babydarling

Jag är inte helt säker på att jag minns rätt, men jag tror att mamma och pappa läste rätt mycket när jag var liten. Pappa brukade också lösa korsordet i 91:an varje vecka, och jag låg på mage bredvid honom och hjälpte till från att jag var ganska liten.

På något sätt har nog detta påverkat mig att också läsa mycket. När jag var runt 10-11 läste jag typ tre böcker i veckan. Lånade på biblioteket med jämna mellanrum, pappa valde en bunt och jag en bunt. Tänker att det nog mycket är läsningen som gjort att jag alltid har haft ganska lätt för mig i skolan. Kunskapsinhämtning är ju baserad på att kunna förstå vad man läser, och även hur snabbt man läser. Dessutom får man ordkunskap på köpet. Tränar fantasin. Lär sig om andra kulturer. Mina föräldrar är inga akademikerföräldrar på långa vägar, utan jobbar som byggnadsarbetare och på SSAB. Minns att jag hade en liten, liten smula komplex för detta när jag gick naturprogrammet på gymnasiet, där var och varannan klasskompis hade föräldrar som var läkare, advokater, företagsledare.

Men jag klarade mig bra ändå. Korsordet i 91:an varje vecka och alla biblioteksböcker. Tänk om det gjorde någon skillnad?

En häftig sak är att Stella blir duktigare och duktigare att läsa, och igår kväll, för första gången någonsin, kunde hon och jag ligga bredvid varandra i sängen och läsa. Hon i sin, jag i min. Så helt fantastiskt mysigt. Emellanåt fick hon lov att fråga efter något ord, som afghanhund och Kilimanjaro. Inte helt lätta ord när man går i ettan, det håller jag med om. Ikväll frågade hon om vi kunde fortsätta läsa, så då gjorde vi det.

Läsning for President.

Inte ett hus som ligger här, men i alla fall. Read and weep, som man brukar säga.

Eller i det här fallet, look and die.

Ja, jäklar vad lyxigt. Dock öppnar det upp för en hel del frågor. Undrar varför de ska sälja? Ska de separera? De verkar ju inte ha några barn. Oh, kanske kan de inte få barn och nu ska de skiljas där i drömhuset. Vad sorgligt.

Jag anser fortfarande att det är en av världens kanske bästa affärsidéer att lägga till en betaltjänst till Hemnet. 100 kronor så får man reda på varför folk ska sälja sina hus. För oss som är extremt nyfikna av oss skulle denna kostnad vara helt OK. Säljarna tjänar pengar och är glada. Vi får svar på frågor och är glada. Win win.

Skrivit planering, kopierat planering, fixat i ett klassrum, burit skrivbord, fixat med schemaändringar, fixat ännu mer med schemaändringar.

Känns helt OK, detta. Back to business. Down to normal size of body... Hrm. Ja. Som en kollega sa: "Det skulle vara roligt att ha in- och utvägning inför varje lov, och se hur mycket vi tillsammans har gått upp inom rektorsområdet".

Varför bara ha betygsstatistik att prata om på möten, liksom? Viktstatistik är också kul. "Lars- Gunnar gick bara upp fem hekto jullovet 2012, men Carina här har faktisk gått upp i genomsnitt hela SJU kilo varje jullov. Bra jobbat, Carina!"

Fler tjocka, charmiga, smarta, glada, sexiga detektiver på Afrikanska landsbygden åt folket!

Jag hade gärna sett "Johan Falk" också, men filmer på 4:an med nyheterna mitt i orkar man ju bara inte med. Så jag tar afrikanska, charmiga mysterierna i en timme istället. Och går sedan och lägger mig. Tidig morgon i morgon...

Ursäkta tjatet. Måste bara få säga det en sista gång: STAAAAAAAAAAACKARS MIG SOM INTE HAR JULLOV LÄNGRE. Snyft.

Leo: Det var Fransen och Bellman, och då...Då...Då... Jag kommer inte ihåg. Eller jo! De skulle spotta ut tuggummit på gruset så det blev alldeles grusigt. Och då skulle de mäta vem som kom längst. Eller jag menar väga. Hur många grader det var. Så var det!

Denna söta historieberättande fyraåring har för övrigt klippt sig, och ser nu ut som värsta coolingen. Kort hår med lite, lite längre uppe på huvudet, som hårfrisörskan hade vax i och sprayade grönt. Han har även en tuggummi- tatuering på ena armen, så när han för en stund sedan satt på toaletten i mörkret såg han ut som en förrymd fånge eller liknande.

