Jag vet. Jag är totalt värdelös att skriva nowadays
Ett inlägg här och ett inlägg där. Flera dagar mellan. Hur kass kan en blogg vara?!
Det är inte det att jag inte vill skriva. För det vill jag. Det är inte heller det att jag inte har något att skriva om, för det har jag också. Skulle till exempel kunna skriva om de två mirakel som skedde på jobbet idag (Mirakel ett om en hemsk händelse som TackgodeGud gick bra, och mirakel två en påminnelse att aldrig, aldrig ge upp), om bolån och kontantinsatser och andra hemskheter, om Skolinspektion (Ska på intervju i morgon, Skolinspektionen är i vår skola i två dagar i sin tour de kommun och jag ingår i en intervjugrupp. Lite nervöst. Lite spännande), om dottern som precis fått sin första läsläxa och är överlycklig över det eller om köttfärssås och soliga septemberdagar.
Ja, ni ser. Massor av skrivmaterial. Det är inte det.
Saken är bara den att sedan vi bytte rum och har datorn på en låg liten byrå, så går benen av om man sitter vid datorn mer än fyrtiofem sekunder. Och ett inlägg tar ju oftast lite mer tid än så.
Vill ni läsa oftare kan ni ju hålla tummarna för vårt hus där det finns ett arbetsrum... Eller vårt och vårt. Vill man vara nogräknad så har vi faktiskt inte ens lagt ett bud än. Men jag har bestämt vilken tapet det ska vara i hallen. Gills det? Känns som att luften gått ur oss lite. Vi klarar av ett lån på mer än vad huset nu är till salu för (Och om vi lägger ett bud så blir det under utgångspriset), men banken är så satans jättenoga med kontantinsats i dessa finanskristider. Man ska ha 10% i kontanter, plus pengar till lagfart och allt vad det heter, och vi har kanske... Tja. Typ 7%. Mer pengar får vi när vi säljer det här, så nästa steg är, enligt banken, om vi får det här huset värderat och utlagt till försäljning. Hå hå ja ja. Mycket jobb i det här med husshopping.
Eller så bor vi kvar ett tag till.
Tänk om huset är värsta skuldfällan? Vattenläckor och fel på värmepannor? Spöken på vinden? Hur ska man kunna veta?! Åh, jag får ångest av denna beslutsångest. Veckans i- landsproblem. Helt klart.
Nu ska jag försöka veckla upp mina ben, och sedan gå och borsta tänderna och lägga mig och läsa. Ladda inför morgondagen. Wish me luck with the Skolinspektion!
Det är inte det att jag inte vill skriva. För det vill jag. Det är inte heller det att jag inte har något att skriva om, för det har jag också. Skulle till exempel kunna skriva om de två mirakel som skedde på jobbet idag (Mirakel ett om en hemsk händelse som TackgodeGud gick bra, och mirakel två en påminnelse att aldrig, aldrig ge upp), om bolån och kontantinsatser och andra hemskheter, om Skolinspektion (Ska på intervju i morgon, Skolinspektionen är i vår skola i två dagar i sin tour de kommun och jag ingår i en intervjugrupp. Lite nervöst. Lite spännande), om dottern som precis fått sin första läsläxa och är överlycklig över det eller om köttfärssås och soliga septemberdagar.
Ja, ni ser. Massor av skrivmaterial. Det är inte det.
Saken är bara den att sedan vi bytte rum och har datorn på en låg liten byrå, så går benen av om man sitter vid datorn mer än fyrtiofem sekunder. Och ett inlägg tar ju oftast lite mer tid än så.
Vill ni läsa oftare kan ni ju hålla tummarna för vårt hus där det finns ett arbetsrum... Eller vårt och vårt. Vill man vara nogräknad så har vi faktiskt inte ens lagt ett bud än. Men jag har bestämt vilken tapet det ska vara i hallen. Gills det? Känns som att luften gått ur oss lite. Vi klarar av ett lån på mer än vad huset nu är till salu för (Och om vi lägger ett bud så blir det under utgångspriset), men banken är så satans jättenoga med kontantinsats i dessa finanskristider. Man ska ha 10% i kontanter, plus pengar till lagfart och allt vad det heter, och vi har kanske... Tja. Typ 7%. Mer pengar får vi när vi säljer det här, så nästa steg är, enligt banken, om vi får det här huset värderat och utlagt till försäljning. Hå hå ja ja. Mycket jobb i det här med husshopping.
Eller så bor vi kvar ett tag till.
Tänk om huset är värsta skuldfällan? Vattenläckor och fel på värmepannor? Spöken på vinden? Hur ska man kunna veta?! Åh, jag får ångest av denna beslutsångest. Veckans i- landsproblem. Helt klart.
Nu ska jag försöka veckla upp mina ben, och sedan gå och borsta tänderna och lägga mig och läsa. Ladda inför morgondagen. Wish me luck with the Skolinspektion!
Kommentarer
Trackback
