Fredagsmiddag!
Kött, klyftpotatis med grönsaker, tzatziki, sallad med melonbitar, baguette. Känns fredagslyxigt värre. Dessutom handlade jag själv och kunde strosa runt på ICA i lugn och ro.
Bara en sån sak.
Idag har vi varit på utvecklingssamtal med Stella och åh vilken duktig tjej. Hon läser, skriver, räknar, lyssnar på fröken, lyssnar på kompisar, förstår instruktioner, är en jättebra kamrat ("Ibland tänker hon nästan mer på andra än på sig själv", sa fröken. Hur vanligt är det i dagens samhälle?! Visserligen måste man ta för sig i livet också, men att bry sig om andra är ALLTID ALLTID en god egenskap. Tycker jag, i alla fall), tycker om gympa, tycker om att pyssla, trivs i skolan. Fantastiskt! Vilken supertjej. I morgon ska hon till grannbästisen på 7- årskalas, och vips går hon säkert i mellanstadiet.
En aning scary att tiden går så fort. Men ändå. Är så stolt över vår duktiga skoltjej! (Eller förskoleklasstjej, men det är ju i skolan så det är väl samma sak?) Kommer ni ihåg hur jag skrev i höstas hur osäker hon var? Nu är det helt borta. Lite med hjälp av knep som ny klocka ("Så att du kan se när mamma kommer") och allmänt kram och pepp, men mest för att hon har sådana otroligt fantastiska fröknar som verkligen ser alla, engagerar sig och stöttar barnen.
Åh, nu blir jag alldeles tårögd bara jag tänker på det. Att verkligen tycka om sina barns fröknar är så himla skönt.
Bara en sån sak.
Idag har vi varit på utvecklingssamtal med Stella och åh vilken duktig tjej. Hon läser, skriver, räknar, lyssnar på fröken, lyssnar på kompisar, förstår instruktioner, är en jättebra kamrat ("Ibland tänker hon nästan mer på andra än på sig själv", sa fröken. Hur vanligt är det i dagens samhälle?! Visserligen måste man ta för sig i livet också, men att bry sig om andra är ALLTID ALLTID en god egenskap. Tycker jag, i alla fall), tycker om gympa, tycker om att pyssla, trivs i skolan. Fantastiskt! Vilken supertjej. I morgon ska hon till grannbästisen på 7- årskalas, och vips går hon säkert i mellanstadiet.
En aning scary att tiden går så fort. Men ändå. Är så stolt över vår duktiga skoltjej! (Eller förskoleklasstjej, men det är ju i skolan så det är väl samma sak?) Kommer ni ihåg hur jag skrev i höstas hur osäker hon var? Nu är det helt borta. Lite med hjälp av knep som ny klocka ("Så att du kan se när mamma kommer") och allmänt kram och pepp, men mest för att hon har sådana otroligt fantastiska fröknar som verkligen ser alla, engagerar sig och stöttar barnen.
Åh, nu blir jag alldeles tårögd bara jag tänker på det. Att verkligen tycka om sina barns fröknar är så himla skönt.
Kommentarer
Trackback