Fast sedan bar jag honom till sängen och han pep att han var lite rädd att någon skulle komma in och ta hans Byggare Bob- gosedjur, så då kändes han inte som en tuff fängelsegangster längre. Utan bara som min lilla gosiga, fina, tuffa, söta Leo. Skönt.

Fast en sak är bra med att det är måndag i morgon, nämligen att jag ska på husvisning på lördag.

Till drömhuset! Vi har en yttepytte chans att få det, nämligen om ingen annan vill ha det och säljarna är beredda att gå ner i pris... Sa jag yttepytte chans? Menade yttepyttepyttepytte chans. Funderar på be någon smyga dit på lördag och sätta upp en skylt där det står "VISNINGEN INSTÄLLD" när inte mäklaren ser.

Kan fungera. Visst? Så kliver jag in och säger oskyldigt "Oj då, det var visst bara vi som ville ha det här huset" och tar sedan diskret bort skylten när jag går därifrån.

Jonas och barnen behöver bilen i morgon, och min cykel är trasig, så därför hade jag tänkt promenera till jobbet. Behövligt efter tre veckors softande och ätande. Fast i och för sig. Tre kilometer i minus tjugofem grader (Som det har varit de senaste dagarna) är kanske inte det skönaste man kan göra...

Dock ska jag ha med mig tre stora blommor till en kollegas klassrum som vi ska hinna fixa till lite i morgon, så istället kommer hon och hämtar mig och mina blommor.

Strålande lösning! Win- win är bra. Det är det.

Men ÅHHHHHHHHH vad tungt det kommer att vara att gå upp i morgon bitti. Vecka åtta är det sportlov. Viktigt att komma ihåg.

Igår: Tacomidag med dagisbästisfamiljen. En smula muta för att dagisbästispappan hjälpte oss sätta i nya bilbatteriet. Nu har vi bil igen, praise the Lord och Hallelujah.

Idag: Spontan korv- och- pommes middag med en av favvo- kollegorna A och hennes två barn.

Mysigt, mysigt. Åh, jag är så glad att jag har fått sådana bra kompisar här. Jobbarkompisen A. Dagisbästismamman M. Min kompis K, som också är en mamma från Stellas gamla dagis. Dessutom har jag två grannar en bit bort, en som jobbar på mitt jobb och en annan som varit vikarie på mitt jobb för länge sedan, som jag brukar gå ut och gå med ibland.

Det är inte det stora nätverk av släkt, vänner och gamla klasskompisar som de flesta andra här har. Men det är mitt lilla mini- nätverk. And I love them!

Nu ska jag gå ner och se ett avsnitt eller två av min julklapps- dvd- box till mig själv ("Private practise". LA, hav, sol, snygga människor, privat sjukhus, lite relationer, lite sjukdomar, lyx, flärd. Lovely), dricka ett glas rödvin, äta choklad samt jäklar i  min lilla låda njuta järnet av denna näst sista dag på jullovet. Snyft. Hörde n? NÄST SISTA DAG.

Det är för sorgligt. Men, men. Det blir roligt med vt-10 också. Mina mål är:

1. Att mina elever ska få bra resultat på NP samt gå ut i livet och gymnasiet lyckliga, starka och smarta
2. Att jag, mina barn och min sambo ska fortsätta vara friska och lyckliga
3. Köpa en lång kavaj (Som alla snygga modebrudar har. Ser snyggt ut. Ska ha den till randig lång tröja/ klänning och jeanstights)
4. Köpa ett hus
5. Fred på Jorden

Tror jag fått med allt? Ja. Jo. Det var nog allt. Vilka är era mål?

När man får fram cdon's länk på Google så står det "Miljontals titlar av DVD filmer / Blu-Ray filmer, musik på CD". Alltså... det kan väl inte vara MILJONTALS med titlar?

Eller?

Jag hade gått upp tidigt. Väckt barnen. Börjat äta frukost. Då ringer frissan och säger att hon inte kan idag, utan vi får komma i morgon samma tid istället. Jaha ja. Så då åt vi klart frukosten och myste under täcke i soffan framför morgon- Bolibompa istället. Very little snö- och- minusgrader- expedition. Very much hemma- lat.

Idag blir det istället expedition Fixa nytt bilbatteri. Hoppas, hoppas att vi får igång bilen. Saknar min gamla, fina, söta, skruttiga lila Ford Mondeo från -97. Snälla, rara bil, håll i några år till. Vi tycker ju om dig! Har inte den minsta lust att köpa ny bil.

