Amen hallå!
Åtminstone har det nu kommit ut ett realeasedatum, men...
26 maj?! Give me a break. Ja, ja. Den som väntar på något gott och så vidare.
Nu: Kolla om även säsong 4 av Ghost whisperer är på G.
26 maj?! Give me a break. Ja, ja. Den som väntar på något gott och så vidare.
Nu: Kolla om även säsong 4 av Ghost whisperer är på G.
Söndag
Jag och Leo har haft en Mamma och Leo- dag på stan.
Åka tåg, äta på Max, gå på leksaksaffär. What a heldag*!
* = Eller heldag och heldag... Vi kom till stan klockan tolv, och klockan halv två tyckte Leo att vi var klara. Jag försökte få honom att vilja lite längre, "Vi kan väl gå i nååågra fler affärer?!" Hade hoppats att åtminstone hinna gå i några mamma- affärer, men nej.
Så 14.19 åkte vi hem.
Men det var mysigt ändå. Hann shoppa nya vantar till Stella, nya vantar till Jonas, en tröja till Leo. Till mig själv: Nada. Men om några veckor, när badrummet är fixat och det inte är tre meter snö utanför fönstret, ska jag jäklar i min lilla låda åka med min kompis A till Uppsala eller Stockholm och shop til' I drop.
Önskelista:
Ho ho. Trissvinsten? Var är du?
Åka tåg, äta på Max, gå på leksaksaffär. What a heldag*!
* = Eller heldag och heldag... Vi kom till stan klockan tolv, och klockan halv två tyckte Leo att vi var klara. Jag försökte få honom att vilja lite längre, "Vi kan väl gå i nååågra fler affärer?!" Hade hoppats att åtminstone hinna gå i några mamma- affärer, men nej.
Så 14.19 åkte vi hem.
Men det var mysigt ändå. Hann shoppa nya vantar till Stella, nya vantar till Jonas, en tröja till Leo. Till mig själv: Nada. Men om några veckor, när badrummet är fixat och det inte är tre meter snö utanför fönstret, ska jag jäklar i min lilla låda åka med min kompis A till Uppsala eller Stockholm och shop til' I drop.
Önskelista:
- Vita Converse
- Nya, brun skinnjacka (Min gamla är åtta år gammal och fodret är trasigare än trasigast)
- Lång, svart kavaj
- Några fräscha vårtröjor
- Nya väska
- Hårinpackning
- Trosor
- Strumpor
Ho ho. Trissvinsten? Var är du?
Insnöad
Egentligen skulle jag och Stella ha hängt med min kompis K och hennes dotter och badat i badhuset några mil bort, men det är så mycket snö att vi inte vågar köra.
Typiskt. Jag som hade sett fram emot en lördagseftermiddag med simning och bastu.
Ja, ja. Är väl hemma och softar istället. Ska i alla fall plogköra oss fram till ICA och köpa lördagsgodis lite senare, har vi tänkt. Det är helt sjukt hur mycket snö det har kommit, och det snöar fortfarande.
Men nu över till något roligare! Ni vet väl vad som börjar nästa lördag? (För visst är det väl nästa lördag? Känner att jag inte är så uppdaterad som jag borde vara. Vet knappt vilka som är med) Helt freaking fantastiskt!! En av årets höjdpunkter är äntligen snart här.
Typiskt. Jag som hade sett fram emot en lördagseftermiddag med simning och bastu.
Ja, ja. Är väl hemma och softar istället. Ska i alla fall plogköra oss fram till ICA och köpa lördagsgodis lite senare, har vi tänkt. Det är helt sjukt hur mycket snö det har kommit, och det snöar fortfarande.
Men nu över till något roligare! Ni vet väl vad som börjar nästa lördag? (För visst är det väl nästa lördag? Känner att jag inte är så uppdaterad som jag borde vara. Vet knappt vilka som är med) Helt freaking fantastiskt!! En av årets höjdpunkter är äntligen snart här.
Fredagsmys
Tända ljus, pommes, schnitzel, bearnaisesås, sallad.
Kan det bli mer perfekt? Nä, menar det.
Kan det bli mer perfekt? Nä, menar det.
Dagen då jag förlorade ett hus samt vann en insikt
I morgon kommer paret som vill köpa vårt hus och tittar igen, och på några dagar har vi inte hört något motbud på huset vi vill ha. Har börjat våga tänka att kanske, kanske skriver vi kontrakt på det här huset nästa vecka, och får samtidigt vårt hus sålt.
Vad händer då? Jo, plötsligt, efter att huset varit till salu i fem freaking månader, så kommer någon och lägger utgångsbudet. Vi vill inte betala mer eftersom det är lite saker att fixa plus att man måste dra in fjärrvärme för 50 000. Om det ens blir fjärrvärme. Dyrt och dåligt uppvärmningssystem är a big minus för ett hus, men vi tänkte att 1 350 000 skulle huset vara värt.
Tydligen tänkte någon annan annorlunda. Så bye bye hus... Märker ni att vi liksom snubblar på hus- mållinjen ännu en gång? Så jäkla snopet. Och paret i morgon kan vi ju inte sälja till eftersom vi inte har någon annanstans att ta vägen. Men, men. Tänker att Det var inte meningen att vi skulle ha det där huset och går vidare i livet.
Insikten då, säger ni? Jo, så här är det:
Ikväll var det premiär på bion här i stan för en film som ett ungdomsnätverk gjort. Speciellt inbjudna gäster, som politiker, socialen, folk från olika skolor, polisen etc fick komma och se den, och den är gjord av ungdomarna i nätverket tillsammans med en polis som är särskild ansvarig för ungdomsfrågor och som arbetar brottsförebyggande. Dessa ungdomar har tidigare varit i utanförskap, kriminalitet, missbruk eller liknande men mår bra idag.
Filmen var först en spelfilm där de spelade roller och visade en vardag med struligt hem, jobbigt i skolan och fester varje helg, men det var i efter- dokumentären där ungdomarna berättade sina egna historier som det riktiga hjärtknipet kom. Åh, vilka modiga barn som berättar.
"... Å eftersom det var så mycket missbruk och alkohol hemma så kom det ju en hel del skumma typer hem till oss. Jag kommer ihåg att jag alltid låste dörren, och att jag brukade springa runt och släcka lampor och dra för persienner. Jag var rädd att de skulle komma. Tja... Ja, sen när jag började skolan så kunde jag inte koncentrera mig å sitta still, så jag lärde mig ju ingenting"
Eller:
"... En gång var det en lärare som frågade varför jag hade skärmärken på armarna, men jag sa att min katt rivit mig, å då trodde han på det och frågade inget mer..."
Eller:
"De vuxna ska våga fråga. Bry sig. Tycka om en för den man är och inte för hur det går i skolan"
Jag tror, eller jag vet, att jag är en sådan vuxen som vågar fråga. Som bryr sig. Som tycker om mina elever för den de är och inte för hur det går i skolan. Men att se dessa ungdomar, uppkrupna i en soffa på ungdomsgården, berätta sina historier rakt upp och ned... Jag vet inte, jag. Tror faktiskt att fått en aning perspektivskiftning ändå. En insikt. En än mer starkare övertygelse att ALLA kan bry sig, lägga sig i, hjälpa, ta hand om. En känsla att alla vuxna kanske inte riktigt förstår detta, hur viktiga de är för ett barn som av en eller annan anledning inte mår bra.
För det är aldrig ett barns fel om livet inte är bra, utan de vuxna runt omkring som inte varit modiga, eller duktiga, nog att hjälpa. Vilket barn önskar en missbrukande förälder, liksom?
En film som berörde. Kort sagt. Efter filmen åkte jag och hämtade barnen som varit hos dagisbästisfamiljen, hem, borsta tänder, lägga lilla barnet, läsa läsläxan med stora barnet, lägga stora barnet. Nu ska jag lägga fram gympapåse till i morgon, och sedan tvätta bort sminket som runnit en smula under filmen. Har en aning huvudvärk, ni vet en sådan man får av återhållen gråt. Helst vill jag sätta mig ner och gråta tio miljoner tårar över barn som far illa, men gör det inte.
Istället går jag och lägger mig, och tänker att kanske kan lilla jag göra en yttepytte skillnad genom att i morgon se, bry mig, våga fråga en extra gång?
