Har jag visat det här?

Det har varit til salu ett tag, och nu tror jag att de sänkt priset.

200 meter till badplats. Lyxigt värre. Nästan lika lyxigt som pelarna vid entrén, hej här bor vi och resten av Dallas- familjen liksom.

Men kan man flytta till landet när barnen är vana att springa runt med grannkompisar hela dagarna? Faktiskt så känns det taskigt. Att bo i villaområde har sin charm när barnen är små (Och sen med, för den delen). Dessutom, när Jonas jobbar kvällar och barnen somnat och jag sitter därute i obygden, vad ska jag göra då? Sitta under en filt i soffan och vara rädd för spöken?

Nä. Just nu är nog läget Landet vs. Stan: 0- 1

Men you never know. Visst var huset fint? Och tänk er lugnet. LUGNET!

(Eller lugn och lugn... Plötsligt såg jag framför mig hur barnen skriker och bråkar efter lekkompisar "Ni måste SKJUUUUUTSA", Jonas svär över trasig pelletspanna "Hur fan lagar man en sån här?!" och jag själv har psykbryt över alla rum som måste städas, allt ogräs som måste rensas samt all gräsmatta som måste klippas. Hm. Kanske struntar vi i Dallas- huset ändå?!)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0