babydarling

Leo ligger i sitt rum och försöker sova, och jag sitter utanför, i vårt sovrum, vid datorn. Han ligger och filosoferar lite så här på kvällskvisten, och jag svarar. Som:

Leo (Sjunger för sig själv): "Det var en gång en liten fågel, han bode på landet..." Mamma, på landet finns det inga kompisar, visst? Hur kunde då fågeln ha kompisar?

(En gång när han satt i mitt knä och vi tittade på hus på Hemnet, så sa jag att på landet finns det fina hus men inte så många kompisar. Som en liten förvarning om vi någon gång skulle få för oss att flytta till landet, typ)

Leo: Mamma, på morgonen när jag vaknar, varför sover alltid du då??

(Ho ho. Finns det några småbarnsföräldrar som brukar vakna tidigare än sina barn när de är lediga? Tror inte det, va?)

Leo: Varför är det så ljust?
Jag: för att det är sommar. Då är det ljust på kvällen
Leo: På natten, då?
Jag: Då är det mörkt
Leo: Jaha. Kan man säga att det här är för- natten?
Jag: Ja, det kan man kanske säga

Sedan kom han nog att tänka på stjärnor, för nu har legat och sjungit "Blinka lilla stjärna" en stund. Sötskrutten.

Stella har inte heller somnat än, och nu börjar det bli lite bråttom för klockan NIO BÖRJAR JU "MORDEN I MIDSOMER"! Oh praise the Lord. Äntligen är det sommar på riktigt. Fast, som sagt, det gäller bara att de somnar i tid så att jag kan smyga ner. Missar man start- mordet brukar det vara kört att komma in i handlingen.

Ett annat sommartecken idag var att jag efter lunch stoppade in barnen i Forden, och tuttarna i en (visade det sig) för liten bikini- överdel, och åkte till Rullsand. Hav, sand, blå himmel, frukt, saft - och skorpfika, ligga på en handduk och lyssna på havet och fiskmåsar, lekpark. Underbart. Som tur var hade jag dessutom en extra bikini med mig, så efter halva tiden bytte jag om och slapp visa brösten för hela badstranden. Som i och för sig inte var full av folk alls, så här en tisdag i slutet av juni, men i alla fall.