Upp till kamp för en bättre värld! God natt och må alla barn få växa upp i trygghet och kärlek. Amen.
Vad händer då? Jo, plötsligt, efter att huset varit till salu i fem freaking månader, så kommer någon och lägger utgångsbudet. Vi vill inte betala mer eftersom det är lite saker att fixa plus att man måste dra in fjärrvärme för 50 000. Om det ens blir fjärrvärme. Dyrt och dåligt uppvärmningssystem är a big minus för ett hus, men vi tänkte att 1 350 000 skulle huset vara värt.
Tydligen tänkte någon annan annorlunda. Så bye bye hus... Märker ni att vi liksom snubblar på hus- mållinjen ännu en gång? Så jäkla snopet. Och paret i morgon kan vi ju inte sälja till eftersom vi inte har någon annanstans att ta vägen. Men, men. Tänker att Det var inte meningen att vi skulle ha det där huset och går vidare i livet.
Insikten då, säger ni? Jo, så här är det:
Ikväll var det premiär på bion här i stan för en film som ett ungdomsnätverk gjort. Speciellt inbjudna gäster, som politiker, socialen, folk från olika skolor, polisen etc fick komma och se den, och den är gjord av ungdomarna i nätverket tillsammans med en polis som är särskild ansvarig för ungdomsfrågor och som arbetar brottsförebyggande. Dessa ungdomar har tidigare varit i utanförskap, kriminalitet, missbruk eller liknande men mår bra idag.
Filmen var först en spelfilm där de spelade roller och visade en vardag med struligt hem, jobbigt i skolan och fester varje helg, men det var i efter- dokumentären där ungdomarna berättade sina egna historier som det riktiga hjärtknipet kom. Åh, vilka modiga barn som berättar.
"... Å eftersom det var så mycket missbruk och alkohol hemma så kom det ju en hel del skumma typer hem till oss. Jag kommer ihåg att jag alltid låste dörren, och att jag brukade springa runt och släcka lampor och dra för persienner. Jag var rädd att de skulle komma. Tja... Ja, sen när jag började skolan så kunde jag inte koncentrera mig å sitta still, så jag lärde mig ju ingenting"
Eller:
"... En gång var det en lärare som frågade varför jag hade skärmärken på armarna, men jag sa att min katt rivit mig, å då trodde han på det och frågade inget mer..."
Eller:
"De vuxna ska våga fråga. Bry sig. Tycka om en för den man är och inte för hur det går i skolan"
Jag tror, eller jag vet, att jag är en sådan vuxen som vågar fråga. Som bryr sig. Som tycker om mina elever för den de är och inte för hur det går i skolan. Men att se dessa ungdomar, uppkrupna i en soffa på ungdomsgården, berätta sina historier rakt upp och ned... Jag vet inte, jag. Tror faktiskt att fått en aning perspektivskiftning ändå. En insikt. En än mer starkare övertygelse att ALLA kan bry sig, lägga sig i, hjälpa, ta hand om. En känsla att alla vuxna kanske inte riktigt förstår detta, hur viktiga de är för ett barn som av en eller annan anledning inte mår bra.
För det är aldrig ett barns fel om livet inte är bra, utan de vuxna runt omkring som inte varit modiga, eller duktiga, nog att hjälpa. Vilket barn önskar en missbrukande förälder, liksom?
En film som berörde. Kort sagt. Efter filmen åkte jag och hämtade barnen som varit hos dagisbästisfamiljen, hem, borsta tänder, lägga lilla barnet, läsa läsläxan med stora barnet, lägga stora barnet. Nu ska jag lägga fram gympapåse till i morgon, och sedan tvätta bort sminket som runnit en smula under filmen. Har en aning huvudvärk, ni vet en sådan man får av återhållen gråt. Helst vill jag sätta mig ner och gråta tio miljoner tårar över barn som far illa, men gör det inte.
Istället går jag och lägger mig, och tänker att kanske kan lilla jag göra en yttepytte skillnad genom att i morgon se, bry mig, våga fråga en extra gång?
Upp till kamp för en bättre värld! God natt och må alla barn få växa upp i trygghet och kärlek. Amen.
Paradise Hotel- skvaller från Jackies blogg
Love it!
(Det är ju inte säkert att det stämmer, men... Well. smaskigt skvaller är ju alltid smaskigt skvaller. Som vi brukar säga)
Dagen i övrigt:
(Det är ju inte säkert att det stämmer, men... Well. smaskigt skvaller är ju alltid smaskigt skvaller. Som vi brukar säga)
Dagen i övrigt:
- Genomgång av funktioner i verkligheten (Ibland kommer jag på mig själv framme vid tavlan, att... Är det här verkligen intressant?! Men sen tänker jag att det visst är intressant. All kunskap är bra kunskap. Dessutom ser jag matte som ren och skär hjärnträning, som hjälper till vid all slags problemlösning, logistikproblem, brainstorming eller annan slags hjärnaktivitet som ungdomarna eventuellt ska pyssla med i framtiden. Plus, och det här är mitt viktigaste argument: Man kan faktiskt inte veta vem som ska bli fysikprofessor eller inte i framtiden. Därför är det bäst att lära sig så mycket matte som möjligt i grundskolan! (Om eleverna köper mina argument? Ha ha... Well. Inte ett hundraprocentigt positivt utfall. Om man säger så. Men de arbetar för det mesta bra, och är smarta och duktiga, och det räcker långt det med...)
- Effektivt och produktivt möte på eftermiddagen. Effektiva och produktiva möten for President.
- Hade en himla trivsam och rolig Livskunskapslektion. Kan fortfarande känna mig en aning förbryllad att vi faktiskt har Livskunskap på schemat. Men kul är det!
- Spontanlade ett bud på ett hus under lunchrasten. Jorråsatte! Nu är det ännu mer hoppashoppashoppas, och jag börjar andas igen ungefär i mitten på nästa vecka när vi vet hur allt- Köp av hus, försäljning av vårt hus, eventuell besiktning mm- har gått. Åh, vad jag vill ha det här huset. Snälla? Låt allt gå vägen? Gud eller who ever som bestämmer sådant.
- Eller oj. Kanske ska man inte skoja om Gud? Om han nu kanske finns på riktigt.
- Då tar jag tillbaka. Vill inte riskera något.
Mer hus
Det här har precis kommit ut på Hemnet.
Om ni orkar, så skrolla ner tills ni kommer till sommarbilderna. Oh my God. Vita utomhusmöblerna framför brygghuset- Visst dör ni också en smula när ni ser det?
Stort hus, stor trädgård och ett extra hus. Tja, varför inte?
(Eller nä. Ligger lite för långt utanför stan byn äh whatever. Men visst var det fint?)
Om ni orkar, så skrolla ner tills ni kommer till sommarbilderna. Oh my God. Vita utomhusmöblerna framför brygghuset- Visst dör ni också en smula när ni ser det?
Stort hus, stor trädgård och ett extra hus. Tja, varför inte?
(Eller nä. Ligger lite för långt utanför stan byn äh whatever. Men visst var det fint?)
Jaha. Och nu då?
Fick sms från Jonas idag att pensionärsparet hört av sig till mäklaren och sagt att de var intresserade. YES! Bara det att de även står i kö till seniorsboendet M, så de kunde inte lämna några garantier...
Nähä. Så vad gör vi nu? Lägger bud på det huset vi vill ha ändå, och hoppas på det bästa? Lägger ett bud på huset vi vill ha, och lägger ut vårt hus på Hemnet (Samt hoppas på det bästa...Dock ser vårt nedre badrum ut som en byggarbetsplats, så det är väl inte alldeles bra läge att lägga ut sitt hus på Hemnet)? Struntar i att lägga bud, och väntar tills Knut och Majsan (Eller vad de heter) bestämt sig?
Åker till seniorsboendet M och proppar i gamlingarna massa vitaminer så att de lever forever och ever och Bertil och Gun aldrig kommer framåt i kön?
Eller vad?
Åh, jag blir tokig av att vara stuck in the middle. Fast hellre stuck in the middle än deprimerad av att Algot och Britt- Marie sagt blank NEJ. Såklart.
Nu: Fortsätta hoppashoppashoppashoppas. Huset vi vill ha har ju trots allt varit till salu rätt länge, så kanske hinner vi få det fast vi väntar någon vecka till...