Jag har försökt boka klipptid till barnen sedan i början av november. Jo, det är säkert. Har inte hunnit ringa på jobbet, och varje kväll runt klockan 18.03 har jag kommit på "Jäklar! Ringa frisören!". Tja, så har veckorna gått. Och barnens hår blivit längre och längre.

Men under jullovet hinner man med allt man inte gör i vanliga fall- som att rensa bland CD-skivorna i bilen, frosta av frysen, åka pulka, sådana saker- så i måndags gjorde jag det! Oh yes! Vilken triumf för mig själv samt för barnens stackars hår. Fick tid i morgon klockan 10.

Dock är det ju så att vår bil inte startar, men vi går upp i tid och promenerar in till stan. Några kilometer, men hey, det kan vara minus trettio grader och snöstorm, nu SKA barnens hår bli klippt. Känner mig otroligt laddad, faktiskt. Så bring it on, köldchocker och snö! Vi går ändå.

(Lite roligt att jag på riktigt har peppat mig själv hela dagen inför att gå i morgon. Kalkylerat vilken tid vi måste gå upp för att hinna äta frukost och sådana saker. Satan i gatan vad lat man blir av att ha bil. Rätt åt mig att vi får promenera i morgon. Tänk om människorna som levde för tre hundra år sedan såg oss nu. De skulle vända sig i sina gravar. På den tiden hade man tretton barn, levde trångt samt slet från morgon till kväll för att ha mat och husrum. Åt en rädisa med lite socker på var femte söndag när de skulle lyxa till det. Typ. Vad gör vi? Sitter på våra feta rumpor och tycker att det är en smula jobbigt när bilbatteriet behöver bytas ut. Ibland behöver man lite perspektiv)

(Men får jag välja så går det bra om det INTE är minus tretio grader och snöstorm)

(Hej då från lat nutidsmänniska)

Storstädning av barnens rum.

Egentligen ska de sköta städningen själva, men de behöver bli övervakade av en vuxen städ- general. En som säger "Stora legot i den lådan, lilla legot i den lådan, KÖR!" eller "Stella, lägg alla Barbiekläder där de ska vara, börja NU!". Muta är kladdkakebakning i eftermiddag.

Åh, jag vill så gärna lära barnen vikten av att hålla ordning. Att man faktiskt kan plocka ihop sina leksaker UTAN att mamma eller pappa behöver säga till. Det går... Sådär. Eler OK. Det går skitdåligt, om jag ska vara ärlig. De skulle glatt kunna leva sina liv utan att någonsin, never ever, plocka undan efter sig.

Ja, ja. De är trots allt bara fyra och sju. Jag har några år kvar att uppfostra. Tror dock inte på att tjata, tjata, tjata, utan mer på att skapa rutiner. Städa varje lördag, regeltavla med regeln "Hålla fint i rummet", hjälp med dammsugning, se städning som något mysigt då man samtidigt kan lyssna på musik, lära dem att det är roligt när det är klart. Sådana saker.

Det jag däremot INTE tror på är att städa åt barnen. En del har alltid tiptopfint i sina barnrum, men så visar det sig att det är föräldrarna som städar. Hur ska de då lära sig?

(Just nu har de faktiskt kommit igång bra att städa, så jag hinner sitta här en stund till. Läsa några av mina dagliga bloggar. Mamma softar, barn i arbete. He he. Eller ja. Så där lagom he he, resten av huset är det ju jag som städar... Men det hinner jag. Ute är det snöoväder och kallt, så en fixa- hemma dag blir bra.

Dessutom får vi inte igång bilen. Crap. Det är det andra av dagens projekt: Hoppas hitta någon snäll själ med startkablar, och sedan åka långt så att batteriet får ladda upp sig. Men en sak i taget. Först städning och hemmamys)

Jag och Stella har ätit middag framför TV'n och sett två filmer, "LasseMajas detektivbyrå- Kameleontens hämd" och "Hannah Montana- The movie". Ätit chips och det sista goda från Paradis- asken. Suttit under samma filt i soffan. Hon med ansiktet bakom min axel när det blev för läskigt i LasseMaja- filmen. Fått vara uppe till sent.

Gråtit en skvätt till slutet av Hannah Montana- filmen. Åh, vad fiiiiint. Det roliga (Tråkiga för henne?) är att hon ärvt mina gråta- när- det- är fint- gener. Hon frågar "Mamma, får du tårar?", och så sitter vi där och snyftar ikapp.

