Bra dokumentär

What the fuck så var det tydligen inget "Ghost whisperer", men det gjorde absolut ingenting för istället började jag kolla på en dokumentär på ettan om människor med ADHD.

Såg nån den?

Åh, vad bra den var. Sådär som i att magen isades och ögonen tårades och hjärtat snörptes ihop när man tänker på hur barn, ungdomar och människor har kämpat på trots sin diagnos. En del har det gått bra för och en del har fallit in i kriminalitet och droger. Inte så konstigt, har man ADHD så har man ju det svårt med både koncentration, sortering och planering, så det är klart att livet blir rörigt om man inte får hjälp.

Och alla de som fick diagnosen i vuxen ålder då, och först då förstod vad som var "fel". Hjärtsnörpande, i allra högsta grad.

Finast var ändå hon i slutet som tyckte att "Det finns både chefer, konstnärer, jurister och journalister med ADHD, men minst lika många missbrukare och uteliggare. Det som ofta varit avgörande för deras liv är om någon trott på dem och tyckt om dem för den de är och inte för vad de gjorde eller inte gjorde"

Åh, mina finaste fina specialelever som jag har och har haft, måtte det gå bra för Er i livet och måtte ni alltid vara stolta och nöjda över den ni är. Amen.

I oktober ska jag på en föreläsning som handlar om att leva med ADHD. För jävla skit vad skolan gör fel om de inte tycker om och tar hand om dessa barn, och sen kan man gnälla om lite resurser bäst man vill.

Att tycka om elever är faktiskt alldeles gratis.

Kommentarer
Postat av: Mli

Ah, jag blev så sur att jag gick och la mig istället. På sätt och vis vare ju bra, jag slapp ju bli skrämd som jag alltid blir av Ghost Whisperer. Men hoppas den där dokumentären går i repris. Lät intressant =)

2008-09-05 @ 09:39:41
URL: http://lenaemeliemarie.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0