Nähä. Så vad gör vi nu? Lägger bud på det huset vi vill ha ändå, och hoppas på det bästa? Lägger ett bud på huset vi vill ha, och lägger ut vårt hus på Hemnet (Samt hoppas på det bästa...Dock ser vårt nedre badrum ut som en byggarbetsplats, så det är väl inte alldeles bra läge att lägga ut sitt hus på Hemnet)? Struntar i att lägga bud, och väntar tills Knut och Majsan (Eller vad de heter) bestämt sig?
Åker till seniorsboendet M och proppar i gamlingarna massa vitaminer så att de lever forever och ever och Bertil och Gun aldrig kommer framåt i kön?
Eller vad?
Åh, jag blir tokig av att vara stuck in the middle. Fast hellre stuck in the middle än deprimerad av att Algot och Britt- Marie sagt blank NEJ. Såklart.
Nu: Fortsätta hoppashoppashoppashoppas. Huset vi vill ha har ju trots allt varit till salu rätt länge, så kanske hinner vi få det fast vi väntar någon vecka till...
Tomorrow tomorrow
I morgon får vi veta om paret från i fredags är intresserade av vårt hus eller inte.
Vilket betyder att OM de är det så kan vi lägga ett bud på ett hus vi vill ha.
Vilket betyder att vi kan ha ett hus inom någon vecka.
IHHHHHHHHHHHHH! Men hold your horses, som man säger. Trots allt behöver man ju vara lite pessimist ibland, för att slippa bli allt för besviken. Säkert vill de inte köpa vårt hus. Men det känns lite pirrigt. Det gör det. Och jag längtar till i morgon, bara för att få veta.
Undrar hur många gånger i livet man sitter en söndag och längtar till dagen efter? Fyra? Tre?
Åh, hoppashoppashoppashoppas. Snälla lilla Gösta och Maj- Britt (Eller vad pensionärsparet kan tänkas heta). Köp vårt hus. Det är en pärla. Jag lovar. Och insynsskyddad trädgård får ni också, till era för- och eftermiddagskaffe. Perfect!
Vilket betyder att OM de är det så kan vi lägga ett bud på ett hus vi vill ha.
Vilket betyder att vi kan ha ett hus inom någon vecka.
IHHHHHHHHHHHHH! Men hold your horses, som man säger. Trots allt behöver man ju vara lite pessimist ibland, för att slippa bli allt för besviken. Säkert vill de inte köpa vårt hus. Men det känns lite pirrigt. Det gör det. Och jag längtar till i morgon, bara för att få veta.
Undrar hur många gånger i livet man sitter en söndag och längtar till dagen efter? Fyra? Tre?
Åh, hoppashoppashoppashoppas. Snälla lilla Gösta och Maj- Britt (Eller vad pensionärsparet kan tänkas heta). Köp vårt hus. Det är en pärla. Jag lovar. Och insynsskyddad trädgård får ni också, till era för- och eftermiddagskaffe. Perfect!
Farmbo
Leo undrar var "Flytta hemifrån" betyder, så jag förklarar. Först blir man tonåring, sen blir man vuxen, och ungefär då flyttar man till ett eget hus. Leo ser lite ledsen ut, så jag säger snabbt "Om man vill".
Leo: Eller så kan jag bo med farmor!
Leo: Eller så kan jag bo med farmor!
Lördagsshopping
Nya kläder vs. duschblandare och handfat på Bauhaus: 1-0
Men, men. Ibland måste man köpa duschblandare och handfat också. Dock har jag en hemlig plan: När Bauhaus och IKEA är avklarat kanske jag hinner springa in på Lindex och rafsa åt mig något. Skulle behöva nya jeansleggings. Ibland funderar jag lite vad jag ska göra när detta fantastiska underbara tightsmode försvinner, men har ingen lösning. Förutom att köpa på mig hundra par och sedan bära leggings tills jag dör.
Mjuka jeansleggings for President. Som att tillbringa dagarna iklädd vispad grädde på benen, så skönt är det. (Dock skulle vispad grädde på benen på riktigt vara otroligt äckligt och oskönt, men ni förstår vad jag menar)
Innan affärerna ska vi hem till min fina vän Cicci och hennes två barn och äta lunch. Nice!
Men, men. Ibland måste man köpa duschblandare och handfat också. Dock har jag en hemlig plan: När Bauhaus och IKEA är avklarat kanske jag hinner springa in på Lindex och rafsa åt mig något. Skulle behöva nya jeansleggings. Ibland funderar jag lite vad jag ska göra när detta fantastiska underbara tightsmode försvinner, men har ingen lösning. Förutom att köpa på mig hundra par och sedan bära leggings tills jag dör.
Mjuka jeansleggings for President. Som att tillbringa dagarna iklädd vispad grädde på benen, så skönt är det. (Dock skulle vispad grädde på benen på riktigt vara otroligt äckligt och oskönt, men ni förstår vad jag menar)
Innan affärerna ska vi hem till min fina vän Cicci och hennes två barn och äta lunch. Nice!
Lapp på bordet från mäklare:
Bla bla bla och sedan "Paret gillade huset och ska höra av sig på måndag". Känns bra. En annan sak som onekligen kändes bra var att komma hem till nystädat hus med bäddade sängar och ingen frukostdisk på bordet... Hm. Kanske borde testa fler gånger?!
Eller inte. Trots allt är jag Snoozningarnas mästare. I morse sprang jag till exempel allt vad jag kunde mellan dagis och jobbet, kastade jackan på mitt skrivbord, greppade min korg med alla saker och låste sedan upp klassrumsdörren på sekunden när lektionen började. (Dock utan elever utanför... De släntrade in efter efter en de närmaste minutrarna istället. Högstadieelever. Så alldeles hopplösa, trötta, nonchiga och alldeles, alldeles... underbara. Fantastiskt, otroligt underbara. Jag har sagt det förut, men är faktiskt värt att säga igen: I love mitt jobb och I love mina elever. Just detta år har jag faktiskt alldeles särdeles fina expemplar av tonåringar.
Nu: Laga middag. Hemgjord klyftpotatis, schnitzel och bearnaisesås. Efter det chips och film. Oh the sweet joy of fredagsmys.
Ha en bra kväll, folks!
Eller inte. Trots allt är jag Snoozningarnas mästare. I morse sprang jag till exempel allt vad jag kunde mellan dagis och jobbet, kastade jackan på mitt skrivbord, greppade min korg med alla saker och låste sedan upp klassrumsdörren på sekunden när lektionen började. (Dock utan elever utanför... De släntrade in efter efter en de närmaste minutrarna istället. Högstadieelever. Så alldeles hopplösa, trötta, nonchiga och alldeles, alldeles... underbara. Fantastiskt, otroligt underbara. Jag har sagt det förut, men är faktiskt värt att säga igen: I love mitt jobb och I love mina elever. Just detta år har jag faktiskt alldeles särdeles fina expemplar av tonåringar.
Nu: Laga middag. Hemgjord klyftpotatis, schnitzel och bearnaisesås. Efter det chips och film. Oh the sweet joy of fredagsmys.
Ha en bra kväll, folks!
Bo- tankar
I morgon ska det komma ett par och titta på vårt hus. Med mäklare klockan 10. Alltså måste jag gå upp supertidigt för att hinna allt det vanliga på morgonen PLUS bädda sängar, plocka undan frukost, snygga till. Plus komma i tid. Men det ska nog gå. Fränt med husspekulanter!
Fast det blir nog inget. Dessutom har vi ju inte hittat hus själva än.
Dock finns det ett som varit till salu länge som verkar helt OK. Blir helt snurrig av fördelar, nackdelar och värmesystem. Hur vet man?!
På lördag ska vi åka till IKEA och Bauhaus och shoppa saker till nya badrummet. Ska bli kul. Dyrt, men kul. (Har om jag ska vara ärlig inte riktigt bestämt mig än om jag ska vara glad över att få nytt, fräscht badrum eller ledsen över oförutsedda utgiften. Men jag tror att det lutar åt det första. Om vi ska bo kvar här tills barnen flyttar hemifrån så har vi i alla fall fint badrum...)
Fast det blir nog inget. Dessutom har vi ju inte hittat hus själva än.