Mina stora, lilla 7-åring. Som är kär i en kändis (Hemligt) och en i sin klass (Ännu mer hemligt), som älskar "High School musical"- filmerna, som bryr sig om kläder "Ameh det här kan jag ju inte ha på mig!". Men som också gillar att leka med lego, som tycker att vissa filmer är läskiga, som sitter i knä ibland.

Sju år. Frän ålder.

PS. Very bra filmer. Hade kunnat se dem själv också, utan sällskap av sju- åring. Rekomenderas!

Långsamt, men ändå fort. Om ni förstår hur jag menar?

Om en vecka börjar jag jobba igen. För tillfället funderar jag på att fejka en utbrändhet eller två och vara sjukskriven fram till sportlovet, men jag vet inte, jag... Kanske skulle de komma på mig? Dessutom blir nog hemma- myslivet tråkigt i längden.

Skridskoåkandet gick för övrigt bra. Faktiskt riktigt roligt. Hurtigt och roligt, för att inte tala om hur mycket bra- mamma- poäng man samlade på sig där på isen. För Leo var det första gången, och han tog tag i en sån där balans- ställning och åkte sedan med full fart runt på isen. Körde om de flesta. Älskade, duktiga, lilla unge. Kanske har jag närt ett hockey- proffs vid min barm?

... Eller så sätter jag honom i fotbolls- skola så fort han blir gammal nog. Det där med hockey- utrustning och att frysa i olika ishallar på vintrarna verkar en aning jobbigt. Att stå i solen vid en fotbollsplan är trivsammare, va?

Klä på barnen och mig själv, och sedan ge oss iväg och åka skridskor.

Hörde ni? ÅKA SKRIDSKOR. Oh my. Ska bara leta fram mina i garaget först, samt be en liten bön att jag överlever. Har inte åkt skridskor sedan... Jag vet inte hur länge. Typ sedan Kalmar brann. Som min gamla mellanstadielärare brukade säga.

(Eller var det Karlstad? Stockholm? Äh. Whatever)

Wish me luck!

Jag vet, förlåt, jag är helt kass på att skriva nu för tiden. What can I say. Avstängd hjärna och så, ni vet.

Idag har jag varit på pannkakslunch hos min kompis K, gått en liten promenad och stått på toppen av en stor kulle och sett barnen åka pulka, fikat hos K, åkt hem och fått besök av dagisbästismamman och hennes två barn. Barnen har röjt, och vi har suttit i köket och pratat om livet, kärleken, planer och IKEA- kök.

I morgon har jag tydligen lovat att vi ska följa med och åka skridskor. Sweet jullov days.

I morgon är också dagen då de ska börja riva ut vårt badrum. Man kan tänka "Helvete, vad dyrt", eller så kan man tänka "Åh, vad fint det kommer att bli". Jag väljer det senare. Alltid välja det halvfulla glaset. Inte det halvtomma. Mitt motto för livet, och mitt motto för 2010. Sedan att det kanske kommer att dröja innan vi får vårt hus på grund av den satans vattenskadan gör i och för sig att glaset känns lite mindre halvfullt, men ändå...

Nu ska jag gå ner och se "Medium".

För i så fall gör jag det. Det är lagom kort för att man inte ska drabbas av ledighetskoma och en smula tristess de sista veckorna, men ändå så långt att man kopplar av totalt.

Massor, massor med snö ute. Fin gran. Fina tända ljus. Bra deckare på TV. God choklad. Mysigt legobygge med barnen. Ja, men ni hör ju. Jullov for President.

Idag har jag dock varit hurtig, gick på långpromenad med min roliga kompis K. Vi gick i två timmar, på den tiden hinner man runt hela stan (Byn?) och vi anpassade vår promenad efter de hus som finns ute till salu. Stod i några minuter och tittade utanför varje (På gatan, alltså. Inte i fönstren. Även om vi gärna ville...) När vi kom tillbaka hit åt vi lunch, och när hon åkt hem tog jag en lång, varm dusch. Very fresh. Ikväll ska jag äta choklad. Igen. Inte lika fresh...

För övrigt går jag runt i mysbyxor, tofflor och mjuk, lång kofta och känner mig som Cameron Diaz i "The holiday". Sluta skratta. Jag sa "Känner mig som". Inte "Ser ut som". Till utseendet liknar jag mer Kirstie Alley efter att hon blivit tjock. Dock mycket blekare.

