babydarling

Är fortfarande på en aning konstigt humör. På något sätt känns det som att jag går runt med alla världens bekymmer på mina axlar. Eller kanske inte världens, men åtminstone skolans.

Kan inte värja mig, det finns liksom överallt. Stöter på rasism. Ovilja att respektera andra. Att arbeta under sin förmåga och skita i vilket. Dysfunktionella familjer. Barn som eventuellt far illa. Skadegörelse. Alkoholism. Fördomar. Elakheter. Listan kan säkert göras längre, men det här får duga för tillfället.

Alltså, tro nu inte att det är dessa saker som dominerar, för så är det absolut inte. Dessutom är jag ju faktiskt en sådan som ser ljust på livet. Är positiv och optimistisk. Den som fixar och driver på och som hellre ser glaset som halvfullt än som halvtomt.

Men ändå. Blir ibland bara så ledsen, så ledsen. Kan inte folk bara vara snälla?!