I morgon har en av mina specialelever engelskaprov

En sådan elev som känns lite extra i hjärtat. Eller ja, de gör de allihop. I och för sig.

Och så kommer det nya sparkrav, och jag vet inte om jag får har kvar min speciallärar- tjänst i höst. För min del kan jag börja ha NO igen, men åh vad hemskt för alla de elever med särskilda behov som inte får ha kvar sina resurs- lektioner. Lektionerna som gör nytta. Lektionerna som får dem att lyckas. Lektionerna som, förhoppningsvis, gör att de kan gå vidare till gymnasiet och arbetslivet och livet i allmänhet och ha tilltro till sig själva och sina kunskaper.

Jag blir så arg! Jäklar att jag blir. Skulle kunna trava framför kommunhuset med plakat och ropa slagord. "Ropen ska skalla, en utbildning för alla".

Varför kan inte politiker förstå att det kostar pengar att ha en vettig skola med resurser för de som behöver?

För att inte tala om hur mycket pengar det i slutändan kostar för de barn som hamnar snett i livet...Inte för att jag har värstingar, men har man en gång sett glädjen i ett barns ögon när de verkligen, kanske för första gången, lyckats med något så kan man argumentera för evigt om vikten av att hjälpa barn med särskilda behov. Som det så fint heter.

Fast nu kom jag av mig. Sorry, blev lite carried away när jag började tänka på politiker och besparingar. Min poäng var: I morgon är det engelskaprov, och jag håller varenda tumme jag har att det går vägen. Oh yes!

Dessutom är det ännu inte klart ännu hur det blir i höst. Håller alla tummar jag har även för det. HOPPAS HOPPAS HOPPAS, som Häxan Surtant på Bolibompa skulle ha sagt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0