Fast att likna en kändis är ju alltid att likna en kändis. Som vi brukar säga.

Ikväll ska vi ha middag, mitt lilla gäng och jag
Och med gäng menar jag mig själv och barnen, liksom nästan varje dag
Det är tråkigt att Jonas jobbar, förstås
Men samtidigt går det ingen nöd på oss
Vi är en lycklig familj på fyra som oftast bara är tre
Men what do you do? Det är bara att köpa läget och le
Vi ska köpa cateringmiddag och äta god mat
Mysbyxor eller finkläder- Fixig eller lat
Är man hemma får man göra som man vill
Se en film efter maten- Kanske Stellas nya "High school musical 3?- och sitta still
Slippa nyårspaniken
Ingen blir för full, ingen blir besviken
Bara ta det lugnt och ha mys
Banana split till efterrätt med glass från frys
(Nödrim. Sorry)
När barnen somnat ska jag se på dvd- box och äta After Eight
Skåla med mig själv när klockan slagit tolv och det är late
Nästa år ska vi också fira nyår hemma, god middag, Jonas förhoppningsvis ledig och tända ljus
- Och tänk om vi då har ett alldeles eget hus?
Hoppas ni ett alldeles fantastiskt 2010 får,
Skål och kram mina kära vänner och gott nytt år!

Ni vet vattenskadan i badrummet?

I morse var det en kille och tittade på den igen, och gjorde en slutgiltig damage control. Vi måste bryta upp hela badrummet och sätta in en fläkt, men den mesta av kostnaden kommer antingen bostadsrättsföreningen eller vårt försäkringsbolag att stå för så de enda pengarna vi måste betala är ny matta, tapet och duschvägg. Kommer att kosta kanske femton tusen.

Hörde ni? Femton tusen. Det är ju nästan ingenting! I alla fall om man jämför med det vi var beredda på, vilket var typ en miljon bara för att slippa bli besviken.

Hallalujah. Så husdrömmen lever kvar. Åtminstone lite. Visserligen är det ingen idé att ropa hej förrän badrummet är helt klart och pengarna betalda, när de nästa vecka bryter upp mattan KAN det ju visa sig att det är jättemycket som behöver fixas. Men vattenskade- killen sa att det såg helt OK ut och att han sett betydligt värre, så vi litar på honom.

Och lördag den 16 ska vi (Eller jag. Jonas jobbar. Som vanligt. Men that is how we do hus- business i vår familj, jag går på visningar och Jonas säger "Det är lugnt. Köp om det är fint". Ha ha) på visning på ett drömhus (Det jag länkade till förra veckan). Åh, det är så fint. Nu har jag så där ont i magen av huslängtan igen. Fast det är inte bara fint, det är dyrt också. Plus jobbig uppvärmning- Pallar man att elda med ved?

Ja, ja. Jag vet att vi inte har en chans på huset. Men det är mysigt att drömma.

Nu: Gå in och duscha. Går fortfarande runt med pyjamas. Lata dagar for President.

Ikväll ska vi på middag till dagisbästisfamiljen på landet, ska bli kul.

(PS. Måste bara berätta: Stella har tre grannkompisar här och leker, och de har lekt Supersnälla silver- Sara, Stål- Henrik, Mega- Vega och Super- Nova i nästan två timmar nu. De har värsta äventyrs- storyn. Det är skurkar, magiska klot, barn i nöd och fräsiga hjälte- dåd. Gulligt. Leo har också en grannkompis här, och de i sin tur har lekt med nya Thomas tåget- banan och nya elektriska loket till gamla tågbanan hela förmiddagen. Hela vardagsrummet är täckt av tågräls. Gulligt det med)

Har haft jättemysiga dagar i Borlänge, och bilkörningen gick så bra, så bra. Vi blev inte olycks- statistik. Skönt.

Det enda som hände var att bilen inte startade i förmiddags på grund av tjugogradig kyla, men med hjälp av min morbrors startkablar kom vi iväg. Efter McDonals- besök i Sandviken var det lite nervöst att stoppa i nyckeln- Tänk om vi är fast här?- men kära gamla bilen startade.

Åh, jullov. Fantastisk uppfinning. Förutom att man blir rätt tjock av all choklad, men sånt trams kan man inte tänka på. Nyttig kan jag bli i morgon. Eller övermorgon. Eller den 10 januari. Vi får se.