolan är "Personlig men ej privat". Men hey, visst måste man väl få vara ledig när man är ledig?!
Dessutom skriver jag ju med självironi, det borde väl ändå de flesta förstå, va?
Du är en av mina blogg-favvosar, och säkert en utmärkt lärare! Och jag skrattar ihjäl mig åt din självironi! Keep up the good work!
Vissa kritiserar bara för att kritisera.
Om du skulle ta och läsa igenom dina kommentarer så skulle du se att i typ alla utom en står där:
"åh du är så rolig, du skriver så bra, du är min favorit, önskar att alla lärare vore som du, osv"
(dessa är f.ö. också mina personliga åsikter om dig och din blogg)
Och EN liten ynka krake som inte har vare sig hyfs, fason eller god smak tycker olika och det är den kommentaren som fastnar!?
Cicci: Ja, jag vet. Det är för jäkligt. Fast vi funkar ju så, tyvärr, att det är kritiken som klistrar sig fast, och inte de snälla sakerna...Undrar om det går att bota sånt tankesätt?!
Jeanette: Kram och tack!!!
