babydarling

Packar, lagar lunch, plockar i ordning.

Efter maten (Pasta och köttfärssås. Intresseklubben? Fick ni med allt?) packar jag in mig, barnen och packningen i lila Forden, och så drar vi till Borlänge på min- påsklov till måndag. Lovely! Ser fram emot Melodifestivalskiva och E4: an, påskmiddag hos lillebror med familj samt allmänt softande. På tisdag måste jag in till jobbet, jag har alla omdömen kvar att skriva, men nu är det lov i några dagar. Och lov efter tisdagen också, såklart. Bland annat ska jag åka till Uppsala och klippa mig, dagen efter ska barnen klippa sig, på fredagen kanske vi ska till lekland i Gävle med dagisbästisfamiljen, och på lördag ska jag till min kompis A på middag, vindrickning och badtunnebad.

Som sagt. Påsklov. Fantastiskt!

Efter jobbet hämtade jag barnen på dagis och fritids, och sedan åkte vi på visning på det här huset.

Vi gick in, tittade oss omkring, gick upp, tittade oss omkring, gick ut igen. Allt som allt tog det fem minuter. Kanske sju om man räknar in småpratet med mäklaren i köket (jag) plus påskäggsgodisätning (Barnen). Gulligt hus, men oh my God vad mycket att göra. Dessutom luktade det otroligt äckligt där inne. Någon slags blandning av rökning inomhus i trettio år, oduschad människa samt diffus mögellukt. Badrummet på övervåningen vågade jag inte ens titta in i.

Igår såg jag först "Arga snickaren" och efter det "Fuskbyggarna", båda med utbyggnaden from hell som tema.

Så ett otroligt bra hus att INTE köpa och bygga ut. Skulle jag vilja säga. När vi åkte stod det folk på balkongen och inspekterade panelen, och aldrig har jag känt så starkt att det här är ett hus för någon annan. Någon som glatt byter panel, drar om el, bygger ut samt renoverar på dagarna. Kanske även letar mögel emellanåt?

Vår husjakt går vidare.

Påsklov!

Jorråsatte. Känns bra, detta.

Ovanför mitt skrivbord har jag en vykortstavla där det står ""En stenhög upphör att vara en stenhög i samma ögonblick som någon betraktar stenarna och inom sig ser bilden av en katedral."

Fantastiskt fint citat.

Ett av de bästa, faktiskt.

Dessutom är det en av mina ledstjärnor i mitt lärarliv. Oh, dessa underbara barn (Tonåringar? Elever? Vad passar bäst?). Vackra, fina, smarta, värdefulla katedraler varenda en.

Roligast i veckan: Eleven som, spontant, efter en lektion med satsdelar på tavlan, sa "Vilken rolig lektion! Roligast på hela året!". Skönt för satsdelarna att bli uppskattade, inte alla älskar ju subjekten, predikaten och ackusativobjekten...

Fast såklart var det ju inte predikaten i sig som var så roliga. Utan känslan att lyckas. Att verkligen, verkligen kunna. Egentligen till ett rätt billigt pris jämfört med vad utanförskap kostar samhället i framtiden.

Hur förhåller sig politiker till det? Jo, man drar ner på resurser, ger lärare dåliga löner, ökar klasstorlekar, satsar ett minimum på skolan. Hur många historier har vi inte hört om föräldrar som, tillsammans med läraren, tvingas KÄMPA för att deras barn ska få rätt hjälp i skolan? Ofta en kamp som tar flera år.

När allt egentligen är så enkelt. Så dyrt är det faktiskt inte att ge elever några timmars extra resurs.

Vissa dagar tänker jag att "Jäklar i  min lilla låda, jag ska söka jobb på Skolinspektionen som agent 003- Med rätt att ge alla barn bra skoldagar". Så ska jag fara land och rike runt och leta upp varenda skola, varenda elev med myror i brallan, adhd, ett stort och härligt, men en smula rörigt, intellekt, eller vad man nu vill kalla dessa barn. Och så ska jag inspektera! Har kommunen verkligen gjort allt? Rektorer? Lärare? Föräldrar? Och sedan styr jag upp! Ja, jäklar att jag ska.

Andra dagar vill jag inte alls söka nytt jobb. Trots allt trivs jag himla bra där jag är.

Men man kan alltid skriva upprörda inlägg här. Det kan man. Så då gör jag det.

Alltid något.

Nu ska jag gå ner och bada fotbad och se på TV. The luxury! The luxury!

Stella ska smörja in händerna innan hon går och lägger sig, och får låna min handkräm.