Dock finns det ett som varit till salu länge som verkar helt OK. Blir helt snurrig av fördelar, nackdelar och värmesystem. Hur vet man?!
På lördag ska vi åka till IKEA och Bauhaus och shoppa saker till nya badrummet. Ska bli kul. Dyrt, men kul. (Har om jag ska vara ärlig inte riktigt bestämt mig än om jag ska vara glad över att få nytt, fräscht badrum eller ledsen över oförutsedda utgiften. Men jag tror att det lutar åt det första. Om vi ska bo kvar här tills barnen flyttar hemifrån så har vi i alla fall fint badrum...)
Ett uppdrag dömt att misslyckas:
Att åka till mattläggar- affären och välja ut ny matta och nya väggar till badrummet klockan kvart i fem en måndag efter att ha hämtat barnen på dagis och fritids.
Inte helt harmoniskt, nej. Men de satt efter en stund lugnt på golvet * och jag lyckades välja ut en snygg och bra matta och vägg. Blir nog bra, detta! Dyrt. Men bra. Fokusera på det roliga, visst?
* = Lugnt på golvet betyder i detta fall att de satt och surade vid mina fötter, efter att jag hade visk- skällt att Om de inte skärper till sig får de gå ut och vänta i bilen. Till exempel kastade Stella in Leos mössa bland alla uppställda mattor, och han sprang in för att hämta den... Som tur var utan att välta något. Måndageftermiddag spenderad att ställa upp ungefär femtio stora mattrullar som ens barn vält ner är kanske inte det mest fridsamma man kan tänka sig.
Dessutom hade jag alldeles för varm kofta plus varm jacka på mig. Men allt gick bra och jag tror att jag, trots en smula stress, lyckades hitta bra mattor. Om ungefär tre veckor är badrummet klart. Fresh!
Inte helt harmoniskt, nej. Men de satt efter en stund lugnt på golvet * och jag lyckades välja ut en snygg och bra matta och vägg. Blir nog bra, detta! Dyrt. Men bra. Fokusera på det roliga, visst?
* = Lugnt på golvet betyder i detta fall att de satt och surade vid mina fötter, efter att jag hade visk- skällt att Om de inte skärper till sig får de gå ut och vänta i bilen. Till exempel kastade Stella in Leos mössa bland alla uppställda mattor, och han sprang in för att hämta den... Som tur var utan att välta något. Måndageftermiddag spenderad att ställa upp ungefär femtio stora mattrullar som ens barn vält ner är kanske inte det mest fridsamma man kan tänka sig.
Dessutom hade jag alldeles för varm kofta plus varm jacka på mig. Men allt gick bra och jag tror att jag, trots en smula stress, lyckades hitta bra mattor. Om ungefär tre veckor är badrummet klart. Fresh!
Söndag:
Sovmorgon, nybakat bröd till frukost (Jonas är en sådan sambo som går upp med barn klockan åtta och sedan ställer sig och bakar. Gotta love him!), extra sovmorgon medan barnen lekte med grannkompisar, lite städning, lite tvättning, laga lunch. På eftermiddagen åkte Leo och Jonas iväg till dagisbästisen på kalas medan jag och Stella gick på bio ("Alvin och gänget 2").
När vi sedan kom ut på landet frågade dagisbästisfamiljen om vi ville ha middag, så vi kom nyss hem.
A perfect söndag, skulle jag vilja säga.
Och i morgon är det måndag igen. Hå hå ja ja. Fast denna vår kommer att vara fylld av husletning, så det känns ändå ganska kul. I mitten av februari är det visning av ett annat hus som nyss kommit ut på Hemnet. Jag har släppt deppet från igår, och tänker istället att Det perfekta drömhuset inte blivit till salu än. Men vår tid kommer. Oh yes.
Tänker även lite på att kanske skulle man skippa att sätta in toalett, handfat och dusch i badrummet nere, och istället bygga en platsbyggd loftsäng till mig och Jonas över tvättmaskin och torktumlare...? Så har vi hux flux byggt oss en fyra. Vad tror ni? Kan vara nåt, va?
Eller kanske inte...
När vi sedan kom ut på landet frågade dagisbästisfamiljen om vi ville ha middag, så vi kom nyss hem.
A perfect söndag, skulle jag vilja säga.
Och i morgon är det måndag igen. Hå hå ja ja. Fast denna vår kommer att vara fylld av husletning, så det känns ändå ganska kul. I mitten av februari är det visning av ett annat hus som nyss kommit ut på Hemnet. Jag har släppt deppet från igår, och tänker istället att Det perfekta drömhuset inte blivit till salu än. Men vår tid kommer. Oh yes.
Tänker även lite på att kanske skulle man skippa att sätta in toalett, handfat och dusch i badrummet nere, och istället bygga en platsbyggd loftsäng till mig och Jonas över tvättmaskin och torktumlare...? Så har vi hux flux byggt oss en fyra. Vad tror ni? Kan vara nåt, va?
Eller kanske inte...
Crap
Idag var det visning på ett hus som verkade jättebra på Hemnet. Stort, fint, fräscht och bra. IRL var det också stort, fint, fräscht och bra, bara det att det enligt besiktningsprotokollet även var fuktskaderisker på en hel del ställen. Rör som behövde bytas. Sådana saker. Desutom var det tre jävla tusen (Typ) människor på visningen.
Och ingen bastu fanns det heller, fast det stod så på ritningen på Hemnet. Letade säkert i tio minuter efter den där jäkla bastun, tills jag gav upp och frågade mäklaren som sa att ritningen inte stämde.
Så inget hus. Fan också. Istället har jag bytt plats på soffan och TV- bänken samt deppat en smula att vi aldrig aldrig kommer att hitta ett hus. I alla fall känns det så idag. Just nu har jag lust att:
Och soffan står på nytt ställe. Det gör den. The change! The change! (Obs. Ironi)
Ha en bra lördagkväll, kära ni, och hoppas att ni är på bättre humör än mig. Puss!
Och ingen bastu fanns det heller, fast det stod så på ritningen på Hemnet. Letade säkert i tio minuter efter den där jäkla bastun, tills jag gav upp och frågade mäklaren som sa att ritningen inte stämde.
Så inget hus. Fan också. Istället har jag bytt plats på soffan och TV- bänken samt deppat en smula att vi aldrig aldrig kommer att hitta ett hus. I alla fall känns det så idag. Just nu har jag lust att:
- Greppa tag i en vinflaska
- Gå ut och sätta mig i en snödriva
- Titta upp på stjärnorna och filosofera över livet och döden samtidigt som jag halsar ur min flaska, och inse att mitt depp och mina problem är ingenting annat än dagens i- landsproblem.
Och soffan står på nytt ställe. Det gör den. The change! The change! (Obs. Ironi)
Ha en bra lördagkväll, kära ni, och hoppas att ni är på bättre humör än mig. Puss!
Tjuvlyssnat i ett klassrum
Elev 1: Har du pratat med... Du vet?
Elev 2: Va?
Elev 1: Ja... Du vet. HON.
Elev 2: Vem?
Elev 1: Amen... DU VET?!
Elev 2: Jaha. Hon! Nä, det blev inget. Hon har inte Facebook.
Nä, det är klart. Utan Facebook kan man ju inte få kontakt*.
* = Här vill den ålderdomliga tanten i mig skiva något i stil med "Hå hå ja ja, på min tid gick det minsann att få kontakt med den man var kär i utan datorer, sms och diverse Internetsidor". Men å andra sidan. På min tid kunde man också gå runt ett helt läsår och vara kär i en kille i 9a utan att han ens visste om att man existerade (Rent teoretiskt, alltså... Hrm) Alternativt bara kunna bli ihop om folk var fulla.
Så jag säger inget.
Elev 2: Va?
Elev 1: Ja... Du vet. HON.
Elev 2: Vem?
Elev 1: Amen... DU VET?!
Elev 2: Jaha. Hon! Nä, det blev inget. Hon har inte Facebook.
Nä, det är klart. Utan Facebook kan man ju inte få kontakt*.
* = Här vill den ålderdomliga tanten i mig skiva något i stil med "Hå hå ja ja, på min tid gick det minsann att få kontakt med den man var kär i utan datorer, sms och diverse Internetsidor". Men å andra sidan. På min tid kunde man också gå runt ett helt läsår och vara kär i en kille i 9a utan att han ens visste om att man existerade (Rent teoretiskt, alltså... Hrm) Alternativt bara kunna bli ihop om folk var fulla.
