Never söndagsångest

Jaha ja. Helg slut. Fast måndagar är inte så farliga, jag gillar mitt jobb.

Det är roligt att ha elever i nian, med allt vad det innebär av gymnasieval och framtidsdrömmar, och ett av det viktigaste att säga till dem är "Välj ett jobb som du verkligen VERKLIGEN vill ha!" Själv ångrar jag inte en sekund av naturprogram på gymnasiet eller fem års universitetsstudier (Egentligen fyra och ett halvt, men jag läste en termin idrott för att jag inte ville börja söka jobb när jag var gravid). CSN- lånen ångrar jag inte en sekund av heller. Eller ja... Kanske lite. Fyra tusen i kvartalet är trots allt fyra tusen i kvartalet.

Men ändå. Är du ung och funderar på om det är värt att plugga några år extra så är svaret alltid JA! Absolut jättevärt. Jättevärt som i jätte jätte jättevärt.

Eller inte plugga och få drömjobb ändå. Alla vägar är tillåtna. Bara man inte sitter och är bitter vid 65 års ålder och tänker på vad man egentligen ville göra i sitt liv, för då får man faktiskt skylla sig själv att man inte kämpade.

Jag röstar alltid på Miljöpartiet, men egentligen är jag nog lite Moderat i mitt tänk. Tycker att de har en poäng i sitt "Man har själv ansvar för sitt liv". Det värsta jag vet är folk som gnäller utan att orka göra ett dugg för att förbättra sin livskvalitet. Man lever ju faktiskt bara en gång (Tror jag? Eller?) Då vore det faktiskt för jäkla oförskämt mot de omkörda spermierna att inte njuta lite under tiden och vara glad över det man har istället för att lägga ner energi på att vara missnöjd över det man inte har.

Fast nu kom jag ifrån ämnet. Det var inte meningen att elda upp mig, så här på söndagskvällen (Fast det är faktiskt bland det värsta jag vet. Folk som tycker synd om sig själva utan direkt anledning. Hej och välkommen till veckans i- landsproblem, liksom)

Anyway! Nu ska jag:
  1. Hänga tvätt
  2. Måla naglarna
  3. Se några avsnitt "Medium"
Puss och ha en bra söndagkväll!

PS. Måste bara förtydliga. När jag skriver "Tycker synd om sig själva utan direkt anledning" så menar jag sådana som gnäller och klagar trots att de egentligen har ett jättebra liv. Inte sådana som har varit med om ett trauma på riktigt, har varit med om en olycka, lider av panikångest eller liknande. Då handlar det ju om något helt annat. Måste bara skriva det, så ni inte tycker att jag låter som en hjärtlös bitch som bara "Upp och hoppa" till folk som verkligen lider. För det tycker jag ju inte. DS.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0