Jag: Tog du den rosa?
Stella: Ja. Jag tog i alla fall inte den där katta- mos eller vad det står.

?

Jaha. Kate Moss.

Städa.

Långpromenad (Om jag hittar något sällskap).

Köpa lördagsgodis.

Kanske köpa take- away mat ikväll? Det finns en thairestaurang här i stan (Byn?) som har alldeles underbart god mat. Dessutom känns det lite city, sådär. Ni vet mitt alterego Alice som bor på Kungsholmen? I en snygg, stylish sekelskiftslägenhet? Som om den var direkt tagen ur ett nummer av "Family Living". Som brukar gå och träna tre dagar i veckan och gå på restaurang med tegelväggar på fredagarna?

Hon kan jag låtsas att jag är ikväll.

Fräscht!

Jag går, som jag kanske berättat förut, på allt. Speciellt om en tidningsprenumerationsförsäljare (Är det ett ord) ringer.

Så nu har jag en prenumeration på Topphälsa (Som jag lovat mig själv att aldrig ALDRIG mer prenumerera på) samt en rosa spikmatta. Tyckte att det verkade fräscht.

Men hur gör man?

Ligger still?

Sjukt tråkigt, ju. Jag testade i förrgår, men jag vet inte, jag. Känns som en sak som kommer att samla damm under sängen.

Nummer ett.

Litet, men oh så fint. Och billigt! Kanske går det att bygga ut för pengarna som blir över? I vilket fall ser det ut som ett Madickenhus, plus att läget är alldeles perfekt. Och med perfekt menar jag PERFEKT! Hur mycket kostar det att bygga ut?

Nummer två.
Praktiskt och lagom stort, men en aning tråkigt. Och kanske, kanske aningen litet? Dock ingen risk för Vi- ses- i- Fuskbyggarna- om- något- år- då- vi-gråter- i- TV- och- är- utblottade- utbyggnad. Hus utan risk för personlig konkurs är ett bra hus. Som de brukar säga.

Men Madickenhuset... Snyft. Så gulligt.

Vad säger ni? Ett eller två? Eller inget?

Var det alldeles strålande promenadväder i morse? Ja.

Gick jag upp i tid så att jag hann promenera till jobbet? Nej.

Typiskt. Dock gick jag hem från jobbet (Jonas hämtar på onsdagar. Enda dagen han kan), så alltid något. Men det är inte samma sak. Det är det inte. Det är något visst med att gå på morgonen. Sol, radio, hörlurar. Man känner sig liksom alldeles... Fri? Fräsch? Kickstartad? Ja. Något åt det hållet.

Men en vacker dag, mina vänner. En vacker dag. Plötsligt så händer det. Och med "Det" menar jag alltså att the lazybones (Latmask på engelska. Googlade nyss upp det. Det ser man! Man lär sig något nytt varje dag) jag själv går upp när mobillarmet går och inte en halvtimme senare.

Resultat:
Måndag råkade jag sova för länge, och fick lov att åka bil med resten av family för att hinna. Idag gick jag upp i tid (Hallelujah!), och satt med min kaffekopp i köket och kände mig himla nöjd. Tittade på klockan. Tänkte att jag hade gott om tid. Tittade ut och filosoferade en smula över hur skönt det skulle bli att gå.

Vad händer då? Jo, snön börja vräka ner. Faktiskt i ungefär samma sekund som jag tänkte "Oh, så härligt att promenera".

Så det blev bil idag med.

Imorgon tar vi nya, friska tag. Oh yes. Och vad gäller snön... Börjar det inte kännas som ett skämt snart? Det är snart april och vi har fem meter höga snöberg överallt. Och det är still snowing.

Har ni vår hos er?

Ni vet mitt försvunna hus jag pratade om?

Nu vet jag! En av Stellas klasskompisar bor på den gatan, så efter lite småprat vid fritidshämtningen med mamman igår fick jag lov att fråga. "Eh... Vet du något om...?"

Det visade sig att huset legat ute på Hemnet i tre timmar, och sedan hörde flera folk av sig varav en la ett bud som säljaren accepterade. TRE TIMMAR! Oh my. Där satt jag framför datorn och tänkte "Visning om tre veckor, trevligt. Den går vi på".

Tre timmar vs. tre veckor: 1-0

Och vi undrar varför inte vi får något hus... Note to self: Bli mer aggresiv, mer rik alternativt vara barnbarn till säljaren. Alternativ två och tre känns en aning körda, så jag får köra på alternativ ett.

En mycket dålig rörelse. Må jag säga.