Så jag säger inget.
Saker jag skulle vilja ha ungefär precis just nu:
- Nytt hus
- Massa nya, fräscha vardagsrumsmöbler. Vet precis vilka jag vill ha.
- Lång kavaj
- ... Plus lite fler nya kläder
- Tja, en ny bil skulle inte sitta helt fel heller
- Nya tvättkorgar
- Ny telefon till köket, en bärbar. Just nu har vi en som sitter fast med sladd i vägen. Förstå vilket handikapp. Vi fick låna en gammal av mamma när vår bärbara gick sönder. Leo visste knappt hur vad det var först. Ha ha, dessa barn av 00- talet.
- Sa jag nytt hus?
- Färdigt badrum på nedervåningen med nya duschväggar, bänkskivor, handfat etc.
- Inget av ovanstående
- Eller ja. Skulle vara nya, billiga tvättkorgar från IKEA, kanske. Alltid något.
Läsning! Oh underbara läsning!
Jag är inte helt säker på att jag minns rätt, men jag tror att mamma och pappa läste rätt mycket när jag var liten. Pappa brukade också lösa korsordet i 91:an varje vecka, och jag låg på mage bredvid honom och hjälpte till från att jag var ganska liten.
På något sätt har nog detta påverkat mig att också läsa mycket. När jag var runt 10-11 läste jag typ tre böcker i veckan. Lånade på biblioteket med jämna mellanrum, pappa valde en bunt och jag en bunt. Tänker att det nog mycket är läsningen som gjort att jag alltid har haft ganska lätt för mig i skolan. Kunskapsinhämtning är ju baserad på att kunna förstå vad man läser, och även hur snabbt man läser. Dessutom får man ordkunskap på köpet. Tränar fantasin. Lär sig om andra kulturer. Mina föräldrar är inga akademikerföräldrar på långa vägar, utan jobbar som byggnadsarbetare och på SSAB. Minns att jag hade en liten, liten smula komplex för detta när jag gick naturprogrammet på gymnasiet, där var och varannan klasskompis hade föräldrar som var läkare, advokater, företagsledare.
Men jag klarade mig bra ändå. Korsordet i 91:an varje vecka och alla biblioteksböcker. Tänk om det gjorde någon skillnad?
En häftig sak är att Stella blir duktigare och duktigare att läsa, och igår kväll, för första gången någonsin, kunde hon och jag ligga bredvid varandra i sängen och läsa. Hon i sin, jag i min. Så helt fantastiskt mysigt. Emellanåt fick hon lov att fråga efter något ord, som afghanhund och Kilimanjaro. Inte helt lätta ord när man går i ettan, det håller jag med om. Ikväll frågade hon om vi kunde fortsätta läsa, så då gjorde vi det.
Läsning for President.
På något sätt har nog detta påverkat mig att också läsa mycket. När jag var runt 10-11 läste jag typ tre böcker i veckan. Lånade på biblioteket med jämna mellanrum, pappa valde en bunt och jag en bunt. Tänker att det nog mycket är läsningen som gjort att jag alltid har haft ganska lätt för mig i skolan. Kunskapsinhämtning är ju baserad på att kunna förstå vad man läser, och även hur snabbt man läser. Dessutom får man ordkunskap på köpet. Tränar fantasin. Lär sig om andra kulturer. Mina föräldrar är inga akademikerföräldrar på långa vägar, utan jobbar som byggnadsarbetare och på SSAB. Minns att jag hade en liten, liten smula komplex för detta när jag gick naturprogrammet på gymnasiet, där var och varannan klasskompis hade föräldrar som var läkare, advokater, företagsledare.
Men jag klarade mig bra ändå. Korsordet i 91:an varje vecka och alla biblioteksböcker. Tänk om det gjorde någon skillnad?
En häftig sak är att Stella blir duktigare och duktigare att läsa, och igår kväll, för första gången någonsin, kunde hon och jag ligga bredvid varandra i sängen och läsa. Hon i sin, jag i min. Så helt fantastiskt mysigt. Emellanåt fick hon lov att fråga efter något ord, som afghanhund och Kilimanjaro. Inte helt lätta ord när man går i ettan, det håller jag med om. Ikväll frågade hon om vi kunde fortsätta läsa, så då gjorde vi det.
Läsning for President.
Check this house out, my friends
Inte ett hus som ligger här, men i alla fall. Read and weep, som man brukar säga.
Eller i det här fallet, look and die.
Ja, jäklar vad lyxigt. Dock öppnar det upp för en hel del frågor. Undrar varför de ska sälja? Ska de separera? De verkar ju inte ha några barn. Oh, kanske kan de inte få barn och nu ska de skiljas där i drömhuset. Vad sorgligt.
Jag anser fortfarande att det är en av världens kanske bästa affärsidéer att lägga till en betaltjänst till Hemnet. 100 kronor så får man reda på varför folk ska sälja sina hus. För oss som är extremt nyfikna av oss skulle denna kostnad vara helt OK. Säljarna tjänar pengar och är glada. Vi får svar på frågor och är glada. Win win.
Eller i det här fallet, look and die.
Ja, jäklar vad lyxigt. Dock öppnar det upp för en hel del frågor. Undrar varför de ska sälja? Ska de separera? De verkar ju inte ha några barn. Oh, kanske kan de inte få barn och nu ska de skiljas där i drömhuset. Vad sorgligt.
Jag anser fortfarande att det är en av världens kanske bästa affärsidéer att lägga till en betaltjänst till Hemnet. 100 kronor så får man reda på varför folk ska sälja sina hus. För oss som är extremt nyfikna av oss skulle denna kostnad vara helt OK. Säljarna tjänar pengar och är glada. Vi får svar på frågor och är glada. Win win.
Pysslat med idag:
Skrivit planering, kopierat planering, fixat i ett klassrum, burit skrivbord, fixat med schemaändringar, fixat ännu mer med schemaändringar.
Känns helt OK, detta. Back to business. Down to normal size of body... Hrm. Ja. Som en kollega sa: "Det skulle vara roligt att ha in- och utvägning inför varje lov, och se hur mycket vi tillsammans har gått upp inom rektorsområdet".
Varför bara ha betygsstatistik att prata om på möten, liksom? Viktstatistik är också kul. "Lars- Gunnar gick bara upp fem hekto jullovet 2012, men Carina här har faktisk gått upp i genomsnitt hela SJU kilo varje jullov. Bra jobbat, Carina!"
Känns helt OK, detta. Back to business. Down to normal size of body... Hrm. Ja. Som en kollega sa: "Det skulle vara roligt att ha in- och utvägning inför varje lov, och se hur mycket vi tillsammans har gått upp inom rektorsområdet".
Varför bara ha betygsstatistik att prata om på möten, liksom? Viktstatistik är också kul. "Lars- Gunnar gick bara upp fem hekto jullovet 2012, men Carina här har faktisk gått upp i genomsnitt hela SJU kilo varje jullov. Bra jobbat, Carina!"
Yes! Nu börjar "Damernas detektivbyrå"
Fler tjocka, charmiga, smarta, glada, sexiga detektiver på Afrikanska landsbygden åt folket!
Jag hade gärna sett "Johan Falk" också, men filmer på 4:an med nyheterna mitt i orkar man ju bara inte med. Så jag tar afrikanska, charmiga mysterierna i en timme istället. Och går sedan och lägger mig. Tidig morgon i morgon...
Ursäkta tjatet. Måste bara få säga det en sista gång: STAAAAAAAAAAACKARS MIG SOM INTE HAR JULLOV LÄNGRE. Snyft.
Jag hade gärna sett "Johan Falk" också, men filmer på 4:an med nyheterna mitt i orkar man ju bara inte med. Så jag tar afrikanska, charmiga mysterierna i en timme istället. Och går sedan och lägger mig. Tidig morgon i morgon...
Ursäkta tjatet. Måste bara få säga det en sista gång: STAAAAAAAAAAACKARS MIG SOM INTE HAR JULLOV LÄNGRE. Snyft.
