Om klippning
Anonym frågar: "Herregud finns det inga bra frisörer där du bor? Du spar mycket tid på de att inte åka till stan varje gång"
Jag svarar: Det finns säkert massa bra frisörer. Problemet är bara att man måste boka tid ungefär två månader innan det är dags att klippa sig... Varenda gång (Och nu överdriver jag inte. Det är verkligen VARENDA GÅNG) jag varit med barnen till någon frisör, har alla människor när de betalade även bokat tid till nästa gång. Vilket betyder att man är out of the tidsboknings- game om man inte gör så själv.
Dock gjorde jag ett tappert försök för en sådär fem- sex veckor sedan, när jag även då behövde klippa luggen. En frisör nära jobbet hade en tid strax efter lunch, så jag satte mig glatt ner och beskrev hur jag ville ha luggen. Kortare men ändå precis nedanför ögonbrynen. Pyttelite urtunnad. Hon började klippa. Typ tre millimeter.
Jag: Eh... Du kan ta lite mer
Hon: Nä
Jag: Nähä?
Hon: Nä, det går inte. Då blir det inte fint
Jag: Men den är för lång nu, så du kan klippa den så att den går precis nedanför ögonbrynen
Hon: Alltså, du får bestämma själv, men det kommer inte alls att bli bra. Så här lång måste den vara.
Luggen var verkligen för lång, men vad gör man? Det går ju liksom inte att börja slåss med en frisör mitt på blanka dagen, bara för att man inte lyckas få fram sitt budskap.
Jag: Jaha, ja... Ok. Men kanske kan du tunna ur den lite, lite? Det kanske är det som behövs.
(Egentligen visste jag att den behövde klippas mer, men tänkte att en pytte- urtunning också funkar)
Vad gör hon då? Jo, tar tag i luggen och tunnar ur den. MASSOR. Fick typ ingen kvar. Blev så fult att jag nästan började gråta (Ok, det är ju inte direkt så att jag skrattar av förtjusning i vanliga fall när jag tittar mig i spegeln, men ni fattar). Dock är jag ju svensk, mesig och väluppfostrad, så jag sa "Oh, så fint" och betalade 75 kronor.
Jag såg ut som en 45 plussare med något ärtigt namn (Sussi? Mona? Yvonne?) som försökt piffa till sig lite.
Det är det ena alternativet. Det andra är att klippa luggen själv och riskera sticka ut ögonen.
Så min darling M till frisör i Uppsala, som jag gått till i typ sju år, känns mer safe. Eller kanske tvinga Jonas att klippa mig i morgon kväll? Ja, så får det bli. Måste ju spara pengar till vårt hus... Som aldrig dyker upp. Men i alla fall.
PS. Långt svar på enkel fråga. Men kände bara att jag fick lov att dela med mig av denna underbara (Eller hemska. Beror på hur man ser det) "Nä, då blir det inte fint"- kvinna till frisör.
Nu: Gå ner och se Julkalendern med barnen
Jag svarar: Det finns säkert massa bra frisörer. Problemet är bara att man måste boka tid ungefär två månader innan det är dags att klippa sig... Varenda gång (Och nu överdriver jag inte. Det är verkligen VARENDA GÅNG) jag varit med barnen till någon frisör, har alla människor när de betalade även bokat tid till nästa gång. Vilket betyder att man är out of the tidsboknings- game om man inte gör så själv.
Dock gjorde jag ett tappert försök för en sådär fem- sex veckor sedan, när jag även då behövde klippa luggen. En frisör nära jobbet hade en tid strax efter lunch, så jag satte mig glatt ner och beskrev hur jag ville ha luggen. Kortare men ändå precis nedanför ögonbrynen. Pyttelite urtunnad. Hon började klippa. Typ tre millimeter.
Jag: Eh... Du kan ta lite mer
Hon: Nä
Jag: Nähä?
Hon: Nä, det går inte. Då blir det inte fint
Jag: Men den är för lång nu, så du kan klippa den så att den går precis nedanför ögonbrynen
Hon: Alltså, du får bestämma själv, men det kommer inte alls att bli bra. Så här lång måste den vara.
Luggen var verkligen för lång, men vad gör man? Det går ju liksom inte att börja slåss med en frisör mitt på blanka dagen, bara för att man inte lyckas få fram sitt budskap.
Jag: Jaha, ja... Ok. Men kanske kan du tunna ur den lite, lite? Det kanske är det som behövs.
(Egentligen visste jag att den behövde klippas mer, men tänkte att en pytte- urtunning också funkar)
Vad gör hon då? Jo, tar tag i luggen och tunnar ur den. MASSOR. Fick typ ingen kvar. Blev så fult att jag nästan började gråta (Ok, det är ju inte direkt så att jag skrattar av förtjusning i vanliga fall när jag tittar mig i spegeln, men ni fattar). Dock är jag ju svensk, mesig och väluppfostrad, så jag sa "Oh, så fint" och betalade 75 kronor.
Jag såg ut som en 45 plussare med något ärtigt namn (Sussi? Mona? Yvonne?) som försökt piffa till sig lite.
Det är det ena alternativet. Det andra är att klippa luggen själv och riskera sticka ut ögonen.
Så min darling M till frisör i Uppsala, som jag gått till i typ sju år, känns mer safe. Eller kanske tvinga Jonas att klippa mig i morgon kväll? Ja, så får det bli. Måste ju spara pengar till vårt hus... Som aldrig dyker upp. Men i alla fall.
PS. Långt svar på enkel fråga. Men kände bara att jag fick lov att dela med mig av denna underbara (Eller hemska. Beror på hur man ser det) "Nä, då blir det inte fint"- kvinna till frisör.
Nu: Gå ner och se Julkalendern med barnen
Kommentarer
Trackback