Om jag ska vara ärlig har jag inte alls hängt med i debatten (Är för busy med eleverna, barnen, livet, tvätten, nationella proven plus lite annat smått och gott), men häromdagen slog det mig. Vad fan säger de?!

Semestertjänst istället för ferietjänst. WTF?! Och nästan ingen löneökning. Jo, men strålande. Absolut strålande. Vi lärare har sjukt dålig lön om man jämför med andra som läst fem år på universitetet, vi har låg status, media hackar på oss jämt och ständigt, vi har krav från rektorer, Skolverk, föräldrar. Helst ska vi vara någon slags mirakel- Jesus som får ungarna att klara sig toppbra utan att de behöver anstränga sig det allra minsta. Vi jobbar häcken av oss. Planerar, fixar, donar. Vi är psykologer, socionomer, coacher. Admistratörer. Allt ska dokumenteras. Skriftliga omdömen från år 1. Stora klasser. Alltför stora. Nedskärningar och inga resurser. Dator till varje elev? Nä, det har vi inte råd med. Vi lyfter elever, ser deras styrkor, tänder deras stjärnögon. Vi får dem att lyckas. Trots allt. Inte tack vare allt.

Och nu vill SKL ta våra lov.

Hallå? Hur tänker ni? Vad är poängen? Ärligt talat förstår jag inte. Eller jo, jag förstår motargumenten, fast de är så dumma att jag knappt orkar skriva dem. Eller vad sägs om (det visserligen dolda men ändock viktiga) argumentet "Folk är avundsjuka på lärares lov"? Så otroligt korkat. Vill ni ha 45 timmars arbetsvecka och ansvara för högstadieungdomar och deras utbildning? För en dålig lön? Varsågod. Det bara att skicka in ansökningarna till universitet och högskolor. Jag ska inte hindra er.

Fast egentligen vill jag inte sitta här och gnälla. Jag är ingen gnällspik. Långt därifrån. Jag är den som älskar mitt jobb, älskar eleverna, kollegorna, planerandet, relationerna, humorn, värmen. Kunskapandet. Åh, detta kunskapande. Det älskar jag mest av allt. Dessutom älskar jag skolutveckling, och jag brinner för skolan och dess framtid. Det gör jag.

Fast ibland är det svårt att brinna. Som idag. Idag känns det tungt att vara lärare. Inget brinn. Dock kan SKL sticka och brinna. Gills det?

Ursäkta om jag eldar upp mig (He he) här, men om detta krav från SKL går igenom vet jag faktiskt inte vad jag gör. Dessutom, hur ska man hinna allt på 40 timmar?! Vi har inte ens varsin dator på jobbet. Rättning och planering MÅSTE ligga inom en förtroendetid, annars går det liksom inte ihop sig. För att inte tala om föräldrakontakter och utvecklingssamtal.

Förutom detta så snurrar en massa andra frågor runt i huvudet just nu. Vi hade ledningsgruppsmöte hela dagen (Meaning restauranglunch och godis på eftermiddagen. Sweet), och det har varit elevunderlag, mikro vs. makro- tänk samt omorganisations- prat så att det känns som att huvudet snart ska sprängas.

Botas bäst genom: "Desperate Housewives", följt av "Cougar town", följt av "Christine".

Avtalsrörelse glömd, åtminstone för nu. Så håller vi tummarna för lärarfacken. Right?

Jag har världens sämsta sångröst, och då menar jag verkligen sämst i den bemärkelsen att jag nog faktiskt inte tar en enda ton rätt, och ändå har jag och Leo en tradition att jag sjunger för honom varje kväll.

Två sånger. Inte en och inte tre. Alltid två.

Ikväll blev det lite bråttom ("Ponnyakuten", "Djursjukhuset" och sedan kom barnen på att jag hade lovat att måla deras naglar. Leo ville ha genomskinligt och Stella mörklila. Very stylish), så jag läste bara en snabb bok och sedan god natt.

Efter att ha suttit vid datorn i fem minuter hör jag "MAMMA! KOM! vi glömde ju att SJUNGA!"

Så då gjorde vi det. Två sånger.

Han är snart fyra och ett halvt, och jag undrar så hur länge jag får ha detta privilegium att sjunga när jag nattar? Hoppas länge till. Kanske tills han blir fjorton?

Eller inte...

Var någonstans kan man hitta info om fastighetsaffärer som gjorts?

Någon som vet?

Det var ett hus som försvann från Hemnet efter bara en dag för någon vecka sedan, och jag är sjukt nyfiken på varför. Det var ett rätt så intetsägande hus, men ett PERFEKT läge, så kanske var det någon som snabbt som attan la ett högt bud som säljaren tog? Tre veckor innan visningsdatum. Irriterande. Men smart. Det må jag säga.