Leo berättar en rolig historia som han hört på Bolibompa på datorn:
Leo: Det var Fransen och Bellman, och då...Då...Då... Jag kommer inte ihåg. Eller jo! De skulle spotta ut tuggummit på gruset så det blev alldeles grusigt. Och då skulle de mäta vem som kom längst. Eller jag menar väga. Hur många grader det var. Så var det!
Denna söta historieberättande fyraåring har för övrigt klippt sig, och ser nu ut som värsta coolingen. Kort hår med lite, lite längre uppe på huvudet, som hårfrisörskan hade vax i och sprayade grönt. Han har även en tuggummi- tatuering på ena armen, så när han för en stund sedan satt på toaletten i mörkret såg han ut som en förrymd fånge eller liknande.
Fast sedan bar jag honom till sängen och han pep att han var lite rädd att någon skulle komma in och ta hans Byggare Bob- gosedjur, så då kändes han inte som en tuff fängelsegangster längre. Utan bara som min lilla gosiga, fina, tuffa, söta Leo. Skönt.
Denna söta historieberättande fyraåring har för övrigt klippt sig, och ser nu ut som värsta coolingen. Kort hår med lite, lite längre uppe på huvudet, som hårfrisörskan hade vax i och sprayade grönt. Han har även en tuggummi- tatuering på ena armen, så när han för en stund sedan satt på toaletten i mörkret såg han ut som en förrymd fånge eller liknande.
Fast sedan bar jag honom till sängen och han pep att han var lite rädd att någon skulle komma in och ta hans Byggare Bob- gosedjur, så då kändes han inte som en tuff fängelsegangster längre. Utan bara som min lilla gosiga, fina, tuffa, söta Leo. Skönt.
Avd. Tänk positivt
Fast en sak är bra med att det är måndag i morgon, nämligen att jag ska på husvisning på lördag.
Till drömhuset! Vi har en yttepytte chans att få det, nämligen om ingen annan vill ha det och säljarna är beredda att gå ner i pris... Sa jag yttepytte chans? Menade yttepyttepyttepytte chans. Funderar på be någon smyga dit på lördag och sätta upp en skylt där det står "VISNINGEN INSTÄLLD" när inte mäklaren ser.
Kan fungera. Visst? Så kliver jag in och säger oskyldigt "Oj då, det var visst bara vi som ville ha det här huset" och tar sedan diskret bort skylten när jag går därifrån.
Till drömhuset! Vi har en yttepytte chans att få det, nämligen om ingen annan vill ha det och säljarna är beredda att gå ner i pris... Sa jag yttepytte chans? Menade yttepyttepyttepytte chans. Funderar på be någon smyga dit på lördag och sätta upp en skylt där det står "VISNINGEN INSTÄLLD" när inte mäklaren ser.
Kan fungera. Visst? Så kliver jag in och säger oskyldigt "Oj då, det var visst bara vi som ville ha det här huset" och tar sedan diskret bort skylten när jag går därifrån.
Good bye jullov. Hello en smula söndagsångest
Jonas och barnen behöver bilen i morgon, och min cykel är trasig, så därför hade jag tänkt promenera till jobbet. Behövligt efter tre veckors softande och ätande. Fast i och för sig. Tre kilometer i minus tjugofem grader (Som det har varit de senaste dagarna) är kanske inte det skönaste man kan göra...
Dock ska jag ha med mig tre stora blommor till en kollegas klassrum som vi ska hinna fixa till lite i morgon, så istället kommer hon och hämtar mig och mina blommor.
Strålande lösning! Win- win är bra. Det är det.
Men ÅHHHHHHHHH vad tungt det kommer att vara att gå upp i morgon bitti. Vecka åtta är det sportlov. Viktigt att komma ihåg.
Dock ska jag ha med mig tre stora blommor till en kollegas klassrum som vi ska hinna fixa till lite i morgon, så istället kommer hon och hämtar mig och mina blommor.
Strålande lösning! Win- win är bra. Det är det.
Men ÅHHHHHHHHH vad tungt det kommer att vara att gå upp i morgon bitti. Vecka åtta är det sportlov. Viktigt att komma ihåg.
Social slutspurt på jullovet
Igår: Tacomidag med dagisbästisfamiljen. En smula muta för att dagisbästispappan hjälpte oss sätta i nya bilbatteriet. Nu har vi bil igen, praise the Lord och Hallelujah.
Idag: Spontan korv- och- pommes middag med en av favvo- kollegorna A och hennes två barn.
Mysigt, mysigt. Åh, jag är så glad att jag har fått sådana bra kompisar här. Jobbarkompisen A. Dagisbästismamman M. Min kompis K, som också är en mamma från Stellas gamla dagis. Dessutom har jag två grannar en bit bort, en som jobbar på mitt jobb och en annan som varit vikarie på mitt jobb för länge sedan, som jag brukar gå ut och gå med ibland.
Det är inte det stora nätverk av släkt, vänner och gamla klasskompisar som de flesta andra här har. Men det är mitt lilla mini- nätverk. And I love them!
Nu ska jag gå ner och se ett avsnitt eller två av min julklapps- dvd- box till mig själv ("Private practise". LA, hav, sol, snygga människor, privat sjukhus, lite relationer, lite sjukdomar, lyx, flärd. Lovely), dricka ett glas rödvin, äta choklad samt jäklar i min lilla låda njuta järnet av denna näst sista dag på jullovet. Snyft. Hörde n? NÄST SISTA DAG.
Det är för sorgligt. Men, men. Det blir roligt med vt-10 också. Mina mål är:
Idag: Spontan korv- och- pommes middag med en av favvo- kollegorna A och hennes två barn.
Mysigt, mysigt. Åh, jag är så glad att jag har fått sådana bra kompisar här. Jobbarkompisen A. Dagisbästismamman M. Min kompis K, som också är en mamma från Stellas gamla dagis. Dessutom har jag två grannar en bit bort, en som jobbar på mitt jobb och en annan som varit vikarie på mitt jobb för länge sedan, som jag brukar gå ut och gå med ibland.
Det är inte det stora nätverk av släkt, vänner och gamla klasskompisar som de flesta andra här har. Men det är mitt lilla mini- nätverk. And I love them!
Nu ska jag gå ner och se ett avsnitt eller två av min julklapps- dvd- box till mig själv ("Private practise". LA, hav, sol, snygga människor, privat sjukhus, lite relationer, lite sjukdomar, lyx, flärd. Lovely), dricka ett glas rödvin, äta choklad samt jäklar i min lilla låda njuta järnet av denna näst sista dag på jullovet. Snyft. Hörde n? NÄST SISTA DAG.
Det är för sorgligt. Men, men. Det blir roligt med vt-10 också. Mina mål är:
- Att mina elever ska få bra resultat på NP samt gå ut i livet och gymnasiet lyckliga, starka och smarta
- Att jag, mina barn och min sambo ska fortsätta vara friska och lyckliga
- Köpa en lång kavaj (Som alla snygga modebrudar har. Ser snyggt ut. Ska ha den till randig lång tröja/ klänning och jeanstights)
- Köpa ett hus
- Fred på Jorden
En reflektion
När man får fram cdon's länk på Google så står det "Miljontals titlar av DVD filmer / Blu-Ray filmer, musik på CD". Alltså... det kan väl inte vara MILJONTALS med titlar?
Eller?
Eller?
Snopet
Jag hade gått upp tidigt. Väckt barnen. Börjat äta frukost. Då ringer frissan och säger att hon inte kan idag, utan vi får komma i morgon samma tid istället. Jaha ja. Så då åt vi klart frukosten och myste under täcke i soffan framför morgon- Bolibompa istället. Very little snö- och- minusgrader- expedition. Very much hemma- lat.
Idag blir det istället expedition Fixa nytt bilbatteri. Hoppas, hoppas att vi får igång bilen. Saknar min gamla, fina, söta, skruttiga lila Ford Mondeo från -97. Snälla, rara bil, håll i några år till. Vi tycker ju om dig! Har inte den minsta lust att köpa ny bil.
Idag blir det istället expedition Fixa nytt bilbatteri. Hoppas, hoppas att vi får igång bilen. Saknar min gamla, fina, söta, skruttiga lila Ford Mondeo från -97. Snälla, rara bil, håll i några år till. Vi tycker ju om dig! Har inte den minsta lust att köpa ny bil.
Expedition klippning
Jag har försökt boka klipptid till barnen sedan i början av november. Jo, det är säkert. Har inte hunnit ringa på jobbet, och varje kväll runt klockan 18.03 har jag kommit på "Jäklar! Ringa frisören!". Tja, så har veckorna gått. Och barnens hår blivit längre och längre.
Men under jullovet hinner man med allt man inte gör i vanliga fall- som att rensa bland CD-skivorna i bilen, frosta av frysen, åka pulka, sådana saker- så i måndags gjorde jag det! Oh yes! Vilken triumf för mig själv samt för barnens stackars hår. Fick tid i morgon klockan 10.
Dock är det ju så att vår bil inte startar, men vi går upp i tid och promenerar in till stan. Några kilometer, men hey, det kan vara minus trettio grader och snöstorm, nu SKA barnens hår bli klippt. Känner mig otroligt laddad, faktiskt. Så bring it on, köldchocker och snö! Vi går ändå.
(Lite roligt att jag på riktigt har peppat mig själv hela dagen inför att gå i morgon. Kalkylerat vilken tid vi måste gå upp för att hinna äta frukost och sådana saker. Satan i gatan vad lat man blir av att ha bil. Rätt åt mig att vi får promenera i morgon. Tänk om människorna som levde för tre hundra år sedan såg oss nu. De skulle vända sig i sina gravar. På den tiden hade man tretton barn, levde trångt samt slet från morgon till kväll för att ha mat och husrum. Åt en rädisa med lite socker på var femte söndag när de skulle lyxa till det. Typ. Vad gör vi? Sitter på våra feta rumpor och tycker att det är en smula jobbigt när bilbatteriet behöver bytas ut. Ibland behöver man lite perspektiv)
(Men får jag välja så går det bra om det INTE är minus tretio grader och snöstorm)
(Hej då från lat nutidsmänniska)
Men under jullovet hinner man med allt man inte gör i vanliga fall- som att rensa bland CD-skivorna i bilen, frosta av frysen, åka pulka, sådana saker- så i måndags gjorde jag det! Oh yes! Vilken triumf för mig själv samt för barnens stackars hår. Fick tid i morgon klockan 10.
Dock är det ju så att vår bil inte startar, men vi går upp i tid och promenerar in till stan. Några kilometer, men hey, det kan vara minus trettio grader och snöstorm, nu SKA barnens hår bli klippt. Känner mig otroligt laddad, faktiskt. Så bring it on, köldchocker och snö! Vi går ändå.
(Lite roligt att jag på riktigt har peppat mig själv hela dagen inför att gå i morgon. Kalkylerat vilken tid vi måste gå upp för att hinna äta frukost och sådana saker. Satan i gatan vad lat man blir av att ha bil. Rätt åt mig att vi får promenera i morgon. Tänk om människorna som levde för tre hundra år sedan såg oss nu. De skulle vända sig i sina gravar. På den tiden hade man tretton barn, levde trångt samt slet från morgon till kväll för att ha mat och husrum. Åt en rädisa med lite socker på var femte söndag när de skulle lyxa till det. Typ. Vad gör vi? Sitter på våra feta rumpor och tycker att det är en smula jobbigt när bilbatteriet behöver bytas ut. Ibland behöver man lite perspektiv)
(Men får jag välja så går det bra om det INTE är minus tretio grader och snöstorm)
(Hej då från lat nutidsmänniska)
Dagens projekt:
Storstädning av barnens rum.
Egentligen ska de sköta städningen själva, men de behöver bli övervakade av en vuxen städ- general. En som säger "Stora legot i den lådan, lilla legot i den lådan, KÖR!" eller "Stella, lägg alla Barbiekläder där de ska vara, börja NU!". Muta är kladdkakebakning i eftermiddag.
Åh, jag vill så gärna lära barnen vikten av att hålla ordning. Att man faktiskt kan plocka ihop sina leksaker UTAN att mamma eller pappa behöver säga till. Det går... Sådär. Eler OK. Det går skitdåligt, om jag ska vara ärlig. De skulle glatt kunna leva sina liv utan att någonsin, never ever, plocka undan efter sig.
Ja, ja. De är trots allt bara fyra och sju. Jag har några år kvar att uppfostra. Tror dock inte på att tjata, tjata, tjata, utan mer på att skapa rutiner. Städa varje lördag, regeltavla med regeln "Hålla fint i rummet", hjälp med dammsugning, se städning som något mysigt då man samtidigt kan lyssna på musik, lära dem att det är roligt när det är klart. Sådana saker.
Det jag däremot INTE tror på är att städa åt barnen. En del har alltid tiptopfint i sina barnrum, men så visar det sig att det är föräldrarna som städar. Hur ska de då lära sig?
(Just nu har de faktiskt kommit igång bra att städa, så jag hinner sitta här en stund till. Läsa några av mina dagliga bloggar. Mamma softar, barn i arbete. He he. Eller ja. Så där lagom he he, resten av huset är det ju jag som städar... Men det hinner jag. Ute är det snöoväder och kallt, så en fixa- hemma dag blir bra.
Dessutom får vi inte igång bilen. Crap. Det är det andra av dagens projekt: Hoppas hitta någon snäll själ med startkablar, och sedan åka långt så att batteriet får ladda upp sig. Men en sak i taget. Först städning och hemmamys)
Egentligen ska de sköta städningen själva, men de behöver bli övervakade av en vuxen städ- general. En som säger "Stora legot i den lådan, lilla legot i den lådan, KÖR!" eller "Stella, lägg alla Barbiekläder där de ska vara, börja NU!". Muta är kladdkakebakning i eftermiddag.
Åh, jag vill så gärna lära barnen vikten av att hålla ordning. Att man faktiskt kan plocka ihop sina leksaker UTAN att mamma eller pappa behöver säga till. Det går... Sådär. Eler OK. Det går skitdåligt, om jag ska vara ärlig. De skulle glatt kunna leva sina liv utan att någonsin, never ever, plocka undan efter sig.
Ja, ja. De är trots allt bara fyra och sju. Jag har några år kvar att uppfostra. Tror dock inte på att tjata, tjata, tjata, utan mer på att skapa rutiner. Städa varje lördag, regeltavla med regeln "Hålla fint i rummet", hjälp med dammsugning, se städning som något mysigt då man samtidigt kan lyssna på musik, lära dem att det är roligt när det är klart. Sådana saker.
Det jag däremot INTE tror på är att städa åt barnen. En del har alltid tiptopfint i sina barnrum, men så visar det sig att det är föräldrarna som städar. Hur ska de då lära sig?
(Just nu har de faktiskt kommit igång bra att städa, så jag hinner sitta här en stund till. Läsa några av mina dagliga bloggar. Mamma softar, barn i arbete. He he. Eller ja. Så där lagom he he, resten av huset är det ju jag som städar... Men det hinner jag. Ute är det snöoväder och kallt, så en fixa- hemma dag blir bra.
Dessutom får vi inte igång bilen. Crap. Det är det andra av dagens projekt: Hoppas hitta någon snäll själ med startkablar, och sedan åka långt så att batteriet får ladda upp sig. Men en sak i taget. Först städning och hemmamys)
Myskväll
Jag och Stella har ätit middag framför TV'n och sett två filmer, "LasseMajas detektivbyrå- Kameleontens hämd" och "Hannah Montana- The movie". Ätit chips och det sista goda från Paradis- asken. Suttit under samma filt i soffan. Hon med ansiktet bakom min axel när det blev för läskigt i LasseMaja- filmen. Fått vara uppe till sent.
Gråtit en skvätt till slutet av Hannah Montana- filmen. Åh, vad fiiiiint. Det roliga (Tråkiga för henne?) är att hon ärvt mina gråta- när- det- är fint- gener. Hon frågar "Mamma, får du tårar?", och så sitter vi där och snyftar ikapp.
Mina stora, lilla 7-åring. Som är kär i en kändis (Hemligt) och en i sin klass (Ännu mer hemligt), som älskar "High School musical"- filmerna, som bryr sig om kläder "Ameh det här kan jag ju inte ha på mig!". Men som också gillar att leka med lego, som tycker att vissa filmer är läskiga, som sitter i knä ibland.
Sju år. Frän ålder.
PS. Very bra filmer. Hade kunnat se dem själv också, utan sällskap av sju- åring. Rekomenderas!