Eller så bestämde sig säljarna för att ta tillbaka försäljningen. Kanske var de på väg att separera men ändrade sig? Fint i så fall.

Men som sagt. Sida där man kan se priser samt köpta och sålda hus? Gillar inte lösa trådar i mitt liv, och kan bara inte släppa tanken på detta hus.

Maria- kanonen: 1-1

HA!

Ja, jäklar i min lilla låda vad jag ägde* kanonen idag. Fantastiskt lektion. Fantastiska kortfilmer visade. Nästa lektion ska de få dramatisera själva och spela in med sina mobiler. Handlar om tema Lika olika och att vända på föreställningarna. Typ att den som är hetero blir uttittad. Tjejerna aldrig passar på gympan. Sådana saker. Ska bli ett kul tema att arbeta med **.

* = Apropå det här. Svänger mig dessutom med ord som "äga" som kidsen använder. I am such an ungdom!

** = Alltså inom ämnet Livskunskap. Inte matte. Om nu någon funderade? Fast i och för sig. Kanske kan man dramatisera och spela in med mobiler även inom matte? Hm.

Helgen närmar sig och på lördag är det ingen Melodifestival.

Känns en aning tomt. Konstigt. Sorgligt. Vad finns det nu att se fram emot?

Fast sedan tänker jag våren, livet, barnen, sambon, trädgården, börja använda de vita Conversen, skolavslutningen (Åh så fint men ändå så ledsamt, kommer att sakna mina nior massor), påsken, Irland, sommaren, huset? (Eller inget hus. Bor nog kvar här i all evighet och förlorar budgivning efter budgivning amen), jeansshortsen, tulpaner, jobbet, nya dvd- boxar, vänner, solsken, Bacardi breezer, gräs och hav.

Så jag går vidare i livet. Oh yes. Har jag förresten berättat om Irland? Jag och några kollegor ska åka till Irland i fem dagar efter skolavslutningen för våra lärarkandidatspengar. Fantastiskt roligt ska det bli. Irland, liksom! Fränt. Dessutom blir det en After terminswork som heter duga, att sitta på en irländsk pub och skåla med jobbarkompisar.

Bestämde med en grannkompis att vi skulle gå ut och gå halv sju, bara det att jag just nu är så trött att bara tanken att byta om från mystofflor till strumpor känns som att bestiga Mount Everest.

Men a women- som- råkade- se- sig- själv- naken- bakifrån- i- spegeln gotta do what a woman- som- råkade... Ja, ni fattar... gotta do.

Promenader är inte träning, det är det inte, men i alla fall. Bara jag orkar resa mig upp...

(Jag och en kollega spånade träningstips häromdagen. Kanske borde man typ spela badminton i gympahallen på eftermiddagen, innan barnhämtning och allt? Fast sedan kom vi på att man säkert inte skulle hinna. Det skulle vara "Inte idag, jag måste planera nytt avsnitt" eller "Inte idag, jag måste rätta prov" eller "Inte idag, jag har möte". Mitt förslag var att man skulle ligga på golvet i arbetsrummet och göra rumplyft samtidigt som man jobbade. Kan fungera? Fast inte på möten. Eller?)

Underbart.

Att jobba när det inte finns elever där känns som semester. Nästan lite fuskigt att ändå få lön för de dagarna. Fast visst... Att sitta still en hel dag och lyssna på föreläsning samt ha eftermiddags- utvecklingsgrupper är kämpigt på sitt sätt för oss adhd- lightare. Förstår inte hur folk klarar av att gå i skola hela dagarna.

Heder åt alla elever! Och mindre stillasittande åt folket...

Well. OK då. Hon är charmig, har cool röst och snygg outfit. Bra budskap i låten.

Men en vinnare i Oslo? Nja.

Vi måste ju tänka ESC, folks. ESC. I finalen gills inga halv- onyktra okynnesröstningar. Då är det allvar. Här hemma röstade vi på Darin (jag), Eric (Stella) och Timoteij (Leo). Känns som bra låtar med bra chanser. Men det gick ju åt skogen. Som vanligt. Varför vinner aldrig mina favoriter*?!

Men nu ska vi inte vara sådana. Heja Anna i Norge. Om det går dåligt har jag dock tillåtelse att säga "Vad var det jag sa". Visst?

* Med mina favoriter menar jag även barnens favoriter. Skulle aldrig låta dem ringa på låtar jag inte tror på. Inte i finalen i alla fall. Herregud.