Gråtit en skvätt till slutet av Hannah Montana- filmen. Åh, vad fiiiiint. Det roliga (Tråkiga för henne?) är att hon ärvt mina gråta- när- det- är fint- gener. Hon frågar "Mamma, får du tårar?", och så sitter vi där och snyftar ikapp.
Mina stora, lilla 7-åring. Som är kär i en kändis (Hemligt) och en i sin klass (Ännu mer hemligt), som älskar "High School musical"- filmerna, som bryr sig om kläder "Ameh det här kan jag ju inte ha på mig!". Men som också gillar att leka med lego, som tycker att vissa filmer är läskiga, som sitter i knä ibland.
Sju år. Frän ålder.
PS. Very bra filmer. Hade kunnat se dem själv också, utan sällskap av sju- åring. Rekomenderas!
Åh, dagarna går så fort
Långsamt, men ändå fort. Om ni förstår hur jag menar?
Om en vecka börjar jag jobba igen. För tillfället funderar jag på att fejka en utbrändhet eller två och vara sjukskriven fram till sportlovet, men jag vet inte, jag... Kanske skulle de komma på mig? Dessutom blir nog hemma- myslivet tråkigt i längden.
Skridskoåkandet gick för övrigt bra. Faktiskt riktigt roligt. Hurtigt och roligt, för att inte tala om hur mycket bra- mamma- poäng man samlade på sig där på isen. För Leo var det första gången, och han tog tag i en sån där balans- ställning och åkte sedan med full fart runt på isen. Körde om de flesta. Älskade, duktiga, lilla unge. Kanske har jag närt ett hockey- proffs vid min barm?
... Eller så sätter jag honom i fotbolls- skola så fort han blir gammal nog. Det där med hockey- utrustning och att frysa i olika ishallar på vintrarna verkar en aning jobbigt. Att stå i solen vid en fotbollsplan är trivsammare, va?
Om en vecka börjar jag jobba igen. För tillfället funderar jag på att fejka en utbrändhet eller två och vara sjukskriven fram till sportlovet, men jag vet inte, jag... Kanske skulle de komma på mig? Dessutom blir nog hemma- myslivet tråkigt i längden.
Skridskoåkandet gick för övrigt bra. Faktiskt riktigt roligt. Hurtigt och roligt, för att inte tala om hur mycket bra- mamma- poäng man samlade på sig där på isen. För Leo var det första gången, och han tog tag i en sån där balans- ställning och åkte sedan med full fart runt på isen. Körde om de flesta. Älskade, duktiga, lilla unge. Kanske har jag närt ett hockey- proffs vid min barm?
... Eller så sätter jag honom i fotbolls- skola så fort han blir gammal nog. Det där med hockey- utrustning och att frysa i olika ishallar på vintrarna verkar en aning jobbigt. Att stå i solen vid en fotbollsplan är trivsammare, va?
Nu:
Klä på barnen och mig själv, och sedan ge oss iväg och åka skridskor.
Hörde ni? ÅKA SKRIDSKOR. Oh my. Ska bara leta fram mina i garaget först, samt be en liten bön att jag överlever. Har inte åkt skridskor sedan... Jag vet inte hur länge. Typ sedan Kalmar brann. Som min gamla mellanstadielärare brukade säga.
(Eller var det Karlstad? Stockholm? Äh. Whatever)
Wish me luck!
Hörde ni? ÅKA SKRIDSKOR. Oh my. Ska bara leta fram mina i garaget först, samt be en liten bön att jag överlever. Har inte åkt skridskor sedan... Jag vet inte hur länge. Typ sedan Kalmar brann. Som min gamla mellanstadielärare brukade säga.
(Eller var det Karlstad? Stockholm? Äh. Whatever)
Wish me luck!
Blogg- lov
Jag vet, förlåt, jag är helt kass på att skriva nu för tiden. What can I say. Avstängd hjärna och så, ni vet.
Idag har jag varit på pannkakslunch hos min kompis K, gått en liten promenad och stått på toppen av en stor kulle och sett barnen åka pulka, fikat hos K, åkt hem och fått besök av dagisbästismamman och hennes två barn. Barnen har röjt, och vi har suttit i köket och pratat om livet, kärleken, planer och IKEA- kök.
I morgon har jag tydligen lovat att vi ska följa med och åka skridskor. Sweet jullov days.
I morgon är också dagen då de ska börja riva ut vårt badrum. Man kan tänka "Helvete, vad dyrt", eller så kan man tänka "Åh, vad fint det kommer att bli". Jag väljer det senare. Alltid välja det halvfulla glaset. Inte det halvtomma. Mitt motto för livet, och mitt motto för 2010. Sedan att det kanske kommer att dröja innan vi får vårt hus på grund av den satans vattenskadan gör i och för sig att glaset känns lite mindre halvfullt, men ändå...
Nu ska jag gå ner och se "Medium".
Idag har jag varit på pannkakslunch hos min kompis K, gått en liten promenad och stått på toppen av en stor kulle och sett barnen åka pulka, fikat hos K, åkt hem och fått besök av dagisbästismamman och hennes två barn. Barnen har röjt, och vi har suttit i köket och pratat om livet, kärleken, planer och IKEA- kök.
I morgon har jag tydligen lovat att vi ska följa med och åka skridskor. Sweet jullov days.
I morgon är också dagen då de ska börja riva ut vårt badrum. Man kan tänka "Helvete, vad dyrt", eller så kan man tänka "Åh, vad fint det kommer att bli". Jag väljer det senare. Alltid välja det halvfulla glaset. Inte det halvtomma. Mitt motto för livet, och mitt motto för 2010. Sedan att det kanske kommer att dröja innan vi får vårt hus på grund av den satans vattenskadan gör i och för sig att glaset känns lite mindre halvfullt, men ändå...
Nu ska jag gå ner och se "Medium".
Får man säga att man gillar jullovet bättre än sommarlovet?
För i så fall gör jag det. Det är lagom kort för att man inte ska drabbas av ledighetskoma och en smula tristess de sista veckorna, men ändå så långt att man kopplar av totalt.
Massor, massor med snö ute. Fin gran. Fina tända ljus. Bra deckare på TV. God choklad. Mysigt legobygge med barnen. Ja, men ni hör ju. Jullov for President.
Idag har jag dock varit hurtig, gick på långpromenad med min roliga kompis K. Vi gick i två timmar, på den tiden hinner man runt hela stan (Byn?) och vi anpassade vår promenad efter de hus som finns ute till salu. Stod i några minuter och tittade utanför varje (På gatan, alltså. Inte i fönstren. Även om vi gärna ville...) När vi kom tillbaka hit åt vi lunch, och när hon åkt hem tog jag en lång, varm dusch. Very fresh. Ikväll ska jag äta choklad. Igen. Inte lika fresh...
För övrigt går jag runt i mysbyxor, tofflor och mjuk, lång kofta och känner mig som Cameron Diaz i "The holiday". Sluta skratta. Jag sa "Känner mig som". Inte "Ser ut som". Till utseendet liknar jag mer Kirstie Alley efter att hon blivit tjock. Dock mycket blekare.
Fast att likna en kändis är ju alltid att likna en kändis. Som vi brukar säga.
Massor, massor med snö ute. Fin gran. Fina tända ljus. Bra deckare på TV. God choklad. Mysigt legobygge med barnen. Ja, men ni hör ju. Jullov for President.
Idag har jag dock varit hurtig, gick på långpromenad med min roliga kompis K. Vi gick i två timmar, på den tiden hinner man runt hela stan (Byn?) och vi anpassade vår promenad efter de hus som finns ute till salu. Stod i några minuter och tittade utanför varje (På gatan, alltså. Inte i fönstren. Även om vi gärna ville...) När vi kom tillbaka hit åt vi lunch, och när hon åkt hem tog jag en lång, varm dusch. Very fresh. Ikväll ska jag äta choklad. Igen. Inte lika fresh...
För övrigt går jag runt i mysbyxor, tofflor och mjuk, lång kofta och känner mig som Cameron Diaz i "The holiday". Sluta skratta. Jag sa "Känner mig som". Inte "Ser ut som". Till utseendet liknar jag mer Kirstie Alley efter att hon blivit tjock. Dock mycket blekare.
Fast att likna en kändis är ju alltid att likna en kändis. Som vi brukar säga.
